Visar inlägg med etikett Åsa Nilsonne. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Åsa Nilsonne. Visa alla inlägg

onsdag 1 november 2017

Processen

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet och psykoterapeut med kognitiv inriktning. Hon har specialiserat sig på dialektisk beteendeterapi och åberopar ofta Marsha Linehan som sin lärare. Terapin är Linehans egen metod och fungerar speciellt bra på personer med borderline/emotionellt instabil personlighetsstörning med självmordsbenägenhet eller annat destruktivt beteende. Terapin går bland annat ut på att lära patienten en balans mellan det inre och världen utanför, att lära sig stå ut även om det är smärtsamt och innehåller moment ur den zenbuddhistiska filosofin som medveten närvaro och acceptans. Åsa Nilsonnes nya bok har titeln Processen. Möten, mediciner, beslut. En professionell självbiografi. I förordet står det att boken bygger på ett antal fall varav ett var hon själv. Den egna upplevelsen av panikångest lärde henne mycket som hon sedan kunde ha användning för i sitt arbete. Hon väljer fall från olika faser i utbildningen eller professionaliseringsprocessen som hon kallar det. I psykiatrisk behandling måste man pröva sig fram, säger Åsa Nilsonne. Hon vill att vården ska vara individanpassad och ser helst att patienten inte är medicinerad eftersom det kan bereda både terapeut och patient onödiga svårigheter. Åsa Nilsonne är en hängiven psykiater ständigt på jakt efter nya rön på området. Processen är intressant och ganska lättläst. Om en förväntar sig något om författarens liv utöver arbetet så blir ren kanske lite besviken. Åsa Nilsonne berättar om familjens många flyttar när hon var liten, om den språkliga förvirringen och att hon födde tre söner i rask följd på 80 - talet mitt under brinnande utbildning. Och det är ungefär allt. Åsa Nilsonne har också skrivit en del kriminallitteratur och facklitteratur, som till exempel Mindfulness i hjärnan och en bok om några  månader med nakenhunden Zelda. Krukan på omslaget är lagad med en japansk konstform som heter kintsugi. Lagningen är gjord med guld så att den ska synas och hedra krukans historia. Det är så Åsa Nilsonne vill se psykiatrin.

lördag 13 augusti 2016

Sträckläsning

Jag var mycket förtjust i Åsa Nilsonnes Smärtbäraren. När jag nu springer förbi En passande död på bokbussen åker den med hem. Jag fastnade omedelbart och det blev sträckläsning. Välskrivet och mycket intressant ur många synvinklar. Och så spännande! Lina är psykolog; välutbildad, välfungerande; änka med dottern Antonia på andra sidan jordklotet. När Lina märker att hennes hjärna spelar henne ovälkomna spratt drar hon öronen åt sig. Hon har sett sin mor dö en död i förnedring i Alzheimers sjukdom. Sjukvården bekräftar att Lina börjar bli dement. Genast börjar hon planera. Hon vill vara den som har kontrollen. Hon ordnar sina papper; hon städar och kastar saker allt medan hon trappar ner sin egen verksamhet. Lina är mycket rationell. Inget känslopjunk här inte. Det är lätt eftersom dottern finns på håll och enda vännen Els - Marie alltid respekterat Linas integritet. En f. d. studiekamrat kontaktar henne och berättar om en ny behandling som skulle passa bra att testa på henne. Lina tackar förstås ja. En annan bekantskap hjälper henne med juridiken, vilket visar sig vara en klok åtgärd. Det fanns en del som läkemedelsföretaget glömt att tala om för henne. Läsaren biter på naglarna. Har Lina lagt sin tidigare planering på hyllan? Berättelsen tar ett flertal oväntade vändningar och in i det sista är utgången oviss. En passande död får en att fundera på många frågor om liv och död. Skickligt, Åsa Nilsonne!