Kungen av Nostratien

Det här var jag inte beredd på! Jag har inte läst något av Tony Samuelsson tidigare och vet egentligen inte varför jag plötsligt tog tag i Kungen av Nostratien. Eller - tog tag i. Jag lyssnade först och lånade boken sedan. Och jag blev odelat förtjust - från början till slut. John Forsman är författare. Han har just fått sin tredje bok refuserad när han blir tilltalad av ett större förlag som har ett problem. Deras stora namn, Göran Frid, har lämnat in ett manus. Alla väntar på nästa bok av den bästsäljande författaren. Men det visar sig att det finns luckor i manuset och nu vill förlaget anlita John F som spökskrivare eftersom Göran Frid har fått en stroke. John F får en halv miljon för tre månaders arbete. Han och flickvännen Tilda behöver verkligen pengarna. Sedan börjar det verkligt intressanta. John varvar berättelsen om manuset med berättelser från uppväxten med mamma och deras vän Ivar Lo Johansson. John blir som en son för Lo som naturligtvis har massor att lära ut. "Nästa proletärförfattare," säger Ivar Lo Johansson förnöjd. Funderingarna - och invändningarna - mot Göran Frids manus blir många och är väldigt intressanta. Kungen av Nostratien blir en roman om skrivande, språk, författare, bokbranschen, litteraturen och livet. Referenserna till andra författare är många. John F träffar Göran Frid och hans hustru. Båda är förklarar sig vara nöjda med att det är just John som fått uppdraget att fullborda Älskade vännen, som är romanens titel. John F misstänker ibland att luckorna i Göran Frids bok är tänkta att vara där. Andra gånger tänker han att Göran Frids stroke är inskriven i boken; att romanen är en dold patografi, en sjukdomsberättelse?. Teorin om nostratiska (där fick jag lära mig något nytt!) som någon sorts urspråk är fantasieggande. Har den mystiska skuggan i ett vindsfönster som Göran tycker sig ha sett något att göra med den celltillväxt i hans hjärna som synts på röntgen? Kungen av Nostratien är en spännande - ur många synvinklar - välskriven och tankeväckande roman av ett slag som jag gärna läser och funderar över. Rekommenderas varmt!

Titel: Kungen av Nosratien 

Författare: Tony Samuelsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2024

Antal sidor: 348 

Författarens trädgård

Jacke Bennett & Richard Hanson, The Writer´s garden. How gardens inspired our best loved authors. En fullkomligt ljuvlig trädgårdsbok för den som råkar vara intresserad av både trädgård och litteratur. Här presenteras kända författare och deras trädgårdar. Virginia Woolf, Jane Austen, Winston Churchill, Beatrix Potter, Roald Dahl, Agatha Christie och Charles Dickens är ju välkända. John Clare kände jag inte alls till; John Ruskin och Rupert Brooke tillhörde Bloomsbury - gruppen och jag hade inte blivit glad om författarna hade uteslutit favoriten Thomas Hardy och hans Bockhampton och Max Gate. Henry James finns med; Lurence Sterne , Robert Burns och Walter Scott. Ted Hughes at Lumb Banks är rubriken på ett kapitel. Varje avsnitt inleds med ett citat av respektive författare. I boken finns också Garden Visiting Information.
Frances Lincoln Limited 2014.

När - var - hur?

När vi började. Ungdomsminnen af svenska författare utgifna af Sveriges författareförening. Aktiebolaget Ljus. 1902.
"Enhvar, som närmare intresserar sig för lefnadsteckningar af litterära personligheter, vet nogsamt, huru välkommet hvarje själfbiografiskt meddelande är, helst om det berör ungdomsdagarna, gryningens tid, den oftast minst kända. Och äfven en större allmänhet önskar gärna ur en författares egen mun höra förtäljas om "de första stegen". Så skriver författareföreningen i förordet. Idén hade de fått ifrån Tyskland och England. När vi började fick ersätta den sedvanliga årsboken vilket väl får betraktas som en uppgradering.

Sensitivan är rubriken på Alfhild Agrells inlägg. Undertitel: En tidningskvinnohistoria.
"Det första? Ja, det var nog det osagda likaså väl som det osagda än idag för mig är det första. .."
Sophie Elkan skriver historien om ett verk som hon hade tänkt debutera inför allmänheten med när hon var tretton år. Hon hade skrivit vers så länge hon kunde minnas. Vår generation skrev inte prosa, säger hon. Hon deklamerade gärna Tegnér för sina jämnåriga, men beslöt sig sedan för att skriva själv. Varför skulle hon nöja sig med att deklamera andras dikter?
Hilma Angered Strandberg "... satte mig ned och skref i ljungande fart ihop en novell, den första af min hand, som torde få nämnas ärlig diktning. Det var "Nitälskan - sorglig i åminnelse."
Anna Wahlenberg, Selma Lagerlöf, Ola Hansson, Verner von Heidenstam och Per Hallström är några av de andra bidragsgivarna. Och så skriver Mathilda Malling om sin första bok som hade arbetsnamnet Ett barn af vår tid. Herman Bang översatte den för sin tidning Nationaltidende och gav den namnet Flirtations. Berta Funcke blev titeln när boken kom ut i Sverige. Hennes inlägg börjar så här: "Jag kan inte minnas någon tid, då jag inte kunde läsa och skrifva. Och så snart jag kunde skrifva bokstäver skrev jag historier..."
När vi började är en intressant bok. Den är ganska sällsynt och det exemplar jag till slut fick låna från Växjö universitetsbibliotek har sprucken rygg. Men som bonus hittar jag några handskrivna sidor med "Synnöves sang" och "Og räven lå under birkerod". På ett annat ställe hittar jag pressade linnéor!
Den här boken tilltalar mig. Författarna bjuder generöst och humoristiskt på sig  och det är intressant att läsa om deras vedermödor.