torsdag 30 april 2020

Helgfrågan v. 18

  • Brevvännerna, Eli Åhman Owetz (Harper Collins)
  • Där kräftorna sjunger, Delia Owens (Forum)
  • Bergens stjärnor, Jojo Moyes (Printz)
  • Jamåhonleva, Anders Roslund (Albert Bonniers förlag)
  • Mitt liv som råtta, Joyce Carol Oates (Harper Collins)
  • I oxögat, Ida Andersen (Polaris)
  • Ödesmark, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
  • Jägarinnan, Kate Quinn (Harper Collins)
  • Terapeuten, Helene Flood (Polaris)
  • Nästa!, Nina Lykke (Wahlström & Widstrand)
  • Tistelhonung, Sara Paborn (Albert Bonniers förlag)
  • Skuggjägaren, Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)
Det är Bonniers Bokklubbars redaktörer som nominerar böcker från året som gått. En jury väljer sedan ut de tolv mest relevanta nomineringarna och svenska folket får sedan rösta fram sin favorit. För att bli nominerad ska boken uppfylla följande kriterier:
  • Hög språklig kvalitet.
  • Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö.
  • Tilltalar en bred läsekrets.
  • Svensk och utländsk skönlitteratur (spänning och roman).
  • Utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under året som gått.

Mias helgfråga:
Vilken bok känner du dig mest sugen på att läsa av de nominerade?

Jag är väldigt nyfiken på 

I oxögat av Ida Andersen. Småland, midsommar 1741

Bonusfråga: Bonusfråga: Var det någon bok de missade nominera enligt dig? 

Elina Boardy, Nätterna på Winterfeldtplatz 

onsdag 29 april 2020

Skriva 2020:2

Tidskriften Skriva. Allt för dig som skriver står det. Men jag skulle kunna tycka att den är lika mycket för den som läser. Visst, det talas mycket om skrivandets hantverk, men det är väldigt intressant att ta del av även för läsaren.  Här finns intervjuer, tävlingar av olika slag, övningsuppgifter och reportage. Helena Thorfinn, svensk författare som bor i Washington DC, åker till Denver i Colorado och intervjuar Stina Jackson som vuxit upp i Skellefteå men som bott i Kanada i många år. I Denver sitter hon och beskriver naturen i Västerbotten med hjälp av en tallkotte och en grankotte ifrån Sverige. Blott Sverige svenska kottar har. De amerikanska är större och gråare. Förra romanen, Silvervägen, har kommit ut på 29 språk. Den finns på engelska också men är inte köpt av något amerikanskt förlag. Den senaste romanen, Ödesmark, som just har kommit ut handlar också om ett mord i glesbygd. Som förebilder nämner hon den ordknappe Cormac McCarthy, Flannery O´Connor och William Faulkner. Alla tre är sydstatsförfattare. Svenska förebilder är Kerstin Ekman, Sara Stridsberg och Lina Wolff.
Att bygga en bok är titeln på ett jätteintressant reportage där Elin Boardy beskriver skrivprocessen bakom sin senaste roman Nätterna på Winterfeldtplatz allt ifrån den första idén 2015 när hon läst Den sårade divan av Karin Johannisson och Anders Rydells bok om nazisternas bokbål, Boktjuvarna. Kvinnorollen i 1920 - tqlets Berlin och bokbålen malde i hennes bakhuvud medan hon redigerade sin förra bok, Tiden är inte än, en bok om digerdöden. Hon gjorde skisser och utkast i en liten anteckningsbok; hon hittar en Pinterst - bild som passar till hennes huvudperson, Hedvig, en läkardotter som åker ensam till Berlin. Sedan börjar Elin Boardy att skriva. Researchen får ta tid. Hon läser, tittar på bilder och kartor och åker till ort och ställe. Med sig i skrivprocessen har hon författaren Jessica Schiefauer med vilken hon har ett "bläckäktenskap" alltsedan 2001 när de först träffades på en skrivarkurs. De läser varandras manus gång på gång, bollar idéer och föreslår ändringar. 
Detta och mycket, mycket annat kan en läsa i detta enda nummer av Skriva
Undrar just om varje nummer av Skriva är så intressant? Det ska jag kolla upp.

tisdag 28 april 2020

Tisdagstrion : Eld

Ugglans & Bokens tisdagstrio v. 18 gäller med anledning av Valborg på torsdag: Eld

Minnen av eld av R S Thomas

Den walesiske prästen R. S. Thomas älskade naturen och var en ivrig fågelskådare. Han kritiserade konsumtionssamhället, men är för den skull ingen misantrop. Medkänslan med de fattiga bönderna på de leriga åkrarna var stor
Själsfränden framför andra var Sören Kierkegaard. Som pensionär återvände RS Thomas till sin barndoms ö, Holy Island, längst ut i nordvästra Wales. R(onald) S(tuart) Thomas har i olika omgångar nämnts i nobelprissammanhang, men när Seamus Heaney fick priset 1996 blev det för sent för den då 82-årige Thomas, som dog 2000.


Totalskada av Helena von Zweigbergk

Agneta och Xavier lever i ett äktenskap som sett sina bästa dagar. 
En dag ska de ha bjudning och Agneta ska steka harar. Hon sätter stekpannan på spisen med smör i och tänker att hon bara ska ta en cigarett på trappan.  Där har hon sin egentid. Men rökpausen tar en ända med förskräckelse. I de rykande ruinerna av sitt hem letar de bland spillrorna efter något att ta vara på. En kan dra vissa paralleller till äktenskapet.

Dina ögon äro eldar

Dina ögon äro eldar, och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förrn jag tändes som en mila
                                      innantill!
En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och vad
                                     du vill.
Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna,
                                    jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst
                                    och vår.
Spända äro alla strängar; låt dem sjunga, rusigt galna,
i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.
Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höst
                                    kväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod
                                   och gull 
tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg för
                                   svinna,
du, den sista, som mig följde för min heta ungdoms
                                   skull.
Erik Axel Karlfeldt, Ur Fridolins visor, 1901


måndag 27 april 2020

Utmaning: Authors & Characters - Martin

Lyrans måndagsutmaning v. 18 Authors & Characters gäller namnet Martin


Martin Andersen Nexö, dansk författare mest känd för sin bornholmsroman Pelle Erövraren. Den blev också en mycket prisbelönt film med Max von Sydow i en av huvudrollerna.

Martin heter huvudpersonen i Cannie Möllers spännande roman Besökaren.

lördag 25 april 2020

En smakebit på søndag

"Innan jag lämnade landet åt jag lunch på en klubb inne i London, inviterad av en miljardär som man försäkrat mig höll på sina liberala principer. Han satt i sin uppknäppta skjorta och pratade om den nya programvara han utvecklade för att hjälpa organisationer att identifiera vilka i personalen som mest sannolikt skulle bestjäla och förråda dem framöver. Tanken var att vi skulle diskutera ett litterärt magasin som han funderade på att lansera: dessvärre var jag tvungen att bryta upp innan vi hann komma till saken. Han insisterade på att stå för en taxi till flygplatsen, vilket kom väl till pass eftersom jag var sent ute och min resväska var tung. Miljardären hade först och främst velat ge mig ett sammandrag av sitt liv, som fått en ogynnsam start och till slut nått så långt - tydligen - att han kunde sitta som en avspänd och förmögen man mitt emot mig här vid bordet i dag. Jag undrade om det egentligen var så att det han nu ville var att bli skribent, med det litterära magasinet som en språngbräda." 

Från sidan 7 i Konturer av Rachel Cusk.

En smakebit på søndag är en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Idag är det Mari på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

Pennskaftet

Pennskaftet, eller Barbro Magnus som hon egentligen heter, är en sprakfåle med ljust, burrigt hår; journalist i mörkblå pennkjol och eldröd kråka. Pennskaftet tycker att Barbro är ett rysligt hemslöjdsnamn och ingen kallar henne heller för det. Pennskaftets rykte är inte det bästa. Hon rör sig i miljöer där hon inte borde vara och vid tider då en anständig flicka borde sova sött i sin egen säng. Arkitekten Dick, som bor på samma pensionat som Pennskaftet, tror att hon ska bli ett lättfångat byte. Men han faller på eget grepp. Han blir förälskad, omvänd och kommer att stötta Pennskaftets och de andra kvinnornas kamp för kvinnlig rösträtt i Elin Wägners rösträttsroman från 1910, Pennskaftet.  En annan som förälskar sig i Pennskaftet är den mäktige baronen Starck, som faller som en fura för det slagfärdiga Pennskaftet. I rösträttsrörelsen finns kvinnor ur alla läger. Det vore Pennskaftet fjärran att göra skillnad på adelsdamer och prostituerade. Pennskaftets motsats är Cecilia som möter en redan i romanens första mening: "För den som en gång hållit av en stationsinspektor, finns det helt visst  angenämare sätt att tillbringa sin dag än att sävligt fara fram genom Sverige med ett persontåg." Cecilia är några år äldre än Pennskaftet och mycket stukad av livet. Inget i livet intresserar  henne men hon låter sig ändå övertalas att gå till ett möte om rösträtten. Hon erbjuds arbete och kamratskap och försäkrar sig om att inget mera än hjälpgummegöra kommer att krävas av henne. Naturligtvis dröjer det inte länge förrän även Cecilia blir en hängiven rösträttsförkämpe. Det är en spretig grupp kvinnor som ändå drar åt samma håll. De är långt ifrån alltid överens. Pennskaftet är rolig läsning och den känns både fräsch och modern. Den livfulla dialogen känns naturlig; kvickheten och den ibland lite elaka humorn är osökt. "Åttio själfulla kilon" - Elin Wägner hade ingen förståelse för överviktiga människor. "Den gamla schakalen"; "Jag smög mig in som ett tryckfel". Pennskaftet är också en roman om Stockholm. Här diskuteras allt rörande kvinnans ställning i samhället; inte minst erotik. Bokens omslag föreställer Elin Wägner när hon arbetade som journalist på Helsingborgs - Posten 1903. Horace Engdahl har skrivit ett initierat förord; Helena Forsås - Scott står för textredigering, kommentarer och ordförklaringar.

Titel: Pennskaftet
Författare: Elin Wägner
Förlag: Atlantis
Serie: Svenska klassiker utgivna av Svenska akademien.
Tryckår: 2012
Antal sidor: 230 sidor 

Pennskaftet passar in på nr 26 Läs en klassiker i Mias Kaosutmaning

fredag 24 april 2020

Fem en fredag v. 17: Kultur

elisamatilda är tillbaka med Fem en fredag


1. Vad för slags museum föredrar du att besöka?
Om barnbarnen är med får de välja. Med dem blir alla museibesök väldigt intressanta och roliga. Om jag bestämmer själv är jag väldigt förtjust i att besöka författarhem som blivit muséer, konstmuséer, utställningar om Arktis och Antarktis, m. fl.
 
2. Vilken typ av film ser du helst på bio?
Drama; filmer från andra kulturer


3. När var du senast och såg på teater?
Förrförra sommaren när jag besökte Bjärnums stadsteater.

4. När besökte du senast ett bibliotek
Idag. Böckerna var utplockade.
 
5. Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?
På Bok - och Biblioteksmässan med ett helkort i handen

torsdag 23 april 2020

Helgfrågan v. 17

Mia undrar i sin helgfråga om vi köpt eller fått någon eller några böcker nyligen? Just idag den 23 april på Världsbokdagen kom äntligen en paket med böcker som jag beställde på AdLibris den 11 april. Visst har det blivit segt med leveranserna ifrån AdLibris på senare tid? Jag hade beställt:
Rachel Cusk, Konturer, Transit och Kudos i en pocketvolym. Jag inbillar mig att en ska läsa dem i rask följd.
Maria Adolfsson, Stormvarning. Del två i spänningsserien om Doggerland, beläget i Nordsjön mitt emellan Skandinavien och Storbritannien. Felsteg heter den fristående del 1
Jane Austen, Sanditon, Lady Susan, & The History of England
Sanditon går som serie i SVT. Den lilla läckra volymen har guldsnitt, psalmbokspapper och ljusblått bokmärkesband.

Bonusfrågan: Berätta något roligt, vi behöver skratta lite i dessa tider!
Jag går ut en sväng och tänker efter om det finns något jag skrattar åt nuförtiden. Jo, kanske:
VM i friidrott
eller
Mor i Skutan  (inget för veklingar)

onsdag 22 april 2020

Dimma

Dimma av Ragnar Jónasson är egentligen första delen i trilogin om kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir. Det är julafton 1987. Snön vräker ner utanför Erlas och Einars ödsligt belägna hus på östra Island. Einar är född på gården men Erla kommer från Reykjavik och hon vantrivs med isoleringen och mörkret. Hon har från första stund arbetat för att dottern Anna ska komma ut och bort. Just denna julafton kommer en främmande man till Erlas och Einars hem. Han säger sig ha varit på jakt med två kamrater men kommit ifrån dem i snöstormen. Erla är mycket misstänksam. En jägare utan bössa? I Alftanäs på västra Island förbereder kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir julaftonsfirande för sin man Jón, dottern Dimma och sin mor. Hulda ska arbeta på juldagen. Hon bävar för julafton med modern och den besvärliga tonårsdottern Dimma. Jón försöker släta över. Föga anar dessa arma personer hur denna dag ska sluta. Ragnar Jónassons miljöskildring är övertygande. Ödsligheten, snömassorna och isoleringen är påtaglig. Det psykologiska spelet mellan de tre i det ödsligt belägna huset är spännande. Erlas instinktiva misstro och Einars naiva välvilja och främlingens gåtfullhet utgör upptakten till en sorts triangeldrama. Plötsligt ändras det en tror sig se till något helt annat. Jag måste byta fot helt och hållet. Dimma har en stillsammare intrig och är mera koncentrerad både i tid och rum än Jónassons tidigare böcker i serien, Mörkret och Ön. Jag skulle gärna läsa mer av Ragnar Jónasson. Tyvärr är väl Hulda Hermannsdóttir pensionerad, men hon borde kunna få dispens?

Titel: Dimma
Författare: Ragnar Jónasson
Övers: Arvid Nordh
Förlag: Modernista
Tryckår: 2020
Antal sidor: 255

tisdag 21 april 2020

Tisdagstrion v. 17: Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Ugglans&Bokens Tisdagstrio:  Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av.

1. Den engelske författaren Thomas Hardy (1840 - 1928) har länge varit en favorit och jag har till och med rest i hans fiktiva Wessex, vilket är ungefär detsamma som Dorset. Han är kanske mest känd för Tess av d´Urberville, men min favoritroman är The Return of the Native eller som den också kallas The Heath. Huvudperson är egentligen den ödsliga Egdon Heath. Thomas Hardy var tidigt medveten om kvinnornas situation i samhället; han beskriver seder och bruk och han är mycket intresserad av musik. Han skriver både romaner, poesi och dramatik. Jag har 38 böcker av TH + CD + Böcker om honom.
2. Kerstin Ekman är en stor favorit. Hennes fantastiska berättarkonst parad med det stilistiska mästerskapet är svårslaget. Jag gillade Katrineholmsserien väldigt mycket. En stad av ljus upplevde jag som helt magisk; inspirerad av Carl Jung. Men den titel av henne som fascinerat mig allra mest är Herrarna i skogen. En berättelse i sju essäer med titlar som Den lövgröna skogen, Gran, Dödens trädgård, Katastroferna, Stigens slut. 14 titlar.                                                              3. Robert Goddard har jag 16 titlar av. Han skriver spänningslitteratur och är en mästare på förvecklingar. Just när en tror sig ha läget under kontroll gör författare en liten, liten fnurra på intrigtråden och så är det bara att börja tänka igen. Och tänka nytt. Hans romaner utspelar sig både i historisk miljö och i samtiden. Han är engelsman och har arbetat som journalist och lärare. Han debuterade 1988 med Past caring (Illdåd på spåren). Så säger New York Times på baksidan av boken: "Combines the expert suspense manipulation skills of a Daphne du Maurier romance with those of a John le Carré thriller". Det är en bra beskrivning. Läs mer om honom HÄR!

måndag 20 april 2020

Utmaning: Authors&Characters v. 17

Emil
är veckans namn i Lyrans utmaning Authors&Characters

Emilia Fogelklou var pionjär vad det gällde olika kvinnofrågor; hon var kväkare och mystiker. Emilia Fogelklou var också pedagog, teolog, religionshistoriker och författare. Hon blev filosofie kandidat 1906, teologie kandidat 1909, och teologie hedersdoktor i Uppsala 1941. Hon fanns i kretsen kring Elin Wägner och jag tycker mig förstå att hon dämpade EW ibland, vilket säkert behövdes. Hon skrev en kärleksfull och berömd biografi om sin man, kulturgeografen Arnold Norlind, med titeln Arnold. Malin Bergman Andrews har skrivit en biografi Emilia Fogelklou, människan och gärningen, 2001.

Emil und die Detektive läste vi vid någon tidpunkt i skolan. Erich Kästner heter författaren. Jag minns den som väldigt tråkig, men det behöver inte vara sant. Jag har aldrig tyckt att tyska var tråkigt. Inga språk är tråkiga; bara olika svåra. Emil und die Detektive är en barndeckare. Emil åker tåg till mormor i Berlin. Med sig har han en summa pengar som dock blir stulna under resan. I Berlin träffar Emil ett gäng gatusmarta pojkar som hjälper honom i detektivarbetet. En mindre känd uppföljare är Emil und die drei Zwillinge.

söndag 19 april 2020

En smakebit på søndag

"Hulda Hermansdóttir slog upp ögonen. Den här satans dåsigheten som förföljde henne vägrade släppa taget. Helst hade hon velat sova hela dagen, till och med här på den hårda och obekväma skrivbordsstolen. Som väl var hade hon eget kontor hos kriminalpolisen och kunde stänga om sig och ömsom stirra ut i tomma intet, ömsom blunda. Pappershögarna bara växte framför henne och hon hade inte på allvar tagit itu med ett enda fall på de två veckor som gått sedan hon kom tillbaka från ledigheten. Hennes beteende hade naturligtvis inte undgått Snorri, hennes chef, i alla fall inte helt och hållet, men han hade taktkänsla nog att visa henne förståelse och omtanke. Och hon hade faktiskt varit tvungen att gå tillbaka till jobbet, klarade inte av att tillbringa mer tid instängd hemma med Jón."
Från sidan 9 i Dimma av Ragnar Jónasson.
En smakebit på søndag betyder att vi delar med oss utav det vi just läser, utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

lördag 18 april 2020

Albatross

En ny deckare av Anne Cleeves. Hon har lämnat Vera Stanhope i Northumberland och Jimmy Perez på Shetlandsöarna  därhän och förflyttat sig till North Devon, där författaren tillbringade sin barndom. I Albatross är protagonisten nu den korrekte polisen Matthew Venn i kostym och slips. Vi möter honom utanför kyrkan där det pågår begravningsgudstjänst för hans far. Matthew är inte välkommen. Han har lämnat det samfund, Barnum Brethren, där familjen är medlemmar. Matthew Venn blev polis och han är en lågmäld och antiauktoritär chef för sin stab. Hans make, Jonathan, arbetar vid Woodyard, som bland mycket annat är ett dagcentrum för funktionshindrade. Det här stället är helt beroende av bidrag, hyror och gåvor. Simon Walden är en vilsen människa som hittat en hemvist som volontär på Woodyard. Han hittas nu knivhuggen till döds på stranden. Och jakten kan börja. Miljön är inte fullt så spännande som Shetlandsöarna, men den är väl beskriven och det finns en karta på insidan av pärmen. Jag tycker också att personskildringen är bra men det kommer att ta sin tid att lära känna Matthew Venn, som är en man med hög integritet. Albatross är ganska stillsam som deckare betraktad och intrigen är ganska snårig. Men persongalleriet är tillräckligt spännande för att hålla intresset vid liv. Ända tills strax innan det sökta slutet. Det är jag inte riktigt nöjd med. Men jag ser ändå fram emot nästa del. Ann Cleeves ska få en andra chans. För gammal vänskaps skull.

Titel: Albatross
Författare: Ann Cleeves
Orig:s titel: The long Call
Övers: Jan Järnebrand
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Tryckår: 2020
Antal sidor: 350

fredag 17 april 2020

På läsbordet

Nu har det kört ihop sig ordentligt! Jag är mitt inne i Pennskaftet av Elin
Wägner samtidigt som jag läser Albatross av Anne Cleeves.

På biblioteket väntar Ormarna av Sadie Jones, Jackie av Anne Swärd och Dimma av Ragnar Jònasson. Samtidigt väntar ett matigt nummer av tidskriften Skriva. Emma av Jane Austen ska vara läst till 1 maj då det ska vara e - cirkelmöte.
Egentligen har jag också börjat på Gömstället av Katherine Webb, men den får vänta. Den är min egen. Längtans latituder av Shubhangi Swarup har jag också börjat på, men det är ingen bibliotekskö på den så den får också vänta. Lite stressad blir en även om det är angenäm stress. Dygnet borde ha lite flera timmar.
Tyvärr blev Joyce Carol Oates besök på Stadsteatern i Stockholm  den 27/5 inställt. Jag hade efter mycket om och men lyckats få biljetter.😢

torsdag 16 april 2020

Helgfrågan vecka 16

Mia undrar i sin helgfråga (som Evelina har hittat på) om vi fått lust att resa någonstans efter det att vi läst en bok som tilldragit sig i ett visst område.

Det händer mig hela tiden. Jag vill gärna åka så gott som över hela världen.
Senaste exemplet är Devon i västra England. Det är nämligen där Ann Cleeves senaste bok, Albatross, tilldrar sig. Landskapet liknar till vissa delar Thomas Hardys Dorset. Jag började läsa Albatross igår.

bonusfrågan: Vad ser ni fram emot finns det ett givet svar: Slutet på karantänen med anledning av coronaviruset.

Utmaning: Jorden runt på 100 böcker

Ugglan&Boken: Jorden runt på 100 böcker. Detta blir en utmaning helt utan tidsram. Närhelst jag känner för det, läser jag en bok från någon av länderna på listan nedan och skriver sedan in titel och författare (jag har gjort ett urval på 100 av alla världens länder). I första hand vill jag läsa en bok av en författare som kommer från landet ifråga, men om det skulle visa sig klurigt räcker det med att boken utspelar sig i landet. Häng på om du vill.

Häng på om du vill!

1. Afghanistan
2. Albanien
3. Algeriet
4. Angola
5. Argentina
6. Australien
7. Bangladesh
8. Belgien
9. Bolivia
10. Bosnien och Hercegovina
11. Botswana
12. Brasilien
13. Bulgarien
14. Chile
15. Colombia
16. Cypern
17. Danmark
18. Egypten
19. Estland
20. Etiopien
21. Filippinerna
22. Finland
23. Frankrike
24. Förenade Arabemiraten
25. Georgien
26. Grekland
27. Guatemala
28. Haiti
29. Indien
30. Indonesien
31. Irak
32. Iran
33. Irland
34. Island
35. Israel
36. Italien
37. Jamaica
38. Japan
39. Jemen
40. Jordanien
41. Kambodja
42. Kamerun
43. Kanada
44. Kenya
45. Kina
46. Kroatien
47. Kuba
48. Kuwait
49. Laos
50. Lettland
51. Libanon
52. Litauen
53. Malaysia
54. Marocko
55. Mauritius
56. Mexiko
57. Moçambique
58. Moldavien
59. Monaco
60. Montenegro
61. Mongoliet
62. Myanmar
63. Nederländerna
64. Nicaragua
65. Nigeria
66. Nordkorea
67. Norge
68. Nya Zeeland
69. Pakistan
70. Paraguay
71. Peru
72. Polen
73. Portugal
74. Rumänien
75. Ryssland
76. Saudiarabien
77. Schweiz
78. Serbien
79. Slovakien
80. Slovenien
81. Spanien
82. Sri Lanka
83. Storbritannien
84. Sydafrika
85. Sydkorea
86. Syrien
87. Tanzania
88. Thailand
89. Tjeckien
90. Tunisien
91. Turkiet
92. Tyskland
93. Ukraina
94. Ungern
95. Uruguay
96. USA
97. Venezuela
98. Vietnam
99. Vitryssland
100. Österrike

onsdag 15 april 2020

Golvad av Elin

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson; en gedigen biografi om en mångsidig, förvånansvärt modern kvinna som hann uträtta otroligt mycket under sina 66 år på jorden, 1882 - 1949. Ingen kunde passa bättre än Ulrika Knutson att skriva  en en biografi om Elin Wägner. De är samma andas barn. Redan i förordet möter Ulrika Knutsons personliga tilltal. Uppenbarligen har hon haft roligt när hon skrivit och sådant smittar läsaren. Elin Wägner och hennes tid blir så levande att en tycker sig vara där. Hennes namnkunniga vänkrets var stor; hon reste till konferenser; hon var medlem i Fogelstadgruppen och Samfundet De nio; hon arbetade för kvinnors rättigheter, rätten till rösträtt och fred. 1944 valdes hon in i Svenska Akademien och efterträdde Hans Larsson på stol 15. Elin Wägner hade tidigt klart för sig att det gällde att ta vara på jordens resurser. Hon var starkt influerad av Ellen Key även om hon också kunde se kritiskt på denna. Hon kom också att påverkas djupt av Mahatma Gandhis anti - våldsbudskap. Romanen Norrtullsligan - om fyra kontorsflickor i Stockholm - kom ut 2008 och Pennskaftet, med en kvinnlig journalist som huvudkaraktär, kom 1910, samma år som hon träffade John Landquist, litteraturvetare och sedermera professor i filosofi och psykologi. De gifte sig och hade stort intellektuellt utbyte med varandra hela livet. Men Landquist var en kvinnokarl och äktenskapet knakade snart i fogarna och 1922 var Elin klar för skilsmässa. Elin Wägner hade bildningskomplex och var ganska osäker hela livet. Hon hade en liten tunn röst och var egentligen inte förtjust i att tala inför publik vilket inte hindrade att hon reste runt och höll föredrag. Elin Wägners första romaner tilldrar sig i Stockholm; sedan blir det småländska miljöer till exempel i Åsa - Hanna som kom 1918. Tusen år i Småland kom ut 1939 och är en hembygdsbok som innehåller historia, geografi och skrönor i bästa Piraten - stil. I romanen Den namnlösa, 1922, anas Elin Wägners svägerska Ellen Rydelius; Svalorna flyga högt, 1929, Vinden vände bladen 1947,  är andra smålandsromaner. Essäsamlingen Väckarklocka kom 1941 och räknas som en väldigt viktig tiitel i Elin Wägners utgivning. Där diskuteras kvinnor, fred och miljö med utgångspunkt ifrån forna tiders matriarkat. 1925 - 26 hade Elin Wägner en kärlekshistoria med den gifte författaren Sigfrid Siwertz. Och hon hade flera andra affärer. Hon fick aldrig några barn men tog sig an sin brorson Vanni. Elin W hade inget körkort och lärde sig aldrig cykla. Trots att hon fick en cykel av John Landquist. Mot slutet av sitt liv blev Elin Wägner kväkare. Ulrika Knutson förmedlar massor av kunskap; hon berättar skrönor och citerar bitska och humoristiska kommentarer av Elin Wägner; hon presenterar Elin Wägners många viktiga vänner och kolleger; hon blåser liv i femtio år av kvinnokamp och hon gör det med fart och schwung. Den besvärliga Elin Wägner är en biografi av bästa märke. Dialogen fortsätter för att låna en titel av Elin Wägner. Jag kommer att fortsätta läsningen.

Titel: Den besvärliga Elin Wägner
Författare: Ulrika Knutson
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 400 

Den här boken passar in på nr 33 i Mias Kaosutmaning 2020 Läs en fackbok.

tisdag 14 april 2020

Tisdagstrion v. 16: Starka kvinnor

Ugglans&Bokens tisdagstrio handlar om Starka kvinnor
1. Sara Danius. 19 april 2018 var det knytblusmanifestation som stöd för Sara Danius. Jag var i Stockholm den dagen och hade lyckats få till en knytblusrosett. Hon var verkligen en stark kvinna som jag beundrar mycket. Dessutom var hon en fantastisk stilist, vilket går att konstatera i t. ex. Husmoderns död och Den blå tvålen
2. Elin Wägner. Otroligt vad den kvinnan hann med under sin ganska korta levnad, 1882 - 1949. Hon var radikalpacifist, kvinnosakskvinna och arbetade för att kvinnor skulle få rösträtt och rätt att arbeta. Hon höll föredrag och skrev böcker och hann med den ena (olyckliga) kärlekshistorien efter den andra. Hon var intelligent, snabb och vass i repliken och orädd.
 3.Indira Ghandi, dotter till Jawaharlal Nehru, självständighetsaktivist och Indiens förste premiärminister. Hon var enda barnet och stod sin far mycket nära och kom ju så småningom också att bli premiärminister i Indien. Jag minns att jag läste den här boken med stort intresse och häpnade över att någon vågade sitta som styrande i Indien. Annakarin Svedbeerg bodde under många år i Indien och var personligen vän med Indira Gandhi

måndag 13 april 2020

Utmaning:Authors@Characters v. 16: Susanna

Lyrans utmaning Authors@Characters: Susanne

Susan Hill, The Woman in black 
Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare. Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare.Den unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb. Artur vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en kärra (Körkarlen) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna lokalisera vare sig kärra, häst eller barn!
Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum...

Tony & Susan av Austin Wright. Susan Morrow får sig tillsänt ett bokmanus av sin förre man Edward som hon inte har haft kontakt med på 25 år. Deras äktenskap sprack till stora delar beroende på hans författardrömmar. Nu vill han att hon ska lämna ett omdöme om han bok. Hon har en gån hans hårdaste kritiker. Susan dras omedelbart in i handlingen och förvånar sig över hur bra hon tycker att det är. Mellan varven får man ta del av Edwards och Susans tidigare relation. Tony & Susan är en gastkramande roman om ondska, hat och hämnd.Men det är också en roman om en roman och den handlar mycket om skrivande och läsande. Den handlar också om minnen och relationer och hur man förändras med tiden. Austin Wright föddes i NY 1922 och dog 2003. AW var litteraturkritiker, författare och professor. Han skrev sju romaner. Tony & Susan är den enda som översatts till svenska

söndag 12 april 2020

En smakebit på søndag


"Ska ni skaffa ett tredje barn? Suvi stod i köket och förberedde maten. Hon var redan finklädd till kvällens julmiddag i en åtsittande klänning som hon bar med överraskande grace med tanke på att hon var en stor och kraftig kvinna. Hon klädde sig alltid i starka färger och hade en lila kappa med guldbroderier som Richards barn kallade "Willy Wonka - kappan". Nelly hade nyligen varit i London tillsammans med Suvi och hon berättade att en turist misstaget hennes farmornför en vaxdocka på Madame Tussauds. Sonja låg i vardagsrumssoffan och läste en tidning medan Richard satt vid fönstret, mellan köket och vardagsrummet, och lyssnade på dem båda. Vem har sagt att vi ska skaffa barn? sa han. Han kunde se att Sonja skakade på huvudet i soffan. Hon satte sig upp och höjde rösten, så att det skulle höras till köket. Jag sade bara när jag och din mamma pratade tidigare , att det inte är uteslutet, sa hon. Men jag vet inte alls. Det är bara en idé."

Från sidan 48 i Jungfrustigen av Philip Teir.


Om söndagarna brukar vi ge varandra smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkelighetetn som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

lördag 11 april 2020

Lurad på konfekten

Jag förknippar ovillkorligen Sara Blædel med deckare och hade lånat Min fars hemlighet i tanke att den kunde bli påskekrim. Men Min fars hemlighet är snarast spänningslitteratur. Ett mord med ödesdigra konsekvenser finns visserligen med som sidohandling, men någon deckare är romanen inte. I centrum står danska Ilka Jensen. Hon har inte sett sin far på över trettio år. Han lämnade henne och hennes mor när Ilka var sju år och har sedan dess inte hörts av. Nu får Ilka veta att han är död och att hon finns med i hans testamente. Hon bestämmer sig för att fara till danskstaden Racine i Wisconsin där hennes far har levt och verkat. Hon vill framför allt veta något om faderns liv. Hon slår sig ner i sin fars lilla rum där hon tycker sig känna igen hans speciella doft. Arvet visar sig vara av det bekymmersamma slaget; en begravningsbyrå på ruinens brant, Jensens Funeral Home.  Och den kan inte läggas ner hur som helst. Ilka måste motvilligt ta itu med det praktiska arbetet. Artie, som är en av två anställda på byrån, kan det mesta på området. Det han inte kan känner syster Eileen, en nunna, till. Sara Blædel måste ha ansenliga kunskaper om hur det går till i begravningsbranchen för liksom Ilka får läsaren uppleva allt som kan tänkas tilldra sig på en begravningsbyrå. (somligt hoppade jag över.) Det visar sig att hon i likhet med sin far, är duktig på att tala med de sörjande. De talar ; hon lyssnar.  Sälja eller inte sälja, det är en av de frågor Ilka har att brottas med. Min fars hemlighet är flyhänt skriven och läsningen flyter lätt. Sidbredden är väldigt behaglig. En tar in hela stycken utan att flytta blicken. Miljön är onekligen både annorlunda och spännande, men framåt slutet blir jag orolig. Ska en någonsin få veta något om faderns historia? Det visar sig att Min fars hemlighet är första delen i en trilogi om Ilka Jensen, som är en ny huvudperson för Sara Blædel. Nästa del, Ilkas arv, kommer ut på svenska i juni. Idén till den här trilogin fick Sara Blædel när hennes föräldrar dog med tre dagars mellanrum och den älskade fastern efter sex veckor. Den unga, kvinnliga, kompetenta begravningsentreprenören Sara Blædel träffade på då gav henne uppslaget till en romanserie med en begravningsentreprenör som huvudperson. Ett tack går också till Karin Slaughter, som är en personlig vän. Jag kommer nog att läsa fortsättningen också.

Titel: Min fars hemlighet
Författare: Sara Blædel
Översättare: Jessica Hallén
Förlag: Polaris
Tryckår: 2020
Antal sidor: 411 sidor

fredag 10 april 2020

Fem en fredag v. 15: Status




elisamatilda: fem en fredag: Status

1. Vad hade du för mycket av den här veckan?
Ostruken tvätt

2. Vad ville du ha mer av den här veckan?

Jäst. Det finns inte ens torrjäst i affären

3. Vad är bättre idag än det var för en vecka sen?

Humöret och vädret. Eller tvärtom

4. Vad kommer bli bättre om en vecka?

Flockimmuniteten mot coronaviruset

5. Vad ser du fram emot till helgen?

Sol, värme, uteläsning

torsdag 9 april 2020

Helgfrågan v. 15

Mias helgfråga gäller vad vi läser just nu och vilket påskgodis vi gillar mest.
Just nu avnjuter jag Ulrika Knutsons nyutkomna biografi om Elin Wägner
Den besvärliga Elin Wägner, från Historiska Media. Den är både rolig och intressant och jag läser den som en roman. Pennskaftet väntar liksom lite påskekrim. Fick just idag ifrån biblioteket Min fars hemlighet av Sara Blædel.
Mitt godaste påskgodis finns nästan inte att få tag i längre. I flera år kunde jag köpa det i närmaste större stad, men det går inte längre. Antagligen skulle en kunna göra teaterkonfekt själv, men det blir nog inte så proffsigt som på bilden som jag lånat ifrån Wikipedia.