En smakebit på søndag v. 15 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 15

"Hans ytterdörr hängde skevt i sina gångjärn och underkanten skrapade dramatiskt. Ett olyckligt solfjäderformat märke syntes på klinkern. Han öppnade dörren, den utstötte sitt lilla skrapljud, och till hans förvåning stod två unga polisinspektörer från hans gamla avdelning där. Han blev överraskad och lite oroad, men han kände genast igen dem. Han kom inte ihåg deras namn, men nästan. Hur kunde han missta sig? De var klädda i den där typiska civila stassen som tydligt signalerade att de inte var civila. De hade de där slarvigt rakade ansiktena hos män som steg upp tidigt och det fanns en aura kring dem, som oavsett vad han tyckte om det förde honom tillbaka till hans egna dagar som ung polis, den osannolika oskulden."

Ur Gamla synders skull av Sebastian Barry. Översättning: Daniel Gustafsson

Veckans mening v. 15 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka  i kommentarsfältet!"

" Böckerna påminde om hans gamla intressen, vilka han själv nu för tiden inte alltid gjorde, Palestinas och Malaysias historia, gamla irändska legender, förbrukade gudar, dussintals slumpmässiga ämnen som han vid något tillfälle hade stuckit sin nyfikna näsa i."

Min Veckans mening v. 15 kommer ifrån Gamla synders skull av Sebastian Barry

Fem en fredag v. 15 2026: Årstider

 elisamatilda: Fem en fredag v. 15: Årstider

1. Vilken film var din favorit som barn? Troligen någon svartvit skolfilm om små rävar eller något sådant
2. Vilken låt definierar dina tonår? Elvis, förstås. In the Ghetto till exempel
3. Vilken tv-serie tittade du främst på i tjugoårsåldern? Forsyte - sagan
4. 
   
   Vilken bok definierar din nutid? Bröd, bröd, bröd av Martin Johansson
5. Vad är något valfritt du burit med dig genom alla år? Hälsan

Kvinnorna

I Yan Liankes förra memoar, Tre bröder, efterlyste jag kvinnorna. Nästa memoardel som kom ut på svenska 2024 också i översättning av Anna Gustafsson Chen har titeln Kvinnorna. Här börjar författaren med att beskriva sina första trevande försök att bekanta sig med med det täcka könet i akt och mening att så småningom ingå äktenskap. Det var inte förrän senare  han fick sig en hustru och då var det mera ett resonemangsäktenskap än frågan om kärlek. Han behövde någon som kunde ta hand om markservicen på hemmaplan. Därefter berättar han om kvinnorna i sin omedelbara närhet; systrarna - den äldsta ledde honom till litteraturen till exempel-  och en svägerska som han uppskattar mycket. Modern får ett längre kapitel. Henne beskriver han som optimistisk och rättfram men också gnällig och kortsiktig. I brist på föräldrar växte hon upp med en utvecklingsstörd farbror. När han dog var hon sexton år och vid sjutton gifte hon sig till ett liv med slit och umbäranden och många sjukdomar. Kvinnorna använde sig över huvud taget mycket av sjukhus, läkare och apotek. Något förvånande kan jag tycka. Modern blir i alla fall över åttio år. Sonen, som arbetar inom armén och är författare, skildrar den åldrande kroppen med en blandning av förfäran och beundran. Hennes arbetsliv ute och inne kröns av att hon blir sömmerska. Modern har också varit äktenskapsmäklerska, en viktig och grannlaga sysselsättning. Äktenskapsförmedlarna kallas röda damer och är mycket omskrivna och respekterade. I ett kapitel tar författaren till rent feministiska brösttoner när han beskriver hur kvinnorna på landet får göra både mans- och kvinnogöra. De står för två tredjedelar av världens rikedomar men äger endast en procent av dem. Under de heta somrarna åker kvinnorna långt iväg för att plocka bomull precis som de amerikanska slavarna. Lianke citerar Simone de Beauvoir, Antoinette Fouque och Judith Butler. Och jag blir förvånad igen. Bokens sista kapitel är helt charmerande. Där skildrar författaren sina promenader med den lilla sondottern i den purpurfärgade bambuns park vid tredje ringlinjen i Beijing. Lotusblommor, pilträd, mandarinänder och dansande pensionärer möter dem. "Farfar, jag tycker att vi ska ta och gifta oss", säger sondottern. När hon blir lite äldre kommer hon att villkora anbudet. Yan Liang är mycket fäst vid sin hemby på slätten i Henan och sina släktingar. Han citerar mängder av kinesisk litteratur. Jag tyckte mycket om Kvinnorna även om jag ibland tycker att författaren är lite väl glad över att höra sin egen röst. Yan Liang är på något sätt centrum i universum även när han berättar om många kvinnoöden som väl förtjänar att lyftas fram.

Titel: Kvinnorna

Författare: Yan Lianke

Översättare: Anna Gustafson Chen

Förlag: Weyler

Tryckår: 2024

Antal sidor: 309

Veckans kärleksförklaring 9: Form

Klimakteriehäxan: Veckans kärleksförklaring 9: Form

Jag ❤️ formen på min morgonkaffemugg: Hög och smal, håller kaffet varmt länge

Jag ❤️ formen på mina julklappssilverörhängen som kan likna katter.

Jag ❤️ formen på små babymagar.

Jag ❤️ formen på vackra hästar

Jag ❤️ formen på Venus från Willendorf

Jag ❤️ formen på en gärdsmyg

Jag ❤️ formen på furoshiki, presenter inslagna på japanskt sätt med tyg 

Tisdagstrion v. 15 2026: Författare med något från växtriket i namnet

Robert på bokbloggen: Mina skrivna ord:Tisdagstrion v. 15: Författare med något från växtriket i namnet

 

1.  Ferrada - Ringskog, D e kroniskt. Berättaren, Anne, har liksom författaren  en pappa från Brasilien och en svensk mamma. Pappa försvann tidigt ur Annes liv. Modern åkte ut och in på Beckomberga. Anne flyttade på moderns begäran hemifrån vid femton års ålder och levde ett rörligt och äventyrligt liv med andra likasinnade. Det var inte lätt att vara ung. Pojkvännerna avlöser varandra. En var hon riktigt förälskad i men honom gjorde hon slut med för att sedan ångra bittert. I korta meningar och korta kapitel berättar hon om sitt kvinnoliv med sorgen efter en död bror och efter en abort.

2.  Palm, Anna - Karin, Jag skriver över ditt ansikte är Anna - Karin Palms varsamma och kärleksfulla porträtt av sin vackra och begåvade mor och hennes borttynande i Alzheimers sjukdom. Familjen bestod av mor, far, en halvbror, Anna - Karin och en lillasyster. De bodde trångt och barnen levde på ärvda kläder som de fick av en släkting. Från början sydde mor, men vid 38 års ålder började hon i högstadiet och fortsatte sedan utbildningen vidare till läkare. Och då blev det ju inte så mycket sytt. Dottern tänker att hennes mor måste ha varit en bra läkare. Men hon minns också att modern anfäktades av vanföreställningar som var mycket svåra att ta henne ur. Hon led också av ångest och depressioner och hon hade ett stort kontrollbehov.

3.  Enquist, Per - Olov, Ett annat liv. För en gångs skull överträffade uppläsningen läsningen. Per Olov Enquist tillförde något alldeles speciellt med sin mjuka, välmodulerade röst och vackra dialekt. Här finns allt med ifrån uppväxten i Hjoggböle med den fromma modern till segern över ”spritadjävulen” 1989. Pojken upplevde sin mormor som en tillgång i livet och den döde fadern var hans ständige följeslagare. Först när PO fick ett eget barn förstod han att han inte haft någon far. Hur gjorde man? Han hade ju ingen förebild. 

En bok om spöken. En kärleksmemoar

"Tänk om jag inte hade träffat dig", sa Paul Auster ständigt till sin blonda hustru Siri Hustvedt. Och tänk, om Siri Hustvedt inte hade skrivit de där tre breven till Paul Auster när han gått tillbaka till sin hustru, författaren Lydia Davis, och sonen Daniel. Siri var emellertid helt övertygad om att hon mött mannen i sitt liv så med jämna mellanrum skrev hon brev till honom. Och han kom. Detta, bland mycket annat, skildrar hon i sin senaste bok En bok om spöken. En kärleksmemoar. Paul Auster dog 30 april 2024 hemma i sitt soliga bibliotek omgiven av hustrun, dottern Sophie, den avhållne svärsonen Spencer och det bara några månader gamla barnbarnet Miles. Han hade spridd lungcancer och de visste att hans tid var utmätt, men han hann slutföra sin sista roman, Baumgartner. Siri Hustvedt skildrar saknaden så att en känner den inpå bara skinnet. Vardagen försvinner. Hon gör saker som i trance, glömmer ta in posten, kryper i badkaret med sockorna på och börjar tala med sig själv. "Sorg är inte konstant. Jag kan hålla stånd mot stormen i flera dagar och sedan plötsligt slås omkull av en kastvind." Hon minns deras 43 år tillsammans. Deras förhållande kännetecknas av ett ständigt pågående samtal och en aldrig avtagande fysisk attraktion. De diskuterade allt men framför allt litteratur; egen och andras. De läste varandras manuskript och gav återkoppling. "Vi ses i de gröna fåtöljerna klockan fyra!" kunde de ropa till varandra mellan de tre våningarna i huset i Brooklyn när något skulle diskuteras. Det tog Siri Hustvedt fem år att misslyckas med romanen Vad jag älskade. Men när hon skrivit om romanen en fjärde gång var Paul Auster nöjd. Han hade rätt, säger SH. Det är Siri som är den intellektuella i familjen, förklarade Paul Auster ständigt för journalisterna. Båda retade sig på att Siri alltid gjordes till makens lärjunge. SH berättar om makens dramatiska bakgrund, sådan han skildrar den i Att uppfinna ensamheten som han höll på att skriva när de träffades. Hon berättar om sonen Daniels olyckliga levnad och sondottern Rubys alltför tidiga död, något som annars förtigs i alla sammanhang. Siri Hustvedt är mycket vetenskapligt intresserad. Hon läser om allt som oroar henne; neurologi, parapsykologi, hjärnan och medvetandet. Hon är också den som kan litterära teoretiker; en kunskap hon förmedlat till PA.  Paul, var är du? Ibland känner hon starkt av hans närvaro. Några dagar innan han dog förklarade han att han tänkte komma tillbaka som spöke och se till henne. Båda avskydde nr 43 och kunde inte fatta att han även blev nr 45. Trumps namn användes aldrig i hemmet. The Paul Auster Research Library finns i Köpenhamn. SH planerar att skicka ytterligare ca 300 titlar dit. I sin recension av Rapport från insidan kallar Sebastian Johans Paul Auster "postmodernismens kedjerökande fjäderviktare" vilket fick mig att fnissa lite. Förmodligen var det de eviga cigarillerna som förorsakade lungcancern. Och enligt SH var det sorgen över sonen och sondottern som utlöste den. En bok om spöken bygger på dagböcker, brev och anteckningar. Den ger en både saklig och känslosam bild av ett sorgearbete. Siri Hustvedt håller om makens ansikte under hans absolut sista minuter och känner hur han blir kallare och kallare. "Gud, vad roligt vi haft", säger hon, "visst har vi haft rolig"? Underbara slutord för deras 43 år tillsammans under vilka de blivit alltmer lika varandra. Jag har lite svårt att skiljas från En bok om spöken, märker jag. Men det finns titlar av både Siri och Paul Auster som jag ännu inte läst. 

Titel: En bok om spöken. En kärleksmemoar

Författare: Siri Hustvedt

Översättare: Anna-Stina Johnson

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2026

Antal sidor: 358 s.