Visar inlägg med etikett Spanien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Spanien. Visa alla inlägg

onsdag 30 januari 2019

Nästa radioföljetong: Nada

Lånat: Wikipedia

Nästa radioföljetong: Nada av Carmen Laforet (1921 - 2004)i uppläsning av Ana Gil de Melo Nascimento.
Spännande författare totalt okänd för mig
Carmen Laforet var en spansk roman- och novellförfattare vars allra första roman, Nada,  kom ut 1944 när hon bara var 23 år. Hon fick  Nadal-priset för sin debutroman, som dessutom, tillsammans med Cervantes "Don Quijote" och "Hundra år av ensamhet" av Gabriel García Márquez, kom att bli en av de tre mest översatta böckerna från spanska genom tiderna. 2017 kom den i ny svensk utgåva. Carmen Laforet fick en styvmor när hon var i de första tonåren och deras förhållande blev aldrig bra. Det kan spåras i hela hennes författarskap. 
Laforet studerade filosofi i Barcelona och juridik vid universitetet i Madrid. Studierna  avbröts när Laforet i snabb takt skrev sin debutroman. Carmen Laforet gifte sig 1946 med journalisten och litteraturkritikern Manuel Cerezales, med vilken hon hade fem barn. Paret separerade 1970. Romanen berättar historien om Andrea som lämnat Kanarieöarna för att efter inbördeskriget studera på universitetet i Barcelona. Nada kan läsas som en rak utvecklingsroman där en flicka, Andrea, som vill ha ett friare och äventyrligare liv. Hon studerar i Barcelona och bor med några tokiga släktningar. Nada berättar också om det, som inte fick sägas eller skrivas i Spanien efter inbördeskriget (1936 - 39). Diktaturen och censuren är ett faktum och tillståndet i landet präglas av moralisk ruin. Lägenheten på Calle Aribau och dess miserabla invånare blir en reflektion av Franco-regimens förtryckande kontroll över det spanska folket. Tillsammans med Camilo José Cela och Miguel Delibes blev Carmen Laforet en av de främsta företrädarna för den litterära stilen tremendismo. Den bröt med det gängse sättet att skriva. Tremendismo präglades av att den, utan att fångas av censuren, avslöjade våldet i det spanska samhället. Formen var rå. Döden låg på lur. Det negativa, det dystra, det mörka dominerade. Romanen har skrivits i jagform. Författaren har bestämt förnekat att den är självbiografisk.
Nada översattes och kom ut på svenska 1949 för att sedan dyka upp i en nyöversättning 2017, långt efter att författaren var död.
Författaren blev en inspiratör för andra kvinnliga, spanska författare. Hon skrev ytterligare några romaner och också en del noveller. Ingen av hennes romaner efter  Nada anses ha nått samma klass och intensitet som den första. Så småningom tystnade hon helt. Hon blev betraktad som lite mystisk eftersom hon inte deltog i det litterära livet. Hon har själv kommenterat saken med att hon inte trivdes i det sociala klimatet som präglades av Franco-diktaturen. Det litterära umgänget som präglades av "avundsjuka, fientligheter och stridigheter", ja allt som hade att göra med att vara berömd tråkade helt enkelt ut henne.
Premio Nadal är det äldsta av de stora litteraturpriserna i Spanien. Det är knutet till förlaget Destino i Barcelona och utdelas varje år sedan 1945. Prissumman är för närvarande 18 000 euro.

Författare: Carmen Laforet
Titel: Nada
Översättare: Siri Hultén 
Utgivningsår  2017
Förlag: Komet
Antal sidor: 318

lördag 26 november 2016

Spansk kriminalroman

Kommissarie Amaia Salazar har fått en seriemördare på halsen i sin egen uppväxtby Elizondo i baskiska Pyrennéerna. Hon har avundsmän i de egna leden och brottas med spöken från sin uppväxt. Den älskade maken James har satt sig i sinnet att Amaia och han ska genomgå ett fertilitetsprogram för att få det barn som åtminstone han längtar så intensivt efter. Amaia vet inte riktigt vad hon vill. Hon drömmer mardrömmar och kan inte tänka på annat är ritualmorden och sin uppgift. Vilket är mer än förståeligt. Dolores Redondo ger sig god tid med Den osynlige väktaren, den första titeln i Baztán - trilogin. Hon levererar lokal - och kulturhistoria och skildrar familjerelationer med alla snåriga komplikationer och låsningar; hon beskriver polisens arbetssätt och kriminaltekniska rutiner. Den osynlige väktaren innehåller också folktro och mystik. Inte helt överraskande associerar jag till Pierre Magnan. Det är samma slags bergslandskap och samma kusliga stämning i skogarna. Fred Vargas är en annan författare som rör sig i liknande landskap. Det finns en mycket ofullständig ordlista i Den osynlige väktaren och en personförteckning som är fullständigt överflödig. Romanen är kanske lite väl ordrik ibland, men jag ska gärna läsa del två i serien.

måndag 11 juli 2016

Systrar emellan

Ouppklarade händelser systrar emellan, en frånvarande och kontroversiell mamma och en opålitlig pappa är huvudingredienserna i Linda Olssons senaste roman En syster i mitt hus. Maria bor i ett stort svalt hus i Spanien. Kärlekssorger antyds. Vid moderns begravning bjuder hon spontant halvsystern Emma att hälsa på i Spanien. Hon ångrar sig omedelbart och känner lättnad när åren går och Emma inte hör av sig. Men - efter två år skriver Emma att hon gärna kommer. Maria bävar, men det är ju bara att hålla god min. Och det går ganska bra. Den tredje systerns, Amandas, för tidiga död och Marias och Emmas rivalitet om henne ventileras efter lång tvekan. Mamma finns som en negativ kraft i bakgrunden. Henne skulle jag vilja veta mer om. Liksom om de två papporna. Berättelsen hänger i luften. Personteckningen är grund och en lär inte känna någon karaktär i boken. Maria har inget större behov av andra människor, men konstnären Maja blir hon handlöst förälskad i och de fick några fina år tillsammans. Då levde Maria. Emma har just blivit övergiven av Olof, som Maria också en gång trodde sig vara kär i. En syster i mitt hus har vissa beröringspunkter med två andra av vårens svenska systerromaner, nämligen Aino Trosells, En egen strand och Världens vackraste man av tecknaren Lena Ackebo som slutat teckna, btw. De båda romanerna är i så fall mera berörande, tycker jag.

måndag 15 oktober 2012

Njugga grannar och långa vintrar

I en liten bergsby på sydsidan av Pyrenéerna i Spanien bor en familj bestående av mor, far och två söner.
Den äldste, Miquel, har gjort sin 2 - åriga militärtjänstgöring. Jordi, den yngre, är nu på väg.
Han är av klenare virke än Miquel och det finns alla skäl till oro.
Hela familjen tänker mycket på detta. Men ingen - säger något.
Efter en tid märker Miquel att det är något som inte står rätt till med modern. Han iakttar henne noga och kommer så småningom fram till var felet ligger. Han hör sig för med fadern. Jo, visst visste han.
Jordi? Troligen, sa fadern.
Miquel är ung, men har inga planer för framtiden. Han vill helst att allt ska vara som vanligt.
En vacker dag försvinner modern. Grannanrna har sett henne ge sig iväg. Med en väska. Tre timmar därefter utbryter en häftig snöstorm. Alla vet att det är livsfarligt att försöka ta sig fram på de smala bergsstigarna. Kan hon ha hunnit fram till sin bror på andra sidan bergen innan snöstormen bröt ut? 
Grannarna stoppar undan sina trätor och hjälper till i sökandet.
Tiden går. Miquel och hans far tappar orienteringen. Hönsen slutar värpa och kaninerna dör. Ingenting fungerar. Far och son är mer än lovligt taffliga i köket. 
Sedan kommer den unge föräldralöse Manolo och tar hand om hushållet. Och tillför något annat; något som saknats alltsedan modern försvann.
Colm Tóibíns kortroman, En lång vinter, är en lång novell som ursprungligen trycktes 2006 i samlingen Mothers and Sons.
Det är en förtätad, tidlös, sparsmakad berättelse. Stämningen är dämpad som alla ljud och konturer mjuknar i ett kraftigt snöfall. Det finns en instängdhet i familjen och i byn och en brist på  kommunikation; bokstavligen och bildligen.