Visar inlägg med etikett Paula Hawkins. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Paula Hawkins. Visa alla inlägg

onsdag 6 september 2017

I djupt vatten

Nej, Paula Hawkins, det här var inte bra. Det kunde blivit bra. Det känns som om du hade alla ingredienserna, men glömde både proportioner och bearbetning. Jag håller dig räkningen för den oväntade twisten på slutet. Floden Beckford är den centrala huvudpersonen i I djupt vatten.  Gamla halvtokiga Nickie är den som känner floden bäst och vet att dess röst inte är densamma hela vägen. Hon vet också hur många olyckliga kvinnor som mött döden i floden under århundraden i den s. k. Häxdammen. Det var här samhället prövade sina presumtiva häxor förr i tiden. På kort tid har nu två kvinnor hittats döda i floden. Om de valt själva eller inte är frågan. En utav dem var ensamstående mamma med en tonårsdotter. Julia är syster till den döda och moster åt Lena, tonårsdottern. Moster Julia har varit osams med sin syster i många år och Lena är mycket avvisande. Det förflutna stiger fram i olika personers berättelser och det tar en stund innan en fått ordning på persongalleriet.  Underliga missförstånd, otillåtna förbindelser och onödigt tigande ställer till det. I djupt vatten är lättläst och lite spännande då och då, men inte kommer den i närheten av Kvinnan på tåget. (Däremot tror jag att det skulle vara lättare att göra film av I djupt vatten och att den skulle bli bättre än boken.) Bok nummer två är inte lätt när nummer ett varit en sådan framgång. Men klart är att jag kommer att läsa bok nummer tre. Den blir säkert jättebra.

söndag 3 september 2017

En smakebit på søndag

Massolit förlag
"Allihop stirrade på mig och jag ville bara skrika åt dem, säga åt dem att lämna vårt hus. Mitt hus. Det är mitt hus, det är vårt, det kommer aldrig att bli hennes. Moster Julias. Jag hittade henne i mitt rum, hon gick igenom mina grejer innan hon ens träffat mig. Sedan försökte hon vara snäll och sa att hon var ledsen, som om jag skulle tro på att hon bryr sig ett jävla dugg.  Jag har inte sovit på två dagar och jag vill inte prata med henne eller någon annan. Och jag vill inte ha hennes hjälp eller hennes förbannade medlidande, och jag vill inte höra på trevande teorier om vad som hände min mamma av människor som inte ens kände henne. " Från sidan 34 i I djupt vatten av Paula Hawkins.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med sig av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!Fler smakebitar HÄR.

torsdag 28 maj 2015

Precis så bra som alla säger!

Jag brukar alltid känna mig lite skeptisk till böcker som plötsligt höjs till skyarna och inte läsa dem förrän dammet lagt sig. Men The Girl on the Train är precis så bra som alla sagt och säger. Jag sällar mig till hyllningskören. Rachel Watson, skild från tjusige Tom, numera gift med Anna, är huvudkaraktären. Hon är lätt alkoholiserad, ensam, olycklig och arbetslös och bor på nåder i ett rum hos en väninna. Hon har svårt att komma över Tom.  Varje morgon och kväll åker Rachel med tåget till och från det arbete hon inte längre har.  Hon iakttar då människor som bor på hennes gamla gata och en vacker dag ser hon något som hon tveklöst tolkar på sitt eget fantasifulla och/eller lätt berusade sätt. Och därmed är hela historien igång. Berättelsen förs framåt genom tre berättarröster; Rachels, Annas och Megans. Megan är gift med Scott och hon hjälper Anna och Tom med deras baby. Här är det viktigt att inte avslöja mer. Men jag kan säga att The Girl on the Train läser sig själv. Den är så spännande att man blir alldeles uppslukad. Paula Hawkins väver skickligt en intrikat väv och jag börjar tänka i termer som personlighetsklyvning, minnesluckor och vanföreställningar. (Min fantasi är det inte heller något fel på.) Och Paula Hawkins får ihop det på slutet på ett fullt trovärdigt sätt. The Girl on the Train skulle bli en utmärkt film.