Visar inlägg med etikett Förlaget. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förlaget. Visa alla inlägg

torsdag 30 november 2023

Arvejord

Arvejord av Maria Turtschaninoff har det skrivits en hel del om. Nu har jag läst den och jag förstår varför. En helt underbar bok för den som tycker om naturskildringar, historiska romaner och familjeberättelser. Naturskildringen för tankarna till Kerstin Ekman och Harry Martinson. I Arvejord är människan inordnad på sin plats i skapelsen. Gården Nevabacka och Vittermåsen känns som huvudkaraktärer i boken. En följer gårdens och mossens öden under 500 år. Berättelsen börjar på 1600 -talet när den  soldaten Matts Mattsson Rask kommer till det torp i Österbotten som han lovats för lång och trogen tjänst. Han blir Matts Mattson Nevabacka och griper sig verket an att bygga sig ett boende. Människorna har vid den här tiden stor respekt för de varelser som lever i skogen utöver fåglar och djur. Matts har alltid stål med sig i fickan när han går ut i skogen och sjunger psalmer med hög röst. Därefter följer generation på generation på Nevabacka. Krig, missväxt och hungerår drabbar människorna som knotar över att först behöva ställa upp med soldater och sedan få offra av det gröna guldet - skogen - för att klara Finlands krigsskadestånd. Utvandringen till Amerika märks även här. Moderniteten smyger sig långsamt på vilket inte alltid gynnar Nevabacka. Människor arbetar i Helsingfors och skötseln av husen blir eftersatt. Synen på skogsskötsel ändras radikalt till stor förfäran för skogsägarna på 1900 -talet. Dessutom börjar kvinnorna dyka upp på manliga arenor vilket också hotar rådande ordning. Jag tyckte mycket om den här boken som handlar om rötter, tillhörighet och samhörighet.

söndag 27 augusti 2023

En smakebit på søndag v. 34 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver söndagsutmaningen En smakebit på søndag. En delar med sig utav det en just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från Arvejord av Maria Turtschaninoff. 

"En höst började det gå rykten om att en stråtrövare gömde sig i skogen. I byarna längs ån bröt sig någon in i visthusbodar och stal ur både råg - och saltfisktunnorna. På en gård saknades med ens en spade, på en annan alla brödkakor husmor hängt i taket på tork innan familjen tog sig den långa vägen in till kyrkan i Gamlakarleby. Ett par sömmade vantar och en liten spann försvann från Nevabacka, och Skogsperätorpet förlorade salt och en yxa. I den här tralten var man van vid fiendeanfall och konungens soldater som kom och tog ut unga män till tvångstjänstgöring, men rövare hade man varit besparad från i flera mansåldrar." Fler smakebitar HÄR.

måndag 21 december 2020

Allt ett under

Juha Itkonen har skrivit den autofiktiva romanen Allt ett under. En möter berättelsens namnlösa jag och hans hustru Rose som väntar barn. Komplikationer tillstöter. Föräldrarna måste fatta ödesdigra beslut som de inte känner sig vara varken tillräckligt kunniga eller informerade för att göra. Rose och hennes man reagerar på olika sätt. De kastas mellan hopp och förtvivlan. Och de når inte riktigt fram till varandra. Långa tider är det tyst mellan dem. De har två barn tidigare så de är inte nybörjare på området. Ett utav barnen var dessutom mycket för tidigt född. Ett år senare befinner de sig i samma lokaler; av samma skäl men under andra omständigheter och dubbelt upp så att säga. Rose och hennes man kämpar var och en på sitt håll. Maken tar hand om Skorpan och Jonatan och ser till att de får frukost och kommer till dagis och skola. Sedan går han till sin fru på Kvinnokliniken. Ibland - i kritiska moment - får jag en känsla av att han helst vill fly. Går det så gör han det. Och en kan ha en viss förståelse för det. Intressant med en rapport från mannens/pappans sida. En anar den egna erfarenhet. Jag får den gamla boktiteln Män är från Mars. kvinnor är från Venus (av John Gray) i tankarna. Och aldrig mötas de två. Men det har kanske inte med manligt/kvinnligt att göra utan mera med att den ena människan aldrig känner den andra riktigt. Hur som helst en nyttig bok att läsa. Jag tycker att Juha Itkonen får fram det osäkra väntandet på ett utmärkt sätt. Allt ett under är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2020.

Titel: Allt ett under

Författare: Juha Itkonen

Översättare: Camilla Frostell

Förlag: Förlaget

Tryckår: 2020

Antal sidor: 283