lördag 28 maj 2022

Veckans mening v. 21 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en läsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening ur vår läsning som av någon anledning fått oss att stanna upp. Min mening kommer från sidan 42 i där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn av Hanna Rajs.

"flera år tidigare brukade vi hänga mycket hos dig i haninge, det här var innan din pappa flyttade tillbaka från chile, din syrra typ pluggade på universitetet och var aldrig hemma, hade kanske redan flyttat hemifrån, minns inte riktigt, men din mamma cecilia älskade mig och det gör så ont i bröstet nu medan jag skriver detta för jag älskade henne också men nu hatar hon mig och vi kommer aldrig mer att prata med  varandra, det har hon önskat, men det får vi ta senare för wow jag är inte redo att skriva om det än."

fredag 27 maj 2022

Fem en fredag v. 21 2022: Gott och blandat

 elisamatilda: Fem en fredag v. 21

1. När var du senast helt offline? 

Under en kortare resa



2. Vad skulle du klä ut dig till vid en maskerad?

Har aldrig gillat att klä ut mig. Men om jag måste får det bli Kleopatra


3. Vilka två val behövde du senast välja mellan?

Det är pest eller kolera hela tiden, tycker jag. Välja kläder, välja mat, välja någon att rösta på, välja elbolag och så vidare. Ständigt detta väljande. Ofta mellan flera val. Tröttsamt.


4. Vad gjorde du senast i skogen?

Gick


5. Vilken aktivitet gör du helst ensam?

Klär av och på mig

torsdag 26 maj 2022

Helgfrågan v. 21 2022


 Mia undrar i sin helgfråga v. 21 om vi kan anses ha läst en bok som vi lyssnat på.

Faktiskt ingen enkel fråga egentligen. Både ja och nej. Det beror på vilken bok och vilken uppläsare. Klas Östergrens Renegater har jag absolut läst fastän jag lyssnade på hans egen uppläsning. Per - Olov Enquists Ett annat liv har jag också läst, tycker jag, efter att ha lyssnat till hans egen uppläsning. Men - jag tycker mig minnas uppläsningar sämre än om jag läst boken Då är det bra att ha sin läsdagbok. Men boken jag läser nu, The Dispossessed av Ursula LeGuin vill jag ha i handen för understrykningar och glosor och för att kunna bläddra tillbaka i.

Hämnden är min

Marie N Diayes senaste roman har titeln Min är hämnden. Maître Susane är i 40-  årsåldern och har en egen advokatbyrå i Bordeaux. Hon är inte så framgångsrik som hennes föräldrar vill tro och de gillar inte heller den sunkiga bil hon kör omkring med. Som en sorts samhällsinsats har maître S anställt Sharon, invandrare från Mauritius, som det hembiträde hon egentligen inte behöver. Hon betalar bra, men upptäcker så småningom att Sharon går till två andra arbetsgivare på den tid hon skulle ha använt i maître S:s lägenhet. Hon beslutar sig för att se genom fingrarna med detta. Dessutom har hon hand om Sharons uppehållstillstånd till ingen kostnad alls. Maître Susane har inte speciellt många klienter men en dag kommer Gilles Principaux  för att be henne ta hand om försvaret för hans fru, Marlyne, som tagit livet av deras tre barn. Det är säkert inta av en tillfällighet som ett av barnen, älsklingssonen, heter Jason. Barnamorden och namnet Jason för tankarna till Euripides drama Medea. Gilles Principaux  har en mycket egendomlig inställning till det skedda. Maître S drabbas av déja vu. Hon har träffat GP tidigare; på den tiden när hennes egen mor var hembiträde i hans familj. Här delar sig den kapitellösa romanen i två parallella berättelser; ett då och ett nu. Min är hämnden handlar om ras, klass och klassresor; kvinnor som arbetar åt andra i underbetalda anställningar och män som har tolkningsföreträde. Maître S är en ovanligt god arbetsgivare. Det vet Sharon men  betraktar henne ändå med förakt. Gilles Principaux hustru, Marlyne, intar en liknande ställning till sin man. Romanen är spännande som en thriller. Har det hänt något i dåtid där i Caudéron i Bordeaux och i så fall vad? Marie N Diaye är mästare på att beskriva snåriga, mänskliga relationer och hur lite människor som lever tätt inpå varandra egentligen känner varandra.   Marie N Diaye föddes i Frankrike 1967 av en fransk mor och en senegalesisk far.  Redan 2001 fick hon Prix Fémina för Rosie Carpe som ännu inte finns översatt till svenska. 2009 fick Marie NDiaye Goncourtpriset för TRE STARKA KVINNOR. Marie NDiaye är också medförfattare till manuset till filmen, WHITE MATERIAL och 2015 kom den absolut mästerliga LADIVINE. Nobelpriset nästa.

Titel: Min är hämnden (La vengeance m´appartient)

Författare: Marie N Diaye

Översättare: Ragna Essén

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2022

Antal sidor: 247

onsdag 25 maj 2022

Veckans kulturfråga v. 21 2022


enligt O: Veckans kulturfråga v. 21

Vilken/vilka författare under 35 är värd att läsa mer av? Den jag direkt kommer att tänka på är Natasha Brown. Hennes debutroman Assembly har jag just läst för andra gången men däremot inte hunnit skriva om. Natasha Brown kommer inte att få det lätt med bok två. Men - jag är inte säker på om hon är under 35.

Dansk - kurdiska Sara Omar är född 1986 så hon är på gränsen. Av henne har jag läst Dödstvätterskan och bok nr två, Skuggdansaren,. Den kom ut i februari 2021 i Danmark och har varit på gång väldigt länge i Sverige. Varför den dröjer är en gåta.

Charlotte McCognahy som skrivit Den sista migrationen  och När vargarna kom skulle jag gärna läsa mer av åven om jag kanske tycker att bok nummer två inte levde upptill debuten. Tyvärr kan jag inte veta säkert att hon är under 35.

tisdag 24 maj 2022

Tisdagstrion v. 21 2022: Himmel & helvete (i titel, handling eller på omslag)


Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 21: Himmel och/eller helvete

1. Stenblödning av Ibrahim al - Koni

Libyens mest kände författare är Ibrahim al-Koni. Stenblödning tilldrar sig i Sahara. Herden Asouf vakar uppmärksamt över grottmålningarna i bergen så att inga turister plockar med sig något eller förstör det som faktiskt berättar hans folks historia. Det är hårt att leva i öknen. Det är himmel och helvete och ställer existensiella frågor på sin spets. Asouf tillhör det blå eller beslöjade folket, det vill säga tuaregerna.

2. Den skyddande himlen av Paul Bowles (1910 - 1999)

I Den skyddande himlen  (1910 - 1999) följer vi tre rast- och rotlösa människor på resande fot i Marocko på 1940-talet. Port den äldste är mest tongivande. Kit, hans neurotiska hustru, litar i trängda lägen endast på Port. Men annars kan hon tänka sig ett litet mellanspel med den unge, leende Tanner, som är helt impulsstyrd och ganska enerverande. Det är oklart varför Port erbjudit honom att resa med dem. Kanske behöver paret en katalysator i sin vacklande relation.

3. Hitom himlen av Stina Aronson 

Hitom himlen är mäktig. Skildringen av den storslagna naturen och de kärva, fromma, ordknappa människorna och deras strävsamma liv är mästerlig. Människorna i norr har hörsammat väckelsen till skillnad från de ogudaktiga sörlänningarna. Den stränga laestadianismen som förbjuder gardiner (djävulens kalsonger), färg på husen och blommor i trädgårdarna sätter naturligtvis sin prägel på de frälsta. Emma Niskanpää är inget undantag. Hon är en saktmodig änka som lever sitt liv i väntan på brev från den älskade sonen, mitt John, som vårdas på ett sanatorium långt hemifrån det ödsligt belägna barndomshemmet. Emma Niskanpää gör ett outplånligt intryck på läsaren.

måndag 23 maj 2022

Anne på Grönkulla

Anne på Grönkulla av den kanadensiska författaren Lucy Maud Montgomery, 1874 - 1942, kom ut 1908 och blev omedelbart en succé. Alla föll för den rödhåriga, fantasifulla flickan Anne Shirley. Redan 1909 kom den på svenska och sedan har det kommit några översättningar till, men det är först nu som det finns en fullständig översättning utan tidigare utgåvors strykningar och tillägg. Den är gjord av Eva Ström. Det är mycket länge sedan jag läste Anne på Grönkulla första gången så är väldigt roligt att läsa om den. Jag förvånar mig över hur fräsch den känns. Jag faller återigen som en fura för den lilla magra flickan med det röda håret, de stora ögonen och de spinkiga benen. Och en kan bara beundra henne som orkar hålla humöret och hoppet uppe genom allt som hänt henne. Och att hon dessutom får höra att hon egentligen skulle vara en pojke och tas emot med armbågen av den barska Marilla Cuthbert, som är lika hjärtlig som ett sandpapper. Matthew Cuthbert, brodern, bestämmer sig tämligen snabbt för att Anne Shirley bör få stanna även om hon inte är en pojke. 11 år är hon när hon kommer till den lilla byn Avonlea på Prins Edward Island i Kanada. Anne får snabbt en bästa vän i Diana Barry och ganska snart kan hon räkna byns leading lady, fru Rachel Lynde, bland sina vänner. Det händer mycket omkring henne; hon pratar ihjäl Marilla; hon namnger sjöar och skogar med romantiska namn; hon läser Ben Hur och dikter av Alfred Tennyson och hon är mycket duktig i skolan. Men geometrin är ett stort bekymmer. Idén till romanen fick LM Montgomery när hon såg en annons i en tidning. Ett äldre par annonserade efter en pojke som kunde hjälpa dem med arbete på gården men fick en flicka istället. Översättaren, Eva Ström, och hennes dotter, Anna Vogel, bokförläggare, språkforskare och författare, reste till Prins Edwards Island för att vandra i LMM:s/Annes fotspår. De fann att naturen var lika överväldigande som LMM beskrivit den och som de tyckt varit lite väl översvallande. De såg huset med de gröna gavlarna, den vackra sjön, de orange bergen och de olika naturtyperna. Och författaren är ingen idylliker. Det finns mörka stråk i Anne på Grönkulla. För ca tio år sedan kom det fram att författaren troligen begick självmord, 67 år gammal. Nu undrar vän av ordning om det månne kommer någon nyöversättning av de följande delarna?