Den bergtagna

Bokförlaget Atrium har gett ut Den Bergtagna av Victoria Benedictsson både som novell och pjäs. Vännen och författarkollegan Axel Lundegård anförtroddes Victoria Benedictssons litterära kvarlåtenskap att hantera efter egen vilja. Det gjorde han också. Bland annat fullbordade han pjäsen Den bergtagna med underrubriken En kärlekens tragedi och publicerade novellen med både sig själv och Victoria Benedictsson som upphovsmän. Hon hade skrivit på novellen och pjäsen parallellt. Atrium har tagit bort Axel Lundegård inlägg. Litteraturprofessorn Birgitta Holm har skrivit ett fint förord. Det är inte svårt att läsa in Victoria Benedictsson och Georg Brandes i såväl novellen som pjäsen. I novellen är det kvinnan som har ordet och bestämmer vad som berättas. I pjäsen tillkommer till exempel en av de kvinnor Georg Brandes tröttnat på och hennes åsikter. Den cyniske förföraren som varken vill binda sig eller någon annan säger att efter den olyckliga kärlekshistorien skapade kvinnan sitt främsta verk. Smärtan gjorde henne till konstnär. All kärlek slutar med att man tröttnar på varandra. Mannen går vidare men kvinnan reagerar med hat. I pjäsen heter kvinnan Louise Strandberg och mannen Gustave Alland. De spelas av Gunnel Broström och den karismatiske Anders Ek i den uppsättning som finns att se på Öppet arkiv.  Han är skulptör och behöver en ny kärlekshistoria för varje nytt verk. Erik Hell spelar den trogne vännen och kamreren som friar till Louise under hennes besök i Skåne. Hon avböjer, förstås, och han tröstar sig med att han har ett arbete. Det hade med all säkerhet räddat en del av tidens kvinnor. Ett arbete, egna pengar, egen bostad och frihet. 80-talet var den tid då man satte problem under debatt. Äktenskap kontra fri kärlek. Hur ska den trofasta kvinnans och den flyktige mannens världar kunna förenas frågar sig Louise/Victoria? I pjäsen kastar sig kvinnan i Seine. Victoria Benedictsson valde en för kvinnor ovanlig metod att ta sig av daga. Hon skar halsen av sig på hotell Leopold i Köpenhamn. Birgitta Holm erinrar om att Victoria Benedictsson under en tid samlade ihop folkvisor och folksägner i Skåne. Hon var också mycket musikalisk och spelade piano. Den medeltida balladen om den bergtagna var populär under Victoria Benedictssons tid i Hörby. Om en läser novellen och ser pjäsen  får en en god uppfattning av hur författarens tankar gick. Och inte är dåtidens problem mycket mer annorlunda än dagens. August Strindbergs Fröken Julie kom ut några år senare och var helt klart influerad av Den bergtagna. Jag funderar också på Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande i sammanhanget. Kan Hugo Rask rå för att Ester är kär i honom och förväntar sig ett gensvar? Det är inte samma på liv och död - kärlek som i Den Bergtagna men det finns ett ansvarsproblem i båda. Jag såg pjäsen ett par gånger: en gång innan jag läste novellen och en gång efter. Det var mycket givande. Novellen och pjäsen kompletterar varandra.

Litteraturens ABC - bokstaven A

enligt O har startat en ny bloggutmaning: Litteraturens ABC.  Denna veckan ska en berätta om en författare vars för- eller efternamn börjar på A. Och en boktitel som börjar på A. Dessutom ska en berätta om en eller flera adaptationer av boktitlar. Dessa måste dock inte börja på A. Det kan vara filmatiseringar, TV- serier eller pjäser. Men de ska vara lyckade.

Anne Tyler läste jag allt av för många år sedan. Allt hon skriver om tilldrar sig i Baltimore där hon själv bor. Hon gillar inte att resa så det är hemstaden som gäller. Påminnerskan är en av hennes senare titlar. Påminnerskan. Originalets titel: Noah´s Compass.
Liam Pennywell, 61, är lärare men förlorar sin tjänst i en besparingsåtgärd. Om han varit annorlunda hade han stått upp för sina rättigheter. Men eftersom han är den han är finner han sig i sakernas tillstånd och flyttar till en billigare lägenhet i en sjabbig förort till Baltimore.Liam har varit gift två gånger och har tre döttrar; en far, en styvmor och en äldre syster. Ingenting är särskilt viktigt för Liam. Han saknar vännner och har inga speciella intressen. Hela Liam är gråbeige och han färgar av sig på omgivningen. Men det ska bli annorlunda visar det sig.

August is a wicked Month av Edna O´Brien. handlar om Ellen som åker till Rivieran för att få ett avbrott i en trist vardag. Exmaken har åkt till Wales på fisketur med sonen. Inget blir som Ellen tänkt sig. Men allt bidrar till hennes egen mänskliga utveckling. 

Vad det gäller filmatiserade böcker så har vi det strålande exemplet Bara en mor av Ivar Lo - Johansson med Eva Dahlbeck i huvudrollen. Skulle så gärna se om. Stilla flyter Don av den ryske författaren Michail Sjolochov som fick Nobelpriset i litteratur 1965. Skulle så gärna se om. Fru Marianne av Victoria Benedictsson med Cecilia Frode och Per Morberg i huvudrollerna blev TV - serie 20012 i regi av Carin Mannheimer. Den finns att se på Öppet arkiv och håller än. Har sett om.

En smakebit på søndag v. 34

En smakebit på søndag innebar att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Ingen känner så, som den som skall dö, behovet av att vara sann, att icke sticka undan något, att avlasta allt som han burit och gömt på - bara tala, tala och bekänna, tills allt är sagt. Jag har ingen att bekänna för, ingen vän i vars knä jag kan dölja mitt ansikte medan jag talar, och dock kan jag inte ta min historia med mig i döden, det är som om den vore en skuld jag ägde att betala till livet, det är därför jag skriver dessa blad. Som den drunknande i en minut ser sitt liv glida förbi, så vill jag ännu en gång se allt detta, som fört mig dit jag nu står. Nu ser jag på det alltsammans med ett lugn fatalistiskt medlidande."

 

Ur Den bergtagna av Victori Benedictsson

Pengar

Pengar är Victoria Benedictssons första roman. Den kom ut under pseudonymen Ernst Ahlgren 1885 och handlar om äktenskapet mellan patron Pål Kristerson och den trettio år yngre Selma Berg. Hon bor hos sin farbror kyrkoherden och dennes fru eftersom hennes far är sjuk. Kusin Richard och Selma kommer väldigt väl överens. Selma är bara sexton år när hennes farbror med lock och pock övertalar henne att gå med på att gifta sig med patron Kristerson. Hon blir lovad en ridhäst och är lite smickrad över att få ett anbud så ung. Det finns också en och annan i byn som hon gärna vill platta till. Och det gör hon med besked. Hennes dödligt förälskade man låter henne få allt hon vill. På bjudningar är hon den givna medelpunkten bland ungdomarna. Men den är svartsjuke maken tycker att hon ska hålla sig till de gifta fruarna. Selma ville egentligen komma iväg ut i världen och måla eller skriva. Selma känner sig fjättrad till kropp och själ. När hon är tjugotre år rinner bägaren över. Hon tar bladet från munnen och förklarar för sin man att det löfte hon avgav som ett barn inte kan gälla nu när hon är en vuxen kvinna. Resonemangen med farbror kyrkoherden och patron Kristerson är intressanta. Selma Berg är viljestark och hon löser problemen på ett radikalt och resolut sätt. Det är ju lätt att tänka sig att Victoria Benedictsson haft sitt eget äktenskap med den mycket äldre postmästaren i Hörby i åtanke när hon skrev boken. Pengar är intressant att läsa och känns inte alls 140 år gammal. Lina Wolff har skrivit efterord. Almqvists omtvistade roman Det går an kom ut 1839 och Ibsens pjäs Ett dockhem 1879. Alla titlarna rör kvinnors frihet och självbestämmanderätt.

Titel: Pengar

Författare Ernst Ahlgren, Victoria Benedictsson

Förlag: Bakhåll

Tryckår: 2021

Antal sidor: 221 

En smakebit på søndag

I En smakebit på søndag bjuder en på ett smakprov ur något en just läser. Utan spoilers, så klart.

"Mer än två år hade förflutit. Det var vår. Icke så att träden stod gröna, men så att skott och hjärtblad tog växt, och så att alla knoppar svällde. Selma satt ensam vid sin mans skrivbord och summerade upp en sida i en räkenskapsbok. Hon hade en redig stil, ett gott räknehuvud och sinne för affärer. Därigenom hade hon småningom lyft sig upp till rangen av handsekreterare, och det hände som oftast att mannen låg på soffan och dikterade, medan hon satt vi bordet och skrev. Det var så bekvämt, och så tycktes det göra henne ett nöje. Det var detta som gav deras liv en anstrykning av gemenskap."

Ur Pengar (1885) av Victoria Benedictsson. Med efterord av Lina Wolff. Bakhåll förlag 

Det unga Skåne

Igår skulle vi berätta om en bok vi just läst, vad vi höll på att läsa och vad vi skulle läs efter det. Ja, visst hade jag planer. I många timmar. Men idag ser planerna annorlunda ut. Vi har blivit anmodade att anordna en studiecirkel i samband med att Ann Lingebrandt från Sveriges Radio kommer hit och talar om Litteratursällskapet Det unga Skåne: Då och nu den 25/10. Det unga Skåne då ser vi på bilden. Ola Hansson med Mathilda Kruse/Stella Kleve/Mathilda Malling sitter framför honom. Bakom henne står en av hennes systrar. Damen i profil är Victoria Benedictsson. Styvdottern Hilda står bakom henne och bredvid sitter favoritstyvdottern Matti. Aksel Lundegård saknas på bilden. Förmodligen får vi ta till både Litteraturbanken och Project Runeberg för att kunna läsa de titlar vi vill. På SvT Play finns av såväl Fru Marianne ( ca 4 tim) som  Den bergtagna (1  1/2 tim)

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

" Men det är framför allt en annan sida hos Victoria Benedictsson som Key ger utrymme i sin biografi, nämligen hennes syn på arbete. Ernst Ahlgren "har förhärligat arbete öfverallt, men ingnstans så som i Fru Marianne, en bok som hon diktat mindre till kärlekens än till arbetsglädjens ära." En av de allra viktigaste händelserna i Benedictssons liv var när hon kunde iordningställa ett eget rum (man påminns på nytt om Virginia Woolfs uttryck): "Att ega ett värkligt skrifrum, ett rum med bokhyllor, hvilsoffa, matta och taklampa, men först och sist ett riktigt skrifbord, hade hos henne varit en så stor önskan, att dess uppfyllelse tycktes henne drömlikt härlig - för en tid."

Från sidan 291 i Ellen Key. En europeisk intellektuell av Ronny Ambjörnsson

Mitt stora vackra hat

Elisabeth Åsbrink har blåst nytt liv i Victoria Benedictsson, född Bruzelius. I timmar har jag njutit av hennes egen inläsning av Mitt stora vackra hat. En biografi över Victoria Benedictsson. Inte nog med att hon väcker nytt intresse för VB - hon stimulerar till vidare läsning av åtskilliga nordiska författare som figurerar omkring författaren från Hörby; Amelie Skram, Herman Bang, J P Jacobsen, Hans Jæger, Ola Hansson m. fl. Och naturligtvis vill en läsa mer om och av VB. I Åsbrinks biografi möter oss en kvinna i ett olyckligt äktenskap med fem styvbarn. Det äldsta av dem, Matti, blir hennes vän för livet. Samvaron med de övriga styvbarnen fungerar också bra. Men den egna dottern, som påminner om maken som hon inte älskar, får uppfostras hos mormor. Axel Lundegård, hennes 11 år yngre författarkollega och vän, förebrår henne hennes kyla. Hon borde reflekterat över att hon gift sig med den 30 år

äldre postmästaren i Hörby, Christian Benedictsson, för att komma hemifrån sin egen svala mor och fadern Thure som definitivt satte stopp för hennes drömmar om att gå på Konstfack där hon fått en plats. VB avskyr över huvud taget Hörby och livet där. Hon vill vara författare bland författare i Köpenhamn och Paris och åker iväg så ofta hon kan. Hur kom en från Hörby till Köpenhamn på den tiden? Makarna delar på sig inom äktenskapet och VB får hyra ett par rum av maken. Han betalar inget uppehåll till henne och hon har ständigt ekonomiska bekymmer. Hennes goda vän Ellen Key hjälper henne ibland. Elisabeth Åsbrink berättar om vad som sker i omvärlden under den livliga andra hälften av 1800 - talet. VB sätts in i sitt sammanhang. Bland annat rasar den segslitna sedlighetsdebatten där många deltar med liv och lust. I Skåne bildar en handfull yngre författare gruppen Det unga Skåne. Den består av Victoria Benedictsson, Ola Hansson, Stella Kleve och Axel Lundegård. Stella Kleve är en pseudonym för den unga Mathilda Kruse från Sösdala. De vill föra det moderna samhället in i litteraturen. Som de två stora exponenterna för Det moderna genombrottet i Nordens litteratur räknas Strindberg och Victoria Benedictsson. VB skrev sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren. VB:s egen kärlekshistoria med Georg Brandes framstår i ett nytt ljus. Den tycks präglas mycket av VB:s rädsla för sin egen sexualitet och Georg Brandes framstår som mindre av en förförare än åtminstone jag uppfattat honom. EÅ använder sig av många citat ut VB:s Stora boken 1-3. VB (1850 - 1888) skriver om allt och bland annat sina humörskiftningar. Hennes tankar rör sig ofta om döden och när en god vän skaffar henne morfin känner hon sig bättre till mods. Då har hon möjligheten att välja. Tror hon. I litteraturförteckningen har en goda möjligheter att välja vidareläsning. VB står så levande för mig att jag verkligen tänker fortsätta läsningen om och av. Kanske finns Fru Marianne kvar att se på Öppet arkiv. I alla fall finns både den och Pengar att köpa och låna liksom hennes folklivsskildringar från Skåne. Fredrik Böök har skrivit en biografi om VB liksom Margareta Sjögren - Olsson, Birgitta Holm, Lisbeth Larsson, Nina Björk, med flera. Material saknas inte. Synd att VB inte fick uppleva hur hennes berömmelse växte och den betydelse hon kom att få. Hon var ju faktiskt ganska karriärlysten mitt i all sin osäkerhet. En fantastisk inläsning av en mycket intressant biografi om en fascinerande kvinna och författare. Eller tvärtom, om VB fått säga det själv. Författare och kvinna.

Vi läser: 2020:6

Det är svårt att värja sig mot Göran Greiders charm;  chefredaktör för DalaDemokraten, debattör och författare. Han vän Åsa Linderborg intervjuar och de väldigt fina bilderna är tagna av Margareta Bloom Sandbäck. Just nu är han aktuell med sin första roman Hon vars hjärta var som mitt: Dan Andersson och Märta Larsson - en kärlekshistoria. Annars har han mest skriver lyrik, fackböcker och artiklar. Han bor i Dala - Floda och Stockholm med hustru och en dotter. Åsa Linderborg avundas Göran Greider hans lätthet att skriva. Det är som lek, säger han, som stiger upp tidigt och börjar skriva olika saker, äter frukost så småningom för att sedan övergå till läsning. Han har lätt att umgås även med meningsmotståndare. Människor känner sig väl till mods i hans sällskap. Hunden Stina hänger med i de flesta sammanhang. Lilla kattungen Elisabet är däremot ganska ny. Men Göran Greider är inte alltid glad, säger han. Ganska ofta är han deppig, men det har han inget emot för "det öppnar saker så man ser lite mer".  Göran Greider är expert på att undvika att tala om privatlivet offentligt. Han vill vara en intellektuell utan privatliv. Göran Greider känner sig besläktad med Dan Andersson. Han har skrivit biografier om Rudolf Meidner, Olof Palme och Joe Hill. Han har skrivit om musik, Allt jag tänker på när jag lyssnar på Vivaldi; Katterna kommer in från mörkret; Liten ordlbok för underklassen; Hagen: betraktelser från en liten by; Liten bergspredikan för socialister; I trädgården hörs andra ekon; m. fl.

I det här numret av Vi läser finns också en intervju med Daniel Kehlmann, författare, aktuell med romanen Tyll. Dessutom finns en artikel om Strindbergs exil i Köpenhamn 1887 där han bodde på Hotell Hovedvagtsgade med hustrun Siri von Essen och tre barn. Äktenskapet var i upplösning. Strindberg skulle övervaka instuderingen av Fadren. På hotellet bodde också Victoria Benedictsson och Axel Lundegård.

 

Åsa - Hanna

Elin Wägner  skrev sju romaner som alla tilldrog sig i stockholmsmiljö. Den åttonde romanen, Åsa - Hanna, 1918, tilldrar sig i Småland bland bönder och präster. Under arbetet hade romanen flera olika namn såsom Jordens salt (som syftade på Åsa - Hannas fromme och stränge morbror, Anders - Petter) och Vansklighetens land, ett uttryck som återkommer flera gånger i texten och som kommer från en psalm av J O Wallin. Förlaget bad om ett annat namn och Elin Wägner föreslog Åsa - Hanna efter romanens absoluta nav och huvudkaraktär. Hanna är bara nitton år när hon gifter sig med handelsmannen i byn, Franse Adamsson, som är dubbelt så gammal som hon och därtill har ett skamfilat rykte. Hanna anser sig ha blivit sviken av sin ungdomskärlek Magnus och förvånar och förskräcker alla (utom sin far) genom att gifta sig med Franse. Hon hade väl förhoppningen att hon med sitt väl utvecklade sinne för rätt och orätt skulle kunna påverka Franse. Men det dröjer inte så länge förrän hon  förvånansvärt enkelt glider in i Franses skumraskaffärer. Hon plågas svårt av sitt samvete och om det var Magnus som drev henne i armarna på Franse så är det också omständigheter rörande Magnus som gör att Åsa - Hanna får kraft att lyssna till sitt samvete. Hanna är en duglig kvinna som sköter affären, barnen och hushållet och hjälper dessutom andra människor i sin närhet. Hennes liv blir inte lätt och hon står ofta och spanar bortåt åsen, mot modern och sitt hem. Åsa - Hanna är en helt mästerlig roman, troligen Elin Wägners bästa. För tredje gången läste jag som förtrollad. Det är olika saker jag fäst mig vid för varje läsning. Den här senaste gången såg jag plötsligt alla dialektala uttryck som jag känner igen ifrån mitt blekingska ursprung och farfarsgenerationen. Elin Wägner har god kännedom om det mänskliga psyket och hon kan sitt småländska landskap alltsedan barndomens somrar hos moderns släkt. Viss inspiration kan Elin Wägner ha fått av skåneförfattarna Hans Larsson och Victoria Benedictsson. Ju mer jag läser om och av Elin Wägner desto mer beundrar jag henne. Hon var långt före sin tid på många områden. Säkerligen var hon inte helt lätt att samarbeta med, men de flesta människor har ju sina sidor. Näst i tur i Elin Wägnersällskapets nätcirkel är Den namnlösa från 1922.

Helgfrågan v. 10

Mias helgfråga:

Sara pepparkaka tycker vi ska köra lite poesi, nämligen bokryggspoesi

Har ni någon bokryggspoesi?

Det blev en liten dikt om Victoria Benedictssons liv.

 

Att bli människa av Maria Andersson

Skriv dina memoarer av Allan G. Hunter

Stora Boken och Dagboken av Victoria Benedictsson

Fru Marianne av Victoria Benedictsson

Hennes döda kropp av Lisbeth Larsson

Ord på liv och död av Victoria Benedictsson 

 

Bonusfråga:  Hur håller ni humöret uppe i dessa oroliga tider?

Jag försöker behålla sinnet för proportioner

Victoria Benedictsson

Idag besökte jag Hörby museum som ligger mitt emot biblioteket i Hörby. Praktiskt, tycker jag. Ännu mera praktiskt hade det varit om biblioteket också hade varit öppet. Det jag främst ville se var Victoria Benedictsson - utställningen och det var väldigt intressant. Victoria Benedictsson, Stella Kleve, Axel Lundegård och Ola Hansson stod i begrepp att bilda en modern litterär sammanslutning där man tog avstånd ifrån de förljugna och föråldrade idealen. I verkligheten kom Victoria Benedictsson hatt stå med en fot i varje lägeri enlighet med sitt sinne för verklighet och sanning

Jag vet ju att Stella Kleve och Victoria Benedictsson inte gick så bra ihop; kanske beroende på åldersskillnaden? eller kanske stämde inte kemin helt enkelt. Sällskapet sammanstrålade en gång hemma hos Mathilda Kruse/Stella Kleve i Wetteryd och om det kan en läsa i Stora boken och dagboken II - III 1884 - 1888. VB skriver: "Första intrycket: En hatt och en obeskrivligt smal figur. Någonting blekt och skröpligt." Och lite längre fram: "Ytan är för Stella Kleve allt." Och  så slår hon fast: "Jag tycker inte om henne." Men VB har ändå ett visst utbyte av att umgås med Stella Kleve.

Tematrio - Valfritt landskap

Lyran: Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!

Jag väljer tre författare ifrån Skåne

1. Victoria Benedictsson. Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg. 

2. Lina Wolff. De polyglotta älskarna
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger författaren själv om sin bok som hon bl. a. fick Augustpriset för. Lina Wolff har Houellbecq i tankarna när hon skriver den här boken som jag var mycket förtjust i.

3. Anne Swärd. Huvudperson i romanen Vera är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom. Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

Tvist

Karl och Ester har varit gifta i tre år. De har en liten son. Nu har de varit åtskilda i hela två månader och Ester har lämnat bort sonen, städat lägenheten förberett  allt för Karls hemkonst. De ska ha några timmar på tu man hand och återkoppla. Ester är ingen skönhet direkt, men ändå ungdomlig och med sydländska färger. Karl är högrest och stilig. Ester har förbjudit pigan att öppna dörren när det ringer. Det ska hon göra själv. De äter, dricker champagne och samtalar livligt och kommer så småningom in på "gamla tider". Om inte jag hade friat hade du gjort det då, undrar Karl? Aldrig i livet, försäkrar Ester uppbragt. Karl tycker att det är onödigt att kvinnorna spelar ett spel fastän de är lika kära som männen. "Inte på samma sätt", bedyrar Ester och nu börjar hon bli arg. "Det där du säger är ju att nedsätta hela vårt kön!" Karl tycker att det är bättre att vara uppriktig än att spela komedi. Och därmed är stämningen förstörd. Resten av måltiden är det väldigt tyst. Karl är trött efter resan och går till sitt sovrum. Ester väntar och väntar i sin mjuka morgonrock, men ingen kommer. Hon smyger sig till att kika genom nyckelhålet och ser Karl stå lutad mot väggen framför fönstret. Hans smärta, manliga gestalt med de breda axlarna får henne att fundera över hur vacker en mansgestalt kan vara. Suck! Har hon varit alltför grälsjuk? Ester vacklar. Mer avslöjar jag inte. Den här novellen är tidstypisk. Kvinnornas erotiska känslor kunde en inte tala om. Men novellen är sinnlig. Ester är väldigt mycket kvinna och Karl en mycket manlig man. Karl påstår att han tycker att de är lika, men jag undrar i alla fall vad han hade tycket om Ester friat? Samhällets oskrivna regler var väl så bindande som någonsin några skrivna.
Novellen placerar jag på nr 8 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare från samma landskap som du bor i.

 

Rostad gammal kärlek

Under en tid var Ola Hansson och Mathilda Kruse/Stella Kleve goda vänner och åsiktsfränder.
De brevväxlade flitigt och tillhörde båda den lilla kretsen Det unga Skåne som skulle ändra på de litterära traditionerna.
Men brevväxlingen tunnade ut mycket beroende på att Ola Hanssons närmande till Mathilda Kruse avvisades vänligt men bestämt. Ola Hansson var också tämligen arrogant och nonchalant mot alla sina vänner. Han struntade i möten och att besvara brev och inbjudningar.
Ola Hansson tog en gruvlig litterär hämnd i Gallblomma där han beskriver Mathilda Kruse/Stella Kleve som en vacker blomma som inte kan sätta frukt.
Inte konstigt att Mathilda Kruse/Malling inte tålde att höra Ola Hanssons namn.
I Ola Hansson. En studie i åttiotalsromantik av litteraturorprofessorn Ingvar Holm
finns talrika referenser till brevväxlingen.
Tyvärr finns inte Mathilda Kruses brev kvar.

Victoria Benedictsson tillhörde också Det unga Skåne. Det lilla förhoppningsfulla sällskapet träffades första gången i Hörby i Victoria Benedictssons hem. Detta möte beskrivs välvilligt av Mathilda Kruse medan Victoria Benedictsson var avståndstagande. Hon förefaller att - som så många andra - sätta likhetstecken mellan Berta Funcke i romanen med samma namn och dess upphovsman.
Det unga Skåne hade tre möten och sedan imploderade sällskapet. Synd.

1880-talet verkar ha varit en extremt spännande och turbulent tid som man skulle kunna ägna hur mycken tid som helst.