En smakebit på søndag v. 40 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 40

"Framåt augusti 1945 var Japan nere på knä, befolkningen var nära svältgränsen. Byborna i närheten av pappas läger tvingades i princip leva på rötter. För slavarbetarna fanns ännu mindre att äta. Vintern hade varit exceptionellt kall. Pappa hade slutat tro att han skulle överleva. Han var i ett så eländigt skick att han stod ut även bland de eländiga och slapp därför arbeta i kolgruvan ibland. Han fick lättare uppgifter som att bära avföring från latrinerna till en köksträdgård uppe på kullen - som kallas yama  på japanska - tunga hinkar med exkrementer som träddes upp på en bambustång och bars av två män. Uppgiften gick under benämningen bära skit upp till Yaman."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan i översättning av Niclas Hval

Veckans mening v. 40 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v.40: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och skriv i kommentarsfältet!"

"Under vintern 2012 besökte ja, mot bättre vetande och av orsaker som inte helt hade med skrivandet att göra - även om jag påstod det - och som inte ens nu är tydligaför mig, platsen för Ohamalägret i Japan där min pappa en gång var internerad."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan i översättning av Niclas Hval.

Fem en fredag v. 40 2026: Just nu

elisamatilda: Fem en fredag v. 40: Just nu

1. Vad löste sig den här veckan? En anhopning av åtaganden under torsdagen som gick att tunna ut
2. Vad har du besegrat den här veckan? En oerhörd besvikelse!
3. Vad är du nöjd med den här veckan? Att jag lyckats uppbåda lite motståndskraft. Och faktiskt trots!
4. Vad blev precis lagom den här veckan? Jag vet inte vad lagom är. Det blir gärna för mycket eller för lite
5. 
   Vad får minus den här veckan? Ortopedbesök

TrevlighetsABC+ T+

 Klimakteriehäxan har nu nått bokstaven T+ i sitt trevlighetsalfabet

Tacksamhet börjar jag med. Mycket kan jag gnälla över men på det stora hela känner jag tacksamhet över livet och familjen och att barnbarnen är friska och glada. Och mycket annat.

Tassemark är ett gammalt fint ord som jag tänker på som urskog ungefär; alltså skog där människan inte varit inne och petat på något sätt. Tassemark låter lite farligt också, lite spännande och sätter fantasin igång.

Tillit är bra att ha; det vill säga en grundmurad förtröstan på att tillvaron vill en väl; andra människor, samhället som sådant, makthavare med flera. Inte enelt i dagens samhälle, men en får försöka.

Tisdagstrion v. 40 2026: Och det var på kung Oscars tid

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 40: Och det var på kung Oscars tid.

1. Fredrika Bremer (1801 - 1865) en biografi av Carina Burman. Som alltid när Burman skriver är de lättläst, intressant och roande. Jag vet få som är så energiska. Det ska vara Bremer själv i så fall. 

Romanen Hertha, eler en själs historia; teckning ur det verkliga livet kom ut 1856 och förorsakade en livlig diskussion som i förlängningen ledde till att kvinnor myndigförklarades och fick tillgång till utbildning. Hertha anses vara den första feministiska romanen.

2. Emelie Flygare Carlén, (1807 - 1892) Rosen på Tistelön skrevs 1842. Det var den första radioföljetongen som sändes 1939. Ett köpmanshus i skärgården har gått som TV - teater. Monica Lauritzen har skrivit en fin biografi om  EFC. Hon kallas också vårt lands första deckardrottning! Enslingen på Johannisskäret kom ut 1846 och relationsromanen En natt vid Bullarsjön 1847. Monica Lauritzen har skrivit en fin biografi om EFC.

3. Rönndruvan glöder av Stewe Claeson, en underbar roman om Esaias Tegnér (1782 - 1846). Titeln är lånad ur Tegnérs dikt Flyttfåglarna; ... hararna vitna och rönndruvan glöder

Rotvälta

Tidigare har jag läst Kvinnorna på stranden av Tove Alsterdal och jag tyckte att den var väldigt bra. Nu har jag lyssnat på Rotvälta, del 1 i Ådalenserien. Gunilla Leinings uppläsning fungerar utmärkt. Jag har också läst vissa delar eftersom jag köpte boken för något år sedan. Rotvälta tilldrar sig i trakterna kring Ådalen. Huvudpersonen, polisen Eira Sjödin, kommer också härifrån och har flyttat tillbaka eftersom hennes mor behöver hjälp. Namnet Eira har hon fått efter en kvinna som dog av en rikoschett under händelserna i Ådalen 1931. En äldre man hittas knivhuggen till döds i sitt hem. Misstankarna faller omedelbart på sonen,Olof, som skickades bort som mycket ung eftersom att han ansågs ha bringat en ung flicka om livet. Lina Stavred försvann spårlöst och Olof befanns vara skyldig. Efter tjugotre år kommer han tillbaka till hembygden på något som han menade skulle bli ett kort besök. Så blir det inte riktigt. Eira och hennes kolleger har en snårig utredning framför sig. Extra känsligt blir det när Eira kommer på att hennes stökige äldre bror Magnus haft en fling med Lina. Tove Alsterdal har skrivit en riktig bladvändare, omsorgsfullt utarbetad  på ett väldigt fint språk. Det är en roman, men som alltid lånar hon av verkligheten på olika sätt. Person - och miljöskildringen är föredömlig. Svenska Deckarakademin utsåg Rotvälta till årets bästa svenska deckare 2020 och den fick också Glasnyckeln som bästa kriminalroman i Norden. Nästa del heter Slukhål. Del tre har titeln Djuphamn. 

Titel: Rotvälta

Författare: Tove Alsterdal

Förlag: Lind & CO

Tryckår: 2022

Antal sidor: 398 s. 

En smakebit på søndag v. 39 2026

"För mormodern var flickan det Tyska barnet. Det var inte bra. Pappas ankomst i flickans hem annonserades med orden:nüüd tulevad sakslased (nu kommer tyskarna). Efter besöket kunde mormodern med disktrasan demonstrativt torka av sitsen på fåtöljen han suttit i. Barnet förstod snart att det estniska ordet för tyskar också betydde herrskap, eftersom de balttyska baronerna förtryckte och pinade sina livegna estniska bönder i sjuhundra år. Märkligare var beslutet att inte tala tyska hemma, eftersom det var pappans modersmål och även mamman behärskade språket till fullo. Skräcken var att barnet skulle bli halvspråkigt, vilket dåtidens språkvetare varnade för. Pappans identitet grundade sig på skammen att vara tysk. Han bar personligen det tyska folkets skuld på sina axlar, ända in i äldreboendet där han gick bort vid 95 års ålder."

Ur Minnets ärr av Ebba Witt - Brattström

Mias bokhörna: En smakebit på 

søndag v. 39