Drömräkning

Chiamaka, 39,  från Nigeria bor i USA, skriver om resor hon gör och tänker på alla män hon haft relationer med. Familjen är kanske inte så förtjust i hennes yrkesval, men Chiamaka följer sitt eget huvud. Hennes väninna, Zikora, är framgångsrik advokat, föder barn i USA, med sin modern väsande på igbo vid sängkanten. Smärta ska utstås med stolthet; särskilt kvinnors smärta, kungör hon. Zikora är arg och känner sig ful. Den tredje framgångsrika, välsituerade kvinnan från Nigeria, Omelogor, är kusin till Chiamaka och verksam inom finansvärlden. Hon är en bit över fyrtio, har ingen man och inga barn vilket är oerhört störande för hennes omgivning. Själv är hon väldigt nöjd. Hon vill verkligen inte vara varken maka eller mor. Den fjärde kvinnan, Kadiatou, är fattig, kommer från Guinea och hade en pappa som berättade folksagor och sjöng sånger för barnen i fotogenlampans sken efter arbetet.  Barnen vill gå i skolan. Men varken ekonomin eller språket - i skolan talas franska och inte maninka - tillåter det. I familjen tillämpas omskärelse. Kadiatou blir så chockad av den smärtsamma smärtan av det vässade heta rakbladet att hon inte förmår ge ett ljud ifrån sig. "Mamas ansikte förvandlades till en magisk orms glimmande ansikte...". Systern, Binta, lär sig franska i smyg, flyttar till Conakry, lyssnar trotsigt på Sékou Tourés tal om att Guineas folk föredrar fattigdom i frihet framför rikedom i slaveri. Binta har en gåtfull manlig vän, Fodé, som hon inte presenterar för familjen. Kadiatou kommer att flytta till Amerika med sin ungdoms kärlek Amadou och dottern Binta. Hennes möte med den främmande kulturen bjuder på många överraskningar och svårigheter. Till och med Amadou  känns annorlunda. I Washington D. C. möter hon Chiamaka som till Kadiatous förundrarn snabbt blir hennes vän. Genom henne möter hon också Omelogor och Zikora. Binta börjar tala engelska och Kadiatou gläder sig åt att dottern kommer att äga två världar.  Omelogor delar ut Robin Hood - stipendier till kvinnliga småföretagare. Som tack vill hon att stipendiaten hjälper en annan kvinna i sin tur. Men så inträffar något som kraschar hela Kadiatous tillvaro ; en händelse som har sin motsvarighet i verkliga livet. Förfärad följer en Kadiatous upplevelser av amerikansk sjukvård, rättsväsendet och mediadrev. Kadiatou bor hos Chiamaka och Zikora kommer med nigeriansk hibiskusjuice åt henne. Binta läser och lyssnar förfärad till allt som skrivs och sägs om hennes mor. Bluffmakare, prostituerad. Kadiatou känner sig som den ensammaste människan i världen. Drömräkning börjar med en presentation av Chiamaka och det är också hon som får sista delen. Romanen tar sin börjannär världen börjar bli medveten om covidsmittan och slutar med att alla restriktioner hävs. Det är intressant att både läsa och lyssna till Drömräkning. Det moderna Amerika möter Nigerias och Guineas allra ålderdomligaste trosföreställningar och sedvänjor. Relationer av alla slag belyses; män/kvinnor; färgade/vita; rika/fattiga; klasskillnader; språkbarriärer. Lite trött blir jag på den katalogaria av vackra, virila välsituerade män som avfärdas i tur och ordning. Drömräkning gapar över mycket, är väldigt ordrik men både lättläst och lättlyssnad och helt klart intressant. Av alla fyra kvinnorna är det Kadiatou och hennes öde som engagerar läsaren/lyssnaren mest. Författaren också tror jag. Men jag vidhåller: En halv gul sol är bäst. Tyngst. 

Titel: Drömräkning

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Översättare: Niclas Nilson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 473

Kirke

 

I lördags diskuterade vi Kirke av Madeline Miller i vår halländska bokcirkel. Alltid lika intressant att diskutera det en läst. En klar fördel var det att ha ett intresse för grekisk mytologi. Det vimlar av gudar, halvgudar, najader, nymfer, olympier och titaner med mer eller mindre kända namn. En fördel var det att ha tillgång till Odysséen och jämföra hur allt och alla beskrivs. Kirke är litteraturens första häxa. Hon är egensinnig och går redan ifrån början sin egen väg. En skulle kunna säga att romanen Kirke berättar Odysséen ur kvinnlig synvinkel. Alla är lagom promiskuösa, trolösa och lögnaktiga. Smockan hänger i luften och det gäller att vara listig och förslagen för den som är rädd om sitt liv. Gudar är som barn, sägs det. Kirke strövar mycket omkring och letar växter som hon sedan experimenterar med. Dessa strövtåg är en fröjd att läsa om. Havet är en betydelsefull faktor, särskilt om en som Kirke är förvisad till en öde ö. Djur tyr sig till henne och då och då får hon ta hand om strandade skepp och deras besättningar.  Många av männen är råa slagskämpar, men det finns några undantag. Daedalos är uppfinnare och konstruerar bland så mycket annat även en vävstol åt Kirke och är en sympatisk  motvikt till de råa sällarna. Kirkes egen son Telegonas beskrivs också som tämligen fridsam. Först när jag kommit ca 100 sidor in i Kirke vaknade intresset. Fösta delen upplevde jag som tämligen medioker, men sedan hände något och berättelsen blev intressant. Det omvända perspektivet, de poetiska beskrivningarna av landskapet och umgänget med de koleriska gudarna är fantasieggande. Och jag gillade också The Song of Achilles av samma författare.

Titel: Kirke

Författare: Madeline Miller

Översättare: Niclas Nilsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2020

Antal sidor: 392

 

Mr Potter

Jamaica Kincaid föddes på den karibiska ön Antigua och heter egentligen Elaine Cynthia Potter Richardson. Hon har skrivit flera romaner, bland annat en om sin mor, som hon hatade. Mr Potter handlar om hennes far Roderick Potter, 1922 - 1992, illitterat och med kepsen i hand. Han är taxichaufför och har elva döttrar lite varstans på ön med åtta olika mödrar. Det enda arv de får av honom är sina näsor. Roderick Potter tar inte ansvar för någon av dem. Men så gifter han sig med Yvonne och får en son som han kommer att älska. Vad han inte vet är att sonen inte är hans. En anar författarens skadeglädje. I boken gjuter hon sitt förakt över honom. ”I mitt liv var mr Potter en skugga, en skugga som var viktigare än någon människa jag skulle kunna träffa, en skugga som var viktigare än något jag någonsin skulle se. ”  Annie Victoria Richardson, författarens mor, lämnade Mr Potter när hon var gravid i sjunde månaden. Mr Potters egen mor lämnade bort honom som femåring och gick och dränkte sig.  Jamaica Kincaid har sin egen speciella berättarstil som påminner om muntligt berättande med omtagningar och upprepningar. Det blir en sorts "mässande" som jag mot slutet av romanen känner jag mig lite trött på. Men jag tänker läsa boken om modern, Min mors självbiografi, och boken om brodern som dog i aids, Min bror, och den starkt självbiografiska Lucy. När Elaine Cynthia Potter Richardson som 17 - åring lämnade Antigua för att bli au pair i USA bytte hon också namn till Jamaica Kincaid. Hon började omedelbart läsa kvällskurser och skaffade sig lånekort på biblioteket. Hon är nu professor i African and African American studies vid Harvard University.

Titel: Mr Potter
Författare: Jamaica Kincaid
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Tranan
Tryckår: 2019
Antal sidor: 191

En smakebit på søndag

" När jag föddes existerade inte namnet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande av gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bra gudinna, utan även brud. Min mor var en av dem, en najad, beskyddare av källor och vattendrag. Hon fångade min fars intresse när han var på besök hos hennes far, Okeanos. Helios och Okeanos satt ofta vid varandras bord på den tiden. De var kusiner och jämnåriga, men såg inte ut att vara det. Min far glödde som nysmidd brons, medan Okeanos var född med rinnande ögon och ett vitt skägg som nådde honom till midjan. Men de var båda titaner och föredrog varandras sällskap framför de nya gnälliga gudarna på Olympen, som inte hade sett världens skapelse."
Från sidan 7 i Kirke av Madeline Miller. Övers.: Niclas Nilsson.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

En läsupplevelse

Marilynne Robinson föddes 1943 i Idaho i en presbyteriansk familj. Numera bor hon i Iowa City och tillhör en kongregationalistisk församling där hon ibland predikar. Hon är mycket influerad av Jean Calvin som verkade som reformator på 1500 - talet vid sidan av Luther. 2016 blev MR teologie hedersdoktor i Lund. Gilead är Marilynne Robinsons andra roman. Den kom ut 2004, tjugofyra år efter hennes första, Systrar. Gilead är en fiktiv småstadshåla i Iowa. Det bibliska Gilead ligger öster om floden Jordan. I Gilead möter vi 1956 den 76 - årige prästen John Ames. Hans hjärta är svagt och han inser att den sjuårige sonen kanske inte har sin far så länge till. John Ames älskar världen och livet. Han vill inte bli gammal och inte vara död. Själva existensen är ett mirakel för honom. Nu bestämmer han sig för att skriva ett brev till sonen där han berättar om sitt liv. Det blir en blandning av dagbok, minnen, släkthistoria och religionsfilosofiska reflektioner. John Ames har en mycket yngre hustru. Hon kom till kyrkan en regnig, välsignad pingst och efter en tids bekantskap säger hon: Du borde gifta dig med mig. Och så gör hon det. John Ames älskar ensamheten och tystnaden i kyrkan i gryningen. Hans bäste vän (men inte meningsfrände) pastor Boughton har en rad barn. Ett av dem, Jack, är en riktig olycksfågel. Den gode och vänlige John Ames har svårt att tycka om honom. Han anser att Jack är ohederlig och rent av elak. Jack förorsakar mycken sorg för sin familj. Jack är det svarta fåret och den förlorade sonen. Men Jack är den som älskas mest av fadern. Kärleken är helig. Hur värdigt dess föremål är har egentligen ingen betydelse, skriver John Ames. I Ames egen familj finns den skötsamme tio år äldre brodern Edward, familjens stolthet. Han reser iväg för att studera i Tyskland och kommer hem som ateist - till stor sorg för föräldrarna. Gilead inleds med att John Ames och hans far söker upp farfars grav i Kansas. Farfar var en stridbar, enögd abolitionist (motståndare till slaveriet) som manade sina församlingsbor ut i strid från predikstolen iförd blodig skjorta och pistol. John Ames far blev pacifist. Här är många far/son - relationer. I Gilead möter en många religiösa rörelser, många litterära och bibliska referenser och amerikansk historia. John Ames är en älskvärd och mångfacetterad man och en mycket mänsklig präst vars största synd är avund. Han är ödmjuk och humoristisk och han gläds över de små tingen i tillvaron.
Gilead är en fantastisk roman som en måste ge sig tid med. Texten är inte indelad i kapitel och det gör kanske att den upplevs som tyngre än den egentligen är. Språket är utmärkt och översättaren Niclas Nilsson förefaller ha gjort ett bra arbete. Jag har tagit mig mycket god tid med Gilead och jag har blivit väldigt förtjust i brevskrivaren. Jag har slagit upp mycket och lärt mig massor om degansikten, religiösa rörelser, poeter, jayhawkers, osv. Jag gillar den sortens läsning som en får stångas med. De två övriga delarna i denna triptyk heter Hemma och Lila.  Marilynne Robinson är inte bara romanförfattare. Hon är essäist också. Ett nobelpris i litteratur vore på sin plats. Pulitzerpriset har hon redan fått. Och en en hel massa andra priser.