Tisdagstrion: Bokomslag i min favoritfärg

Ugglans och bokens tisdagstrio handlar om favoritfärg på bokomslag.
Jag har valt grönt.
1. Augustin Erbas Blodsbunden fick aldrig den uppmärksamhet den förtjänade. 
Det är en roman på självbiografisk grund; en skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar. 

2. Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett handlar om den 10 - åriga Mary som kommer ifrån Indien och är van vid att ha tjänstefolk omkring sig att hunsa med. Så blir det inte hos den trubbige Mr Carver, men Mary skaffar sig vänner på egen hand;  en liten rödhake, ett naturbarn vid namn Dickon och en drivhusplanta som heter Colin. De tre barnen slipar av varandras kantigheter och blir en ett sammansvetsat gäng. En riktig klassiker!

3. Den gröna färgen på omslaget till Moll Flanders syns kanske inte riktigt tydligt här, men på det verkliga omslaget är det otroligt effektfullt. Och ibland glimmar det till även på andra ställen än i toppen.  1722 skrev Daniel Defoe,  född ca 1660 död 1731, The Fortunes and Misfortunes of the famous Moll Flanders, på svenska kort och gott Moll Flanders. Hon föddes i det beryktade fängelset Newgate, som för övrigt författaren hade egen erfarenhet av. Hennes mor deporterades så småningom till Virginia och dottern hamnade i främmande händer. Moll Flanders - det är inte hennes riktiga namn och det får vi heller aldrig veta - växer upp till en vacker flicka som dessutom är ganska naiv. Till en början, alltså. 

Utmaning: Authors&Characters - Henrik

Lyran: En Henrik som är författare och en fiktiv Henrik

1. Henrik Valentin, Ödelagd. En kvinna, en man , en trädgård - en skilsmässa. Medelålders Helena Lundberg/Winberg/Lundberg/Medea är en mycket engagerad gymnasielärare, gift med Mats, mor till två söner. Hennes allt uppslukande hobby är trädgården. Plötsligt står hon inför en skilsmässa. Trots att man ibland blir nervös för att allt ska bli  alltför förutsägbart så blir det inte så. Bitvis känns skilsmässan något för idyllisk och Helena alltför kontrollerad, men det är inga långa stunder. Och någon gång exploderar Helena

2. Henrik är en fattig statare som skryter och skrävlar utan att duga mycket till.
Hans vackra hustru, Maria eller Rya - Rya, i Ivar Lo - Johanssons Bara en mor är den som får se till att alla barnen får mat på bordet och kläder på kroppen. Hur många gånger läste jag inte den romanen som tonåring? Filmen, där Eva Dahlbeck spelade den vackra Rya - Rya, såg jag också. En fantastisk tids- och kvinnoskildring från statartiden.

Årsboken

Emmy Mahr är änka sedan två år. Det är mitt i sommaren som är torr och het. Växtligheten har stannat av. Emmy dricker iste och Resorb. Hon är långbent och smal; stark och vig. Hon är som gjord för att sköta en gård. Just nu har hon funderingar på en utäga som kallas Trekanten. I det här läget är hon intresserad av gräset som kan tänkas växa där. Hon har redan skaffat vall ifrån andras små ängar som de inte ens brytt sig om att hyra ut. Bönder som odlat råg klippte ner den redan i juli och gav den till djuren i stället för bagaren. Emmy tänker på när hon kom med sin man Seved till gården Backetorp. Hon hade aldrig sett så många rum, vrår och prång, skåp och luckor och överallt fanns det gott om saker. Det enda saker som inte fanns var pengar. Bland allt annat hon hittade var Seveds farfars lingonalmanackor sedan 36 år tillbaka. Hon lade dem i en svart soppåse och satte ut dem  bland soporna. Men Seved bar in dem igen. Farfar hade ju gjort anteckningar i dem. Emmy tänker på hur hon och Seved träffades på en skogsexkursion för nitton är sedan. Han var med på konferensen och hon serverade maten. Hon tänker också på Seveds allergi som faktiskt tog hans liv. Han var ensam ute i skogen och träffade på en svärm jordgetingar. Emmy är ensam. Döttrarna har sitt. Emmy är varken särskilt lycklig eller särskilt olycklig. Hon trivs på landet. Där händer det mer på ett år än under ett helt liv i en stad. Emmy pratar för sig själv och då och då överrumplas hon av sorgen som är som en väntan utan att få sluta att vänta. Emmys kor får förstklassig skötsel. Det är en gemensam överenskommelse. Hon sköter dem och de ger henne sitt kött. När Emmy går till grannen för att låna balmaskin hade hon helst haft konversationen utomhus. Emmy får visserligen sitta ner på en stol men bjuds inte på någonting. Hermans gård befinner sig i ett sådant tillstånd att en anar att den mycket snart kommer att vara helt förfallen. Årsboken är titelnovellen i Sven Olov Karlssons novellsamling med samma namn. En känner sig som om en vandrar tillsammans med Emmy på Backetorp och lyssnar till både hennes ord och tankar. Hon är en alldeles vanlig, vardaglig människa med en helt egen historia. En stor liten människa.

Titel: Årsboken
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår 2019
Antal sidor: 251

Årsboken passar in på nr 17 i Mias Kaosutmaning 2020, Läs en novell

En smakebit på søndag

"Varje gång jag vaknade, oavsett tid på dygnet, släpade jag mig ut genom den ljusa marmorfoajén längst ner i huset och gick längs kvarteretoch runt hörnet till minilivset som låg där och aldrig stängde. Jag köpte två stora koppar kapffe med gräddeoch sex sockerbitar var, svepte den första i hissen tillbaka till lägenheten och smuttade sedan långsamt på den andra medan jag såg på film och åt djurkex och knaprade trazodon och zolpidem och nembutal tills jag somande igen. På det sättet tappade jag greppet om tiden. Dagarna gick. Veckorna. Några månader gick. När tanken slog mig beställde jag hämtmat från thairestaurangen tvärs över gatan, eller en tonfisksallad från ett ställe på första avenyen. När jag vaknade hade jag telefonsvararmeddelanden från skönhetssalonger eller spa - anläggningar som bekräftade bokningar jag hade gjort i sömen. Jag ringde alltid tillbaka och avbokade, vilket jag hatade att göra eftersom jag hatade att prata med människor."
Från sidan 9 i Ottessa Moshfegh, Ett år av vila och avkoppling

Söndagens läsutmaning En smakebit på søndag handhas idag av Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi lämnar smakebitar av det vi just läser. Utan spolers förstås. Fler smakebitar HÄR

Fem en fredag v. 4: Revir

elisamatildas fem fredagsfrågor:

1. Vilka skulle du säga är dina expertområden?
I den mån jag har något expertområde är det nog böcker 

2. När inkräktar folk på ditt territorium?
När de talar om för mig vad jag tycker

3. Vad från ditt yrkesliv kan appliceras på livet i allmänhet?
Att vara uppmärksam på människor och det de uttrycker

4. Hur stor eller liten är din privata bubbla runt dig?
Det beror på sammanhanget

5. När behöver du vara ensam?
Någon stund varje dag

Helgfrågan v. 4

Mia: "Förra veckan bad jag om lite frågor och jag fick en hel del, så denna vecka är det Evelina som står för Helgfrågan.(utom Bonusfrågan, men den gick nästan på samma tema.)"

Många böcker blir idag filmatiserade, vilka böcker skulle du önska blev film/tv-serie?

Min kamp av Karl - Ove Knausgård 
Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone
Sörjen som blev av Anna Takanen
 
Bonusfråga: Några böcker blir film 2020, är det någon du tänkt se?

Små eldar överallt av Celeste Ng

Steglitsan av Donna Tartt (har inte lyckats läsa boken)

Rebecca av Daphne du Maurier

Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett ( med bl. a. Colin Firth) 

Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar

Boris är äldsta barnet i en syskonskara på fyra. Modern kallar honom sin själsfrände eftersom de delar kärleken till litteratur. Fadern, som är läkare, blir gruvligt besviken när sonen hoppar av de medicinska studierna för att istället ägna sig åt affärsverksamhet. Men fadern och Boris har ett gemensamt intresse i konsten. Charlotte, nummer två i syskonskaran, är duktig flicka och blir läkare. Nu har Boris emellertid inte haft kontakt med familjen på sju år. Han känner sig förfördelad. Han har gift sig med den possessiva Ruth och fått två söner, varav den äldste, Mathias, bereder sina föräldrar mycket bekymmer. Nu har Boris och Ruth skilt sig och Boris är förbjuden att träffa barnen. Detta tär hårt på Boris och hans psykiater ger honom rådet att skriva till sin familj - skriva med penna. Inga SMS eller mail. Konstigt nog nappar Boris på förslaget. Den franske psykiatern Gérard Salem har främst ägnat sig åt familjeterapi i sitt yrkesliv. Nu har han skrivit brevromanen Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar som tydligen blivit omåttligt populär runtom i världen. Varför förstår jag inte. Själva idén är väldigt bra och det kunde lätt blivit bättre. Men alla brevskrivarna - för familjen svarar beredvilligt på Boris brev och de börjar också skriva till varandra - alla brevskrivarna har samma behärskade röstläge och samma bildade vokabulär. I brevskrivandet deltar familjemedlemmar ur tre generationer. Boris föräldrar vidgår ödmjukt att de inte är mer än människor och att de kan tänkas ha gjort fel ibland. De litterära referenserna är många. Inte minst dyker Kafkas brev till sin far upp då och då. Familjen rör sig mellan Paris och Genève och mamma Sophie bjuder hela familjen med barnbarnen och allt till Paris över jul. Några ekonomiska bekymmer tynger i alla fall inte den här växande familjen. Kanske kan en säga att boken hyllar familjen som en kraftfull resurs. Och så är det säkert i många - men inte alla - fall.

Titel: Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar
Författare: Gérard Salem
Översättare: Fredrika Spindler
Förlag: Harper Collins Nordic
Tryckår: 2019
Antal sidor: 246