Edens lustgård

Ernest Hemingway påbörjade Edens lustgård redan 1946. Vid hans död 1961 var den inte riktigt klar. Men 1986 kom den ut på originalspråket och 1988 på svenska i översättning av Birgit Edlund. 2018 kom Edens lustgård i nyutgåva på förlaget Bakhåll och ny översättning av Christian Ekvall. Romanen bygger mycket på Hemingways eget liv. Den handlar om det nygifta paret Catherine och David Bourne som reser omkring på den franska rivieran i sin lilla Bugatti. De är väldigt kära. Catherine är kolossalt ljus (björkstamsljus, säger Birgit Edlund; björkvit är Christian Ekvalls ordval) och vacker och så småningom går det upp för en att det också är hon som har pengarna.  David är författare och har haft framgångar med sin första bok. Nu ska han skriva den andra. Catherine låter honom skriva medan hon tar sina turer till Nice och Cannes. En dag kommer hon hem med Marita (diminutiv för Mary som H:s fjärde hustru hette), en mörk skönhet, som blir ormen i paradiset. Både David och Catherine blir kära i henne. Catherine har redan tidigare lekt med identitet och genustillhörighet liksom författaren själv. Hon klipper sig kort som David och ger sig ibland ut för att vara pojke. De klär sig likadant i shorts och randiga tröjor. Det blir många besök hos frisören Jean som snart blir en personlig vän. Catherine och Marita lånar många drag av Heminways fyra fruar, bland annat  de täta frisörbesöken. Dessutom är kvinnorna hysteriskt angelägna om solbränna. Romanen igenom dricks det kopiöst många drinkar och det äts en hel del. Man badar, dyker och simmar i Atlanten. David skrivande går oväntat bra och det är intressant att ta del av hans skriprocess. Han skriver om sin alkoholiserade, jagande far. David deltar som ung pojke i jakten på en gammal elefant med kolossala betar, vilket till slut fyller honom med avsmak. Jag förundrar mig över Davids förmåga att koppla bort allt och alla medan han skriver. Ibland flyter berättelserna ihop; gränserna blir inte så tydliga. Jag tycker mycket om språket. Hemingways isbergsteknik är effektiv. Det mesta ligger under ytan; exakt rätt ord finns över. Miljöskildringen är sådan att en får en stark närvarokänsla. I Edens lustgård framstår inte Ernest Hemingway som den machoman en brukar förknippa honom med att vara och som hans far gärna ville att hans skulle vara. Jag vet att jag för många år sedan hade en Hemingway - period när jag läste många av hans böcker och även lyckades se någon film. Det kanske är dags för ett omtag?

Titel: Edens lustgård

Författare: Ernest Hemingway

Översättare: Birgit Edlund, Christian Ekvall 

Förlag: Bonniers, Bakhåll

Tryckår: 1988, 2017

Antal sidor: 261, 249 

En smakebit på søndag

" Deras mor lagade en kopp te i köket och deras far, kyrkoherde i St Simon - St Judes församling, cyklade genom de regniga gatorna i Dynmouth på en 1937 års Rudge som en församlingsmedlem hade testamenterat till honom. Hans långa och gängliga gestalt gjorde ett imponerande intryck. Håretvar grånat i förtid och ansiktet verkade asketiskt tills det lystes upp av ett leende mot dem han mötte och hälsade på. Medan han pliktskyldigast gjorde sina sedvanliga onsdagsbesök  hos församlingens sjuka hoppades han att Lavinia inte hade det alltför besvärligt med tvillingarna, instängd som hon var den här regniga . Han tänkte på sin hustru när han pratade med den gamla sinnesförvirrade miss Trimm som var förkyld och med lilla Sharon  Lines som stod på dialysbehandling. Innan tvillingarna föddes hade de väntat i nästan nio år på att få barn - de hade mycket att vara tacksamma för men det var svårt att trösta en kvinna som hade förlorat ett barn och aldrig mer fick bli gravid. Lavinia intalade sig att det inte fanns någon grund för den förtvivlan hon ibland kände, men ändå kunde hon inte göra sig fri från den. Hon var inte längre den hon hade varit."

Från sidan 23 i Färdvägar som ingår i Irländska tragedier av William Trevor.

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Astridterese på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.