Visar inlägg med etikett MiMA förlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett MiMA förlag. Visa alla inlägg

onsdag 3 januari 2018

Vi har alltid bott på slottet

MiMA
Vi har alltid bott på slottet tycker jag är ganska mycket bättre än Hemsökelsen på Hill House. Shirley Jackson låter inte sina karaktärer prata fullt så mycket. Dessutom är det de säger roligare. De två systrarna Constance och Mary Katherine, kallad Merricat, bor tillsammans med sin gamle farbror Julian i familjen Blackwoods hus som ligger avsides och noga inhägnat från övrig bebyggelse. Ganska snart förstår en att det begåtts mord i huset och att Constance anses vara den skyldiga. Merricat är den som två dagar i veckan får gå och handla förnödenheter och utstå människors tillmälen. Constance sköter trädgården och farbror Julian vars hälsa är vacklande. Hon serverar Merricat mat och ser efter henne på alla sätt. Merricat stryker gärna omkring i skogen hon grävt ner viktiga saker på olika ställen. Ibland hänger de också i träd. Katten Jonas är hennes ständige följeslagare och samtalspartner. Merricat blir alltmer gåtfull ju längre en läser. Nyfikna damer kommer på té för att se bordet där brottet begicks. Uppretade bybor slår sönder fönster och möbler i Blackwoods hus och sätter eld på ovanvåningen. Familjen står utanför samhället, men de stänger också ute. Familjen Blackwood har aldrig en tanke på flykt. Huset binder dem till sig. Shirley Jacksonvar en mästare på att beskriva ytterligheter. Hon kunde skriva om det hemtrevliga liksom om motsatsen, das unheimliche, det obehagliga och olustframkallande. Det ser en exempel på i Vi har alltid bott på slottet. Kristoffer Leandoer har skrivit ett utmärkt förord som jag sparade till sist. Torkel Franzén har översatt. MiMA förlag 2017.

söndag 10 december 2017

En smakebit på søndag


Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger har hand om En smakebit på søndag. Vi uppmanas att bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!
MiMA förlag
"Eleanor Vance var trettiotvå år gammal när hon kom till Hill House. Nu när hennes mor dött var hennes syster den enda person i världen som hon verkligen hatade. Hon ogillade sin svåger och sin femåriga systerdotter, och hon hade inga vänner. Detta berodde huvudsakligen på de elva år hon hade använt till att ta hand om sin invalidiserade mor; det hon hade fått ut av dem var en ganska god sköterskeutbildning, och ögon som tårades i starkt solljus. Hon kunde inte påminna sig att hon någonsin varit lycklig sedan hon blev vuxen; åren med modern hade byggts upp på ett hängivet sätt kring små samvetskval och små förebråelser, ständig trötthet och oändlig förtvivlan. Trots att hon aldrig någonsin hade velat bli reserverad och blyg, hade hon tillbringat så lång tid för sig själv, utan någon att tala med, utan någon att älska, att det var svårt för henne att ens i förbigående prata med någon utan att vara självmedveten och tafatt söka efter ord."  Från sid. 15 - 16 i Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson. Översättning: Inger Edelfeldt. "Ett mästerverk av gotisk spänning" enligt Joyce Carol Oates. Stephen King: En av 1900 - talets viktigaste skräckromaner.  Fler smakebitar HÄR