Visar inlägg med etikett Skyttes på Munkeboda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skyttes på Munkeboda. Visa alla inlägg

söndag 22 december 2013

Skånes egen Jane Austen

När jag läser om Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830 (1897) av Mathilda Malling (1864 - 1942) slås jag av likheten med en annan roman  som jag nyligen läst om, nämligen Förnuft och känsla (1811) av Jane Austen.
Mathilda Malling föddes på Oskarsfarm utanför Sösdala inte långt ifrån Hässleholm. Som gift hamnade hon i Danmark där hon också slutade sina dagar.
Mathilda Malling skildrar en familj på landet med tre döttrar där åtminstone två är i giftasåldern.
Detta engagerar naturligtvis speciellt den myndiga modern. Majorskan Charlotte Skytte är den som styr huset, familjen och tjänstefolket med fast hand. Majoren brummar i bakgrunden.
Till huset kommer  en ung vacker officer, löjtnant Joachim Skytte, kusin till flickorna, för att gömmas och glömmas efter en skandal vid regementet i Stockholm. Det går naturligtvis på tok. Mellandottern Agneta, den platinablonda, brunögda, väna, blir handlöst och ohjälpligen förälskad. 
Nu är det bara det att föräldrarna lovat bort henne till den tyste baron Nils Stjerne på Marieholm. Det är ett gott och vettigt gifte och Nils Stjerne är mycket förälskad i Agneta. Visserligen är svärmor inte att leka med, men det är ju sådana smällar man får ta.
Den äldre, mera alldagliga systern,  Karin Maria, är en klok och förnuftig flicka och Beata, som är yngst, ser, hör och agerar go-between.
Mathilda Malling har samma sätt att iaktta och skildra människor som Jane Austen. Och de cyniska resonemangen kring kärlek och äktenskap är likartade. I Skyttes på Munkeboda används till och med ordet cynism. Människor förskönas inte; varken till det inre eller det yttre.
Däremot tycker jag att flickorna i Mallings roman har lite mera svängrum än systrarna Dashwood. Och det är mera folklivs- och tidsskildring i Skyttes på Munkeboda. 
Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Mathilda Malling är underskattad.

fredag 6 december 2013

Malin Skyttes ödesdigra val

Nu har jag läst om Malin Skytte av Mathilda Malling (1864 - 1942).
Hon föddes på en skånsk gård och växte upp under lyckliga, men knappa förhållanden.1885 kommer hon ut med skandalromanen Berta Funcke tätt följd av Alice Brandt 1888.(Alice Brandt har jag sökt med ljus och lykta i åratal utan att lyckas. Man får inte ens låna hem den från något bibliotek.) Hon skriver under pseudonymen Stella Kleve. Berta Funcke gavs ut med Georg Brandes goda minne och fick ett visst stöd av Ola Hansson. Men eftersom den handlade om unga kvinnors känsla för erotik ansågs den mycket opassande i de flesta kretsar. Sedan blir det tyst. Länge.
1922 kommer så Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830. Nu har författarinnan bytt genre, hemland och namn. Hon har gift sig med en dansk och heter Mathilda Malling i stället för Mathilda Kruse.
Hon har flyttat till Danmark och skriver nu herrgårdsromaner och historiska romaner.
Skyttes på Munkeboda speglar livet på en gård i Skåne. Förhållandena påminner starkt om de som rådde under Mathilda Kruses uppväxt.
Andra delen i serien om Skyttes och Stjernes är Malin Skytte. Första hälften handlar om den unga Malin Skyttes uppväxt och ungdom; hennes längtan ut i världen och förvirringen inför tre unga mäns påtagliga intresse och uppvaktning. Hon har fått en fin utbildning och håller på att utveckla sin konstnärliga begåvning i Paris när hon plötsligt drabbas av förälskelse och mister vett och sans. Henrik Stjerne friar till henne i den romantiska slottsträdgården vid Versailles. Malin Skytte inser att hon ger bort sitt innersta väsen, men vad hjälper det!
I andra delen av Malin Skytte möter vi henne som hustru till baron Henrik Stjerne på Marieholm. På åtta år har hon fött fem barn. De konstnärliga ambitionerna får stå tillbaka för familjen och hushållet.
Kusinen och väninnan Mary är skeptisk. Hon ser klart vad som händer och påpekar det också.
Doktor Elof Hellwer har varit förälskad i Malin så länge han kan minnas. Mary i sin tur älskar Elof. Under en tid är  triangeldramerna två. I slutet är det ett.
Mathilda Malling är en god iakttagare och berättare ; hon har livserfarenhet och jag tycker nog att man kan känna igen en del av hennes idéer från Berta Funcke om än uttryckta på ett  annat sätt och inbakade i en historia. Sexualiteten spelar stor roll både för Malin och Mary. 
Kvinnans lott att ständigt få göra avkall på det som egentligen är hennes innersta önskan och vad det medför visas tydligt i Malin Skytte. Det är intressant att läsa om klädedräkt, umgängesliv, seder och bruk. Ibland associerar jag osökt till Jane Austen.
Oscar Levertin skrev på sin tid en hånfull recension som finns att läsa på Project Runeberg. Man behöver inte fästa något avseende vid den utan läsa den som ren kuriosa. Mathilda Malling lever fortfarande. Det gör knappast Oscar Levertin.