Ännu flera böcker om the Kennedys

I senaste numret av Axess(2011: 8; ännu ej på nätet) går
Anders Rönmark (politisk redaktör på Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda) igenom några nyutkomna - och några äldre - böcker om familjen Kennedy.
Få har något nytt att komma med. Bäst av de nya titlarna är Last Lion. The Fall and Rise of Ted Kennedy. Redaktionen på Boston Globe har sammanställt den.
1999 kom en utmärkt biografi om Ted Kennedy av journalisten och författaren Adam Clymer.
Robert Dalleks bok An unfinished Life om Jack Kennedy och Arthur Sclesingers bok om Robert Kennedy and his Times framhålls som två titlar som kommer att vara.
De olika personerna positioner i omvärldens ögon har reviderats i någon mån.
Ted Kennedy har stigit fram. Hela klanen håller på att avmytiseras, tycker Anders Rönmark.
Men jag tror att intresset kommer att hålla i sig länge, länge än

Bolaget Kennedy & Kennedy

"Vi tolererar inga förlorare" är titeln på Britt - Marie Mattssons nya roman.
Ja, för det står uttryckligen att det är en roman. Och den handlar om familjen Kennedy och uppbyggnaden av den märkliga klanen.
Förord - som är någon sorts programförklaring - finns liksom litteraturförteckning. Det kunde lika gärna funnits med ett personregister.
Britt - Marie Mattsson är inte ute efter en omvärdering av den mäktiga familjen som alltsedan 1952 alltid har haft någon representant i kongressen.
"Här gråter ingen!" - "Inget gnäll!" De nio barnen fostrades ganska hårt och utan kärleksfulla ömhetsbetygelser. Det ställdes krav på dem och de kom också att ställa höga krav på sig själva.
Fadern, Joe, var den hårdför affärsman och kvinnokarl. Modern, Rose, tycktes ha framfött dessa nio barn under sjutton år utan några större ansträngingar.
Och var de väl födda, så fanns det folk som tog hand om dem.
Hon var mycket sträng i sin katolska religiositet och krävde att alla barnen valde fruar och män som också var katoliker.
Joe hade en speciell relation till dottern Kathleen, kallad Kick. Hon kunde ta sig friheter och hade ett avspänt förhållande till honom.
Rose hade också en svaghet. Det var den lilla föräldralösa flicka som Rose funnit på ett sjukhus och tagit under sitt beskydd. Missie kallades hon och var en favorit i hela familjen. Rose kunde till och med krama om henne!
Efter en lite trevande start när jag tyckte att det blev för mycket av faktaredovisning tar sig berättelsen och ganska snart hade jag glömt dagens pensum och dragits med av författarens egen fascination av den dramatiska familjen Kennedy. Britt - Marie Mattson skriver rappt och ledigt och hon lyckas få ihop alla trådar.
Men jag förstår om kritiker kan få problem med den här romanen.
Faktion kallas det väl.
Det kommer ytterligare två böcker om klanen Kennedy under hösten och i våras kunde man se en TV-dokumentär.