Visar inlägg med etikett Klimatfiktion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Klimatfiktion. Visa alla inlägg

måndag 8 februari 2021

Przewalskis häst

Maja Lundes tredje climate fiction i klimatkvartetten har titeln Przewalkis häst. Den är upplagd i tre delar i olika tidsplan liksom Bina historia. I slutet av 1800 -talet kom överste Przewalski från Mongoliet med kraniet av  vad han trodde var den mongoliska urhästen, taki, som antogs vara utrotad, men som kunde ses på grottmålningar i Frankrike. En rysk zoolog blev eld och lågor och ville hämta hem två takier till St Petersburg. På 1990 - talet planerar en dedicerad veterinär, Karin, att åka till Mongoliet och återinföra urhästen som hon avlat fram på hemmaplan. Karin är en naturkraft som går in för sitt arbete med hull och hår. Hennes tid räcker inte till för Mathias , den son som behöver henne så väl. I tredje delen möter vi Eva och hennes dotter Isa. Tiden är 2064 och platsen är Heiane i Norge. De lever i en våt och grå verklighet; det regnar mer eller mindre hela tiden. Folk har givit sig på vandring på jakt efter mat. Men Eva och Isa lever kvar i ruinerna efter familjens zoologiska trädgård. Där finns inte många djur kvar förutom ett par urhästar. Eva låter hästarna få foder som egentligen var avsett för husdjuren, som människorna är så beroende av. Höet är fuktigt och på gränsen till möglat. Alla insekter som kunde pollinerat växter är borta liksom många andra djurarter. Redan i Binas historia träffade vi ju på fruktträd som pollinerades för hand. Eva arbetar hårt och dottern får stå tillbaka för moderns besatthet. Ensamma mödrar och barn som far illa eller rent av försvinner  är också något som känns igen från Lundes tidigare romaner, Binas historia och Blå. Utrotning av arter - även människan? - är ett viktigt tema i Przewalskis häst, som griper tag i en från första sidan. En försvinner in i boken och läser den som en läser en kuslig äventyrshistoria och en inser snabbt att detta är en dystopi. De haltande relationerna mellan män och kvinnor är också något att fundera över. Jag tyckte mycket om Przewalskis häst, översatt av Lotta Eklund, som även översatt de två tidigare romanerna. Inspirationskällor anges noggrant i slutet av romanen. Nu väntar jag med spänning på den avslutande delen i kvartetten.

Titel: Przewalskis häst

Författare: Maja Lunde

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 496 sidor

onsdag 19 februari 2020

Klimatfiktion = Cli - fi

Alexandra Nikoleris klimatforskare från Lunds Tekniska högskola startade en läsecirkel med sina kolleger på institutionen. Hon hade upptäckt att det fanns mycket att hämta vad det gällde klimatförändringar i skönlitteraturen. Klimatberättelser kallar Alexandra Nikoleris dem och hon använder dem t. ex. i  ingenjörsutbildningen. Eftersom många i läsecirkeln kommer från andra länder används framför allt engelsk litteratur. Men Alexandra N är naturligtvis även intresserad av svensk skönlitteratur som berör hennes område. Hon gjorde begränsningen att klimatförändringen skulle vara förorsakad av människan. Annars var ju till exempel redan Jules Verne inne på ämnet.  Men AN nämner Heat av Arthur Herzog från 1977 som en slags
utgångspunkt för klimatberättelserna. Den handlar om klimatforskare som tar detta med växthusgasernas påverkan på klimatet på allvar. På senare tid innehåller skönlitteraturen väldigt ofta klimathotet som ett naturligt tema. Hon nämner författare som norska Maja Lunde med Binas historia och Blå och finska Emmi Itärantas Minnet av vatten. Del tre i Maja Lundes klimatkvartett finns inte på svenska ännu, men den norska titeln är Przewalskis hest. Ian McEwans roman Hetta handlar om en nobelpristagare i fysik som försöker blåsa nytt liv i sin karriär genom att utveckla en teknik för utvinning av energi ur vatten för att rädda världen från den globala uppvärmningen. Ofta handlar dessa klimatberättelser om vatten; brist på vatten eller översvämningar.  De är ofta apokalyptiska och dystopiska. Miljöproblemen
verkar över lång tid vilket ju gör att de också är en generationsfråga.  Vem tar ansvaret?  Klimatberättelserna är av tre slag. 1/ Klimatförändringen är redan här.  Här har vi till exempel Flight Behaviour av Barbara Kingsolver som handlar om monarkfjärilarnas ändrade migrationsmönster i amerikanska södern. De behöver inte längre flyga till Mexiko för att övervintra. 2/ Klimatförändringar lite längre fram i tiden. Som exempel nämns romanen American War av Omar El Akkad. Här ligger klimatförändringen som bakgrund till ett andra amerikanskt inbördeskrig. Norra delarna av USA har förbjudit fossila bränslen men det har inte gjorts i södern. 
Mitt klimatkastrofala liv heter en ungdomsbok skriven i dagboksform av
Saci Lloyd. Den tilldrar sig i London 2015. En översvämning hotar.  3/ Efter klimatförändringen; långt fram i tiden. Det stora namnet på området är Kim
Stanley Robinson som skriver en slags hoppfull science fiction. Det finns hopp bara en fortsätter att försöka. New York 2140 är en liten nätt roman på 613 sidor  som handlar om smältande ismassor som översvämmar NY. Havsnivån har höjts 10 m. Hur mycket information behöver vi innan vi tar hotet på allvar? På frågan vad ska vi göra svarar Alexandra Nikoleris: Skippa flyg; kör mindre bil; dra ner på köttkonsumtionen. Lätt som en plätt. Den enskilda lilla människan tar i regel sitt ansvar. Men hur är det med de riktigt stora miljöbovarna? Alexandra Nikoleris hade många flera lästips, men jag tog med några av de viktigaste.