Visar inlägg med etikett Elizabeth Hand. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elizabeth Hand. Visa alla inlägg

torsdag 3 juni 2021

Skarpt ljus

Skarpt ljus är tredje delen av Elizabeth Hands böcker om antihjältinnan Cass Neary som hon beskriver så här: "Amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage-filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer". I första delen Generation Loss möter en Cass Neary för första gången. Hennes mor är död och hennes far vill helst ha henne på håll. Hon har sumpat sin utbildning, men är en erkänt skicklig fotograf. Andra delen om Cass Neary heter Se mörkret. I alla romanerna om Cass Neary förkommer många intressanta reflektioner om ljus. Elizabeth Hand, som är författare, litteraturkritiker och lärare i creative writing måste känna till en hel del om fotografering. I Skarpt ljus kommer Cass Neary till London från Reykjavik på falskt pass. Hon tänker försöka få kontakt med sitt livs kärlek Quinn som också Interpool och ryska maffian är på jakt efter. Men han dyker inte upp och i stället blir Cass Neary indragen i diverse livsfarliga sammanhang när hon råkat hamna på fel fest. Hon driver omkring i Londons undre värld från risiga knarkkvartar till det fashionabla Canary Wharf. På något sätt landar hon alltid på fötterna hur eländigt hon än ligger till. Hon drivs med olika sorters tabletter som hon hivar in fyra åt gången. Cass Neary vet mycket om knark och sprit. På något sätt blir en alltid fascinerad av henne och hon har en hängiven fanclub. Jag vill gärna tro att hon har ett gott hjärta bakom sin kantiga, vaksamma approach. Att jämföra Elizabeth Hand med Gillian Flynn och Tana French tycker jag inte säger så mycket. Elizabeth Hands kan inte liknas vid någon annan författare. Tycker inte att det påminner så mycket om Twin Peaks heller. Nej, Elizabeth Hand och Cass Neary är alldeles unika.

Titel: Skarpt ljus

Författare: Elizabeth Hand

Översättare: Linda Skugge

Förlag: constant reader/ Lava förlag

Tryckår: 2017

Antal sidor: 313

söndag 18 augusti 2019

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
"Ett stulet pass kan ta dig en bit på vägen. I mitt fall var det förbi tullen på Heathrow där jag stod i EU - kön och hoppades att jag skulle slippa fejka en svensk accent när en tjänsteman med tom blick kontrollerade mina papper. "Du ska vara här i tre veckor." Hon kastade en blick på mitt landing card. "Och varför är du här?"  "Semester." Det finns vissa fördelar med att vara en 1,80 centimeter lång blondin som stiger av ett plan från Reykjavik. Tulltjänstemannen nickade, sköt tillbaka passet över disken och bytte fokus till personen som stod bakom mig. I en vittnesidentifikation skulle man kunna förväxla mig med kvinnan i det svenska passet: vi var båda långa med axellångt stripigt blont hår och gråblå ögon. Den största skillnaden var att Cassandra Neary från New York kunde åtalas för medhjälp till fler än ett mord. Dagny Ahlstrand från Uppsala, Sverige, var missbrukare, men så vitt jag visste hade hon ännu inte mördat  någon. Inte än."
Från sidan 10 i Skarpt ljus av Elizabeth Hand.

Fler smakebitar HÄR

torsdag 24 augusti 2017

Hett i hyllan

När jag läste Generation Loss (har just kommit i pocket) av Elizabeth Hand blev jag väldigt förtjust i hennes protagonist, den nergångna fotografen Cass Neary. Jag rusade genast iväg och köpte Se mörkret som kom lite senare 2016 också i svensk översättning av Linda Skugge. Cass Neary är huvudperson även i Se mörkret. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände för den blev stående i hyllan och det stör mig. Så här står det på baksidan av boken: "Gillar du Paula Hawkins Kvinnan på tåget? Gillian Flynn? Och Twin Peaks? Bra, då är den här boken för dig. I den fristående uppföljaren till Generation Loss har Elizabeth Hand förlagt handlingen till Norden, närmare bestämt Helsingfors och Reykjavik, efter börskraschen. Det är kallt och jävligt, solen går aldrig upp, ingen har pengar, folk bor i ockuperade trasiga lägenheter och lever på brännvin. I Se mörkret får Cass Neary sina egna värsta farhågor bekräftade: det är alltid som mörkast innan det blir helt svart."
Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

söndag 18 september 2016

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjud varandra på en smakebit ur det vi just läser. Den enda regeln som gäller är: No spoilers!" Det var natt. Gatlyktorna spred ett smutsgult sken. Finanskrisen hade slagit hårt mot mitt kvarter - inte för att jag kunde bry mig mindre om de arbetslösa hedgefondidioterna och fotomodellerna som fördrev eftermiddagarna med att gnälla i sina iphones framför Dries Van Noten - butiken. Före kraschen såg den har stadsdelen ut som en blandning av en filmkuliss föreställande en stadsmiljö och en lyxgalleria; i stället för att kliva över knarkare manövrerade jag runt råttlika hundar i Juicy Couture - tröjor och designerblöjor. Nu var det snarare så att man undrade hur länge det skulle dröja innan Jack Russells dök upp på menyn på Terrine. Men jag hade inte råd att flytta. Jag hade bott på samma plats sedan talet. Hyresvärden hade försökt bli av med mig i flera år; vräkningslapparna hade staplats på hög under de senaste veckorna som jag var borta, så jag ringde ett kort samtal till min pappa uppe i Kamensic Village. "Prata med Ken Wilburn", sa han, "han sköter det åt dig. Har du kommit tillbaka från Maine nu, Cass? Är det några fler problem med det där? Kom ut och ät middag någon kväll." Jag sa att jag skulle tänka på det och lade sedan på." 
Från sidan 14 i Se mörkret av Elizabeth Hand; fristående fortsättning på Generation loss. Fler smakebitar HÄR
Från baksidan av boken: I Se mörkret får Cass Neary sina värsta farhågor bekräftade: det alltid som mörkast innan det blir helt svart.
Det här är punk noir när den är som allra bäst. Glöm att du kan sova efter att ha läst den här. Sova kan du göra när du är död.

onsdag 14 september 2016

Patricia Highsmith möter Patti Smith


Generation loss är verkligen en mycket speciell roman som dessutom kallas thriller. Patricia Highsmith möter Patti Smith är en mycket bra beskrivning på den. Författaren Elizabeth Hand själv beskriver sin protagonist Cass Neary så här: Amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage - filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer. Det stämmer också. En möter Cass Neary under 70 - talet i New York där hon skaffat sig en kort berömmelse i punkvärlden genom en fotobok. Cass Neary dras till det trasiga, misslyckade och ibland döda. Det är det hon fotograferar. Någon gång tyckte jag att berättelsen nuddade det  morbida. Trettio år senare är Cass Neary alldeles nergången och hankar sig fram. En gammal vän skickar henne på uppdrag till en ö utanför Maine. Cass ska intervjua en kvinna som under en tid varit en stor fotograf och som Cass Neary beundrar. Nu är det bara så att kvinnan är mycket skygg och släpper inte  någon inpå livet. Öborna är också mycket misstänksamma mot Cass. Hon ser inte ut att tillföra något positivt på ön. Inte blir det bättre utav att en ung flicka försvinner. Cass kommer en gammal mordhistoria med förgreningar in i nutiden på spåren. Trots fara för eget liv beslutar hon sig för att reda ut det hela. Jag blev helt fascinerad av Cass Neary. Hon har sumpat sin utbildning och det liv hon hade kunnat ha. Fadern, som är domare, har viss kontakt med henne, men har henne helst på avstånd. Modern är död. Boken innehåller mycket om fototeknik; beskrivningarna av naturen på ön är väldigt fina. Språket är njutbart och det känns som om författaren lagt ner stor omsorg på romanen. Nästa del om Cass Neary heter Se mörkret och finns redan på svenska. Det finns ett par delar som ännu inte är översatta. Förlaget är constant reader och översättare Linda Skugge.

söndag 11 september 2016

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten handhar En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakbitar av det vi just läser. No spoilers! är den enda regeln.
"Det finns alltid ett ögonblick då allt förändras. En riktigt bra fotograf - någon som Diane Arbus, eller jag själv under den där bråkdelen av sekund då jag var bra - ser det där ögonblicket och trycker på avtryckaren sekunden innan det sker. Om du inte ser det komma, om du blinkar eller är full eller bara råkar titta åt ett annat håll - ja, allt förändras
ändå, det är inte så att något skulle ha blivit annorlunda. Men för resten av ditt liv är du körd eftersom du brände chansen. Kanske känner ingen annan till det, men det gör du. I mitt fall var det ingen hemlighet. Alla visste att jag hade sumpat det. En del människor kan leva med en sådan situation. Men att acceptera har aldrig varit min grej. Alltså mitt liv - vem kunde låtsas att det inte fanns ett stort jävla hål i det?"
Från sidan 11 i Generation loss av Elizabeth Hand. Fler smakebitar HÄR