Kvinnorna kring Lady Tan

Det är helt fascinerande att läsa om kvinnoliv i Kina under senare hälften av 1400 - talet under Mingdynastin i Kvinnorna kring Lady Tan av Lisa See. Lite trögt alldeles i början men sedan går det desto lättare. Yunxian heter den unga protagonisten. Hon lovas vid åtta års ålder bort till ett annat barn, Maoren. Hennes fötter är snörda. Hennes bästa vän Meiling, dotter till barnmorskan Shi, har inte fått sina fötter snörda vilket är till stor nackdel för henne. Hon är mycket vacker och har fått lära sig en del om barnafödande av sin mor. Yunxian och Meiling undervisas av farmor Ru i läkekonst. Farmor har flera läkare i släkten och hon är mycket kunnig. Hon inser att flickorna är begåvade och att de kompletterar varandra. Yunxian är dotter av en släkt som står kejsaren nära medan barnmorskor visserligen är livsviktiga men inte skattas så högt. Bihustrur och konkubiner finns det gott om med alla de komplikationer och intriger det innebär. Skvallret mellan de olika gårdarna i det stora huskomplexet som är familjens hem, frodas. När Yunxian kallas till hovet för att bistå kejsarinnan vid hennes förlossning träffar hon på enucken Lin Ta, som blir henne behjälplig på många sätt.  Ogifta faster blir också Yunxians vän, men hur kan det komma sig att Ogifta faster plötsligt hittas död ute vid dammen i trädgården?  Kinesiska svärmödrar är inte att leka med. Inte Yunxians heller. Om det inte presenteras en sonson med det snaraste blir det många stickord och antydningar. Släktens fortbestånd betyder allt. Det finns förvisso en hel del att beundra i det kinesiska samhället men det är svårt att bortse ifrån den inbyggda grymheten. Yunxian fyller femtio år 1511 och då kommer boken om hennes medicinska fall ut, En kvinnlig läkares kommentarer. Lisa See berättar att Yunxian omnämns i en bok hon hade i sin egen hylla som hon råkade upptäcka under covidisoleringen.Hon blev omedelbart intresserad av Yunxian. Därefter vidtog mycken forskning och kontakter med människor i andra länder. Tyvärr var hon ju förhindrad att besöka platserna hon skrev om, något som hon annars brukar göra. 2023 kom Lady Tan´s Circle of Women ut. I år kom den på svenska i översättning av Åsa Malm. (En liten anmärkning: Jag tror inte att man sade hej och heja på den här tiden i Kina.) Jag tyckte mycket om Kvinnorna kring Lady Tan. Kvinnor hjälper kvinnor. Betydelsen av kvinnlig vänskap. Dessutom har den ju en väldigt intressant tillkomsthistoria. Lisa Se har ett visst kinesiskt påbrå och har skrivit åtskilliga historiska romaner. Jag har tidigare läst Snöblomma och den hemliga solfjädern. Aldrig har jag läst en så realistisk skildring av hur det går till att snöra små flickors fötter. Lotusfötter eller gyllene liljor tydde på hög status. Seden förbjöds inte förrän i början av 1900 - talet.

Titel: Kvinnorna kring Lady Tan

Författare: Lisa See

Översättare: Åsa Malm

Förlag: Bokförlaget Polaris

Tryckår: 2026

Antal sidor: 386

Kvinnorna

I Yan Liankes förra memoar, Tre bröder, efterlyste jag kvinnorna. Nästa memoardel som kom ut på svenska 2024 också i översättning av Anna Gustafsson Chen har titeln Kvinnorna. Här börjar författaren med att beskriva sina första trevande försök att bekanta sig med med det täcka könet i akt och mening att så småningom ingå äktenskap. Det var inte förrän senare  han fick sig en hustru och då var det mera ett resonemangsäktenskap än frågan om kärlek. Han behövde någon som kunde ta hand om markservicen på hemmaplan. Därefter berättar han om kvinnorna i sin omedelbara närhet; systrarna - den äldsta ledde honom till litteraturen till exempel-  och en svägerska som han uppskattar mycket. Modern får ett längre kapitel. Henne beskriver han som optimistisk och rättfram men också gnällig och kortsiktig. I brist på föräldrar växte hon upp med en utvecklingsstörd farbror. När han dog var hon sexton år och vid sjutton gifte hon sig till ett liv med slit och umbäranden och många sjukdomar. Kvinnorna använde sig över huvud taget mycket av sjukhus, läkare och apotek. Något förvånande kan jag tycka. Modern blir i alla fall över åttio år. Sonen, som arbetar inom armén och är författare, skildrar den åldrande kroppen med en blandning av förfäran och beundran. Hennes arbetsliv ute och inne kröns av att hon blir sömmerska. Modern har också varit äktenskapsmäklerska, en viktig och grannlaga sysselsättning. Äktenskapsförmedlarna kallas röda damer och är mycket omskrivna och respekterade. I ett kapitel tar författaren till rent feministiska brösttoner när han beskriver hur kvinnorna på landet får göra både mans- och kvinnogöra. De står för två tredjedelar av världens rikedomar men äger endast en procent av dem. Under de heta somrarna åker kvinnorna långt iväg för att plocka bomull precis som de amerikanska slavarna. Lianke citerar Simone de Beauvoir, Antoinette Fouque och Judith Butler. Och jag blir förvånad igen. Bokens sista kapitel är helt charmerande. Där skildrar författaren sina promenader med den lilla sondottern i den purpurfärgade bambuns park vid tredje ringlinjen i Beijing. Lotusblommor, pilträd, mandarinänder och dansande pensionärer möter dem. "Farfar, jag tycker att vi ska ta och gifta oss", säger sondottern. När hon blir lite äldre kommer hon att villkora anbudet. Yan Liang är mycket fäst vid sin hemby på slätten i Henan och sina släktingar. Han citerar mängder av kinesisk litteratur. Jag tyckte mycket om Kvinnorna även om jag ibland tycker att författaren är lite väl glad över att höra sin egen röst. Yan Liang är på något sätt centrum i universum även när han berättar om många kvinnoöden som väl förtjänar att lyftas fram.

Titel: Kvinnorna

Författare: Yan Lianke

Översättare: Anna Gustafson Chen

Förlag: Weyler

Tryckår: 2024

Antal sidor: 309

Tre bröder

Yan Lianke, född 1958, är en betydelsefull kinesisk författare som är en vagel i ögat på makthavare i Peking, men det tycks inte besvära honom. Han skriver kritiskt och satiriskt om styret i Kina och motsättningarna mellan stad och land. 2021 kom Yan Liankes självbiografiska roman Tre bröder i översättning av Anna Gustafsson Chen. Ömsint och respektfullt berättar författaren om fadern och hans två bröder och deras fullständigt omänskliga slit under svält och umbäranden. Kulturrevolutionen pågick som bäst och ibland kom ungdomar från staden ut på landet för att arbeta i jordbruket, men i Yan Liankes hemby det blev ett fiasko. Besökarna var inte speciellt arbetsbenägna men däremot fick de ordentligt med mat till stor förtret för de lokala ungdomarna. Yan Lianke kom i kontakt med litteraturen genom sin sjuka syster som läste mycket. Borta med vinden av Margaret Mitchell blev en storartad upplevelse för honom liksom Flauberts Madame Bovary. Han hade börjat skriva på kvällar och nätter efter det hårda arbetet på en cementfabrik och så småningom kom han att skriva en rad samhällskritiska romaner. I De tre bröderna är tonen en annan. Det är en memoar där författaren minns sin uppväxt, sin familj och framför allt de tre äldre männen, fadern och hans två bröder. Fadern kan varken läsa eller skriva men han äger en vishet. Yan Lianke funderar mycket på om han svikit familjen och sin hembygd. Jorden behöver inte honom men han behöver jorden, tänker han. Så intressant läsning. En blir rörd över de tre äldre männen som bokstavligen arbetar som slavar för att ge sin familj mat på bordet och för att kunna bygga hus åt sina söner så att de skulle kunna gifta sig. Så hade deras egna fäder gjort. Men jag undrar var kvinnorna finns? Kanske får en det förklarat i Yan Liankes nästa memoar, Kvinnorna, som kom ut på svenska 2024.

Titel: Tre bröder

Författare: Yan Lianke

Översättare: Anna Gustafsson Chen

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 252 sidor

Lotusskorna

 

Lotusskorna av Jane Yang tilldrar sig i slutet av 1800-talet i Kina med allt vad det innebär av traditioner, släkthistorier, klasskillnader, kvinnoförtryck, vidskepelse och inte minst "vita spöken". Här finns alltså också slitningar mellan öst och väst. Slavflickan Lilla blomma blir speciellt utvald att vara rikemansflickan Linjings lydiga tjänarinna, mycket på grund av hennes utsökta broderikonst. Linjing själv är inte så framstående på det området. Dessutom är hon färgblind. Men hon är vacker och bortskämd, inte minst av sin far. Lilla blomma har andra planer. Hon vill bli fri och hon vill gifta sig. Hon vill ha ett eget hushåll, föda en son och bli förstahustru. De gifta kvinnornas situation förefaller dock inte vara särskilt avundsvärd. De styrdes med järnhand av sina svärmödrar och sina män. Lilla blommas rymningsförsök straffas fruktansvärt grymt på ett sätt som för all framtid påverkar hennes livssituation. Linjing själv får finna sig i att mista sin ställning. Men hon vill till varje pris behålla Lilla blomma. Det blir en segsliten viljornas kamp. Bland allt annat Lilla blomma broderade var lotusskor; det vill säga skor avpassade för kvinnor med snörda fötter, lotusfötter eller gyllene liljor. Den grymma seden att snöra små välbärgade flickors fötter förbjöds 1912 i Kina men levde kvar längre än så på landsbygden. Det gav social status år kvinnorna och ökade deras möjligheter att gifta sig förmånligt. Lilla blomma kallar sin konst nålmåleri. Ljuset är nyckeln till ett levande broderi. Hon ville efterlikna västerländska målningar. Linjings och Lilla blommas öden är för evigt sammanlänkade. De förälskar sig till och med i samma långa, bredaxlade man. Lotusskorna är en bladvändare. Det finns en del att invända, men jag läste med stort intresse om alla kvinnorna i olika ställningar och med helt skilda förutsättningar. Det förekommer lumpna svek, men systerskapet i romanen väger tyngre. Författaren Jane Yang, föddes i en kinesisk enklav i Saigon men bor numera i Australien. Hon minns väl alla historier från det gamla Kina som hon växt upp med. Och hon lånar också ur den egna familjens historia. Den lilla ordlistan är guld värd.

Titel: Lotusskorna

Författare: Jane Yang

Översättare: Annika Sundberg

Förlag: Historiska Media

Tryckår: 2025 

Antal sidor.  

En smakebit på søndag v. 45 2025

"Som vanligt måste jag uthärda och bida min tid, men hur länge?Jagvisste inte längre. Även om fru Hung anordnade ett äktenskap åt mig - vem skulle kunna älska en kvinna md förstörda fötter? Vilken familj skulle på allvar acceptera en slavinna som s värdotter? Jag skulle bli en sten i skon, en ständig påminnelse om deras fattigdom och oförmåga att skaffa en respektabel svärdotter. I bästa fall skulle jag få ta hand om de uslaste sysslorna -som att rengöra latrinerna eller tvätta deras förfäders benknotor - men risken var större  att jag sulle bli en ständig påminnelse om deras besvikelse och bli utsatt för knytnävar, vassa naglar, käppar eller ännu värre.Trots detskullejag vara friare där än jag var här, eller hur? En slavs liv var ett evigt mörker. Livet som svärdotter var säkert hårt, men det fanns en strimma av hopp längre fram: om jag födde en son kunde jag se fram emot en tryggad och behaglig ålderdom."

Ur Lotusskorna av Jane Yang

Den första hustrun

En kvinnlig Nobelpristagare var det i Kaosutmaningen. Plötsligt ser jag något i min bokhylla. Den första hustrun av Pearl Buck. Var har den kommit ifrån? Det är noveller. Har inte tidigare läst noveller av PB. Däremot har jag läst en hel del av hennes romaner. Den goda jorden  är en sådan roman som jag läst flera gånger dessutom. Det var också den hon fick Pulitzerpriset och Nobelpriset för. Fortsättningen har titeln Sönerna. Tredje delen Wang Lungs barnbarn. Första delen är allra bäst. Men nu var det novellerna. Titelnovellen är lång som en kortroman och handlar om en ung kvinna med två barn vars make åkt utomlands för studier. Sju år tar det honom innan han kommer hem igen. Då har han skaffat sig många nya vanor och finner att hustrun är för tråkig. Hon saknar temperament och är okunnig. Han kan inte diskutera något med henne. Svärföräldrarna älskar henne. Hon är så omtänksam mot dem. De förstår sig inte på sonen. Den arma hustrun skickas till skolan för att lära sig lite av allt det hon inte vet. Det går inte så bra. Hon vantrivs och längtar hem. Yuan, som naturligtvis skaffat sig en beläst korthårig kvinna under sin frånvaro, begär skilsmässa. Den unga hustrun undrar vart hon och barnen ska ta vägen. Makens hårdhet och kyla vet inga gränser. Barnen ska så klart han och den korthåriga ta hand om. Den unga hustrun vet precis vad hon ska göra. Och hon gör det. Kvinnornas situation i 30 - talets Kina är inte avundsvärd. På landet sliter de hårt i jordbruket men har inte något att säga till om. I bättre bemedlade familjer kan de, om de sköter sina kort rätt, genom klokhet och list styra både äkta man, barn och ingifta ganska bra. En sådan kvinna är madame Wu i Kvinnopaviljongen. Hon får nästan ha ett eget inlägg. Jag vågade knappast ta tag i den boken, men när jag väl gjorde det blev jag lika förtrollad som någonsin tidigare. Pearl Buck kan sitt Kina och kinesisk historia. Hon var bara fyra månader när hennes föräldrar, som var missionärer, flyttade till Kina. Hon lärde sig kinesiska innan hon kunde tala engelska. Men de krångliga kinesiska skrivtecknen lärde hon sig aldrig. Den första hustrun har ett initierat efterord av en Richard J. Walsh som visar sig vara Pearl Bucks äkta man nummer två. Jag tycker fortfarande som jag alltid tyckt att Pearl Buck mycket väl gjorde sig förtjänt av Nobelpriset i litteratur. Annika Olson skriver i Tidskrift för litteraturvetenskap: "När hon lämnade Kina 1934 var hennes avsikt att återvända. Så blev aldrig fallet. Buck uppfattades av sitt andra hemland Kina som en folkets fiende och nekades resten av sitt liv inresetillstånd. Paradoxalt nog uppfattades hon även som en folkets fiende av sitt första hemland, USA, och var en av dem som FBI-chefen J. E. Hoover bevakade med lupp. 18 Samtidigt som detta var ett reellt problem för Buck under hennes livstid utgör den dubbla tillhörigheten grunden för hennes författarskap och gärning som intellektuell och aktivist. Inte bara som Kinaexpert och brygga mellan USA och Kina,väst och öst, utan även i diskussionen av samhällsproblem som jämställdhet, rasism, synen på funktionshindrade tar hon avstamp i den dubbla tillhörigheten. Hon är rösten som talar både inifrån och utifrån samtidigt."

Titel: Den första hustrun

Författare: Pearl Buck

Översättare: Ragnar Sjöberg & Margit Muscat

Förlag: Lars Hökerbergs Bokförlag

Tryckår: 1938

Antal sidor: 303

Den genomskinliga rättikan

Den genomskinliga rättikan, 1985,  är en delvis självbiografisk novell av nobelpristagaren  Mo Yan i novellsamlingen med samma namn. Pojken som kallas Svartungen rekryteras som medhjälpare till en stenhuggare som ska hjälpa till med en fördämningsvall som ska breddas. Arbetsledaren svär och skriker om kommunpamparna som tar folk ifrån byns arbetsstyrka. Vid arbetsplatsen står vice -  direktör Liu och domderar och kallar Svartungen "ditt lilla apkräk". Tonen är väldigt rå i största allmänhet. Han får arbeta tillsammans med kvinnorna där  det finns en vacker flicka vid namn Krysantemum som intresserar för honom. Så småningom kommer Svartungen att dra bälgen till smeden något som också Mo Yan också provat på. Det är också ett hårt arbete. Den gamle smeden blir så småningom utmotad av den ondsinte enögde smedgesällen som sätter skräck i alla. Så småningom utvecklas ett triangeldrama som visar sig omfatta fyra personer. Mo Yans novell är mustig och märgfull. Naturen skildras kärleksfullt och står som motvikt till det hårda arbetet och de långa arbetsdagarna. Svartungen som inte talar har desto starkare sinnesförnimmelser. Humorn är burlesk och berättarglädjen är det inget fel på. William Faulkner står högt i kurs hos kinesiska författare. Så också hos Mo Yan, som dock betraktar sig som Faulkners jämlike. De vackra saxklippsillustrationerna i boken är gjorda av konstnären Zhang Hui från Mo Yans hemtrakter. Översättare är sinologen Göran Malmqvist.
Novellen passar in på nr 8 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell vars titel består av tre ord.
Dessutom råkar den passa in i Läsutmaningen Månades språk som i mars är kinesiska.

Titel: Den genomskinliga rättikan 
Ur novellsamlingen:  Den genomskinliga rättikan
Författare: Mo Yan
Översättare: Göran Malmqvist
Förlag: Tranan
Tryckår: 2014
Antal sidor: 66

Tre systrar

Tre systrar av Bi Feiyu kom ut 2018 i översättning av Rebecka Eriksson. Den handlar om tre systrar i partisekreterare Wang Lianfangs barnaskara om sju flickor och en gosse. När det åttonde barnet äntligen visar sig vara en pojke drar båda föräldrarna en suck av lättnad om än av helt olika skäl. Wang Liangfang beklagar sig över att en hustrus graviditeter är ingen enkel sak för en man. Yumi, den äldsta flickan är en ansvarstagande flicka som ser vad som behöver göras och gör det också. Hon tar mycket hand om den lille  gossen och hyser stor empati för modern även om hon är slappaste laget. Yumis pappa är notoriskt otrogen men han inser plötsligt att Yumi är giftasvuxen. Han få tips om tredje sonen till en tunnbindare vilken verkligen inte varit ett passande gifte om han inte tagit flygcertifikat. Han kommer att bli en verklig smhällets stöttepelare, tänker en förnöjd Wang Lianfang. Allt artar sig väl och alla är glada. En liten tid. Även Yumi. Men ödet vill annorlunda. 
Dotter nummerr tre, Yuxiu, är vacker och kvick och sin fars favorit. Hon och Yumi går dåligt ihop och Yumi har åtskilligt besvär med henne. Yuxiu vårdar frenetiskt sitt yttre och är mån om att behaga. Hon får dyrt betala för sitt högmod och lättsinne. Och då har hon den äldre systern vid sin sida. För en tid. Yuxiu hamnar i en situation där hon överväger självmord. Men dödens främsta motståndare är inte rädslan för döden utan viljan att leva. Yuxiu blir ett oskyldigt offer för  en motbjudande kvinnosyn i ett manschauvinistiskt samhälle.
Yuyang, den sjunde och sista systern, är varken vacker eller speciellt begåvad. "Som de flesta flickor från landsbygden hade Yuyang inte några speciella talanger", står det i boken, men hon kände att hon hade en skyldighet att svettas för den kollektiva äran för 1982 års klass 3. Ett tråkigt mellanhavande med en annan skolelev lägger en skugga över skolgången som.
Tre systrar är en rapport från ett samhälle där alla lyder ett system och där kvinnorna har noll och ingen makt. Den är välskriven och saknar inte humor. Tiden är 70 - 80 - tal: Mao - Tse Tungs välde varade mellan 1954 och 1978. Bi Feiyu fick Man Asian Literary Prize för Tre systrar 2010.

Månadens språk i mars är kinesiska.

Titel: Tre systrar
Författare: Bi Feiyu
Översättare: Rebecka Eriksson
Förlag: Wanzhi
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 323

Skulden

Gong Sheng är hungrig. Han kommer direkt ifrån den prostituerade Cai Xia i Taiweigränden. På snabbmatsrestaurangen beställer han en slev strimlat fläsk med lök, en slev friterad fläsksvål, en slev kinakål samt ris för en yuan. När det kommer till betalningen blir det stopp. Restauranginnehavaren vägrar att acceptera sedeln som Gong Sheng räcker henne. Hon granskar hans skrynkliga arbetskläder och säger åt honom att byta ut sedeln som saknar ett litet hörn. De grälar en kort stund och sedan går Gong Sheng tillbaka till Cai Xia som inte alls tänker byta ut någon sedel. Nu blir grälet högljutt och långvarigt. Det böljar fram och tillbaka och plötsligt känner Cai Xia igen en svordom från sina hemtrakter. Då kommer de av sig en stund och talar om detta. Han lyfter hand mot henne, men hon tycker inte att han ska slå på någon som bor i en grannsocken. De jämför sina jobbiga verkligheter. Cai Xia vill inte ge honom en ny sedel. Han vädjar. Han har ju fru och barn hemma. Va, fru och barn? Vad heter frun då? Det visar sig att Cai Xia känner henne. "Det är hon som har ansikte som en gurka?" Gong Sheng tar illa upp å hustruns vägnar. Cai Xia klagar över att hennes man bara ser henne som en kassako. Så småningom kommer de fram till någon sorts lösning. Inte är den så lysande, men de är väl trötta båda två.
Den här novellen  är skriven av sjuttiotalisten Li Shijiang som är född i Fujianprovinsen i Kina och har studerat i Peking. Översättare är Mikael Salomonsson. Novellen ingår i 7 x Chin - lit. redaktör: Eva Ekeroth.
Novellen passar in på punkt nr 39 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell av en asiatisk författare.

Osynlighetsmanteln

Ge Fei (pseud. för Liu Yong) är en av Kinas mest berömda författare. Han är mestadels känd för sina noveller, men nu har romanen Osynlighetsmanteln kommit ut på svenska på Chin Lit förlag i översättning av Roger Heshan Eriksson. Cui är en liten alldaglig man som hankar sig fram i tillvaron. Hans stora kärlek som, trots moderns varningar blev hans fru, har lämnat honom för en annan. Cui bor i en eländig lägenhet i utkanten av Beijing där vinden sveper tvärs igenom rummen mellan väggens plankor. Det är Cuis systers lägenhet. Nu vill hon ha den tillbaka för hon ska hyra ut den. Själv har hon bosatt sig i moderns hus och Cui kommer aldrig på att hälften egentligen är hans. Systerns man är en skurk i likhet med de flesta andra i Osynlighetsmanteln. Cui förefaller mycket troskyldig jämfört med sin omgivning. Han reflekterar över hur tiderna förändrats när han ser sin barndoms gränd som varit en stillsam lekplats för barnen men som nu blivit en skränig och livligt trafikerad gata. Han minns barndomsvännen som han en gång räddade skinnet på och fick löfte om en motprestation när så behövdes. Cui ber om hjälp med ett tillfälligt boende, men den forne vännen hör inte på det örat. Cui har en kunskap som inte är allom given. Han kan bygga ihop avancerade musikanläggningar av de allra finaste delar som han samlar ihop från hela världen. De som arbetar inom den här branschen är väldigt få; de känner varandra och även om de inte direkt hjälper varandra så lurar de inte varandra heller. Cui får en beställning av en otroligt rik och mycket farlig man. Han vill ha världens finaste musikanläggning. Cui undrar varför, eftersom den rike mannen inte har en hum om musik. Kan det vara en gåva till hustrun som döljer sitt vanställda ansikte bakom en huvudduk? Allt är mycket mystiskt. Och faktiskt spännande. Språket i Osynlighetsmanteln är väl avpassat för innehållet. Miljön är ruff och det är människorna också. Inte lätt att vara människa i ett sådant samhälle. Alla är sig själv närmast; skurkarna styr och akademikerna pratar strunt utan att omsätta några av sina teorier i praktiken. Jag inväntar med spänning nästa översättning av Ge Fei.

En smakebit på søndag

"Det var tur att Cixi la vantarna på pengarna som flottan skulle ha haft till att bygga stridsfartyg för och istället byggde upp det vackra sommarpalatset vid bergen väster om staden. Annars hade den där flottan lik förbannat bara gått

upp i rök under kriget mot japanerna på 1890 - talet. Det visar att korruption inte nödvändigtvis är av ondo och man kan inte annat än beundra den gamla damen Cixis framsynthet. Utan sina ränksmiderier hade hon inte kunnat lämna ett världsarv åt eftervärlden. Hur mycket drar inte Sommarpalatset in bara i biljettintäkter på ett år? Jag bor alldeles utanför den västra porten och så länge det inte regnar cyklar jag genom parken varje eftermiddag. Jag tar mig in genom Ruyi - porten i söder och cyklar ut genom Beigong - porten i norr. Under tjugo års tid har jag gjort det och alla årstider är lika vackra. "
Från sidan 11 i Osynlighetsmanteln av Ge Fei.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger hanterar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi - utan spoilers! - delar med oss av det vi just läser. Fler smakebitar HÄR

Helgfrågan v. 2

 

Mias bokhörna: Vilken ny bok, (som utkommer jan-feb 2018), ser du mest framemot att läsa?

Jag ser fram emot att läsa många nya bra böcker under januari och februari. En av dem ska komma ut i januari, nämligen en bok som kallas Kinas svar på Haruki Murakami,

nämligen Ge Fei, Osynlighetsmanteln utgiven på förlaget Chin lit i

i översättning av Roger Heshan Eriksson. 

Bonusfråga: Lever du efter något motto eller några kloka ord?

Gyllene regeln, Matteus 7:12, Allt vad  I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.

Sönerna

Bild:Wikipedia

I Den goda jorden möter en allra först Wang Lung på hans bröllopsdag. I inledningen till Sönerna ligger han för döden i samma säng och i samma lerhydda som han vaknade upp på sin bröllopsdag. Kistan står som en tröst vid hans säng och den tredje sonen skall kallas hem till begravningen. Wang Lung är ganska nöjd med sitt liv och det arv han lämnar efter sig till sina söner. Föga anar han att det första de kommer att göra är att sälja av jord; all den goda jorden som fadern genom åren gjort till sin. En av sönerna blir en fetlagd godsägare. Den andre blir en listig köpman. Tredje sonen blir soldat och framgångsrik krigsherre. Större delen av Sönerna ägnar Pearl Buck åt Wang Tigerns liv och krigiska företag. Wang Tigern är på många sätt en god och rättvis man som har medlidande med det fattiga folket. Men han kan också vara skoningslös mot dem som förråder honom. Han gifter sig i plötsligt uppflammande åtrå med en vacker kvinna med ett dunkelt förflutet som han tagit som fånge. När hon är borta uppdrar han åt sina bröder att skaffa honom ett lämpligt gifte. Han vill till varje pris ha en son. Bröderna tar sin uppgift på allvar och gifter bort honom med dels en lärd, behaglig kvinna och en annan kvinna med svarta tänder och outhärdlig andedräkt. Wang Tigern bryr sig föga om någon av dem. En kvinnas uppgift är att föda barn. Det är allt. Och Konfucius lär att en kvinna ska vara underdånig sin man, så det hela är mycket enkelt. Den lärda hustrun får en flicka och den andra hustrun en son. Redan tidigt upptäcker fadern till sin sorg att sonen har ett helt annat kynne än han själv. En soldat behöver vrede, hat och lidelse och det saknar sonen. Men han lyder fadern, behärskat och underdånigt. Alla tre bröderna har åtskilliga bekymmer med sina söner. Nya tider är på väg. De unga vill inte veta av några arrangerade äktenskap; de föraktar gamla seder och bruk. Flickorna vill gå i skola och vägrar snöra sina fötter. Och det fattiga folket börjar röra på sig. Det bildas en revolutionsarmé i södern. Sönerna är lättläst och intressant och lärorik, men jag kan tycka att Den goda jorden är snäppet bättre. Sönerna är av naturliga skäl mera splittrad. De är ju tre och runt omkring dem finns ju massor av hustrur, barn, slavinnor, tjänstefolk, ämbetsmän, präster, m. fl. Wang Tigern är den intressantaste av de tre bröderna. Sin barska framtoning till trots är han en ömhetstörstande själ och en märker att han åldras. Det är inte lika lockande att ge sig ut på krigsstigen. Sönerna kom ut 1933 på Lars Hökerbergs bokförlag i översättning av Ragnar Sjöberg. Nu väntar tredje delen, Wang Lungs barnbarn.

Amitav Ghosh och globaliseringen

Amitav Ghosh, född 11 juli 1956 i Calcutta, är en indisk författare. Ghosh växte upp i Calcutta, Bangladesh och Sri Lanka. Han utbildade sig vid universiteten i Delhi, Alexandria och Oxford, där han blev filosofie doktor i socialantropologi. Numera bor han i Calcutta, Goa och Brooklyn.
1800-talets stora utvandringsvågor från Indien  är ett återkommande tema i Amitav Goshs författarskap. I hans romaner möter man en fantastisk språkbehandling, där han i dialogform visar hur språket förändras och utvecklas när människor från olika håll av världen försöker kommunicera med varandra. I programmet OBS berättade Ghosh om indiers förhållande till språket, om globaliseringen då och nu, och om den kanske mest kosmopolitiska plats som funnits: den utländska enklaven Fanquitown som låg i utkanten av Kanton, innan 1800-talets opiumkrig. Fanquitown var då en helt unik global plats med handelsmän från hela världen som arbetade på samma villkor, som var jämställda.. Fanquitown var också en unik plas för språkblandning. Här talas till exempal lascari, som bygger på portugisiska, bengaliska, engelska och franska och som utvecklatdes av sjömännen.

Till Amitav Ghoshs första bok i Ibistrilogin, Sea of Poppies, publicerades  också en ordbok, skriven av romankaraktären Neel, och det kan vara  en välgärning, med tanke på att boken är full av lascari och märkliga nyord som uppstår när människor från helt olika delar av världen, försöker kommunicera med varandra. Men Neels ordbok handlar inte så mycket om att förstå betydelsen av orden, som att reda ut deras potential att överleva. 
Det är en astrologisk ordbok som spår ordens öden - för precis som Neel själv in på bara kroppen bär på erfarenheten av att det finns vinnare och förlorare bland människorna som liksom han själv lever igenom 1800-talets opiumkrig, tänker han att samma sak måste gälla bland orden. Lascari är inte lätt att förstå, men när läsarna klagar tycker Amitav Gosh att man kan hoppa de delarna man tycker är besvärliga. Men översättarna då kan man fråga sig?

Amitav Ghoshs första bok, Circle of  Reason eller Förnuftets krets, är den ena utav hans romaner som översatts till svenska. Flera titlar är däremot översatta till franska, italienska, danska och norska för att nämna några. 
(I Norge är man över huvud taget mycket intresserad av indiska författare.)
I den första delen av Ibistrilogin, Sea of Poppies, på svenska ungefär Ett hav av vallmo, sammanstrålar en rad disparata människoöden på Ibis, ett slavskepp.Läsaren möter flera av dem igen i den andra delen , River of Smoke. Handlingen är förlagd till första hälften av 1800-talet, åren före opiumkrigen, en tid då britterna hårdhänt hävdade sin rätt att anpassa jordbruket i kolonin Indien för att förse den kinesiska marknaden med opium, trots att Kina försökte stoppa införseln. Medan Sea of Poppies till största delen utspelar sig på fälten längs med Calcuttas flodbank, där opievallmon odlas, tar Ghosh i River of Smoke oss med till Kanton, den kinesiska handelsstationen där opiumet smugglades in i Kina. Här, i den utländska enklaven utanför murarna, fanns tretton fabriker, en av dem tillhörde det svenska ostindiska kompaniet; alla på något sätt involverade i den lukrativa men olagliga handeln med opium åberopande Adam Smits teori om frihandel. Man tillskansade sig monopol på odling och tillverkning av opium i Indien för utförsel till Kina. Många av handelsmännen var djupt religiösa men när det gällde droghandeln skydde de ingenting. Amitav Ghosh citerar en verklig köpman: "Jag har varit så upptagen med att sälja opium att jag inte har haft tid att läsa bibeln idag". 
Böckerna är baserade på historiska dokument och i persongalleriet blandas fiktiva personer med verkliga personer.
River of Smoke är också en ,sorgesång över Kanton och Fanquitown. Efter opiumkrigen förstördes smältdegeln Fanquitown. En ny utländsk enklav byggdes upp, men den var helt europeisk till sin karaktär; hundar och kineser var förbjudna.
Förnuftets krets finns inte på så många svenska bibliotek. River of Smoke är inte översatt. Tredje delen finns inte ännu. Men nog skulle man vilja läsa Ibistrilogin?

Oplanerat

 

Apropå Annikas Bokbloggsjerka 18 - 21 januari

Två böcker följde helt oplanerat med mig hem från biblioteket (utöver de planerade som reserverats)

När jag kom hem slog mig tanken: Varför just dessa båda titlar. Hur valde jag? Händelsevis vet jag varför det blev Privatliv av den kinesiska författarinnan  

Chen Ran i översättning av Anna Gustafsson Chen och Sönderfall av  

Horacio Castellanos Moya från Honduras och El Salvador; översättning från spanskan av Yvonne Blank. Castellanos Moya lever i exil och är fristadsförfattare i Pittsburgh. 

Sönderfall har kommit ut på Leopard förlag 2011 och är författarens andra roman på svenska. Sanslöshet är den första som kom 2009. 

Privatliv är utgiven på fantastiska Bokförlaget Tranan 2012 och är Chen Rans första titel på svenska.

Det var alltså El Salvador, Honduras, Kina och författarnamnen som avgjorde. 

Omslaget på Privatliv är snyggt; omslaget på Sönderfall tilltalar mig egentligen inte men formatet är trevligt.  Båda titlarna är korta och slagkraftiga.

 

Nobelpriset i litteratur 1938

Pearl Sydenstricker Buck (1892 - 1973) föddes i West Virginia, men kom att bo i Kina under sen stor del av livet.
1938 fick hon Nobelpriset i litteratur för sin bok
Den goda jorden.
Den kom ut 1931 och översattes av Sven Rosén och kom på svenska redan 1932.
Priset var kontroversiellt men den då ständige
Per Hallström tyckte om hennes sätt att berätta om kvinnornas situation i Kina.
I sitt nobeltal berättade Pearl Buck om kinesisk litteratur.
Hon ville över huvud tagen öka kunskaperna om Kina.
Den goda jorden användes i amerikanska skolor och den har också filmatiserats.
Pear S. Buck menade att en författare inte får fastna i manér så att man genast känner igen henne.
Själv vill hon vara sagoberättaren i tältet. Och det är hon ju. Sagorna blandades med mycket kunskapsstoff.
Den goda jorden fortsättes av Sönerna och Wang Lungs barnbarn.
The Good Earth (bilden) köpte jag i Peking för några år sedan.
Redan som mycket ung läste jag Pearl S. Buck med stort intresse.
Och det var helt klart kvinnornas omöjliga situation som fascinerade. Alla dessa olyckliga kvinnor som hoppade i karpdammarna och svalde sina jadesmycken. Männen och sönerna hade all makt. Svärmödrarna gick inte av för hackor heller.
Och jag minns att jag tyckte väldigt mycket om att läsa om seder och bruk och trosföreställningar.
Det var Elin Claeson i Kulturradion Klassikern i P1 som blåste liv i minnena.
Och nu fick jag lust att läsa om.