Visar inlägg med etikett Eufori. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Eufori. Visa alla inlägg

måndag 3 maj 2021

Eufori

Författaren Elin Cullhed har skrivit en romanfantasi om Sylvia Plath med titeln Eufori. Hon är tydlig med att det är en fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. Den amerikanska författaren Sylvia Plath bor i North Tawton i Devon med sin man, den engelske poeten Ted Hughes, och deras två barn, Frieda och Nick. Sylvia kommer att få sin roman, Glaskupan, utgiven under pseudonymen Victoria Lucas.  Hon har manus till diktsamlingen Ariel helt klar. Sylvia Plath och Ted Hughes är unga, vackra och framgångsrika. De har köpt sitt drömhus Court Green. Kanske är det framför allt Teds drömhus. Sylvia saknar storstadspulsen. Och aldrig får hon egentligen någon skrivtid.  Ted har lättare för att slinka uppför trappan och sätta sig i arbetsrummet för att skriva. Dessutom åker han ofta till London. Elin Cullhed beskriver Sylvia Plaths humörsvängningar, ångest och frustration så skickligt att det smittar. Hon far så illa. Ted är den som kan handskas med Sylvias oro. När Aurelia Plath, Sylvia Plaths mor, kommer från Massachusetts  för att hälsa på ser Sylvia plötsligt allt med hennes ögon. Mor och dotter faller tillbaka i gamla destruktiva mönster. Relationen mellan Ted Hughes och Sylvia Plath gynnas inte heller av moderns närvaro. Ted har aldrig kommit överens med sin svärmor. I ett sista desperat försök att rädda relationen arrangerar Sylvia en resa till en poet  i Irland åt sig och Ted. Utgången blir inte den hon hoppas på. Hennes ensamhet och förtvivlan är plågsam att läsa om. Hon kämpar och kastas mellan tillförsikt och misströstan. Arbetsuppgifterna växer henne över huvudet och dessutom vill hon skriva. När Ted Hughes försvunnit ur huset skriver Sylvia bättre, även om det blir klockan fyra på morgonen innan barnen vaknat. 22 - åriga Susan O´Neill ställer under en tid upp som barnvakt åt henne. Hon är duktig och barnen älskar henne. "Jag har ett jag att laga. Ett själv att restaurera," säger Sylvia till den unga kvinnan som inte riktigt förstår. Lite oväntat får hon hjälp av Ted när hon beslutar sig för att flytta till London där hon lyckönskar sig till att ha fått tag i en sliten lägenhet där en av hennes favoritpoeter bott, nämligen William Butler Yeats. Elin Cullhed är väl påläst och har en fantastisk inlevelseförmåga vilket sätter spår hos mig som läsare. Språket är njutbart och hela romanen lever. Eufori är en sådan bok som lämnar ett stort tomrum efter sig. Vad ska jag läsa nu?

Titel: Eufori

Författare: Elin Cullhed

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021

söndag 21 mars 2021

Världspoesidagen 2021

Gulliver

Over your body the clouds go
High, high and icily
And a little flat, as if they
 
Unlike swans,
Having no reflections;
 
Unlike you,
With no strings attached.
All cool, all blue. Unlike you ——
 
You, there on your back,
Eyes to the sky.
The spider—men have caught you,
 
Winding and twining their petty fetters,
Their bribes ——
So many silks.
 
How they hate you.
They converse in the valley of your fingers, they are inchworms.
They would have you sleep in their cabinets,
 
This tow and that toe, a relic.
Step off!
Step off seven leagues, like those distances
 
That revolve in Crivelli, untouchable.
Let this eye be an eagle,
The shadow of his lip, an abyss.
 
Ur Ariel av Sylvia Plath 
 
Skådespelerskan  Hedda Stiernstedt läste dikten alldeles utmärkt i kvällens Babel som till en del handlade om Sylvia Plath. Elin Cullheds nya roman Eufori ger enligt henne själv en annorlunda bild av Sylvia Plath.

fredag 4 augusti 2017

Eufori

Idag lästes Gunnar Ekelöfs dikt Coda ur Köp den blindes sång som Dagens dikt. Jag blev då påmind om Gunnar Ekelöf och att det var länge sedan jag gjorde ett lyrikinlägg, så jag väljer en annan dikt av Gunnar Ekelöf som jag också tycker mycket om.

Eufori

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan.
Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,
sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor
och glänser i flaska och glas.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.
Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar
strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,
havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet,
inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken, löven så stilla mot himlen...
Och aspen som prasslar i stiltjen:
Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

Som vore det den sista kvällen före en lång, lång resa:
Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.
Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,
känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,
känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,
känna hur död och liv är starka som vin inom en!

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga
som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med aspen som darrar och viskar,
ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och lyssnar
till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

Och lågan stiger ... Det är som om blommorna trängde sig närmare,
närmare och närmare ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

__________

Jag sjunger om det enda som försonar,
det enda praktiska, för alla lika.

Ur Färjesång, 1941