Visar inlägg med etikett Anne Enright. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anne Enright. Visa alla inlägg

torsdag 22 juni 2017

Sammankomsten

Mitt lånade ex av Sammankomsten av irländska Anne Enright ser ut som gapet på en vithaj. Nästan lika många post - it- lappar som sidor i boken. Så många fantastiska formuleringar och precisa iakttagelser av hur människor fungerar och dynamiken i familjeliv; hur upplevelser i barndomen påverkar resten av livet. Förhållandet mellan föräldrar och barn - inte minst mor/dotter - , samspelet mellan syskonen i en stor familj; familjen kontra samhället runt omkring den skildras i romanen. Allt spetsat med bister humor, ironi och ibland halsbrytande vanvördighet som får läsaren att hicka till. Egentligen är Sammankomsten uppbyggd som en spänningsroman. Redan på första sidan avslöjas att det finns en familjehemlighet som en inte får nyckeln till förrän alldeles i slutet. Berättare är Veronica Hegarty, 39, en av de äldre i en syskonskara på tolv. Tre syskon är döda och dessutom har modern fått sju missfall. Ovanligt stor barnaskara även på Irland. Veronica har ett komplicerat förhållande till sin mor. Hon vet med sig att hon inte räknas till de snälla och ibland är hon inte säker på att modern vet vilket av barnen hon är. "Mamma hade alltid frihet att välja vilka hon älskade och inte älskade." Pojkarna kommer först och sedan de som var snälla av flickorna. En mors kärlek är Guds största skämt, tycker Veronica och "Begick min mor ett brott skulle det inte finnas några vittnen, så anonym är hon." De flesta syskonen har problem av något slag. En är psykotisk (han visar sig vara läkare); en är avhoppad präst, men ljuger om det; någon dricker och en annan irrar omkring. Veronica själv befinner sig inte så väl. Särskilt inte nu när hon tvingas organisera begravningen av älsklingsbrodern Liam. För att nysta upp trådarna börjar Veronica sin berättelse med morföräldrarnas historia. Hon lägger en hel del skuld på sin döda mormor Ada. Veronica, Liam och systern Kitty har tvingats tillbringa en del av sin barndom hos  Ada och morfar Charlie Spillane och Adas specielle vän och (förmodligen) älskare Lambert Nugent. Veronica börjar minnas händelser som hon inte riktigt släppt fram tidigare. Bitvis tvivlar hon på sina egna minnen. Tidsplanen varvas men Anne Enright gör det så skickligt att det inte känns det minsta besvärligt för läsaren. Anne Enright fick Bookerpriset 2007 för den här romanen som kom på svenska 2008 i översättning av Thomas Preis och på Brombergs förlag.Vad ska jag kunna välja att läsa härnäst?

söndag 18 juni 2017

En smakebit på søndag


"Efter det att min mor vid sjuttio års ålder gentemot mina trettionio sveper ut med handen och för första gången slår mig råkar mitt inre i uppror och jag nästan kreverar över orättvisan i alltihop. Det känns som om jag ska dö av orättvisa och tänker att det kommer att stå på min dödsattest. Bara det att den här plikten skulle falla på mig - förstås därför att jag är den välartade. Jag har bil och behöver inte knussla med telefonräkningen. Jag har döttrar som inte måste bråka om vem som har tagit vems underbyxor på morgonen innan de går till skolan. Alltså är det jag som måste åka hem till mamma och ringa på dörrklockan och placera mig i en läglig slagposition vid hennes köksbord. Det är inte så att jag har fått de där sakerna av en slump - man, bil, telefonräkning, döttrar. Därför är jag ursinnig på vartenda ett av mina syskon, inklusive Stevie som har varit död länge och Midge som dog nyligen, och jag är topp tunnor rasande på Liam för att han är död precis nu när jag behöver honom som allra mest." Från sidan 14 i Anne Enrights Bookerpris - belönade roman Sammankomsten; översättning: Thomas Preis, Brombergs förlag. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi ska helt enkelt bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan några spoilers!
Fler smakebitar finns HÄR

tisdag 18 oktober 2016

Den gröna vägen

Den gröna vägen av irländska författaren Anne Enright är en tät bok som en ändå bara måste sträckläsa. Den handlar framför allt om relationerna i familjen Madigan.  Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete. Alla får var sin presentation och återförenas sedan i det sista julfirandet i föräldrahemmet i Ardeevin. Den gröna vägen handlar också om att resa iväg och komma hem. Det irländska landskapet är mycket närvarande och Den gröna vägen finns på riktigt. Rosaleen (som inte vill bli kallad mamma, mummy, farmor eller mormor!) tillkännager under julen att hon tänker sälja huset. Reaktionerna varierar, förstås. Barnen har helt olika uppfattningar om sin mor, men alla är överens om att hon är besvärlig. Rosaleen tycker att barnen är otacksamma och nonchalanta. Sådant är läget inför julfirandet. En ska inte läsa in något om Enrights egen familj i romanen, säger hon. Hon skriver ofta om mammor. När hon själv blivit mamma ändrades hennes sätt att skriva om barn; inte om mammor. 2007 fick hon Man Booker - priset för romanen Sammankomsten. Dessutom har Anne Enright blivit Irlands första fiction laureate. Jag blev väldigt förtjust i Den gröna vägen, som är det första jag läst av författaren men inte det sista.