Visar inlägg med etikett Lina Wolff. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lina Wolff. Visa alla inlägg

måndag 5 december 2022

Djävulsgreppet

Lina Wolffs senaste roman tilldrar sig i Florens och  New Orleans tillsammans med två olika män, Den renlige och Ben. Mannen hon träffat i Florens är ful och lätt korpulent men ganska snart har hon fått ordning på honom, vilket också innebär att han blir synlig för andra kvinnor. Det hade hon inte tänkt på. Maktförhållandet förskjuts sakta men säkert. " Hur lite hon än vill vara det blir hon besatt." Hon läser Jung; han Grisham. "Hennes själ kan skrika högt att hon ska springa därifrån, lägga benen på ryggen och fly, men köttet lyder inte själen. Köttet går sin egen väg och eftersom det är köttet som är materien är det bara för själen att följa med." Men en dag träffar hon Ben från New Orleans. Minnie hoppas att Ben ska bryta hennes besatthet, men det lyckas inte. Hennes tankar är alltid med Den renlige. När han börjar misshandla henne inser hon äntligen att hon måste bort. Hon genomför en mycket elegant flykt och naturligtvis flyr hon till Ben, som bett henne komma med honom till New Orleans. Den verklighet som möter henne där är så långt ifrån det hon hoppats. Hon blir återigen slav men på ett annorlunda sätt. Och återigen blir det frågan om flykt. Det hela slutar i en sorts crescendo som byggts upp i romanen. En sitter med hjärtat i halsgropen och tänker, men gör inte så; gå din väg; bry dig inte om honom; gör något annat. Men Minnie är som besatt av en demon. Lina Wolff gestaltar Minnies tillstånd och upplevelser alldeles mästerligt; hennes ensamhet, underläge och fångenskap i det egna köttet. Anden är villig men köttet är svagt. Så skulle en kunna sammanfatta Djävulsgreppet.

Titel: Djävulsgreppet

Författare: Lina Wolff

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 270

onsdag 20 juli 2022

Hundra år av ensamhet


Omläsning kan vara vanskligt. Men när Hundra år av ensamhet (1967; på svenska 1970) av Gabriel Garcia Marquez ( 1927 - 2014) kom upp i en av mina läsecirklar blev det aktuellt. Jag minns den som en läsupplevelse och hade lite onda aningar. Men Lina Wolfs nya översättning lockade och jag hade köpt den på rean så det var ju bara att sätta igång. Romanen handlar om sju generationer av den colombianska familjen Buendías i den växande colombianska byn Macondo. I den första generationen finns Ursula som framstår som en konstant i berättelsen. Hennes man heter José Arcadio Buendía. Deras båda söner heter José Arcadio Buendía och Aureliano Buendía. Deras dotter heter Amaranta och en vacker dag kommer en flicka vid namn Rebeca vandrande och hon blir deras adoptivdotter. Det finns ett släktträd i boken som underlättar något för läsaren. Det utmärkande för alla i familjen är deras ensamhet. Författaren har lånat karaktärer ur sin egen familj. Romanen följer ingen kronologi utan är mera cirkulär. Det finns ingen handling att följa. Det sägs att Marquez egentligen skrev romanen för en bekantskapskrets med samma referensramar. Hundra år av ensamhet kan läsas som en skildring av Colombias historia. Den omspänner tiden 1820 - 1920 ungefär. Det finns många färgstarka personer i Hundra år av ensamhet och folkslagen är många. Man hittar ett flertal starka kvinnor i olika samhällsskikt och flera av dem blir mer än 100 år gamla. De många metaforerna är dråpliga och de oförklarliga saker som händer berättas bara så där i förbigående. Vad är väl en leviterande präst? Eller en kvinna som hänger tvätt och försvinner mot himlen medförande lakan. Marquez är inspirerad av Borges, Virginia Woolfs Orlando, Tusen och en natt. 1982 fick han Nobelpriset i litteratur med följande motivering:"för hans romaner och noveller där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter". Min första läsning var väldigt speciell och ska kanske inte jämföras med den här andra. Jag läste på ett annat sätt som en alltid gör när en ska diskutera i en läsecirkel. Helt klart är det en fantastisk roman som inte liknar något annat jag läst. 

Titel: Hundra år av ensamhet  Cien anos de soledad

Författare: Gabriel García Márquez

Översättare: Lina Wolff

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021

Antal sidor: 430

onsdag 14 mars 2018

Tematrio - Valfritt landskap


Lyran: Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!

Jag väljer tre författare ifrån Skåne

1. Victoria Benedictsson. Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg. 


2. Lina Wolff. De polyglotta älskarna
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger författaren själv om sin bok som hon bl. a. fick Augustpriset för. Lina Wolff har Houellbecq i tankarna när hon skriver den här boken som jag var mycket förtjust i.

3. Anne Swärd. Huvudperson i romanen Vera är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom. Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

måndag 28 november 2016

Grattis, Lina Wolff och Nina Burton


Åh, så roligt! Precis vad jag tyckte! Så här skrev jag om De polyglotta älskarna för en tid sedan.
Nina Burtons fina Gutenberggalaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500 -talets medierevolution ligger redan i varukorgen. Den får jag i julklapp.

torsdag 13 oktober 2016

De polyglotta älskarna

Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger Lina Wolff själv om sin bok 
De polyglotta älskarna. Romanen är indelad i tre delar med rubrikerna Ellinor, Max och Lucretia. I första delen möter vi Ellinor som lär sig att slåss och skjuta av sin förste pojkvän, Johnny, som är från samma by som hon. När hon går upp i vikt dumpar Johnny henne och Ellinor lägger upp en profil på en dejtingsajt och skriver: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Ett av svaren  kommer från kulturjournalisten Calisto i Stockholm. Ellinor reser iväg och efter en kränkande händelse hämnas Ellinor gruvligt och därefter inställer sig en viss jämvikt i förhållandet. Då inställer sig den bildsköna Mildred som är blind och det blir oro i lägret. Del två handlar om Max Lamas, född i Trieste, gift med en kvinna vars ryggtavla var "ett stumt nej av hud och kotor". Varje dag försvinner hon till sitt arbete på verket med en bunt hudfärgade mappar under armen. Och så älskar hon Nietzsche. Max suckar över den ogörliga tvåsamheten och drömmer om förståelse mellan älskande. Han tröstar sig med andra kvinnor och har skrivit en roman. Det refereras en del till författare i De polyglotta älskarna och det tals om språk; Henry James, Djuna Barnes, Borges, James Joyce, Bolano och Charles Darwin. Ellinor läser Houellebecq medan hon väntar på Calisto om dagarna. Tredje delen handlar om Lucrezia Latini Orsi, som är dotterdotter till den skandalomsusade markisinnan Latini som dog av brustet hjärta sommaren 2012. I det här avsittet återfinns en förtjusande kärlekshistoria men även stor sorg. Här träffar vi också gamla bekanta från romanens tidigare delar och allt glider elegant på plats. Lina Wolffs språk är mycket njutbart. De polyglotta älskarna är den bästa bok jag läst på bra länge. Andra titlar av författaren: Många människor dör som du (2013) och Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012)

söndag 2 oktober 2016

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda varandra på en smakebit från det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
"För att hitta den rätte hade jag aldrig trott att nätet skulle vara min grej. Jag tyckte att det fanns något marknadsmässigt över det, dessutom hade jag aldrig skrivit en kontaktannons, eller något annan heller för den delen, och visste inte hur man sålde sig i skrift. Mina pojkvänner hade alltid varit helt vanliga killar från min by. Den förste hette till exempel "Johnny" och det var inget särskilt med honom alls, i alla fall inte på ytan och i alla fall inte innan man fattade att han var sjuk på riktigt. Vi gick i samma klass och det började med att han sa: "Finns det något du alltid drömt att en man gjorde för dig?". Jan antar att han hade hört någon säga så på film och att han redan då på fullt allvar ansåg sig vara en man. Och jag antar också att han hade förväntat sig ett helt annat svar än det han fick. - "Jag har alltid velat att någon skulle lära mig att slåss." Och när jag såg att hans min inte var så förvånad som jag trott, la jag till: "Slåss som en riktig jävel." Johnny nickade sakta, spottade på marken och sa: "Är det det du vill snäckan, då ska jag lära dig det."
Från sidorna 11 och 12 i De polyglotta älskarna av Lina Wolff.
Fler smakebitar HÄR