Tisdagstrion v. 19 2026: Vecka 19: Blommor

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 19.    Blommor (i handling, på omslag eller i författarnamn)

1. Vit krysantemum. Två koreanska systrar, Hana och Emi, och deras livsöden  skildras i den internationellt uppmärksammade Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. De bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. 

2. Rosens knopp är näktergalens hjärta av Håkan Kjellin. Han berättar i förordet att upprinnelsen till den här boken var ett föredrag som han höll för Stockholmsrosen, en lokalförening till Svenska rosensällskapet. Sedan arbetade han vidare på föredraget och lade ut det på nätet varpå hans bror, Clas Kjellin tyckte att det här borde ju bli en bok.

3. Blomsterberg, Malin i Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind. Skomakardottern Johanna Amanda Blomsterberg är 32 år och 180 cm lång när hon vandrar till fots från Eslöv till Ellen Keys Strand vid Vättern. Hon arbetar som vanlig piga men är specialintresserad av filosofi och litteratur. Ellen Key är hennes idol. Hon överlämnar en bukett rosor till EK, som fattar tycke för den ovanliga kvinnan och anställer henne som hushållerska.

Bonus: Malin Blomsterberg Livet på Strand av Gun Berger. Har inte läst men köar på bibl. 

Evil grandma

Line Baugstø är en norsk författare och journalist. Hon har skrivit en hel rad romaner. Den senaste har titeln Evil grandma. Den handlar om 65-åriga Mona som skaffar sig ett instagramkonto som heter Evil grandma 65. Där vädrar hon en rad förbjudna tankar och tror att hon inte är identifierad. Svärdottern heter Alma och är sex år yngre än sin blint förälskade Thomas, Monas son. Mona gillar inte sin svärdotter. Hennes andre son, Christian, studerar i London. Ingen av sönerna bryr sig så värst mycket om sin mor: Två gånger har hon bjudit dem på en resa till Florida. Två gånger har resan avblåsts. Andra gången för att Thomas och Alma väntar barn. De vill hellre ha pengarna. Monas exmake, Knut, får en inte veta mycket om mera än att det var han som lämnade. Mona arbetar fortfarande men ser fram emot pensioneringen. Varför vet jag inte riktigt. Hon verkar inte ha några fritidsintressen. Bekantskapskretsen räknas på ena handens fingrar. Däremot skulle hon vilja ha en manlig bekantskap. Men hur gör man? Alma ställer till med en babyshower. Mona går motvilligt dit, men innan dagen är slut har hon ställt till med en rejäl skandal. Mona har inte varit så förtjust i småbarnsåren och hon är långt ifrån en förväntansfull farmor. Hon fungerar inte alls enligt alla förväntningar. Usch, inte behöva byta blöjor en gång till. På en liten flicka som ska få namnet Dora, dessutom! Vad är det för fel på Nora som Mona föreslagit? Dora är mera internationellt, säger Alma. Evil grandma är en mycket lättläst bladvändare. Den är väldigt rolig men med mörka underströmmar. Mona serverar beska sanningar som ibland blir lite för mycket även för läsaren. Ibland kan jag till och med tycka att hon är lite tragisk. Men det går över.

Titel: Evil grandma

Författare: Line Baugstø

Översättare: Lie Fredholm

Förlag: Bokförlaget Forum

Tryckår: 2025

Antal sidor: 223

Fem en fredag v. 18 2026

 elisamatilda: fem en fredag v. 18

1. Om du fick välja en ny vana nu direkt, vad skulle det vara? Att träna på egen hand
2. Om du fick slippa något helt, vad skulle det vara? Hushållsnära tjänster
3. 
   Om du fick välja en talang att ha, vilken skulle det vara? Att spela kyrkorgel
4. Om du fick välja något att alltid ha tid för, vad skulle det vara? Äldre ensamma människor
5. Om du fick välja ett beslut att slippa ta, vad skulle det vara? Om jag ska operera min höft eller inte.

Jakob

Jakob är tredje delen i Satu Rämös Nordic noir - serie. Här är det Jakob, den trevlige stickande polisen från Finland, vi följer. Han kom till Island för att göra praktik och blev kvar, först p g a pandemin och sedan av bara farten. Hildur Rúnarsdóttir fick sin första och enda vän och en uppskattad kollega. Det händer väldigt mycket i den här delen. Lite väl mycket tycker jag ibland. Men miljön uppskattar jag, och Hildur är alltid Hildur. Jag har också lärt mig något som jag inte visste fanns tidigare, nämligen den osmakliga hanteringen av blodston som drar in mängder av pengar. Det är ston som görs dräktiga oavbrutet, får sina föl aborterade och tappas på sitt hormonrika blod. Det används sedan till produktionsdjur som får större kullar och ger mera kött. Det har diskuterats mycket men är visst inte ens olagligt. Jakob ligger i segsliten strid med sin exhustru om umgängesrätten till sonen Matias. Och nu lyckas han ställa till det ordentligt för sig under en vistelse i Finland där en domstol ska slita tvisten mellan Jakob och Lena. Hildur får också en rad personliga bakslag. Nästa del, 

Titel: Jakob

Författare: Satu Rämö

Översättare: Marjut Hökfelt

Förlag: Forum

Antal sidor: 398
 

Liken vi begravde

 

Nu har vi diskuterat Liken vi begravde av Lina Wolff i läsecirkeln. Vi var helt överens om att detta är en suverän roman. Vi gillade allt;  det fantastiska språket, det överdådiga bildspråket och de mycket speciella karaktärerna. Någon mera än jag hade också lyssnat på Sissela Benns utmärkta inläsning. Miljön är Hörby. Berättare är Jolly, moderna tiders Victoria Benedictsson om en så vill. Jolly heter egentligen Eleonora och hennes ett år äldre syster Ulrika, men de namnen tycker varken fosterfar eller fostermor om. Ulrika får heta Peggy. Flickornas föräldrar har omkommit i en bilolycka och därför har de hamnat hos det barnlösa paret Jenni och Leif Enarsson som fosterbarn. Enligt fosterfar är fostermor ett ödeland. Det är hennes fel att de inte har barn. Å andra sidan har han ingen vapenlicens vilket är väldigt ynkligt i dessa trakter. Fostermor är en urkraft, en gammaltestamentligt hämndgudinna. Öga för öga, tand för tand. Hon har också ett osvikligt rättvisepatos. De mord som nu äger rum gör det av ett skäl. Fostermor är förskräcklig, men alldeles oemotståndlig. Fosterfar är bara förskräcklig men saknas ändå djupt av sin hustru vid sitt frånfälle. Och äppelträden växer bra på begravningsplatserna. Ett flertal beryktade mord har redan ägt rum i trakten och präglat människorna där. Barnamord är värst. Det sägs att ett gränsland där vatten, skog och slätt möts föder spänningar och motsättningar. Fostermor är den som leder och fördelar arbetet på den förfallna gården. När det kommer ett par flyktingar och söker boende och arbete är hon snar att ställa upp. De unga männen blir till stor glädje och nytta. Miljöer av Hörby - typen finns fortfarande och har alltid funnits lite överallt. Men kanske inte så många med ett så våldsamt förflutet som Hörby. Morden och den stora författarinnan som lämnade Hörby för att ta livet av sig i Köpenhamn har lämnat djupa spår i byn. Jolly är den som stannar kvar. Hon iakttar och tar hand om historieskrivningen för att det inte ska bli eftervärlden som står för narrativet. Alla bör skriva ner sin historia. T. S. Eliot får låna ut ett par rader ur The Waste Land som motto för romanen: The corpse you planted last year in the garden, has it begun to sprout?

Titel: Liken vi begravde

Författare: Lina Wolff

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 287

Tisdagstrion v. 18: Jan Guillou

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 18: Jan Guillou.

Nu blev det svårt igen i tisdagstrion. 

1. Nordiska boken dag 13 november 2011. Jan Guillou var där och berättade om sin omfångsrika bok Brobyggarna, första delen i en serie, som just kommit ut. Han meddelade att han rensat sitt skrivbord från konstprosa till förmån för faktabaserad prosa. Och han ville inte läsa något. Det var bara dumma författare som läste ur sina böcker

2. Jag såg filmen om Arn - tempelriddaren, för jag var intresserad av 1100 - talet

3. Jag försökte läsa Coq Rouge. Jag kom inte långt. Det var något med språket om jag minns rätt. Men den går att streama på TV4 play.

Litteraturens ABC - bokstaven L

enligt O: Litteraturens ABC - bokstaven L

Berätta om en författare vars för- eller efternamn börjar på L
I bokcirkeln har vi just diskuterat Liken vi begravde av Lina Wolff. Vi var helt begeistrade. Rapport kommer på onsdag.

Berätta om en minnesvärd bok vars titel börjar på L. Jag har läst Löfte i gryningen av Romain Gary (eller Romain Kacew som han egentligen hette), född i Moskva 1914; död för egen hand i Paris 1980. Modern, madame Kacew, är en dramatisk ( för att inte säga melodramatisk), viljestark och fantasifull kvinna av judisk börd. Hon är ensamförsörjare och skyr inga medel i sin strävan att hålla sonen skadelös. Hon är också mycket äregirig å sonens vägnar och han å sin sida lever för att uppfylla hennes önskningar. Alltså försöker han bli sångare, pianist, dansare, diplomat och författare. Mor och son hyser en lika omåttlig som ömsesidig beundran för varandra. Därför blir man förvånad när hon ivrigt förespråkar hans deltagande i kriget. Inte heller tycker hon att det är fel att han duellerar. Både Lermontov och Pusjkin blev ju dödade i dueller! Båda är utrustade med ett välutvecklat sinne för överdrifter och ingen av dem ger någonsin upp. Han blir en framgångsrik stridsflygare och är soldat i sju år och tilldelas bland annat Befrielsekorset av general de Gaulle. Men det är mamma som drar det längsta strået... Det är rörande, upprörande och humoristiskt; skrivet med självironi och distans.

Berätta om en bok som utspelar sig på landsbygden. Det blir Korparna av Tomas Bannerhed, en helt fantastisk bok som omedelbart fick Auguspriset. I tio år har Tomas Bannerhed filat på romanen som handlar om tolvårige Klas och hans familj; mamma Gärd, pappa Agne och lillebror Göran på arrendegården som kallas Undantaget. Miljön är småländsk och tiden är 70-tal. Fadern har psykiska problem och man anar att det kanske är ett arv. Han oroar sig för allt och hans tungsinne lägger sordin på hela familjen. Den veke Klas med flickhänderna har fåglar som sitt allt uppslukande intresse. Han känner instinktivt att fadern förväntar sig att han ska ta över på gården, men han värjer sig. Han vill ut, bort. Livet på landet skildras träffsäkert. Byskolan är nerlagd liksom järnvägen och handelsboden. Man anar att Undantaget står inför en snar förändring. Den lyriska naturskildringen röjer författarens förtrogenhet med skog, sjöar, djur och växter.