En vild mörk kust

En vild mörk kust är australiensiska Charlotte McConaghys tredje roman på svenska. Jag läste med förtjusning den första hennes första, Den sista migrationen och något mindre förtjust hennes andra När vargarna kom. McConaghys tredje, En vild mörk kust, tilldrar sig på en ensligt belägen ö, Sharewater Island, någonstans mellan Antarktis och Tasmanien. På ön finns en övergiven forskningsstation och en global fröbank som ska rädda mänskligheten in i framtiden. Dominic Salt är fastighetsskötare och ensamstående far till tre barn. Det mäktiga havet håller på att dränka ön. Familjen ska evakueras av ett örlogsfartyg inom två månader och de vill få med sig så mycket av fröbanken som möjligt. Hank Jones, som varit chefsbotanist på ön är helt försvunnen. Hustrun Rowan har hyrt en man med båt att fara ut med henne till ön. Båten förliser och Rowan spolas halvdöd iland och tas omhand av familjen Salt. Hon känner att de döljer något för henne. Misstron är till en början ömsesidig och det blir mycken dramatik och många förvecklingar innan örlogsfartyget äntligen kommer. Det som är riktigt charmigt med berättelsen är alla pingviner, sälar, sjöelefanter, albatrosser och andra djur som befolkar ön. Växtligheten beskrivs också noga och det är tydligt att författaren har kunskaper på området. Modellen för Sharewater Island är Macquarieön som Charlotte McConaghy studerat närmare. Fortfarande syns spår av säljägare och valfångare och deras hänsynslösa framfart på Sharewater Island. Familjen Salt värnar om både djur och natur. Jag tycker om alla maskrosfröna som finns både utanpå och inuti boken, som är ett försvar för ett annat sätt att tänka och leva. 

Titel: En vild mörk kust

Författare: Charlotte McCognahy

Översättare: Carina Jansson

Förlag: Lavendar Lit

Tryckår: 2025

Antal sidor: 420 

Den sista migrationen

Charlotte McConaghy är en australisk författare vars roman Den sista migrationen skördar lagrar världen över. Den jämförs med Där kräftorna sjunger av Delia Owens och det är inte så fel. Men Den sista migrationen har en speciell stämning som gjorde att jag lyssnade igenom boken två gånger av pur förtjusning. Franny Lynch, född Stone, älskar havet, naturen, djuren och speciellt fåglarna. På grund av klimatförändringarna dör den ena djurarten efter den andra ut. Nu har Franny märkt tre silvertärnor, tilltvingat sig en plats  på en fiskebåt för att på en datatskärm följa de tre röda prickar som utmärker de tre tärnorna. Ennis Malone, kapten på båten är på jakt efter den stora fångsten. Båten, Saghani, vilket betyder korp, utgår ifrån Grönland och målet är Antarktis. Franny har ett speciellt förhållande till havet och hon är märkligt okänslig för kyla. Besättningen på Saghani vänjer sig vid henne; Franny ser, hör och lär. Och hon är helt på det klara med vad hon ska göra när de når Antarktis. Den sista migrationen tilldrar sig på två tidsplan. Dels är det nutid på båten; dels dåtid i Galway på Irland. Fängelset i Limerick  nämns i förbifarten. En anar att Franny är på flykt ifrån något och att hon gjort något förfärligt. Sakta men säkert rullas hennes förflutna upp i takt med att Saghani närmar sig resmålet. Språket är lika poetiskt som handlingen är dramatisk. Franny är en mycket speciell ung kvinna som förefaller var till en del naturväsen. Kärleken mellan Franny och hennes mycket äldre man, Nial Lynch, är inte enkel. Charlotte McConaghy behandlar den med varsam hand. Romanens fräscha omslag förhöjer upplevelsen ytterligare. Jag blev förtrollad, helt enkelt!

Titel: Den sista migrationen

Författare: Charlotte McCognahy

Översättare: Carina Jansson

Förlag: Lavender Lit

Tryckår 2020

Antal sidor: 346