Visar inlägg med etikett Sörja för de sina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sörja för de sina. Visa alla inlägg

torsdag 29 januari 2015

Husmorsthriller utan mord


Vid gårdagens författarbesök i Kulturkvarteret i Kristianstad berättade Kristina Sandberg om sin utmärkta romantrilogi Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. Enkelt och chosefritt redogjorde hon för upprinnelsen till det hela; den egna graviditeten, farmoderns död och samtalen med mormor. Man hade börjat tröttna på berättelser om ledsna flickor med självskadebeteende och så småningom bestämmer sig Kristina Sandberg för att skriva en bok om en kvinna som anpassar sig. Det skulle bli en stor berättelse från köksperspektivet. "Folkhemsköket var spännande", sade Kristina Sandberg. När man skriver måste hjärtat vara med, det har KS lärt sig av Joyce Carol Oates. När hon talade med sin mormor upptäckte hon snart att det fanns saker som inte var pratbara. Till exempel var det något oerhört att föda ett barn utom äktenskapet på mormors tid. Så när Maj i Att föda ett barn blir med barn 1938 som 20 - åring finns det inget egentligt val. Hon måste gifta sig med barnafadern även om hon inte var speciellt engagerad. Och Tomas Berglund är inget dåligt kap. Han är visserligen en bra bit äldre än Maj, men han innebär ett kliv uppåt på samhällsstegen och han har bil, båt och lantställe. Kristina Sandberg erinrar om att det vid den här tiden är kris i befolkningsfrågan. Ludvid Nordström skriver om den dåliga bostadsstandarden i Sverige; allra värst var det i Skåne. Det är också steriliseringarnas tid. Kvinnan skulle vara så professionell i hemmet så att mannen hade lust att vara där och när mannen steg upp på morgonen skulle kvinnan ha hunnit sätta på sig ansiktet och vara prydlig och fräsch. Verka men inte synas. Moderskapet skulle vara strikt och pedagogiskt vilket kan förklara en del av Majs kyla mot dottern Anita. Alva Myrdal tyckte rentav att man skulle befria barnen ifrån föräldrarna. Kristina Sandberg har skrivit en husmorsthriller utan mord, säger hon. Och man måste inte tycka om Maj, men man måste låta henne finnas till. Jag har läst hela trilogin och är på väg att läsa om Att föda ett barn. Det var väldigt nyttigt att få romanerna satta i ett samhälleligt sammanhang och bli påmind om tiden. Kristina Sandberg är utbildad psykolog och det kan man märka i hennes sätt att resonera och skriva.
Så här tyckte jag om Att föda ett barn när jag läste den första gången. Och så här om  Att sörja för de sina  och om Augustpris - vinnande Liv till varje pris

söndag 28 september 2014

Goodbye, Maj

I Liv till varje pris, den avslutande delen i trilogin om familjen Lundberg fortsätter Kristina Sandberg sin skildring av familjens liv i 50 - och 60 - talens Sverige. De två tidigare delarna är Att föda ett barn och Sörja för de sina. I denna tredje del kämpar Tomas L med firman som fått en ny energisk ledare. Läsaren anar ugglor i mossen, men Tomas trampar på i ullstrumporna och arbetar långt mer än heltid bara för att så småningom stå utan arbete. Maj är inte insatt i affärerna. Hon har fullt upp med att sköta hushållet; oroa sig, putsa och feja. Maj är yr och har hiskliga blödningar. Barnen, Anita och Lasse, blir allt självständigare och mindre beroende av henne och äktenskapet darrar i sina grundvalar. Maj tar sin tillflykt till några väninnor, men inte ens med dem talar hon om allt. Anita tar studenten och drar till Lund. Maj var inte informerad. Mor och dotter har ingen lysande kommunikation och det har ju inte Maj och Tomas heller. Maj känner sig mindrevärdig. Hon och Lasse är mera praktiskt lagda. Lasse har fått ett arbete och kommer ibland hem och äter middag, ibland inte. Maj blir allt ensammare. Gamla familjetraditioner luckras upp. Fönsterbågarna förblir omålade och Maj misstänker att Tomas har en ny kvinna. Maj är fortfarande noga med sitt utseende och sin klädsel. Hon är ingen motionär, men har av naturen en fin figur. Man kan inte undgå att irritera sig på Maj samtidigt som man beklagar henne. Hon har gjort en klassresa, men till vilket pris? Man läser den här trilogin med ett aldrig avtagande intresse. Inte bara för berättelsen om familjen utan också för skildringen av det vardagliga, de små ständigt upprepade nödvändiga sysslorna, det tidstypiska, kläderna, möblerna, maträtterna, kaffekalasen, midsommarfirandet, påskfirandet och så vidare.  Liv till varje pris ger en bild av en tid i Sveriges historia genom en kvinnas liv. Kristina Sandberg har gjort ett fantastiskt arbete.

tisdag 2 oktober 2012

En kvinnohistoria - fortsättningen

I Sörja för de sina fortsätter Kristina Sandberg att berätta  om Maj Sara Johanna Berglunds liv.
Tekniken är densamma  som i Att föda ett barn; en berättelse i tredje person.
Man känner igen Maj,Tomas, dottern Anita och släkten.
Sörja för de sina omfattar ca femton år -  till skillnad från Att föda ett barn som omfattar ett - och mycket hinner hända både inom och utom familjen.
Majs och Tomas son Lasse föds, farmor dör, svågrar och svägerskor börjar blir gamla. Vännerna fortsätter att träffas enligt alla sällskapslivets regler. 
Plötsligt är det Maj som är värdinna i sommarhuset vid havet som fortfarande kallas Farmors och som hon egentligen aldrig tyckt om. 
Men jag då? tänker Maj medan plikterna hopar sig. Hon längtar efter egentid.
Maj är fortfarande hemmafru med ambitionen att alltid ha hemmet i topptrim, att alltid ha kontroll. Hon ställer höga krav på sig kanske beroende på den klassresa hon gjort. Men "... finns där inte en tacksamhet över göromålens regelbundenhet, rytm?"
Maj har svårt för närhet och ger sig inte riktigt tid och/eller tillstånd att känna. Kanske vågar hon inte heller. Hon är inte riktigt nöjd med dottern. Är inte Anita lite väl klumpig? Och varför är hon så sur? Det kanske inte är så konstigt att hon inte har några kompisar. När det visar sig att Anita behöver glasögon tar Maj det som ett personligt nederlag. Lasse är mera som Maj och lättare att handskas med.
Maj själv är lång och slank och ser ut som en mannekäng i de tjusiga, moderna klänningar Tomas gärna bekostar. Maj har inte mycken insyn i ekonomin, men Tomas säger att kriget varit bra för affärerna. Maj är inte riktigt tillfreds med livet. Och det är nog inte Tomas heller, egentligen.
Visst har de det bra, men... Maj får kramper, andnöd, hjärtklappning och yrsel och tror att hon fått kräftan.  "Vi måste lita till att kroppen hjälper oss att... härbärgera själens smärtor", säger doktorn och Maj behandlas med insulin som vid den tiden anses ha lugnande inverkan.
Tidsmarkörerna är många. Man samlar in pengar till Finlands sak, barnen har kokslov, skärmbildsbussarna far omkring och gör massundersökningar, man har ransoneringskort och dricker surrogatkaffe. Jussi Björling sjunger, man läser Astrid Väring och Marika Stiernstedt och hämtar inspiration i jästpulverboken med kristidsrecept.  
Det jag tyckte om i Att föda ett barn finns i Sörja för de sina i ännu högre grad.
Och det kommer mig att otåligt vänta på nästa del i berättelsen om 
Maj Sara Johanna Berglund.


fredag 28 september 2012

En kvinnohistoria

Maj Sara Johanna Berglund, född Olausson, har  ingått äktenskap med fabrikör Tomas Berglund, som är frånskild och nästan dubbelt så gammal som hon. Och det är inte den hon ville ha, men han råkade ju bli far till hennes barn. Maj är tjugo år och hon har svårt att finna sig tillrätta i graviditeten.
Det är inte mycket lättare med hela den nya, stora släkten anförd av den dominanta svärmodern Tea, som håller "minstingen" Tomas i ett järngrepp. Allt skaver. Maj tänker mycket på sin stora kärlek, Erik,
och på sin egen familj som hon tappat kontakten med. Ofta skriver hon brev i tankarna och längtar efter sin mamma. Maj är mycket ensam och har ingen att tala med eller få råd av. Hon och mannen känner inte varandra egentligen. Tomas gör trevare, men det är Maj som inte är så intresserad.
Det är tåga i Maj och hon ger sig ändå i kast med alla middagar, julfiranden, födelsedagar och andra familjetraditioner om än med stor vånda. Hon har klättrat uppåt på samhällsstegen och det har ett pris.
Moderskapet är inte heller så lätt i början, men Maj lär sig. Och hon inser att den lilla dottern också kan  användas som sköld. Om och när det behövs.
Ganska snart efter giftermålet upptäcker Maj att det är något som inte stämmer med mannen. 
Tomas försvinner ofta utan att hon vet var han är. Och han doftar främmande när han kommer hem.
Hon undrar vad som kan ha hänt i  äktenskapet med Astrid. Tänker han fortfarande på henne?
Kristina Sandberg följer tätt inpå Maj i Att föda ett barn. Det är genom henne vi upplever allt.
Det är vardagsgråttt, realistiskt och inte ett dugg förskönat. Tvärtom. 
Man lider med Maj när hon har födelsedagsmiddag på sin 21 - årsdag för hela stora släkten. 
Hon våndas över menyn; hon springer benen av sig ; hon sliter och är gråtfärdig. Och gravid.
Och när det är mors dag - hennes första - vart går mannen då? 
Att föda ett barn är också ett stycke kulturhistoria. Här finns mycket tidstypiskt - kläder, mat, umgängesvanor och tankesätt.
Att föda barn är första delen i en tänkt trilogi.
Del två, Sörja för de sina finns redan.