"Ingen känner så, som den som skall dö, behovet av att vara sann, att icke sticka undan något, att avlasta allt som han burit och gömt på - bara tala, tala och bekänna, tills allt är sagt. Jag har ingen att bekänna för, ingen vän i vars knä jag kan dölja mitt ansikte medan jag talar, och dock kan jag inte ta min historia med mig i döden, det är som om den vore en skuld jag ägde att betala till livet, det är därför jag skriver dessa blad. Som den drunknande i en minut ser sitt liv glida förbi, så vill jag ännu en gång se allt detta, som fört mig dit jag nu står. Nu ser jag på det alltsammans med ett lugn fatalistiskt medlidande."
Ur Den bergtagna av Victori Benedictsson
pjäsen väntar i min bokhylla, tack för påminnelse
SvaraRaderaden finns även som pjäs på Öppet arkiv. jag fördrar prosaversionen
Radera