Visar inlägg med etikett Emily Brontë. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Emily Brontë. Visa alla inlägg

måndag 21 november 2022

Systrarna Brontës värld

 

 

 

 

 

 

 

 

För en tid sedan hörde jag en intressant föreläsning av Brontë - översättarna Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling. De berättade på ett pedagogiskt och intressant sätt om sitt översättararbete. Vilka hjälpmedel finns det? Hur är gången i själva processen? De berättade om sina resor; om familjen Brontë och de tidigaste fantasivärldarna och skriverierna under pseudonym. Brodern Branwell och hans olycksöde; den arme gamle fadern kyrkohedern Patrick Brontë fick uppleva att han  överlevde sin hustru och alla barnen. I boken Systrarna Brontës värld berättar Ann Dinsdale om familjen i Hawarth och hedarna i Yorkshire där syskonen strövade omkring under det att de utvecklade sina egna världar som de sedan skrev om i sina pyttesmå anteckningsböcker. Anne Dinsdale är chef för samlingarna på Brontës Personage Museum i Hawarth. Boken är illustrerad med mängder av fina fotografier av landskapsfotografen Simon Warner.  För ett par månader sedan kom Juvenilia ut på Modernista. För första gången presenteras sex av av Charlotte Brontës ungdomsverk - bland annat den nästan psykedeliska Sökandet efter lyckan, som hon skrev 1829 när hon var tretton år gammal, de febriga, frustrerade Dagboksfragmenten från Roe Head och den mer stilrena långnovellen Henry Hastings, skriven vid tjugotre års ålder 1839. Översättare är paret Ehrling. 1847 kom alla tre systrarna med var sin roman. Charlotte Brontë hade fått sin roman Professorn refuserad men återkom raskt med Jane Eyre. Den blev en omedelbar framgång och har filmats tjugo  gånger och gjorts till TV - serie 13 gånger. Svindlande höjder av Emily Brontë blev också väl mottagen och de flesta läsare har väl gjort sig en bild av den romantiske Heathcliff. Tio filmatiseringar har det blivit och elva TV - serier. Anne Brontës roman Agnes Grey kom också ut 1847. Två år senare dog dess upphovsman. Det säg att om Anne Brontë fått leva hade hon blivit lika fin som Jane Austen. Översättarna tipsade också om en sevärd film om familjen Brontë; To walk invisible.

lördag 18 oktober 2014

Tjänarinnans berättelse

Erin är en ung irländsk flicka som kommit till England med sin mor och en liten svag broder, Jamie. Hon har råkat hamna hos familjen Brontë i Haworth. Hon trivs bra bland de tre systrarna, Anne, Emily och Charlotte. Hon förstår visserligen inte riktigt vad det är de gör men observerar att de skriver och går till posten med tjocka kuvert. Den gamle fadern är ständigt djupt bedrövad och bekymrad över sonen Branwells vidlyftiga leverne. När Branwell blir olyckligt kär i en gift kvinna tar spriten överhanden och han dör endast 31 år gammal. Erin känner sig alldeles särskilt dragen till Emily som alltid finns lite vid sidan om de andra, som också är lite rädda för henne. Hon åker ogärna ifrån prästgården och alldeles särskilt då inte till staden. Erin är ganska frimodig och rakt på sak. Emily kallar hon du, trots att hon är väl medveten om sin ställning. Emily spelar piano och hon skriver ofta om nätterna när det är lugn och ro i huset. Hon lyssnar på den äldre tjänstekvinnans berättelser från förr i tiden och till Erins berättelser ifrån Irland. Erin tecknar. Hon arbetar på ett porträtt av Emily. Hela boken blir ett porträtt av Emily. Tillsammans drömmer Erin och Emily om attt besöka Lanark där det pågår ett socialistiskt projekt som innebär att alla äger allt, sjukvården är fri och det finns tillgång till skolor och bibliotek. Ett sådant samhälle tycks Erin mera utopiskt än Emilys fantasivärld Gondal.Jag brukar gilla Margareta Lindholm, men jag blev lite betänksam när jag insåg bokens ämne. Nu är ju Margareta Lindholm den hon är så hon klarade det. Emilys porträtt, Kabusa böcker 2014, är en finstämd berättelse om två unga kvinnors vänskap. Tillståndet i samhället skymtar, båtflyktingar från Irland flyr från hungersnöd och kolera och anländer i överlastade båtar. Småbarn sätts att arbeta i gruvorna och arbetarna gör uppror. Jag läste gärna Emilys porträtt, men jag tror att jag tyckte ännu bättre om de romaner av Margareta Lindholm som jag läst tidigare, nämligen TAN,  JAG GÅR ÖVER DET FRUSNA GRÄSET och
SKOGEN