En smakebit på søndag v. 28 2026

 Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 28

"Fem minuter i tio knackade det lätt på dörren ut mot korridoren, och Olive (Kitteridge) hojtade "Kom in!" In klev en liten kvinna som såg menlös och mesig ut. Olive kunde inte med folk med menlös och mesig uppsyn. Kvinnan sa: "Ursäkta att ja kommer för tidigt. Jag kommer alltid för tidigt, det är som om jag inte kan låta bli." - "Det gör inget. Jag hatar folk som kommer för sent. Sätt dig", sa Olive, och så nickade hon mot den lilla stoffan som stod vid väggen mitt emot henne. Lucy Barton steg in och satte sig. Hon var klädd i en blå- och svartrutig kappa som gick till knäna och jeans som Olive tyckte var för snäva för en kvinna i hennes ålder; Lucy var sextiosex, Olive hade kollat upp det."

Ur Berätta allt av Elizabeth Strout

Veckans mening v. 28 2026

MIN

Jag vet att Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har semester från Veckans mening. Men jag fortsätter av bara farten. Min Veckans mening kommer från Rotsaker av Lena Ahlgren Johansson

"Jag har inte haft någon regelrätt pojkvän sedan jag var 23, ingen flickvän heller för den delen, och jag har lagt mig till med en del rutiner i mitt ensamhushåll som kanske skulle vara svåra att stå ut med för en som får dem färdigutvecklade i sitt knä."

Dödsverk

I Dödsverk av den norska författaren Kjersti Anfinnsen skildras hur hjärtläkaren Birgitte Solheim efter mycket flyttande hit och dit till olika hem slutligen hamnat på ett hospice utanför Paris. Dödsverk är del tre i trilogin om Birgitte S. Första och andra delarna  heter De sista smekningarna och Ögonblick för evigheten. Läsaren känner igen Birgitte. Hon är nu helt blind, ännu argare, cynisk och tycker bäst om ensamheten. Tvåsamheten är jobbig och mänskligheten i stort sett outhärdlig. Hon tycker sig få besök av sin döde man, Javier, och sin präktiga syster, Elisabeth, som hon aldrig kommit överens med. Den kyliga modern fick aldrig någon kontakt med sin mycket undvikande äldsta dotter. Birgitte har betalat för enskilt rum, men likväl stoppas det in en annan kvinna som domderar, kastar kakorna i väggen och luktar illa. Systerns dotterdotter, Renate, hälsar på ibland och jag tror att hon kanske är den enda som nästan tycker om Birgitte. När den kongolesiske läkaren så skonsamt som möjligt meddelar Birgitte att hon inte kommer att överleva sommaren börjar hennes tårar att rinna. Av lättnad. Kan ingen slå mig i huvudet med en stekpanna? Vilken våning är jag på? Birgitte har avtalat med sin frisör att hon ska begravas med peruken på. Stoltheten bevara hon in i det sista. Kapitlena är mycket korta; ibland någon enda mening. Språket är kärvt vilket ju passar den illusionslösa Birgitte. Översättaren Marie Lundquist har gjort ett gott arbete. Personalen på hospicet är ganska anonym, om en bortser från den kongolesiske läkaren och sköterskan Amelie vars steg Birgitte lyssnar efter. Birgitte må vara taggig men ett lite "roligare" slut hade en önskat henne. Hon ville dö ensam och det fick hon. "Jag tar tag i den ena handen med den andra. Håller mig fast. Viskar förlåt." Bokens omslag förbryllar. Jag ser en orm och en citron. Och så tycker jag mig se rävar i en mycket mörk skog. Jag frågar en mig närstående make som endast ser citronen och ormen.

Titel: Dödsverk

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: flo förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 113

ABC+ v. 28 2026 G+

Klimakteriehäxan: ABC+  v. 28 G+ 

Ett G+ dyker naturligtvis genast upp och det är godis. Men det stämmer ju inte. För egentligen är det = choklad och det börjar ju inte på G.

Galghumor uppskattar jag. Den vänder sig självironiskt mot den skämtande själv och liknar den mycket speciella judiska humorn.

Gatumusikanter är ett trevligt inslag i offentligheten speciellt under sommaren. Vet inte riktigt hur kul musikanterna själva har, men jag kan tänka mig att de får en del uppskattning.

Grönområden, en vänlig grönska. Så underbart med lungor i städerna och i landskapet i övrigt. De olika nyanserna upphör aldrig att glädja mig. 

Bonsai

Författaren Alejandro Zambra föddes i Chile och fick sitt genombrott med romanen Bonsai som kom ut redan 2006. Den belönades med ett flertal priser men det är först nu den kommer ut på svenska i översättning av Annakarin Thorburn. Det är naturligtvis bokförlaget Tranan vi har att tacka för Bonsai. Det är en riktigt pärla; mycket större än det blygsamma formatet om 93 sidor. Två litteraturstuderande, Emilia och Julio, blir tillsammans av en slump. Redan på första sidan får man veta att Emilia dör. "I slutet dör Emilia; Julio dör inte. Resten är litteratur." Det finns mycket litteratur i den här boken. Det refereras till både kända och okända. Julio och Emilia läser högt för varandra under den lyckliga tiden. De gör varandra till sina förtrogna och avslöjar allt om sina liv för varandra. De betraktar sig som enastående. Den övriga världen är: Resten. En sak ljuger de båda om. Ingen av dem har läst På spaning efter den tid som flytt trotsa att båda påstår det. Nu ska de läsa om den. Som högläsning. Men de stupar redan på 390 i del ett. Emilias barndomsväninna, Anita, ogillar Emilias och Julios förhållande. Julio tar för stor plats i Emilias liv. Anita är bara en bifigur i berättelsen, påpekar författaren. Men genom henne får en veta hur Emilia har det i Madrid dit hon flyttat när det tagit slut med Julio. Anita reser för att hälsa på. Hon avskyr Madrid och hon blir förfärad när hon återser Emilia. Endast för en kort sekund känner de igen varandra från förr. Anita ger Emilia större delen av sin reskassa. Julio hankar sig fram. Han får nästan ett ett tillfälligt arbete med att transkribera en roman åt en författare. Julio gillar romanidén och när han inte får arbetet beslutar han sig för att ta saken i egna händer. Det leder till att Julio blir otroligt intresserad av bonsai. Det slutar med att han odlar en bonsai. " Att odla en bonsai är som att skriva, tänker Julio. Att skriva är som att sköta en bonsai, tänker Julio." Den här lilla stora romanen är fängslande och lämnar en inte när en läst klart. Litteratur, skrivande och kärlek viktiga teman i Bonsai.

Titel: Bonsai

Författare: Alejandro Zambra

Översättare: Annakarin Thorburn

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2025

Antal sidor:93

Farliga förbindelser

Läsecirklar är väldigt bra. En får ideligen läsa böcker en aldrig hade tänkt läsa egentligen. En av deltagarna i min läsecirkel föreslog att vi skulle läsa Farliga förbindelser av Pierre Choderlos de Laclos (1741 - 1803) som just kommit ut i nyöversättning av Jan Henrik Swahn. Undertitel: I en societet insamlade och publicerade brev till rättesnöre för vissa andra. Författaren var general under Napoleon och skrev en enda roman, Farliga förbindelser, som kom ut 1782. Efter en trög start tar läsningen ganska snart fart. Romanen består av ett stort antal brev mellan i första hand markisinnan Merteuil och vicomte Valmont. Dessa båda är lika cyniska som ondskefulla och använder människor som medel. Båda två är ute efter hämnd. De har tidigare varit älskande och enligt min mening älskar markisinnan fortfarande Valmont. Men nu smider de planer. Markisinnan vill hämnas på en älskare, Gercourt, som tidigare övergett henne. Han ska nu gifta sig med den unga Cécile Volanges. För honom betyder hennes renhet allt. Alltså är det viktigt för de Merteuil och Valmont att Cécile inte är oskuld när hon gifter sig. De tänker sig att Céciles älskade, riddaren av Malteserorden, Danceny, ska ordna den saken. Valmont har ett horn i sidan till madame Volanges, Céciles mor. Valmont är strängt upptagen med att förföra madame Trouvel, gift och mycket ärbar. Han har ord om sig att vara en stor förförare och har alltså ett

rykte att försvara. Det visar sig att Valmont faller på eget grepp. Han drabbas av kärleken, vilket är den största fienden. Markisinnan förstår hur det ligger till när Valmont beskriver Trouvel som "en kvinna av det mest sällsynta slag." Förvecklingarna är många och allt går inte enligt de elaka planerna. Detta är ingen kärleksroman. Kriget är en metafor för erotiken; belägringen står i centrum. Författaren gisslar

överklassens dekadenta leverne. Äktenskapet har inget med kärlek att göra utan styrs av strategi, planering och resonemang. Det går oväntat snabbt att vänja sig vid de långa meningarna och omständliga sättet att uttrycka sig. Vi var väldigt nöjda med bokvalet och fortsatte med att gå hem och se filmerna Farligt begär med Glenn Close och John Malkovich i regi av Stephen Frears och Valmont med Colin Firth och Annette Bening i regi av Milos Forman.

Titel: Farliga förbindelser

Författare: Pierre Choderlos de Laclose

Översättare: Jan Henrik Swahn

Förlag: Natur&Kultur

Tryckår: 2025

Antal sidor: 477

En smakebit på søndag v. 27 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 27 

"Första natten de sov tillsammans var en ren tillfällighet. De skulle ha tenta i Spansk syntax II, ett ämne som ingen av dem var särskilt bra på, men eftersom de var unga och i teorin redo att göra vad som helst, var de till och med redo att studera Spansk syntax II hemma hos tvillingsystrarna Vergara. Studiegruppen blev ganska mycket större än planerat: någon satte på musik, som sa sig ha för vana att plugga med musik, en annan hade med sig en flaska vodka och menade att det inte gick att koncentrera sig utan vodka, en tredje gick för att köpa apelsiner eftersom det var omöjligt att dricka vodka utan apelsinjuice. Klockan tre på morgonen var de fullkomligt packade och bestämde sig för att gå och lägga sig. Även om Julio hade

föredragit att tillbringa natten med någon av systrarna Vergara accepterade han snabbt att dela jungfrukammaren med Emilia."

Ur Bonsai av Alejandro Zambra. Översättning: Annakarin Thorburn. Tranan