Gabriela Mistral (1889 - 1957) hette egentligen Lucila Godoy y Alcayaga men tog sig pseudonymen Gabriela Mistral som en hyllning till nobelpristagaren Frédéric Mistral (1904) och poeten Gabriele D´Annunzio. 1945 fick hon Nobelpriset med motiveringen "för den av mäktig känsla inspirerade lyrik som gjort hennes diktarnamn
till en symbol för hela den latinamerikanska världens ideella
strävanden". Hon var den första latinamerikanska författaren som fick Nobelpriset i litteratur. GM gjorde stora insatser inom pedagogiken och hon var chilensk konsul i ett flertal länder. Hon kämpade också för kvinnors jämlikhet och frihet. Hennes bana kan i viss mån påminna om Selma Lagerlöfs. I sällskap med Elin Wägner besökte hon Selma Lagerlöfs Mårbacka och Selma Lagerlöfs grav. I sin lyrik besjunger Gabriela Mistral moderskap och barmhärtighet. Hon längtade efter barn i hela sitt liv. Gabriela Mistral översattes av Hjalmar Gullberg som kallade henne "det ställföreträdande moderskapets diktarinna". Gabriela Mistrals sekreterare, författarinnan Doris Dana, hävdar i tidskriften Diaspora att styvsonen Juan Miguel i själva verket var Mistrals biologiske son. Det kan en kanske ifrågasättas. Men hon hade ett syskonbarn vid namn Juan Miguel som tog sitt liv vid 17 års ålder. Gabriela Mistral hade betraktat honom som en son så detta tog henne hårt. Den mest kända dikten är "Sången om en son". Den är lång, men jag återger några strofer. Och jag tror inte att en ska stirra sig blind på det där med "son". När jag läser om och av Gabriela Mistral är det "barnet" som är önskedrömmen. En son! En son! En son! Jag bad i vaka och dröm vid dina famntag om en sorg, då in i märg och ben du lät mig skaka av helig eld från hjässan och till tån.
Jag bad: en son! - som på ett träd de bara grenarna om en dryck ur vårskyns brunn. En son med Kristusögon, stora, klara, med högvälvd panna och med känslig mun. ----- Nu är jag tretti år. Min mörka tinning har dödens askfärg redan kommit åt. Tårarnas bitterhet som blev min vinning, droppar sitt salta nattregn i min gråt. ----- Jag skötte andras barn som en herdinna; till eget visthus bar jag ej min skatt. O Fader Vår, tag mot en tiggarkvinna, om jag ska ensam dö i denna natt.
Ur Dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg. 1945. Norstedts förlag.
Nr 1 i Kokos läsutmaning Kvinnliga nobelpristagare.
Rödsaktigt lyktsken glänser på frusen trottoar Långt bortom tidens gränser ett ögonblick jag var. Jag hörde bortom tunga grå fält och vattendrag en herdeskara sjunga: Ett barn är fött i dag! Jag hejdar mig och tänker: Står jag i hörnet kvar? Rödaktigt lyktsken blänker på frusen trottoar. Mitt öra blåsten piskar med kalla gisselslag men djupt i mig det viskar: Ett barn är fött i dag! Din vinternatt som kuvats av frosten och låg stum, o ande, har förljuvats av evangelium! Snart skingrar morgonglöden allt mörker kring ditt jag. Förgänglig är blott döden. Ett barn är fött i dag!
Dikt: Ett barn är fött idag! Författare: Hjalmar GullbergDiktsamling: Sonat Förlag: Bonniers 1929 Uppläsare: Lena GranhagenMusik: Dietrich Buxtehude: In dulci jubilo. Wolfgang Rübsam, orgel.
Inlägg
