264 netsuker och en släkt

Den amerikanske keramikern Edmund de Waal berättar om jakten på 264 netsukers öden vilket sammanfaller med hans egen släkts dramatiska historia.
Haren med bärnstensögon är en av de japanska små snidade figurer i trä eller elfenben inte större än en tändsticksask som kom i Charles Ephrussis ägo på 1870 - talet i Paris.  Charles Ephrussis frotterade sig med många av 1870-talets stora namn som till exempel Proust, Manet, Degas och Renoir. Han lär ha varit en av två förebilder till Swann i På spaning efter den tid som flytt. 
Det japanska var högsta mode vid den här tiden. Det syns t. ex. på detaljer i den samtida konsten.
Zola till exempel proppade sin villa full av japanskt på ett sätt som väckte åtlöje.Vem kunde ana något sådant?
Sedan kom netsukerna att på ett eller annat sätt följa släkten till Wien och vidare till Tokyo för att sedan slutligen hamna i London hos familjen Edmund de Waal. De bor i ett olåst vitrinskåp som barnen har lov att öppna.
Det är fullt tillåtet att leka med dem och flytta runt dem. Om sina egna keramikkrukor säger de Waal att de ska ut ur skåpen och in i köket. 
De ska användas.
Haren med bärnstensögon är titeln på denna släkthistoria om den rika judiska familjen Ephrussis som berättas med uppriktighet, charm och överseende humor av Edmund de Waal. Han ägnade två år åt att läsa brev, dagböcker och andra dokument samt resa omkring på de olika platser där familjen och netsukerna bott.
Favoritsläktingen är farmors bror Iggie med  medborgarskap i Österrike och Japan. Han älskar Japan och dess kultur. Innan han kom dit bodde han i Paris 
Under ockupationsåren blev netsukerna samlarobjekt igen. Men numera är netsukerna inte något japanskt för japaner utan mera anpassade till västerlänningar.