Visar inlägg med etikett Annina Rabe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Annina Rabe. Visa alla inlägg

torsdag 22 augusti 2013

Minnet och glömskan


Astrid Flemberg - Alcalá har skrivit en bok, Alltid nu, som innehåller reflektioner över det självbiografiska minnet med utgång ifrån sitt eget liv och med många citat av andra författare som också funderat över minnen - ofta barndomsminnen. Le Clézio minns barndomens hunger, Jenny Diskis roman På tunn is är en enda lång essä om minnet, Mersault (Camus, Främlingen) sitter sysslolös i sin cell och ägnar sig åt att minnas detaljer i de rum han bott. 
Kan man leva utan minnen? Är det möjligt att inte minnas något av sin barndom? Författarens man minns inget av sitt liv i Spanien före fjorton års ålder.  Hustrun förvånar sig över att han inte "uppfunnit" sin barndom.
Kan man minnas det man inte varit med om utan endast hört berättas?
Det man minns är för det mesta inga helheter. Det är skuggor, fragment och ljuset mellan brädorna som i ladan i Astrid Flemberg - Alcalás barndom. Det vi upplever idag är till större delen borta imorgon.
De två adopterade colombianska pojkarna minns inget från sin tidiga sydamerikanska barndom. Inte ens det trauma som separationen måste ha förorsakat.
Alltid nu innehåller många skarpsinniga iakttagelser, livserfarenhet, sorg och  vemod. Den aktiverar (och ifrågasätter!) också  läsarens starkaste minnen och egna funderingar om minnet
Annina Rabe har skrivit en mycket fin recension. Läs den HÄR

onsdag 18 juli 2012

Värdet av ett eget rum



Nyöversättning av en modern klassiker från 1929.
Virginia Woolfs essä Ett eget rum har fått ny språkdräkt av idéhistorikern Elisabeth Mansén.
Innehållet baseras på två föreläsningar om kvinnor och litteratur som Virginia Woolf höll för kvinnliga studenter.
Fem hundra pund om året och ett eget rum som går att låsa är det minsta kvinnor behöver för att ha möjlighet att skriva. Frihet och en lugn arbetsmiljö.
I samhället råder manliga värderingar och männen kämpar hårt för att bibehålla sina positioner.
Kvinnors kamp för rösträtt gör att kampen hårdnat. Instinkten att äga skapar gränser. Det en man gör med svårighet är helt omöjligt för en kvinna.
Och kvinnor som skriver bemöts med hån.
Virginia Woolf varnar för vrede och bitterhet. Jane Austen är bättre än Charlotte Brontë eftersom den senare är just arg och bitter enligt Woolf.
Två kön är egentligen otillräckligt. Önskvärt vore en androgyn konstnär. 
Könstillhörigheten ska vara utan betydelse.
Virginia Woolf skriver elegant och muntert. Läsningen flyter lätt trots att meningarna och tankegångarna vindlar.  Det är inte svårt att förstå att  
Ett eget rum ständigt kommer ut i nya utgåvor. 
Annina Rabes förord är ytterst värdefullt liksom översättarens noter och förklaringar.
Heder åt Ellerströms förlag som tagit sig an den senaste översättningen.

Lisbeth Larsson skriver så här i  GP
och
Elise Karlsson i SvD

lördag 27 augusti 2011

Skaver obekvämt







Vem bryr sig egentligen om deckare, chiclit och kändisbiografier på tidningarnas kultursidor?
Varför recenseras så få? För att kunna ta hand om denna genrelitteratur krävs en grundläggande förståelse, säger Annina Rabe i SvD. Läs hela artikeln
R