När jag dog

När jag dog handlar om journalisten Per Svensson sista sexton månader i livet. När familjen tjatat iväg honom till en doktor blir det genast allvar. Cancer i bukspottkörteln. Det går inte att operera; tumören ligger för illa till, men man försöker med cytostatika. Han åker mellan sjuhusen i Malmö, Lund, Kristianstad och läkarstationen i Anderslöv och överallt möter honom vänliga, proffsiga människor. Per och husrun Ann - Sofi diskuterar hur hon komer att få det som änka. De tre barnen ringer, hälsar på och försöker stötta. Terriern Milton är det perfekta promenadkompisen. Ibland orkar Per springa också. Per Svensson försöker arbeta; han skriver artiklar, han recenserar, han far runt och talar om sin senaste bok. Och han funderar över sina skriverier som är både patografi, dagbok och fiktion. Maten smakar aska och bittermandel. Medicinerna luktar sjukdom och svaghet.  Somliga dagarna tar illamåendet överhanden och han orkar bara ligga i sängen. Andra dagar springer han åtta kilometer. Och han åker buss, tåg och flyg till sina olika föreläsningar. Han behåller sitt intresse för omvärlden och han håller ett öga på sin hustru, Ann - Sofi. Han läser vad de antika författarna skrivit om döden; han tycker att dödsrunor är en litterär genre. Griftetal och likpredikningar trycktes under 16 - och 1700 - talen. Riterna kring livets viktigaste händelser liv och död bör finnas kvar, men kanske den som vill kan ju gå göra annorlunda. Alla behöver ju inte bli direktare för det. Familjen bor i en ombyggd sommarstuga vid havet i Böste. Det njuter Per Svensson av. Han planerar sin begravning. De sista orden han skriver blir: Jag dör som en lycklig man. Det är rörande läsning. Jag beundrar Per Svenssons stiff upper lipp och hans energi - trots tröttheten, illamåendet och den förhatliga svagheten. Han har något att lära ut. Han dog den 5 juli 2025. Hustru Ann - Sofi har skrivit ett kort efterord.

Titel: När jag dog

Författare: Per Svensson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 215

ABC+ bokstaven P+

Klimakteriehäxan: ABC+ bokstaven P+. Trevligheter på P.

Pojkar -små som stora - kan vara väldigt trevliga om det vill sig väl. Kodomo no hi firas den 5 maj varje år i Japan. Barnens dag - men framför allt pojkarnas. Här firas även den lilla systern.

Bild:Wikipedia

Porslinsblomman (Hoya carnosa) är väldigt vacker när den någon gång finner för gott att blomma. På min arbetsplats blommade den varje sommar när jag hade semester. Sedan tog jag hem den och den blommar aldrig mera. Bladverket är praktfullt och växer oavbrutet.

Pålitlig vilket inbegriper punktlig. Underbart med människor en kan lita på och slipper vänta på. Jag försöker vara båda delarna. Vill inte att människor ska behöva vänta på mig. Det är respektlöst. 

Bonus: Pennor får en aldrig för många. Nya pennor hör till hösten.

Tisdagstrion v. 37 2026: Politik

 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 37: Politik

BONUS:  Här är den sköna sommaren

Text: Evert Taube, sång Olle Adolphson

Jag sjöng vid bondens knut
nu är sommaren här
Det är våren som är slut
svara bonden så tvär
Djupt gick tjälen här i nord
och sanna mina ord,
det är krig och politik som har fördärvat vår jord!

1.  Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Man skulle kunna kalla det en politisk thriller. En fantasi är undertiteln. Sång till den storm som ska komma är också ett strålande exempel på hur skönlitteraturen kan gestalta och sprida kunskap om historiska skeenden. Politik  är snårigt, men serverat på ett sådan sätt som i Sång till den storm som ska komma kan även den den mest indifferente bli intresserad.

2. Tio år av landsflykt av Germaine de Staël von Holstein.  H 

Hon lät gärna avbilda sig i turban. Detta förmodligen till minnet av en lek hon och hennes älskade far brukade leka när hon var liten. 1766 fick paret Jaques och Suzanne Necker sitt enda barn, en dotter som fick namnet Germaine. Hon blev verkligen "pappas flicka". Utöver den stora förmögenheten ärvde hon också hans intresse för politik och litteratur.
I hennes salonger i Paris och föräldrahemmet Coppet diskuterades litteratur och politik.

3. Efter banketten av Yukio Mishima. Kazu Fukuzawa är en robust, driftig, mycket vacker värdshusvärdinna i femtioårsåldern. Hon är mycket nöjd med sin tillvaro och njuter av ensamheten i  trädgården efter dagens sysslor.En vacker dag träffar hon den strame, idealisten, aristokraten och före detta ministern Noguchi och hennes cirklar rubbas. Efter en tid är de gifta och han beslutar sig för att ställa upp i valet till ny guvernör för Tokyo. Kazu kastar sig med liv och lust ut i en valkampanj - utan makens vetskap.

Politiken beskrivs som ett otyg som styrs av känslor och pengar och kännetecknas av förräderi.

Vi behöver inte vara rädda

Elin Grelssons roman Vi behöver inte vara rädda handlar om Stefan Zweigs andra hustru,  Lotte född Altmann, judinna från Katowice i Polen. Hon hade flytt till Bath, England, undan nazisterna liksom den store författaren. Friderike Zweig, Stefan Zweigs första hustru, rekryterade Lotte som sekreterare åt maken eftersom hon själv och hennes barn tänkte stanna i Österrrike. Lotte Altmann var blyg och tillbakadragen och led av svår astma, men hon fungerade bra som sekreterare. Hon skrev fort och hon kunde komma med nyttiga påpekanden. Hon var tjugosju år yngre än sin arbetsgivare, men det var inget som tycktes störa dem. De blev förälskade och gifte sig sedan när Stefan Zweig skilt sig från sin fru. De forna makarna behöll dock kontakten och kunde hjälpa varandra i vissa lägen. Stefan och Lotte Zweig tog emot två små flickor som flydde undan nazisterna, men de fick inga egna barn. Stefan Zwig reste, hade många vänner och var van att röra sig i stora världen. Han var mera österrikare och europé än jude. Sigmund Freud v SZ mycket god vän med. Joyce och Gorkij ingick också i vänkretsen. Så småningom kände sig inte familjen välkommen i England utan gav sig av till USA, men där trivdes SZ inte alls. Därför blev det Brasilien där det fanns en judisk koloni i Petrópolis. Lotte är som en skugga bakom sin man bokstavligen och bildligen. En får inget riktigt grepp om henne och det finns inte heller så många spår att gå på mera än de brev hon skrev från Brasilien. Tillståndet i världen plågade Stefan Zweig och han var ganska tydlig med att han tänkte ta livet av sig.  Det var därför bråttom att göra klar den bok han och Lotte höll på med, den som skulle bli kultklassikerna Världen av i går. Han hade tidigare skrivit både romaner och biografier men det är den sista boken som blev hans största. SZ säger åt Lotte att hon ska göra som hon tycker, men hon väljer att följa maken i döden. Lite anmärkningsvärt är det att varken den ena eller den andra hustrun finns med i personförteckningen till Världen av i går. Ellen Key och Berta von Suttner är två av mycket få kvinnor som finns med. Ellen Key var fredsivrare och Berta von Suttner skrev Ned med vapnen. Det är nog hela förklaringen. I alla fall så tycker jag att det är lovvärt att lyfta fram en kvinna som faktiskt var medskapare åt sin författarman utan att få någon som helst erkänsla för det. Hon tas för given.

En smakebit på søndag v. 36 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 36 2026

"Mamma hade det alltid varit något särskilt med, det förstod jag redan som liten, både i hennes offentliga roller och  hennes privatliv, när hon var på möte med particellen eller kvarterskommitén, när hon fick något diplom eller delade ut någon belöning, eller som nu på Mais familjealtare bland de andra döda, de som stått henne nära, farmor, morfar, hennes syskon ... och pappa förstås. Mai hade omsorgsfullt placeraat deras porträtt intill varandra, framför en vas med röda rosor, men det såg ändå ut som om mamma och pappa var främlingar för varandra, som om de aldrig fyllt i något vigselformulär, inte levt tjugo år tillsammans, aldrig fått två barn (min storebror Mai och mig) och två barnbarn (Mais flicka Ngoc och min pojke Mike). Kvällen lång hade jag ansträngt mig att se vår familj för min inre syn. Mammas ansikte var inga problem men för att se pappa framför mig måste jag hela tiden ta hjälp av porträttfotot framför rosorna och rökstrimmorna som ringlade uppåt från tända rökelsepinnar. Pappa dog tio år för mamma." 

Ur Hissen av Thuân i översättning från vietnamesiskan av Tobias Theander

Veckans mening v. 36 2026

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Hon var klädd i en svart tunika med broderier och låg omgiven av röda rosor i en glaskista med luftkonditionering ch doftfilter, och kistan befann sig i Internationella sjukhusets begravningslokal." 

Min Veckans mening v. 36 kommer ur Hissen i Saigon av Thuân i översättning av Tobias Thunander

Fem en fredag v. 36 2026: Spretigt

 elisamatilda: Fem en fredag v. 36: Spretigt

1. 
   Vad har tagit en oväntad riktning den här veckan? Mitt blåregn. (Blåregnet på bilden är japanskt.)
2. Vad är du just nu lite osäker på hur du hamnade i? Den här tiden i livet
3. Vad är det lättaste sättet att få dig ur balans? Om jag inte får frukost, en balja morgonkaffe och tidningen så blir det grinigt.
4. Vad är det mest optimistiska du sagt i veckan? Bra! Det löser mycket!
5. Vad är lättast att prioritera bort för dig? Städning