ABC+ v. 42 2026 V+

Klimakteriehäxan har i sitt trevlighetsalfabet kommet fram till V+

Vatten, rent, klart och kallt drickbart vatten är en otrolig lyx som en inte bara kan ta för givet

Vägren är ett fint ord. Särskilt fint var det förr i tiden när det växte både smultron och blommor i vägrenarna.

Vederhäftig - rejält, gammaldags pålitlig. Fler sådana människor i höga positioner vore önskvärt.

Tisdagstrion v. 42 2026: Indien

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 42: Indien

1.Malin Mendel Westberg, Bombay take away Indien genom maten. Här slår hon fast att maten är nyckeln till att förstå Indien.   Detta är inte i första hand en kokbok även om varje kapitel innehåller recept på en eller och annan vanlig maträtt. På ett engagerat och kunnigt sätt skildrar hon olika aspekter av indiskt liv. Linsgryta, dal,intar en speciell plats i hennes hjärta. Det var det hon blev bjuden på när hon vaknade till liv igen efter en otäck historia med en sprucken blindtarm som den indiska sjukvården inte behandlade. En vänlig kvinna tog hem Malin Mendel Westberg till sitt hem och räddade livet på henne. En vanlig hälsningsfras i Indien är "Har du ätit?" 

2.

AMBAI, Flod I allra sista minuten fick jag novellsamlingen Flod av en indiska författaren Ambai från biblioteket. Ambai skriver på tamil som talas i södra Indien och på Sri Lanka. Mormor betydde mycket för Ambai och hon hade läst den klassiska tamilska litteraturen. Modern sjöng på tamil. Mat och musik betyder mycket för Ambai och det kommer igen i hennes berättelser. När hon skriver facklitteratur använder hon sitt verkliga namn som är C.S. Lakshmi. Ambai är en feministisk författare. Hon menar att kvinnor ska lyssna till sina kroppar. Det är där allt börjar. En kropp är inte konstant. En kropp är många kroppar och måste avläsas gång på gång. När hon själv började lyssna till sin kropp blev hennes sätt att skriva annorlunda och novellerna fick en annan rytm. Översättaren Birgitta Wallin har träffat Ambai och hon bodde några veckor i Indien och översatte från engelska utgåvan med hjälp av en tamilsk översättare. 

3

Vikram Seth, En lämplig ung man. Norra Indien i början av 50 - talet. Änkan Rupa Mehras söker lämpliga män till sin döttrar. Berättelsen börjar med att äldsta dotter Savita gifter sig med en mycket lämplig professor. Yngsta dottern, Lata, vill gärna gifta sig efter sitt eget huvud. Lata är 19 år, bor i Brahmpur och läser litteraturvetenskap på universitetet. Där träffar en vacker ung man vid namn Kabir. De blir mycket förälskade, men när hon får veta att han är muslim inser hon att hennes familj, som är hinduer, aldrig kommer att godta honom. Rupa skyndar sig att byta miljö med dottern. De åker till Calcutta. Där bor en av Latas bröder med sin lättsinniga fru.

Doften, när de rörde sig genom porsriset

Den döve bonden och träsnidaren Matslofva Erik Olsson, som är huvudpersonen i Doften, när de rörde sig genom porsriset, av Birgitta Lillpers, levde mellan 1771 och 1826 i Orsa. Författaren har skrapat fram så många uppgifter om Matslofva och hans familj som det varit möjligt. Hustrun, Grått Karin, är duktig på sång och fiolspel, som hon också tjänar pengar på. När den kraftigt berusade Katt Lars lyckas få Karins fiol att hamna i brasan blir det ett verkligt avbräck för familjen. Matslofva och Karin, dessa båda enkla, fattiga människor som fattat tycke för varandra och ingått äktenskap. Bröllopet blir mycket enkelt, men brudparet  är i varje fall nöjda med att vara ett par. De är ett fint team. Utan stora ord och åthävor tar de sig fram genom vardagen sida vid sida, alltid med tanken på den andres bästa för ögonen. Matslofva lovar att bygga en ny fiol åt Karin, men krafterna vill inte riktigt räcka till. Naturen, årstiderna, vädret och grannarna i den lilla byn Stenberg är viktiga teman. Allt skildras med kärlek och respekt och utan tillstymmelse till sentimentalitet. Idén till boken fick Birgitta Lillpers när hon fick syn på ett vackert snidat seldon med blommor på. Bilden på blommorna utanpå boken har hon själv tagit. Boken har tagit väldigt lång tid att skriva, berättar hon. Men så har den också blivit en enastående pärla skriven av en poet. Det är dags att Birgitta Lillpers får Augustpriset, tycker jag.

Titel: Doften, när de rörde sig genom porsriset

Författare: Birgitta Lillpers

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 157
 

En smakebit på søndag v. 41 2026

 Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 41

"De hade troligen supit sedan kvällen före, men var om morgonen nästa dag, som var en söndag, icke i värre skick än att de tagit sig till kyrkan. Efter en del smärre larm ute i vapenhuset hade alla tre fallit i sömn i dunklet någonstans långt in på läktaren; då de hörts snarka alltför ljudligt blivit tillputtade och väckta av spögubben. Som därefter, då han såg hur det stod till med dem, helt enkelt låtit dem falla i sömn igen, det var ibland lugnast så för alla, spögubben var en klok karl."

Ur Doften, då de rörde sig genom porsriset av Birgitta Lillpers 

Veckans mening v. 41 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v.41: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och skriv i kommentarsfältet!"

"Och Karin räddes inte några höjder, så medan hon ännu vallade blev det oftast hon som fick klättra upp där i de för ändamålet iordningsställda tallarna vid fäbodarnas utkanter och ropa när något kräk förirrat sig eller när meddelanden behövde fram genom skogen, förmedlas från ställe till ställe tills det nått dit det var ämnat."

Ur Doften, när de rörde sig genom porsriset av Birgitta Lillpers
 

Fem en fredag v. 41 2026: Enkelt

 elisamatilda: Fem en fredag v. 41: Enkelt

1. 
   Vad längtar du efter? Barnbarnen och våren
2. Vad kan du gärna göra om och om igen? Äta frukost och läsa tidningen på altanen
3. Vad kan du lätt hoppa över? Städning, matlagning
4. Vad är det lataste du gjort den här veckan? Har inte haft möjlighet att vara lat. Tyvärr
5. Vad är alltid ett bra val? Fläskkotlett

Krabbskeppet

 

Krabbskeppet av Takiji Kobayashi kom ut 1929 men det är inte förrän nu den översatts till svenska av Björn Wada. Det är den främsta klassiska japanska arbetarromanen och en kollektivroman. Krabbsskeppet handlar om fartyget Hakkodamaru som var en flytande konservifabrik. Man fångade krabbor, kokade och konserverade dem. Manskapet var en blandning av fattiga arbetslösa från olika håll; rallare, bönder, gruvarbetare och studenter. Deras förman, Akasawa, var en grym person utan minsta misskund med sina underställda hur sjuka och eländiga, hungriga och utmärglade de än var. Manskapet hatar honom. Kaptenen fruktar honom. Förmannen vägrar bistå ett systerskepp i nöd under en våldsam storm. Han lyssnar oberörd till nödropen tills de tystnar. När ett krabbstim identifieras skickas det ut kawasakibåtar som sätter efter dem. Moderskeppet befinner sig i ett eländigt skick efter att ha använts i rysk-japanska kriget. Besättningen bor i det som kallas skitgrottan. Det är trångt, luktar illa och ohyran flyttar in i kläderna och hudvecken på männen. På något sätt växer det fram ett motstånd. Männen börjar maska. Det märks ju mindre när alla gör det. Något börjar växa. "Ni som vill leva, förena er", säger en student. Hakkodamaru utgick från Hakodate i norra Japan och gav sig av emot Kamtjaktkahalvön. Havet ryter och vågorna är jättelika. Männen spyr, svär och förbannar. Och slavar. En gång i månaden kom ett provianteringsskepp med rena kläder, förnödenheter och brev hemifrån. Krabbskeppet är en fantastisk kortroman som skildrar både förfärliga arbetsförhållanden och hur det föds något upproriskt hos männen och något liknande solidaritet tar form. Författaren var själv mycket aktiv inom arbetarrörelsen. Han hade också dragit fram polisens våld i ljuset, vilket inte gjorde honom populärare. Tarkiji Kobayashi slutade sina dagar i en fängelsecell torterad till döds endast 29 år gammal. Myndigheterna berättade att han dött av en hjärtattack. Ingen vågade obducera. Krabbskeppet känns inte som hundra år gammal. Havet skildras ingående som den naturkraft det är men utan onda avsikter. Henrik Johansson, ordförande i Föreningen Arbetarskrivare, har skrivit ett fint förord. Vad det gäller översättningen störs jag av att manskapet benämns som "fiskarna" och inte som de fiskare de faktiskt är. Uttryck som Bra där! och Heja dig! passar inte i sammanhanget.

I epilogen står det: Den här berättelsen är första delen ur Historier om kapitalismens invasion i kolonierna. Något nämns också om hur det gick sedan.

Titel: Krabbskeppet

Författare: Takiji Kobayashi

Översättare: Björn Wada

Förlag: Federativs förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 127