Rotvälta

Tidigare har jag läst Kvinnorna på stranden av Tove Alsterdal och jag tyckte att den var väldigt bra. Nu har jag lyssnat på Rotvälta, del 1 i Ådalenserien. Gunilla Leinings uppläsning fungerar utmärkt. Jag har också läst vissa delar eftersom jag köpte boken för något år sedan. Rotvälta tilldrar sig i trakterna kring Ådalen. Huvudpersonen, polisen Eira Sjödin, kommer också härifrån och har flyttat tillbaka eftersom hennes mor behöver hjälp. Namnet Eira har hon fått efter en kvinna som dog av en rikoschett under händelserna i Ådalen 1931. En äldre man hittas knivhuggen till döds i sitt hem. Misstankarna faller omedelbart på sonen,Olof, som skickades bort som mycket ung eftersom att han ansågs ha bringat en ung flicka om livet. Lina Stavred försvann spårlöst och Olof befanns vara skyldig. Efter tjugotre år kommer han tillbaka till hembygden på något som han menade skulle bli ett kort besök. Så blir det inte riktigt. Eira och hennes kolleger har en snårig utredning framför sig. Extra känsligt blir det när Eira kommer på att hennes stökige äldre bror Magnus haft en fling med Lina. Tove Alsterdal har skrivit en riktig bladvändare, omsorgsfullt utarbetad  på ett väldigt fint språk. Det är en roman, men som alltid lånar hon av verkligheten på olika sätt. Person - och miljöskildringen är föredömlig. Svenska Deckarakademin utsåg Rotvälta till årets bästa svenska deckare 2020 och den fick också Glasnyckeln som bästa kriminalroman i Norden. Nästa del heter Slukhål. Del tre har titeln Djuphamn. 

Titel: Rotvälta

Författare: Tove Alsterdal

Förlag: Lind & CO

Tryckår: 2022

Antal sidor: 398 s. 

Kvinnorna på stranden

Tove Alsterdals debutroman, Kvinnorna på stranden, är en kuslig, svart thriller som rör sig i en verklighet som döljer sig bakom/under den yttre verkligheten som är det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri. Och det är naturligtvis stora pengar i omlopp. Patrick Cornwell, frilansande journalist från New York, börjar lika energiskt som oförsiktigt rota i skumraskaffärerna. Detta för honom till Paris och Portugal. Ally, hustrun, börjar undra vad som hänt när livstecknen upphör att komma. Och hon ger sig på resa i hans spår. Ally tycks inte veta vad rädsla är. Hon skyr ingenting i jakten på den älskade. Hon gräver ännu djupare än någonsin Patrick och det får oerhörda konsekvenser för henne. Ally utser sig till redskap för rättvisan och som läsare förstår man henne.
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...
Förlag: Lind&Co
Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA

The dark side of life

Tove Alsterdals debutroman, Kvinnorna på stranden, är en kuslig, svart
thriller som rör sig i en verklighet som döljer sig bakom/under den yttre verkligheten som är det vi ser. Eller tycker oss se.
Det handlar om människohandel och slaveri. Och det är naturligtvis stora pengar i omlopp.
Patrick Cornwell, frilansande journalist från New York, börjar lika energiskt som oförsiktigt rota i skumraskaffärerna.
Detta för honom till Paris och Portugal.
Ally, hustrun, börjar undra vad som hänt när livstecknen upphör att komma. Och hon ger sig på resa i hans spår.
Ally tycks inte veta vad rädsla är. Hon skyr ingenting i jakten på den älskade. Hon gräver ännu djupare än någonsin Patrick och det får oerhörda konsekvenser för henne. Ally utser sig till redskap för rättvisan och som läsare förstår man henne.
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...

Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA