En charmerande bekantskap

Egentligen hade jag annat för mig när den charmerande Moll Flanders kom i min väg. Och så blev det hon för hela slanten ett par dagar. Det är ingenting jag ångrar. 1722 skrev Daniel Defoe,  född ca 1660 död 1731, The Fortunes and Misfortunes of the famous Moll Flanders, på svenska kort och gott Moll Flanders. Hon föddes i det beryktade fängelset Newgate, som för övrigt författaren hade egen erfarenhet av. Hennes mor deporterades så småningom till Virginia och dottern hamnade i främmande händer. Moll Flanders - det är inte hennes riktiga namn och det får vi heller aldrig veta - växer upp till en vacker flicka som dessutom är ganska naiv. Till en början, alltså. Hon blir förförd av en herrskapspojke och gifter sig med hans bror för att ganska snart bli änka. Hon gifter sig flera gånger  och lyckas träffa på män som liksom hon själv är ganska äventyrliga och helt saknar de medel de ger sken av att äga. Pengar betyder allt. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar. Moll blir en fingerfärdig tjuv, hon gör sig skyldig till skörlevnad och då och då får hon några barn, som hon utan saknad lämnar efter sig åt andra att ta hand om. (Här avslöjar sig den manlige författaren, tycker jag.) Daniel Defoe började utbilda sig till präst, men slutade för att bli politisk reporter. Han rörde sig i skumraskmiljöer och kände till hur fattiga människor levde vilket märks i romanen. Moll Flanders är en kvinnlig äventyrare. Hon blir fräck och förslagen och klarar sig länge, men till slut får hon bita i gräset. Nu säger jag inte mera för att inte förstöra för någon. Under läsningen tänkte jag då och då på Sarah Waters och Greven av Monte Cristo, vilket är högt betyg. I början av 1700 - talet svepte en brottsvåg över London vilket ju Daniel Defoe naturligtvis var väl medveten om och lånade stoff ifrån. Moll Flanders känns väldigt fräsch och den är otroligt spännande. Både människor och miljöer lever även om psykologin inte går på djupet. Jag blev glatt överraskad och läste överrumplad trots att andra plikter kallade...
En korrekturläsning hade dock inte varit fel.
Övers.: Gösta Olzon. Förlag: Modernista (tack för det!)

Klassikerutmaning 2015