Lucy vid havet

Lucy vid havet är fjärde delen i Elizabeth Strouts serie om Lucy Barton. Året är 2020 och pandemin har brutit ut. Lucy har svårt att ta det på allvar men William förstår vidden av det hela och hyr ett hus i Maine vid kusten i den lilla fiktiva staden Crosby. Williams gode vän Bob Burgess har hjälpt dem. Lucy vill ogärna lämna lägenheten i New York där hon går runt och sörjer sin andre man, cellisten David, som dog för ett år sedan. Men till slut ger hon efter. William och Lucy har tillsammans döttrarna Chrissy och Becka. De är nu vuxna och har sina egna liv, vilket naturligtvis inte hindrar Lucy från att oroa sig för dem. William är en bra och praktisk pappa som ser om sin lilla kärnfamilj efter bästa förmåga. Han har nyligen upptäckt sin egen mammas sanna historia och spåren leder till  - just Maine. Döttrarna muttrar om att deras mamma blir manipulerad. William hävdar att det enda han vill är att rädda Lucys liv. Lucy har svårt att finna sig tillrätta i Crosby. Det är färglöst, vindpinat och kallt. Dagarna blir relativt trista och händelselösa trots promenader, pussel och sällskapsspel. En kan känna igen en del pandemierfarenheter. Men det händer en hel del i Lucys inre. Hon begrundar sitt liv och inser hur märkt hon är av sin barndom och uppväxt. Egentligen lider hon av PTSD. Men hon har uppfunnit en snäll mamma åt sig i stället för den grymma som hellre slog än smekte. Och David var snäll och lyssnande. Lucy funderar också över sitt eget och Williams åldrande. Elizabeth Strout är en skarpsynt iakttagare och kan förmedla sina iakttagelser. Hon beskriver bland mycket annat alla olika sätt att bära munskydd på. USA stänger ner på ett helt annat sätt än vad Sverige gjorde. Hela min barndom var lockdown tänker Lucy. Elizabeth Strout får läsaren att känna sig inkluderad och det är kul att träffa på Olive Kittridges namn igen. Lucy vid havet kom ut 2025 och är kanske sista boken i serien? Författarens nästa bok heter Berätta allt och i den träffar en på kända personer. 2026 har The Things we never tell kommit ut och här möter en helt nya karaktärer. Elizabeth Strout är en sådan författare som en vill läsa allt av och en tröttnar inte.

Titel: Lucy vid havet

Författare: Elizabeth Strout

Översättare: Helena Hansson

Förlag: Brombergs

Tryckår: 2025

Antal sidor: 252

 

Åh William

Åh William är tredje delen i serien om Lucy Barton. Författare är Elizabeth Strout, född i Portland; mångfaldigt prisbelönt. För Olive Kitteridge fick hon Pulitzerpriset 2009.  I Åh William möter vi William som är 69 år; han arbetar som parasitolog på New York University och har just blivit lämnad av sin tredje fru, utan att han förstår varför. Hans första hustru var Lucy Barton.Tillsammans har de två vuxna döttrar, Chrissy och Becka. Deras äktenskap tog ett brått slut när Lucy upptäcker Williams otroheter. Hon blir ensamstående med två barn. Hennes näste man är David, lite rundnätt cellist och en fin lyssnare. Det är Lucy inte van vid. Nu har David dött och Lucy sörjer. Då passar hon på att även sörja William och tänka över deras gemensamma liv. William som har en helt annan bakgrund än Lucy som haft en eländig barndom med en mor som hellre slog än smekte. Svärmor Christina är väldigt rar på sitt sätt men hon visar sig ruva på hemligheter. William blir ofrivilligt intresserad av sin bakgrund och  uppväxtmilljö. Kan Lucy följa med honom? Lucy och William är på något sätt varandras trygghet. Flickorna är deras stora gemensamma intresse om än på helt olika sätt. William är en bättre far än han varit make. Han är också en bra far åt lilla Bridget som han fått med tredje hustrun, Estelle. Bridget blir allas angelägenhet. Elizabeth Strout har förtroende för sin läsare och bjuder generöst in i sin värld. Hon fortsätter Lucy Bartons berättelse som ett pågående samtal vänner emellan. Jag kommer att sakna Lucy Strout.

Titel: Åh William

Författare: Elizabeth Strout

Översättare: Helena Hansson

Förlag: Forum

Tryckår: 2022

Antal sidor: 182

En smakebit på søndag v. 26 2026

 Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 26

" Jag skulle vilja berätta lite om min förste make, William. William har på senare tid varit med om några mycket sorgliga händelser - det är det många av oss som har  - men jag skulle vilja säga något om dem, det känns nästan som ett inre tvång; han är sjuttioett år. Min andra man, David, dog förra året, och i min sorg över honom har jag känt att jag även sörjer William. Sorg är en så - åh det är en så ensam företeelse; det är det som är så fasansfullt, tror jag. Det är som att kana ner för utsidan av en väldigt lång glasbyggnad när ingen ser en. Men just nu är det William jag vill prata om."

Ur Åh William av Elizabeth Strout. Översättning: Helena Hansson

Tabita

Danska IbenMondrup bodde femton år under sin uppväxt i Grönland. Hennes roman, Tabita, tilldrar sig i byn Upernvik  i Grönland och Humlebæk i Danmark. Eva och Berthel är välbeställda danska handelsmän i byn. De har ett hembiträde som heter Abelone. Hon är 25 år och har redan tre barn som ingen riktigt vet vem som är far till. Barnen i Grönland i mitten på 60 - talet är ofta lortiga och fulla med löss, tycker fru Eva, men de går ju att tvätta av. Abelones barn har ingen vidare framtid för sig. Fru Eva trivs inte med sin tillvaro. Både hon och herr Berthel vill ha barn men det blir inga. Så småningom växer tanken fram. De vill adoptera två av Abelones barn, Tabita och lille Vitus, och ta med dem när de återvänder till Danmark. Berthel talar med Abelone som ger sin tillåtelse. Det är inte ovanligt att en ger bort barn som gåvor i Grönland, men då brukar det vara till en släkting. Herr Berthel är snäll och allmänt välvillig och mån om att hustrun ska vara nöjd. Fru Eva är mera hjärtlöst egoistisk. Hon ser inga problem med att plantera om de små barnen i dansk miljö och tvinga dem att glömma sitt ursprung. Att skilja barnen från deras mor är traumatiskt nog, men det blir etter värre senare. Tabita har alltid varit lillmamma åt Vitus och de är helt oskiljaktiga. Evas och Berthels äktenskap är i gungning. Stackars Tabita försöker göra uppror med de få vapen hon har, och här borde orosanmälningarna duggat tätt. Iben Mondrup skildrar tillvaron i Upernvik och i Humlebæk med stor kännedom om båda miljöerna. Och hon riktar allas blickar mot det förfärliga adoptionsförfarande som tydligen inte alls var ovanligt. Hembiträdet Abelone älskade sina barn och de henne. Hennes möjligheter att ge dem den uppväxt och de möjligheter de hade rätt till var obefintliga. Särskilt som hon säkert skulle bli mor fler gånger. Naturligtvis hade fru Eva och herr Berthel andra möjligheter att ge barnen det de behövde rent materiellt. Tabita gör ett starkt intryck på läsaren. Barnen är helt utlämnade åt vuxna som behandlar dem som brickor i ett spel. Det är dock tveksamt om Abelone ens förstått att barnen skulle flytta till Danmark. Och fru Eva hade inte en aning om vad det ville säga att ta hand om två barn från en helt annorlunda kultur varav det ena var en viljestark femåring vid namn Tabita. Tabita rekommenderas varmt. Den är mycket tankeväckande och har en del att säga om adoptioner i allmänhet. Det skulle inte vara fel med en uppföljning till den här romanen, tror jag. Iben Mondrup har skrivit flera romaner men detta är den första som översatts till svenska.

Titel: Tabita

Författare: Iben Mondrup

Översättare: Helena Hansson & Djordje Zarkovic

Förlag: Modernista

Tryckår: 2023

Antal sidor: 362

En smakebit på søndag v. 2 2024

 "Rosines hänser är flottiga av talg, men fingrarna är starka, greppet om de små dunen säkra när hon plockar. Hennes brorson kom förbi med fåglarna. Det är hon tacksam för. Lika tacksam som hon är mot alla som tittar in och ger dem kött och nickar frågande mot sjuklingen. De hälsar på i huset uppe på berget för att få veta. Rosine har inget svar att ge dem, inte än. Men hon känner på sig att det blir snart. Det är oro inombords, de där små blixtarna i hennes armar som gör dem rastlösa och får fingrarna att gripa tag i till och med de minsta dunen och torka av dem i kanten på hinken som står mellan  hennes ben. Vid hennes fötter ligger en färdigplockad fågel, skär och trind. Hon sitter på stolen i det skumma ljuset från fönstret, för därifrån har hon uppsikt över Vitus på britsen. Då och då hejdar hon sig och lyssnar efter pauserna i hans andning. Hon vet vartåt det barkar för hennes man. Han kommer att dö." 

Från Tabita av Iben Mondrup. Fler smakebitar HÄR.

astridterese på den norska bokbloggen betraktninger håller i söndagarnas smakebitar. En väljer ett stycke av den bok en just läser och erbjuder andra bokbloggare att läsa. Utan spoilers, förstås. Sedan kommenterar en på astridtereses blogg så att andra bokbloggare hittar.

Paradiset

Plötsligt satte jag igång att läsa Paradiset av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah. Och det gick så bra att den tog slut väldigt snabbt. Jag gillade verkligen unge Yusuf som är 12 år när han plötsligt skickas iväg från sitt hem med en väldoftande köpman som alla kallar farbror Aziz. Vad han inte vet och ingen talar om för honom att han är en s. k. skuldslav. Han är alltså avbetalning på faderns skulder till farbror Aziz. I köpmannens affär träffar han den lite äldre Khalil, som lär honom allt han behöver veta och lite till. Yusuf längtar hem och drömmer mardrömmar om monstruösa hundar. Han förstår att köpmannen utöver sin vanliga handel troligen har en del olagliga affärer också. Yusuf är ett vackert barn och blir en vacker yngling som har har lätt att bli omtyckt. Förutom skönheten har han ett fördragsamt sinne, är läraktig och säger inte emot. Det är genom honom vi upplever hela romanen, som för tankarna till Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, Tusen och en natt och Koranen. Paradiset tilldrar sig i ett Östafrika som är splittrat i otaliga sultanat. Och europeerna är på väg. De tar allt. Tyskarna är förfärliga. Men värst av alla är belgarna. Ryktet går att engelsmän och tyskar tänker inleda stridigheter. En handelsresa Yusuf får följa med på blir särskilt strapatsrik. Under den sätts  hans förmåga att uthärda och finna sig på hårda prov. På grund av alla tullar och mutor har expeditionen inte många varor kvar när de når sin destination. Berättandet är påfallande i Paradiset. Först av allt är författaren en strålande berättare. Männen i romanen berättar oavbrutet. Besättningen i handelsexpeditionen har till exempel väldigt mycket att berätta om sina färder i landet och alla hjältemodiga bedrifter de utfört. Yusuf observerar naturscenerier som får honom att tänka på paradiset. Farbror Aziz har också en underbar trädgård med en föga talträngd trädgårdsmästare som Yusuf blir vän med. Mzee Hamdani förklarar för Yusuf att ingen kan ta ifrån honom hans frihet; ingen kan äga honom. Han har också mycket att lära ut om växter. Yusuf är en villig elev. I paradiset. Slutet överraskar och får mig att gå tillbaka och läsa om. En karta över Östafrika hade varit trevligt liksom en ordista. Gurnahs roman Efterliv kan ses som en fortsättning på Paradiset och ser ut att ha ett lika vackert omslag. Paradiset överraskade positivt och jag ser fram emot att läsa mer av Abdulrazak Gurnah, som föddes 1948 i sultanatet Zanzibar som nu är en del av Tanzania.

Titel: Paradiset

Författare: Abdulrazak Gurnah

Översättare: Helena Hansson

Omslag: Nina Ulmaja

Förlag: Celanders förlag/ Albert Bonniers förlag

Tryckår: (1994) 2021

Antal sidor: 276

Olive, igen

2008 fick Elizabeth Strout Pulitzerpriset för romanen Olive Kitteridge. Den blev sedan en uppskattad miniserie på HBO med den fantastiska Francis Mc Dormand i huvudrollen som den kärva sanningssägande Olive Kitteridge, mattelärare i Crosby i Maine. Hennes förste man, Henry var apotekare. Nu går hon och förebrår sig för att hon inte alltid var så snäll mot honom. Men hon tyckte att han var så klängig och hon blev irriterad på honom. Olive är alltså tillbaka i romanen Olive, igen. Änklingen Jack Kinnison har också kommit på kant med livet efter det att han blivit lämnad ensam. Men dessa båda finner varandra och har stor glädje av varandra den korta tid de får tillsammans. Båda har barn; Olive har till och med barnbarn. Men båda har bristfälliga kontakter med sina barn. Olive gillar inte sonens fruar. Jack kan inte smälta att han dotter är lesbisk. Genomgående tema i den här romanen är Olives åldrande. Hon får finna sig i att hennes kropp ligger i bakhåll för henne. Hon får en hjärtinfarkt med efterföljande lunginflammation. Till slut flyttar hon utan protester till ett fint äldrehem. Här få hon till slut ett par goda vänner. Isabella och Olive förenas i sin avsky över de livsnödvändiga Tena - blöjorna som de tvingas använda. Båda är angelägna om att hålla det hemligt. Olive har egen bil så hon kör och handlar åt dem båda.Olive blir något mildare på sin ålders höst. Och hon börjar svära. Hon handskas tappert med kroppens förfall En kan bara beundra henne. Romanen är uppbyggd som en serie noveller där olika personer som varit i kontakt med Olive ger sin syn på henne. Det kan vara gamla elever, kolleger, sonhustrur, sonen och så vidare. På samma gång berättar Olive sin version av livet i den lilla staden. Elizabeth Strout har en psykologisk skarpsynthet och en förmåga att skriva trovärdiga dialoger. Mycket av det som skildras är allmänmänskliga livsvillkor antingen en bor i Maine eller någon annanstans i världen. Olive, igen skulle också kunna blir en utmärkt HBO - serie.

Titel: Olive, igen 
Orig:s titel: Olive, again
Författare: Elizabeth Strout
Övers: Helena Hansson
Förlag: Forum
Tryckår: 2020
Antal sidor: 312

Kvicksand

En mästerlig novell av den amerikanska författaren Edith Wharton (1862 - 1937). Bra titel också: Kvicksand. Mrs Quentin är en kvinna som strävar efter fulländning. "Hennes vänner förtjänade inte alltid de stolar de satt på, och hos sina bekanta såg hon genom fingrarna med brister som hon inte skulle ha tolererat hos sina prydnadssaker." Hennes hem är som allra bäst tomt med en tänd brasa, tycker hon. Hennes son, Alan, driver en tvivelaktig tidning, Radiator, som han ärvt efter sin far. Nu är sonen nedstämd eftersom den flicka han älskar har avvisat honom. Modern beslutar sig för att ingripa. Hon möter den unga, frispråkiga flickan och tycker till sin förvåning mycket om henne. Av en händelse träffas de ännu en gång och berättelsen tar en oväntad vändning. De två kvinnorna är skickligt skildrade med hög psykologisk trovärdighet. Det hela äger rum i New York i början av 1900 - talet. Författarinnan föddes i en överklassfamilj där hennes enda uppgift var att se till att bli bra gift. Men hon blev en produktiv författare och nominerades tre gånger till Nobelpriset i Litteratur. Edith Wharton var den första kvinnan som fick Pulitzerpriset. Det fick hon för romanen Oskulden stid som sedan också blev film. Översättningen av Kvicksand är gjord av Helena Hansson och förlaget är Novellix.
Novellen passar in på nr 25 Läs en novell som tilldrar sig i New York i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.