Onsdagstrevligheter

Klimakteriehäxan ABC +  H+ 

Trevligheter på H+

Hästhoven var förr ett osvikligt vårtecken. Tyvärr har den försvunnit från våra säkra ställen.

Helhetstänkande. Till exempel borde det tillämpas inom all form av vård. Och säkert på många andra ställen också. Något för världsledarna att fundera över.

Handslag finns det av olika sorter. Ett rejält handslag är väldigt behagligt och säger en del om personen. Liksom ett slappt också förresten, men det är inte behagligt. 

Bonus: H₂O

Kvinnorörelse

Helene Rådberg har skrivit en roman med titeln Kvinnorörelse. Den kom ut 2022 och jag håller med henne om att det inte hördes mycket om den. Och det är synd. Den innehåller intressant svensk historia och kvinnohistoria och den bygger på hennes egen mormorsmors öde. Hilda Andersson Ringkvist börjar som fjortonåring att arbeta på ett bomulsspinneri i Norrköping.  Brodern, Axel, har hon mycket gemensamt med. Han är begåvad och utåtriktad och blir tidigt socialist. Hilda väljer en annan väg men de har samma mål. Frälsningsarmén har tänt sin eld i Norrköping redan 1884. Hildas mor går med och när Hilda förstår att kvinnorna får tala i församlingen är saken klar. Hon är duktig och avancerar snabbt. Hon skickas från den ena staden till den andra och ser mycken fattigdom och hungersnöd och fylls av en längtan att hjälpa till. Axel ser samma sak på sitt håll. Han vill också åstadkomma förbättringar i samhället. Han hamnar i Stockholm med sin fru Hedvig och deras två barn. Alla de stora namnen ur socialdemokratins barndom passerar revy; tidningar och tidskrifter. Ibland blir det nästan lite redovisning. Hilda arbetar hårt och efter ett antal år känner hon att hon inte orkar mer. Dessutom har hon träffat Emanuel Adamson, som också är med i Frälsningsarmén. De gifter sig. År 1903 bor Hilda i Gefle som är Sveriges största arbetarstad näst Norrköping. Hilda är med och startar en av Sveriges första socialdemokratiska kvinnoklubbar. Hon har gått från att vara myndig predikande officer till omyndig gift kvinna. I kvinnoklubben var kvinnorna underställda männens arbetarkommun och i äktenskapet var hon underställd mannen.Hilda, som högt och ljudligt deklarerat att hon inte vill ha barn, föder det ena barnet efter det andra. Sju stycken blir det allt som allt. De bara kommer. Det sade hennes mor också. Det finns så mycket att arbeta för. Lika lön för män och kvinnor, rösträtt åt alla, nykterhetsfrågan, barnbegränsning, barnkrubbor, med mera. Hilda har sin mycket goda vän, Matilda, i staden. De har träffats i FA och Hilda har äntligen fått en syster. Emanuel arbetar i en slakteributik och Hilda är hemmafru. Men hon kommer så småningom att ta ett halvtidsarbete utanför hemmet. Hon går med i Gefle Kvinnoklubb. När romanen slutar är tiden 1909 och det är tolv år kvar till den allmänna rösträtten. Helene Rådberg berättar att hon började skriva under en skrivarcirkel på biblioteket i Gävle och fortsatte sedan på en skrivarkurs på en folkhögskola i Skellefteå. Hon hoppades att boken skulle uppmärksammas när hon fick Ivar Lo- priset 2024 för sitt synliggörande av kvinnors kamp för frihet och människovärde. Jag tyckte mycket om att läsa den här romanen som innehåller så mycken historia, kulturhistoria och kvinnohistoria.

Titel: Kvinnorörelse

Författare: Helene Rådberg

Förlag: Ordfront förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 349

En smakebit på søndag v. 28 2026

 Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 28

"Fem minuter i tio knackade det lätt på dörren ut mot korridoren, och Olive (Kitteridge) hojtade "Kom in!" In klev en liten kvinna som såg menlös och mesig ut. Olive kunde inte med folk med menlös och mesig uppsyn. Kvinnan sa: "Ursäkta att ja kommer för tidigt. Jag kommer alltid för tidigt, det är som om jag inte kan låta bli." - "Det gör inget. Jag hatar folk som kommer för sent. Sätt dig", sa Olive, och så nickade hon mot den lilla stoffan som stod vid väggen mitt emot henne. Lucy Barton steg in och satte sig. Hon var klädd i en blå- och svartrutig kappa som gick till knäna och jeans som Olive tyckte var för snäva för en kvinna i hennes ålder; Lucy var sextiosex, Olive hade kollat upp det."

Ur Berätta allt av Elizabeth Strout

Veckans mening v. 28 2026

MIN

Jag vet att Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har semester från Veckans mening. Men jag fortsätter av bara farten. Min Veckans mening kommer från Rotsaker av Lena Ahlgren Johansson

"Jag har inte haft någon regelrätt pojkvän sedan jag var 23, ingen flickvän heller för den delen, och jag har lagt mig till med en del rutiner i mitt ensamhushåll som kanske skulle vara svåra att stå ut med för en som får dem färdigutvecklade i sitt knä."

Dödsverk

I Dödsverk av den norska författaren Kjersti Anfinnsen skildras hur hjärtläkaren Birgitte Solheim efter mycket flyttande hit och dit till olika hem slutligen hamnat på ett hospice utanför Paris. Dödsverk är del tre i trilogin om Birgitte S. Första och andra delarna  heter De sista smekningarna och Ögonblick för evigheten. Läsaren känner igen Birgitte. Hon är nu helt blind, ännu argare, cynisk och tycker bäst om ensamheten. Tvåsamheten är jobbig och mänskligheten i stort sett outhärdlig. Hon tycker sig få besök av sin döde man, Javier, och sin präktiga syster, Elisabeth, som hon aldrig kommit överens med. Den kyliga modern fick aldrig någon kontakt med sin mycket undvikande äldsta dotter. Birgitte har betalat för enskilt rum, men likväl stoppas det in en annan kvinna som domderar, kastar kakorna i väggen och luktar illa. Systerns dotterdotter, Renate, hälsar på ibland och jag tror att hon kanske är den enda som nästan tycker om Birgitte. När den kongolesiske läkaren så skonsamt som möjligt meddelar Birgitte att hon inte kommer att överleva sommaren börjar hennes tårar att rinna. Av lättnad. Kan ingen slå mig i huvudet med en stekpanna? Vilken våning är jag på? Birgitte har avtalat med sin frisör att hon ska begravas med peruken på. Stoltheten bevara hon in i det sista. Kapitlena är mycket korta; ibland någon enda mening. Språket är kärvt vilket ju passar den illusionslösa Birgitte. Översättaren Marie Lundquist har gjort ett gott arbete. Personalen på hospicet är ganska anonym, om en bortser från den kongolesiske läkaren och sköterskan Amelie vars steg Birgitte lyssnar efter. Birgitte må vara taggig men ett lite "roligare" slut hade en önskat henne. Hon ville dö ensam och det fick hon. "Jag tar tag i den ena handen med den andra. Håller mig fast. Viskar förlåt." Bokens omslag förbryllar. Jag ser en orm och en citron. Och så tycker jag mig se rävar i en mycket mörk skog. Jag frågar en mig närstående make som endast ser citronen och ormen.

Titel: Dödsverk

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: flo förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 113

ABC+ v. 28 2026 G+

Klimakteriehäxan: ABC+  v. 28 G+ 

Ett G+ dyker naturligtvis genast upp och det är godis. Men det stämmer ju inte. För egentligen är det = choklad och det börjar ju inte på G.

Galghumor uppskattar jag. Den vänder sig självironiskt mot den skämtande själv och liknar den mycket speciella judiska humorn.

Gatumusikanter är ett trevligt inslag i offentligheten speciellt under sommaren. Vet inte riktigt hur kul musikanterna själva har, men jag kan tänka mig att de får en del uppskattning.

Grönområden, en vänlig grönska. Så underbart med lungor i städerna och i landskapet i övrigt. De olika nyanserna upphör aldrig att glädja mig. 

Bonsai

Författaren Alejandro Zambra föddes i Chile och fick sitt genombrott med romanen Bonsai som kom ut redan 2006. Den belönades med ett flertal priser men det är först nu den kommer ut på svenska i översättning av Annakarin Thorburn. Det är naturligtvis bokförlaget Tranan vi har att tacka för Bonsai. Det är en riktigt pärla; mycket större än det blygsamma formatet om 93 sidor. Två litteraturstuderande, Emilia och Julio, blir tillsammans av en slump. Redan på första sidan får man veta att Emilia dör. "I slutet dör Emilia; Julio dör inte. Resten är litteratur." Det finns mycket litteratur i den här boken. Det refereras till både kända och okända. Julio och Emilia läser högt för varandra under den lyckliga tiden. De gör varandra till sina förtrogna och avslöjar allt om sina liv för varandra. De betraktar sig som enastående. Den övriga världen är: Resten. En sak ljuger de båda om. Ingen av dem har läst På spaning efter den tid som flytt trotsa att båda påstår det. Nu ska de läsa om den. Som högläsning. Men de stupar redan på 390 i del ett. Emilias barndomsväninna, Anita, ogillar Emilias och Julios förhållande. Julio tar för stor plats i Emilias liv. Anita är bara en bifigur i berättelsen, påpekar författaren. Men genom henne får en veta hur Emilia har det i Madrid dit hon flyttat när det tagit slut med Julio. Anita reser för att hälsa på. Hon avskyr Madrid och hon blir förfärad när hon återser Emilia. Endast för en kort sekund känner de igen varandra från förr. Anita ger Emilia större delen av sin reskassa. Julio hankar sig fram. Han får nästan ett ett tillfälligt arbete med att transkribera en roman åt en författare. Julio gillar romanidén och när han inte får arbetet beslutar han sig för att ta saken i egna händer. Det leder till att Julio blir otroligt intresserad av bonsai. Det slutar med att han odlar en bonsai. " Att odla en bonsai är som att skriva, tänker Julio. Att skriva är som att sköta en bonsai, tänker Julio." Den här lilla stora romanen är fängslande och lämnar en inte när en läst klart. Litteratur, skrivande och kärlek viktiga teman i Bonsai.

Titel: Bonsai

Författare: Alejandro Zambra

Översättare: Annakarin Thorburn

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2025

Antal sidor:93