Sorgen har ett minne

Fransk/algeriska författaren Nina Bouraouis senaste roman, Sorgen har ett minne, är självbiografisk. Den handlar om sorgearbetet efter den älskade pappans frånfälle. Pappan ligger på ett hospice, Jeanne - Garnier,  och en följer författaren under faderns elva sista dagar. Cancern har gröpt ur honom till kropp och själ. Dottern blir förfärad över det snabba sönderfallet. Hon vill vara hos sin far så länge han finns. De förstår varandra och så har det alltid varit. Den äldre systern har också ett gott förhållande till den stilige fadern, Grand Seigneur, men det rör sig inte om samma ordlösa förståelse som med den yngsta. Fadern är algerier och muslim; modern fransyska. Inte lätt med identiteten för döttrarna. Särskilt som länderna just utkämpat ett krig. Nina Bouraoui återkommer ofta till barndomen. Så även i Sorgen har ett minne. Skrivandet blir ett sätt att komma till rätta med sorgen. Fadern har ofta varit borta från hemmet under långa tider och det är oklart vad han har haft för sig då. Men när han är hemma skämmer han bort sina flickor. De har kvar sin lägenhet i Alger och där vistas han ibland. I och med faderns död mister Nina Bouraoui banden till Algeriet. Det sörjer hon över. Hon är homosexuell och det är något som hon och fadern aldrig diskuterat. Hon vet inte om han är besviken. Romanen är skriven med ett enkelt, rent och vackert språk som tolkar den djupa, nakna sorgen. Som läsare blir en rörd och berörd. Det känns som om författaren har stort förtroende för sina läsare. Översättaren, Maria Björkman, har säkert gjort ett bra arbete också. Elisabeth Grate Bokförlag har tidigare givit ut tretton romaner av Nina Bouraoui.

Titel: Sorgen har ett minne.

Författare: Nina Bouraoui

Översättare: Maria Björkman

Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag

Tryckår:2024

Antal sidor: 207

Jean - Christophe. 1. Daggryningen

Romansviten Jean - Christophe består av 10  delar som skrevs mellan åren 1904 och 1912. Författaren, Romain Rolland, fick Prix Femina 1905 och Nobelpriset 1915 för Jean Christophe. Louise Åkerman fick genom personlig kontakt med författaren tillåtelse att översätta boken till svenska. Första delen har titeln Daggryning. Där presenteras en för musikerfamiljen Krafft som bor i en tysk stad vid Rhen. Farfar Jean - Michel och hans timida svärdotter Louisa och nyfödde sonsonen Jean - Christophe i vaggan inväntar  sonens, makens, faderns ankomst. Ingen vet i vilket tillstånd Melchior befinner sig. Hans framgångar som violinist har stävjats av hans gränslösa humör. Han har hamnat i en nedåtgående spiral och får allt färre uppdrag. På samma gång tilltar hans dryckenskap och spelande. Hustrun får gå ut och tjäna som kokerska. J-C får av en händelse veta att han haft en äldre bror med samma namn som han och som är död. En skolkamrat dör i tyfoidfeber. "Från den stunden var hela hans barndom förgiftad av tanken på döden." Och livet var ju inte lätt heller med hunger, misshandel och ensamhet. Inte ens modern förstår honom. Men nu vaknar motståndet i honom "En upprorisk, obändig kraft jäste inom honom." Och han beslutar sig för att hämnas. Farfar inför ett piano i huset. Den ende som blir glad är J-C. Han spelar när han är ensam hemma, men när han ertappas av fadern blir denne inte arg utan erbjuder sig att undervisa sonen. Melchior ser för sig ett underbarn i vardande. Ganska snart spårar undervisningen ur. Men farfar tar med J-C på opera och båda är lika överväldigade. När den berömde tonsättaren Frans - Maria Hassler kommer till staden spelar Melchior i orkestern och Jean - Michel leder kören. J - C lyssnar i sjunde himlen. "Allt är musik för ett musikaliskt hjärta." Beethovens porträtt hänger över bordet i hemmet. Den sexårige J - C hittar på melodier för varje särskilt tillfälle.  Farfar lyssnar och nedtecknar. Hof Musik Verein´s orkester spelar Beethoven och Barnaålderns nöjen av Jean - Christophe Krafft, sju och ett halvt år. Och den lille blyge kompositören måste spela sitt verk en gång till ensam på piano. Melchior och farfar har bestämt att kompositionen ska tillägnas storhertigen Leopold. Konserten blir en chockartad upplevelse för J - C. Återigen fylls han av revanchlust. Romain Rolland  var själv musikaliskt begåvad. Han var pacifist men hyllade Josef Stalin. Bland sina brevvänner räknade han Freud, Einstein och Gandhi.

Titel: Jean - Christophe
Författare: Romain Rolland

Översättare: Louise Åkerman

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 1914 

Antal sidor: 218

Min är hämnden

Marie N Diayes senaste roman har titeln Min är hämnden. Maître Susane är i 40-  årsåldern och har en egen advokatbyrå i Bordeaux. Hon är inte så framgångsrik som hennes föräldrar vill tro och de gillar inte heller den sunkiga bil hon kör omkring med. Som en sorts samhällsinsats har maître S anställt Sharon, invandrare från Mauritius, som det hembiträde hon egentligen inte behöver. Hon betalar bra, men upptäcker så småningom att Sharon går till två andra arbetsgivare på den tid hon skulle ha använt i maître S:s lägenhet. Hon beslutar sig för att se genom fingrarna med detta. Dessutom har hon hand om Sharons uppehållstillstånd till ingen kostnad alls. Maître Susane har inte speciellt många klienter men en dag kommer Gilles Principaux  för att be henne ta hand om försvaret för hans fru, Marlyne, som tagit livet av deras tre barn. Det är säkert inta av en tillfällighet som ett av barnen, älsklingssonen, heter Jason. Barnamorden och namnet Jason för tankarna till Euripides drama Medea. Gilles Principaux  har en mycket egendomlig inställning till det skedda. Maître S drabbas av déja vu. Hon har träffat GP tidigare; på den tiden när hennes egen mor var hembiträde i hans familj. Här delar sig den kapitellösa romanen i två parallella berättelser; ett då och ett nu. Min är hämnden handlar om ras, klass och klassresor; kvinnor som arbetar åt andra i underbetalda anställningar och män som har tolkningsföreträde. Maître S är en ovanligt god arbetsgivare. Det vet Sharon men  betraktar henne ändå med förakt. Gilles Principaux hustru, Marlyne, intar en liknande ställning till sin man. Romanen är spännande som en thriller. Har det hänt något i dåtid där i Caudéron i Bordeaux och i så fall vad? Marie N Diaye är mästare på att beskriva snåriga, mänskliga relationer och hur lite människor som lever tätt inpå varandra egentligen känner varandra.   Marie N Diaye föddes i Frankrike 1967 av en fransk mor och en senegalesisk far.  Redan 2001 fick hon Prix Fémina för Rosie Carpe som ännu inte finns översatt till svenska. 2009 fick Marie NDiaye Goncourtpriset för TRE STARKA KVINNOR. Marie NDiaye är också medförfattare till manuset till filmen, WHITE MATERIAL och 2015 kom den absolut mästerliga LADIVINE. Nobelpriset nästa.

Titel: Min är hämnden (La vengeance m´appartient)

Författare: Marie N Diaye

Översättare: Ragna Essén

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2022

Antal sidor: 247

Thich Nhat Hanh

Den vietnamesiske zenbuddhistmunken Thich Nhat Hanh bor numera i Frankrike, men även därifrån bedriver han sin socialt engagerade buddhism med att hjälpa flyktingar världen över och att arbeta för svältande barn i Vietnam. Varje steg väcker svalkande vind. Vägledning i meditativ gång heter

ett litet häfte med enkla illustrationer som handlar om att gå sakta och med eftertanke. En kan öva meditativ gång när som helst och en ska försöka vara närvarande i varje steg. Inte helt överraskande är andningen viktig. När en finner ro sprider den sig också till andra. Thich Nhat Hanhs böcker har spridits över hela världen och på svenska finns flera stycken. www.plumvillage.org är adressen till Thich Nhat Hanhs franska hemvist  dit en bl. a. kan åka på retreat. Den andra boken har titeln Mindfulness - ögonblickens under. Här gäller det att öva sig i konsten att ta makten över sina tankar och koncentrera sig på nuet. Enkelt och rättframt delger oss Thich Nhat Hanh sin vishet. Praktiska övningar blandas med vardagsberättelser. Författaren vänder sig till alla; inte bara buddhister. Sista kapitlet i boken har titeln Att se med medkänslans blick. Mindfulness är översatt av Erik Nisser; utgiven på Lind&Co 2010. Varje steg väcker svalkande vind översattes av Per Carleheden och gavs ut på Attusa förlag 2003.

Idag, 22/1, dog Thich Nhat Hanh i sitt vietnamesiska hem.

Namnet:  The word thich is a title for monks and nuns in Vietnam, which is taken as their new "family name." Nhat means "of the best quality," and hanh means "good nature" or "right conduct." Thich Nhat Hanh's followers also sometimes refer to him as Thay, or "teacher."

"Se framför dig en lotus, en tulpan eller en gardenia som blommar under varje steg i samma stund som din fot rör vid marken." 

Ur Varje steg väcker svalkande vind

Prinsessan de Clèves

1678 publicerades det som brukar sägas var den första psykologiska romanen, nämligen Prinsessan de Clèves. Författare var Madame de La Fayette, fast det fick det inte talas högt om. Det var inte fint för adeln att tjäna pengar på sina talanger. Mme Marie - Madeleine de La Fayette(1634 - 1693) kallades Dimman vid hovet för sin förmåga att glida omkring och vara gåtfull och osynlig. När en väl kommit över de första tröttsamma sidorna som är en enda lång uppräkning av fint folk i slutet av 1500 - talet så öppnar den lilla fina romanen upp sig och blir något helt fantastiskt. På sidan 14 i Levande litteratur - utgåvan och sidan 28 i den nya i och med det stycke som börjar med Vid den tiden uppträdde vid hovet en ny skönhet inträffar detta. Den nya skönheten är 16 år och förtrollar människor i sin omgivning. Hennes kloka mor, Mme de Chartres, gifter bort henne med en prins de Clèves. Han avgudar henne, är rik och passande på alla sätt och älskar sin unga hustru över allt annat. Hon älskar inte honom, men gör pliktskyldigast sitt bästa för att vara honom till lags. Hon respekterar sin man, men är helt försvarslös när kärleken slår till. Den unge, vackre häst- och kvinnokarlen hertig Nemours blir häftigt förälskad i prinsessan de Clèves och hon i honom. De bekänner sin kärlek för varandra och prinsessan de Clèves avbördar sig också för sin man. Det var ett felslut. En kan fråga sig om det verkligen var nödvändigt.  Han blir sjuk av sorg och svartsjuka, går och lägger sig och stiger aldrig mera upp. Hustruns svåra själsstrider är inget som syns utåt. Hennes vånda beskrivs på ett fantastiskt inkännande sätt. Hon har fasta principer men hennes kropp förråder henne. Här finns en spänning mellan yta och inre liv. Madame de Chartres är död; prinsessan de Clèves är lämnad helt åt sig själv. Hon är sexton år när berättelsen tar sin början och arton år vid dess slut. Flera andra kärleksrelationer vid hovet omnämns. Diane de Poitiers är mätress åt kung Henrik II och uppträder öppet vid hans sida under namnet hertiginnan de Valentinois. Drottningen, Katarina de Medici, får nöja sig med att föda de nödvändiga barnen. En Madame de Tournon har kärleksaffärer med två olika män vid hovet; prinsessans morbror är förälskad i själva drottningen. Men tidens kärlekssyn var i allmänhet dyster. Kärleken innebär grym ångest och dödlig smärta. Ömhet och vänskap var att föredra. Det ligger mer än trehundra år mellan prinsessan de Clèves och nutida läsare men det känns inte så. Den mänskliga naturen och konflikterna som kan uppstå är tidlösa. Em kan inte annat än beundra prinsessan - även om en inte instämmer i hennes resonemang och bevekelsegrunder. Men, vem vet, kanske hade hon alldeles rätt? Hur som helst är hon en helt förtjusande bekantskap.

Veckans mening v. 44 2021

Veckans mening är en läsutmaning som bedrivs av Robert på bokbloggen Mina skrivna ord. Vi förväntas helt enkelt dela med oss av en mening som vi av någon anledning stannat upp inför. Min mening kommer ur Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette sid. 13. Den boken kommer vi att diskutera i en läsecirkel.

"Greven fann henne väl underrättad om det franska hovets intressen liksom om olika hovdignitärers förtjänster; men framför allt fann han henne uppfylld av hertig Nemours berömmelse, om denne talade hon så ofta och med sådan iver att monsieur de Randan , när han vid sin återkomst inför kungen redogjort för sin resa, tillade att det inte fanns någonting som monsieur de Nemours inte kunde utverka av drottingen och att han ingalunda betvivlade att hon skulle kunna gå ända till giftermål."

Asterix och hans tappra galler

Asterix  är en fransk tecknad serie skapad 1959 av René Goscinny och Albert Uderzo ... Det finns 38 album. Det första albumet heter Asterix och hans tappra galler. Den har jag läst nu. Serier är inte min starkaste gren, men den här hade sina poänger. Handlingen utspelar sig omkring 50 f. Kr under det galliska kriget. Asterix och hans vänner bor i en liten namnlös by i Gallien. Byborna sysslar mest med vildsvinsjakt och trevlig samvaro. Byn ligger inklämd mellan fyra romerska läger, men de har hittills klarat sig från att bli intagen av romarna. Druiden Miraculix har tillverkat en trolldryck som gör gallerna omänskligt starka. Detta gör att romarnas försök att besätta byn har kunnat slås tillbaka vilket Julius Cecar rasar över. En spion sänds till byn för att försöka lista ut hemligheten bakom drycken. Det blir många förvecklingar och en har möjlighet att le i mjugg åt de listiga gallerna och de klumpiga romarna. Jag får se efter om det finns flera Asterixalbum i sonens övergivna bokhylla.

Vem dödade min far?

Det här är ingen spänningsroman. Det är en indignationsroman; en vidräkning med det franska samhället och politiken som slår på dem som redan ligger och gynnar dem som har det allra bäst. Om en bara arbetar tillräckligt har en råd att ha kostym i stället för t- shirt, tycker Macron.  Romanen Vem dödade min far börjar med att en son möter sin far som han inte sett på många år. Fadern är kraftigt förändrad; en skugga av sitt forna våldsamma och hårdhänta jag. Han behöver andningshjälp, har svårt att tala och är nyligen opererad för bukbråck. Han lider av svårartad diabetes och har orimligt förhöjda kolesterolvärden. Sonen förstår att han aldrig kommer att få sina frågor besvarade. Men han försöker rekonstruera faderns liv. Genom modern vet han att farfar varit våldsam och missbrukat alkohol. Fadern fick egentligen aldrig någon ungdom. Enligt det manlighetsideal som rådde var det flickaktigt och bögigt att gå i skolan. När fadern skadas svårt i en arbetsolycka och de mediciner han behöver för att tygla smärtan blir för dyra tvingas han ut på arbetsmarknaden. Sarkozy har ett gott öga till bidragstagarna som utöver sin fattigdom ska känna skuld. Författaren säger sig skriva av tvingade behov. Med jämna mellanrum känner han att han älskar sin far, trots den trista barndom han haft. Empatin med fadern är smittsam. Det är en rörande och upprörande kortroman som inte kan ha varit så lätt att skriva. Édouard Louis debut Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2015) fick ett enormt genomslag i hemlandet Frankrike, och den nästföljande romanen Våldets historia (2016) rönte även den stor uppmärksamhet. 

Titel: Vem dödade min far
Författare: Édouard Louis
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 88

Kod 400

En kvinnlig namnlös bibliotekarie i 40 - årsåldern kommer till sin arbetsplats extra tidigt en morgon och finner en besökare som blivit kvar under natten. De inleder en konversation som som till 98 % sköts av bibliotekarien. Hon tar tillfället i akt att berätta om livet som bibliotekarie i läsesalen, om ohyfsade biblioteksbesökare som ställer till det i hyllorna och stökar till i största allmänhet. Hon kan sin bibliotekshistoria och fransk historia. Robespierre är en favorit. Det var en man med principer. Maupassant är en annan favorit medan Balzac kallas bokfabrik.. Hennes favoritavdelning är historia. Den skulle hon vilja ha hand om. Det var inte meningen att hon skulle sitta på det här lilla biblioteket, men hon lät sig förledas av en pojkvän som sedan lämnade henne. Nu brottas hon  med Dewys decimalklassifikationssystem. Melvil Dewey hade storhetsvansinne, anser hon. Men att kunna orientera sig på ett bibliotek är att bemästra kulturen. Kultur är inte för nöjes skull.  En fnissar lite då och då, men snart övergår det roliga i medömkan. Jag kan tycka att hon är lite väl ung för att ha stelnat till så mycket. Hon borde nog jobba lite med att bli mera förändringsbelägen. Det förefaller inte som om hon hade någon vän bland kollegerna heller. Och aldrig skulle hon våga bjuda hem den unge studenten, Martin,  med den rara nacken som studerar i läsesalen. Å andra sidan har han börjat flamsa med blondiner och förtjänar inte att bli hembjuden. Kod 400 är roande och lättläst och innehåller en hel del fakta. Författaren, Sophie Divry, är journalist och detta är hennes debutbok. Översättare är Marianne Öjerskog.[sekwa] 2017.

Månadens språk: Franska

Adamsberg - geni och katastrof

Fred Vargas pseud. för Frédérique Audouin-Rouzeau, född 7 juni 1957 i Paris är arkeolog, historiker och författare. Hon har skrivit en rad deckare och finns också översatt till svenska.
Okänd kontinent från 2012 i översättning av Cecilia Franklin utgiven på [sekwa] är den senaste.
En makaber samling skor med avhuggna fötter i London kopplas samman med två bestialiska mord i Frankrike. Jean - Baptiste Adamsberg och hans originella medarbetare har ett styvt arbete att förstå hur allt hänger ihop. Och det hela har sin upprinnelse långt tillbaka i tiden. Det blir släktforskning i högre skolan - och det rör sig inte om vilka släkter som helst - utan två vampyrsläkter som för ett skoningslöst krig mot varandra.. Ättlingarna har flyttat runt och ändrat namn efter bästa förmåga för att undgå förbannelsen. 
Romanen utmärks av en myckenhet dialog. Den för handlingen framåt och karaktäriserar såväl Adamsberg  som alla personer som har någon sem helst betydelse för handlingen. 
Okänd kontinent är en bitvis mycket otäck bladvändare. När vampyrtemat fördes in i berättelsen kände jag hoppet fara, men Fred Vargas lyckas.
Jag läser med stor spänning ända in i det sista, d.v.s. till och med sidan 467! 

I november kommer Spökryttarna från Ordebec