Rósa & Björk

Rósa & Björk av Satu Rämö, del två i Hildur - serien, håller inte samma kvalitet som första delen, Hildur. Tidsplanen är många och som läsare kastas en fram och tillbaka samtidigt som en byter miljö. Det dyker ideligen upp nya personer och det blir svårt att hålla reda på vem som är vem och hur alla hänger ihop. Dessutom blandas fallen; en skjuten, egenmäktig kommunalpolitiker med skumma affärer; en läkare som omkommer i en flygplansolycka som visar sig vara mord; en bilolycka som inte var någon olycka men det är det ingen som vet; och - det värsta av allt - två försvunna små flickor. Hildur är sig inte riktigt lik. Inte den stickande kriminalassistenten Jakob Johanson från Finland heller. De är inte riktigt fokuserade. Jakob har för all del problem med exhustrun Lena som vägrar låta honom träffa sonen Mathias som det var avtalat. Men jag tycker om dem ändå. Och de har blivit verkligt goda vänner. Miljön tycker jag också om och de isländska trosföreställningarna. Och matvanorna är intressanta. Man gör pannkakor av havregrynsgröten som blev över på morgonen med hjälp av smör, mjöl, bakpulver och lite socker. Till lammsteken serveras rabarbermos. Till exempel. Slutet på Rósa & Björk var en positiv överraskning. Men jag förväntar mig mera av nästa del i Hildur - serien. Jakob heter den.

Titel: Rósa & Björk

Författare: Satu Rämö

Översättare: Marjut Hökfelt

 Förlag: Bokförlaget Forum

Tryckår: 2024

Antal sidor: 359 s. 

En smakebit på söndag

En smakebit på söndag

 

Efter att ha paddlat några hundra meter bytte hon riktning på brädan. Hon inväntade nästa våg som hon tänkte fånga. Idag var havet helt och hållet hennes. En dryg timme senare gick Hildur med brädan under armen mot Arnarnes udde, där hon hade parkerat sin stora fyrhjulsdrivna jeep på morgonen. Att komma loss från allt en stund hade hjälpt ännu en gång. Hon hade känt sig rejält ångestfylld på morgonen. Det kändes inte längre lika jobbigt som när hon vaknat, men hon kände på sig att något snart skulle komma med dåliga nyheter. Hildur ledde enheten för försvunna barn på glesbygden inom Islands nationella polisstyrka samt var brottsutredare i Isafjördurs polisdistrikt. Västfjordarnas enda brottsutredare. När hon hunnit bort till jeepen hörde hon hur mobilen ringde, Hon rullade av sig de åtsittande surfhandskarna, öppnade bildörren och grep tag i mobilen som låg och blinkade i framsätet.

 

Ur Hildur av Satu Rämö 

En smakebit på søndag v. 52 2024

Astridtherese på den norska bokbloggen Betraktninger  administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Lägren är uppsatta igen. Det är elkablar överallt. Var och en av oss har vaktjour med tanke på isbjörnar. Området lämnas aldrig obevakat. Igår var det min tur. Jag bar på ett gevär och iakttog hur de andra stökade en bit bort. Ljudet från radiotelefonen knastrade i fickan, men man vänjer sig vid det. Då och då lyssnade jag på vad som sades, men huvudsakligen tänkte jag bara på mitt. Eftersom solen inte går upp fanns det inga skuggor här när det inte är klar fullmåne. Jag saknar den. Min skugga. Är det så här det är på månen hela tiden?

Ur Havets minne av Petra Rautiainen       Fler smakebitar HÄR

En smakebit på søndag v. 5 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagarnas smakebitar. En väljer ett stycke ur den bok en just läser och erbjuder andra bokbloggare. Utan spoilers, förstås. Sedan kommenterar en på astridtereses blogg så att andra bokbloggare hittar.

"Enare Feb. 1944. Den finske fången var intetsägande, en smal och skäggig man i fyrtio - femtioårsåldern som stod en aning hopsjunken. Han pratade inte med mig, och jag riktade mig inte till honom. Heiskanen berättade att fången här i lägret kallas för Kalle. Varför han är här fick jag däremot inte veta. Kanske är han en av inbördeskrigets kommunister som flytt till Sovjet - Ryssland och utger sig för att vara finsk. Vem vet när det gäller sådana där. Däremot fick jag veta att han bor i ett av tälten avsedda för förtroendefångar. Det är något underligt med den här fången. Kalle får röra sig relativt fritt, nyss gnolade han med i en krigsschlager på Lappland- sender- kanalen och gick in i ladugården för att sköta om djuren utan att be om lov. Ingen reagerade. Dessutom såg jag på kvällen hur han fick en extra potatis på tallriken."

Ur Ett land av snö och aska av Petra Rautiainen. Fler smakebitar HÄR

De försvarslösa

Finska Kati Hiekkapeltos andra polisroman om inspektör Anna Fekete, De försvarslösa,  gjorde mig inte besviken. Jag tyckte mycket om Kolibri och hoppas att serien fortsätter. Anna Fekete kommer ifrån en ungersk minoritet i forna Jugoslavien. Hennes äldre bror Akos, som är på väg utför, bor också i samma stad i norra Finland medan modern och den älskade farmodern finns kvar i Ungern. Annas stora intressen utanför arbetet är friluftsliv och motion. Hon älskar löpning och skidåkning. För övrigt är hon ganska ensam och får agera mamma åt sin storebror. I De försvarslösa har ett nytt gangstergäng dykt upp vid sidan av Hells Angels. Black Cobra kallas de sig. Ledaren är en ung iranier vid namn Reza. Annas kollega, Esko, som dricker för mycket och håller på att utveckla KOL får dem och deras verksamhet på sin lott. I ett hyreshus finner man en död knarkare vid namn Marko. Från samma hus och samma trappuppgång försvinner en gammal man och en äldre dam. Sammy, en ung kristen pakistanier, som lever illegalt i landet och är helt beroende av subutex, erkänner mordet på Marko, men Anna förstår att det är för att undvika utvisning. Två afghanska homosexuella män driver en populär pizzeria och blir hotade av Black Cobra. Annas hjärta blöder för Sammy och hon går i god för pizzabagarna Maalik och Farzad. Anna har tillfälliga förbindelser med män, men hon vill inte bilda familj. Den riktigt stora tomheten infinner sig när en utredning är klar och ett fall är löst. Jag tycker att Anna Fekete är sympatisk och trovärdig. Hennes kolleger och chef lär en också känna som människor med goda och dåliga sidor. Språket flyter lätt och det finns ett driv i boken. Ingenting är enkelt och somliga arbetshypoteser visar sig vara helt felaktiga. Tredje boken lär vara utkommen. Hoppas på snar översättning.  Översättningen är gjord av Marjut Hökfelt, Modernista förlag 2018.

En smakebit på søndag

"Det var tidigt på morgonen och fortfarande mörkt. Inspektör Anna Fekete vaknade med ett ryck, hon hade drömt något otäckt som hon inte längre kom ihåg. Klibbig svett hade blött ner lakanen. Anna tog en varm dusch, kokade sedan för omväxlings skull te, på jobbet fick man i sig alldeles tillräckligt med kaffe. Hon läste morgontidningen medan hon klunkade i sig teet, lyssnade på flervåningshuset som vaknade upp. Grannen duschade också. Det brusade i vattenledningarna i köksväggen. Någonstans hördes en smäll. Anna tänkte att hon inte kände någon av sina grannar. I trappan hälsade man sakligt och reserverat på varandra när man möttes, men vilka de var, vad de jobbade med, deras drömmar, ögonblick av lycka och sorger, det visste Anna inget om. Hon kunde inte ens koppla ihop namnen på brevinkasten med rätt ansikten. Det passade henne. Hon var inte i behov av något kollektivt boende, ville inte delta i gemensamma städdagar eller de förortsmöten som arrangerades i medborgarhuset . Hon ansåg att gemenskap var en överskattad myt."
Från sidan 16 i De försvarslösa av Kati Hiekkapelto, Modernista 2018. Övers: Marjut Hökfelt.

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas av Agnes Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. En enda regel finns: No spoilers! Fler smakebitar HÄR

Kolibri

Kati Hiekkapeltos protagonist är den unga kriminalpolisen och brottsutredaren Anna Fekete. Kolibri är första romanen om henne. Anna är invandrare i Finland. Hon är ungrare och kommer från forna Jugoslavien. I Finland har hon också brodern Asko som befinner sig på glid. Anna är nyutbildad och får som sin

partner den alkoholiserade, invandrarfientlige Esko. Hon är lite ensam och olycklig; hon försöker sluta röka; hon springer - men i motionsspåret kan ingen våga sig ut längre eftersom en seriemördare är i farten och offren återfinns i löpslingan med ett smycke föreställande en aztekisk gud i fickan. Utöver dessa mord  engagerar sig Anna i den unga invandrarflickan Bihars situation. Och så kommer det sexistiska SMS. Jag tycker att det sociala engagemanget och personskildringen egentligen är intressantare än själva mordgåtorna i Kolibri. Jag har vissa problem med ordval och meningsbyggnad på sina ställen, men jag läste gärna Kolibri och jag kommer att följa upp fortsättningen. Kolibri nominerades till en Petrona Award (brittiska Petrona Award, ett pris som är instiftat till minne av en brittisk deckarbloggare och delas ut i maj varje år för bästa till engelska översatta (och i Storbritannien utkomna) nordiska deckare; deckare av nordisk författare, eller deckare av annan författare som utspelar sig i Norden) och även till det Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln
Översättare Marjut Hökfelt; Modernista förlag