Liken vi begravde

 

Nu har vi diskuterat Liken vi begravde av Lina Wolff i läsecirkeln. Vi var helt överens om att detta är en suverän roman. Vi gillade allt;  det fantastiska språket, det överdådiga bildspråket och de mycket speciella karaktärerna. Någon mera än jag hade också lyssnat på Sissela Benns utmärkta inläsning. Miljön är Hörby. Berättare är Jolly, moderna tiders Victoria Benedictsson om en så vill. Jolly heter egentligen Eleonora och hennes ett år äldre syster Ulrika, men de namnen tycker varken fosterfar eller fostermor om. Ulrika får heta Peggy. Flickornas föräldrar har omkommit i en bilolycka och därför har de hamnat hos det barnlösa paret Jenni och Leif Enarsson som fosterbarn. Enligt fosterfar är fostermor ett ödeland. Det är hennes fel att de inte har barn. Å andra sidan har han ingen vapenlicens vilket är väldigt ynkligt i dessa trakter. Fostermor är en urkraft, en gammaltestamentligt hämndgudinna. Öga för öga, tand för tand. Hon har också ett osvikligt rättvisepatos. De mord som nu äger rum gör det av ett skäl. Fostermor är förskräcklig, men alldeles oemotståndlig. Fosterfar är bara förskräcklig men saknas ändå djupt av sin hustru vid sitt frånfälle. Och äppelträden växer bra på begravningsplatserna. Ett flertal beryktade mord har redan ägt rum i trakten och präglat människorna där. Barnamord är värst. Det sägs att ett gränsland där vatten, skog och slätt möts föder spänningar och motsättningar. Fostermor är den som leder och fördelar arbetet på den förfallna gården. När det kommer ett par flyktingar och söker boende och arbete är hon snar att ställa upp. De unga männen blir till stor glädje och nytta. Miljöer av Hörby - typen finns fortfarande och har alltid funnits lite överallt. Men kanske inte så många med ett så våldsamt förflutet som Hörby. Morden och den stora författarinnan som lämnade Hörby för att ta livet av sig i Köpenhamn har lämnat djupa spår i byn. Jolly är den som stannar kvar. Hon iakttar och tar hand om historieskrivningen för att det inte ska bli eftervärlden som står för narrativet. Alla bör skriva ner sin historia. T. S. Eliot får låna ut ett par rader ur The Waste Land som motto för romanen: The corpse you planted last year in the garden, has it begun to sprout?

Titel: Liken vi begravde

Författare: Lina Wolff

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 287

Tisdagstrion v. 18: Jan Guillou

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 18: Jan Guillou.

Nu blev det svårt igen i tisdagstrion. 

1. Nordiska boken dag 13 november 2011. Jan Guillou var där och berättade om sin omfångsrika bok Brobyggarna, första delen i en serie, som just kommit ut. Han meddelade att han rensat sitt skrivbord från konstprosa till förmån för faktabaserad prosa. Och han ville inte läsa något. Det var bara dumma författare som läste ur sina böcker

2. Jag såg filmen om Arn - tempelriddaren, för jag var intresserad av 1100 - talet

3. Jag försökte läsa Coq Rouge. Jag kom inte långt. Det var något med språket om jag minns rätt. Men den går att streama på TV4 play.

Litteraturens ABC - bokstaven L

enligt O: Litteraturens ABC - bokstaven L

Berätta om en författare vars för- eller efternamn börjar på L
I bokcirkeln har vi just diskuterat Liken vi begravde av Lina Wolff. Vi var helt begeistrade. Rapport kommer på onsdag.

Berätta om en minnesvärd bok vars titel börjar på L. Jag har läst Löfte i gryningen av Romain Gary (eller Romain Kacew som han egentligen hette), född i Moskva 1914; död för egen hand i Paris 1980. Modern, madame Kacew, är en dramatisk ( för att inte säga melodramatisk), viljestark och fantasifull kvinna av judisk börd. Hon är ensamförsörjare och skyr inga medel i sin strävan att hålla sonen skadelös. Hon är också mycket äregirig å sonens vägnar och han å sin sida lever för att uppfylla hennes önskningar. Alltså försöker han bli sångare, pianist, dansare, diplomat och författare. Mor och son hyser en lika omåttlig som ömsesidig beundran för varandra. Därför blir man förvånad när hon ivrigt förespråkar hans deltagande i kriget. Inte heller tycker hon att det är fel att han duellerar. Både Lermontov och Pusjkin blev ju dödade i dueller! Båda är utrustade med ett välutvecklat sinne för överdrifter och ingen av dem ger någonsin upp. Han blir en framgångsrik stridsflygare och är soldat i sju år och tilldelas bland annat Befrielsekorset av general de Gaulle. Men det är mamma som drar det längsta strået... Det är rörande, upprörande och humoristiskt; skrivet med självironi och distans.

Berätta om en bok som utspelar sig på landsbygden. Det blir Korparna av Tomas Bannerhed, en helt fantastisk bok som omedelbart fick Auguspriset. I tio år har Tomas Bannerhed filat på romanen som handlar om tolvårige Klas och hans familj; mamma Gärd, pappa Agne och lillebror Göran på arrendegården som kallas Undantaget. Miljön är småländsk och tiden är 70-tal. Fadern har psykiska problem och man anar att det kanske är ett arv. Han oroar sig för allt och hans tungsinne lägger sordin på hela familjen. Den veke Klas med flickhänderna har fåglar som sitt allt uppslukande intresse. Han känner instinktivt att fadern förväntar sig att han ska ta över på gården, men han värjer sig. Han vill ut, bort. Livet på landet skildras träffsäkert. Byskolan är nerlagd liksom järnvägen och handelsboden. Man anar att Undantaget står inför en snar förändring. Den lyriska naturskildringen röjer författarens förtrogenhet med skog, sjöar, djur och växter.

En smakebit på søndag v. 17

Mias bokhörna : En smakebit på søndag v. 17 

Sápmi. Jag gillar det ordet bättre än Sameland. Sameland är som om man döpte om Norge till Norrmanland, närmast barnsligt precist, inte lika tilltrasslat som språk och ord egentligen är när man inte konstruerat dem utan låter dem växa fram och bli sig själva över tid. För logiskt. För konstruerat. Nej, Sápmi är ordet, Sápmi, Sápmi.

Ur Sameproblemet av Katherine Nederjord. Översatt av Helena Fagertun

Veckans mening v. 17 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka  i kommentarsfältet!"

"Hildur tog kniven och skar en centimetertjock skiva av lifrarpylsa-korven och smulade ner i den rykande portionen risgrynsgröt. Hon strödde en halv tesked kanelsocker över korvgrötsblandningen."

Min Veckans mening v. 17 blev två, det gick inte att dela på den smaksensationen. De står att läsa i Jakob av Satu Rämö, del tre i Hildur-serien.

Fem en fredag v. 17:

 elisamatilda: Fem en fredag v. 17: Lågmält

1. Vad får gå lite långsammare just nu? Allt. Solen skiner. 
2. Vad gör du i ditt tempo utan att jämföra dig med andra? Vaknar. Äter frukost
3. Vad får vara ”good enough” just nu? Städningen. Som vanligt
4. Vad håller dig sällskap idag? Fåglarna. Maken ibland🐦‍⬛
5. 
   Vad hjälper lite mer än du tror när du är trött? Choklad

Nyss - Nu - Nästa v. 17

 

Bokföring enligt Monika: Nyss - Nu - Nästa v. 17:

"Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor."

Nyss läste jag Liken vi begravde av Lina Wolff. Har ännu inte skrivit något om den. Men det är en det är en gränslös bok fylld av obändig berättarglädje, svart humor och fantastisk formuleringskonst. Tilldrar sig i Hörby.

Nu läser jag Genji. Tusen år med världens första roman av Monica Braw. Så intressant och faktafyllt om högreståndslivet i Japan på 1000 - talet. Ibland träffar Genji på någon vacker kvinna ur de lägre klasserna och då blir det ju även en inblick i deras liv.

Nästa: Antingen blir det Oblomov av Ivan Gontjarov eller Sameproblemet av Kathrine Nedrejord. Det beror på vad läsecirkeln säger.