Visar inlägg med etikett Libyen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Libyen. Visa alla inlägg

tisdag 11 juli 2017

Att återvända

Hisham Matar var nio år när hans familj tvingades i landsflykt från Tripoli i Libyen till Kairo i Egypten. Fadern var motståndare till Muammar al - Gaddafi som tagit makten i Libyen 1969 och styrde med järnhand under fyrtiotvå år. "Det finns inga alternativ", sa han, och gick skoningslöst fram emot sina meningsmotståndare. 1990 kidnappas Jaballa Matar och återfinns senare i det fruktade helvetesgapet,  Abu Salim - fängelset där dissidenter torterades, frös, svalt och ofta försvann för gott.  Därefter hördes han endast av vid ett par tillfällen innan det blev alldeles tyst. Medfångar sade sig ha sett honom så sent som 2002. Hisham Matar, som befann sig i London för studier när fadern fördes bort,  har i alla år och på alla upptänkliga sätt försökt få veta sanningen om faderns öde. Han har vänt sig till styrande i Libyen, Egypten och Storbritannien och bett om hjälp. Han har skrivit trehundra brev till makthavare i Libyen och Egypten utan att få så mycket som ett enda svar. Samtal med Muammar Gaddaffis son, Saif al - Islam, ledde inte heller så långt. Men han lyckades få ut en del farbröder och kusiner som suttit fängslade i tjugo år. Visserligen efter det att de skrivit under en offentlig ursäkt. Hisham Matars självbiografi, Att återvända,  inleds med att han, hans mor och fotograferande hustru Diana är på väg till Tripoli år 2012. Efter mycken tvekan har han bestämt sig för att återvända. Det Libyen han möter är naturligtvis mycket förändrat, men språket och sedvänjorna är han väl förtrogen med. Han går runt och hälsar på släkten. Att återvända är en mycket maskulin bok. Det är herrarna som träffas och samtalar. Allt sker på männens villkor. Skildringen av jakten på och längtan efter en fader är som en besatthet för Hisham Matar, vilket han också är medveten om själv. Boken är mycket gripande; skriven på ett poetisk språk  med många kloka tankar. Hisham Matar jämför sig med Odysseus´son Thelemachos som ständigt längtar efter sin far. Det finns över huvud taget många litterära allusioner i Att återvända. Samtidigt som familjen Matars historia berättas får en god inblick i Libyens nutidshistoria. 2017 fick Hisham Matar det 101:a Pulitzerpriset för The Return i kategorin biografi/autobiografi.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         

onsdag 18 april 2012

Analys av ett försvinnande

Redan i Ingen i världen berättar en son, Suleiman 9 år, om en faders försvinnande. Nu återkommer Hisham Matar med Analys av ett försvinnande där en lite äldre son, Nuir, berättar om frånvaron av en fader. Jag kan tycka att titeln är lite missvisande eftersom romanen mest handlar om sonen; hans utveckling och vuxenblivande; sökandet efter fadern och försöken att förstå en fader som var mycket hemlig även som närvarande. Modern i Ingen i världen är död. Nuir förstår inte riktigt hur det gick till. På en badort fastnar den 12- årige Nuirs ögon på en vacker kvinna i en kanariegul baddräkt. Inom kort har fadern också observerat kvinnan, Mona. Och mer än så. Ganska snart är hon Nuirs styvmor. Under en vistelse i Schweiz försvinner fadern mystiskt i närvaro av en okänd kvinna.
Mona, Nuir och familjens advokat söker frenetiskt efter sanningen om försvinnandet. Men livet går vidare ändå.
Åren går medan Nuir utbildar sig och följer den plan fadern hade för honom. Han grubblar mycket över den okända kvinnan och i vilken relation hon hade till fadern. Så småningom får han anledning att också ifrågasätta sitt eget ursprung. I slutet av romanen återvänder han till Kairo och de människor som kände honom och hans familj. Nuir känner ett välbefinnande och en känsla av hemma. Analys av ett försvinnande är en vackert skriven roman. Hisham Matar, libysk/brittisk författare född 1970, är skicklig på att antyda saker och få mycket mer sagt än om han lämnat en detaljerad beskrivning. Sorg, saknad och stor kärlek och en viss rivalitet är det han känner inför fadern och hans öde. Och Nuir vet att han aldrig kan fylla upp faderns kostym. Jo, fysikt, men inte för övrigt. Fadern var en ovanligt modig motståndsman som aldrig förlorade sin värdighet. Han var dessutom en vacker kvinnokarl. Mycket av det Hisham Matar skriver om i sina böcker är självupplevt.
Men han betonar att det inte är några biografier.
Hans egen far försvann 1990 och har sedan inte hörts av. Med undantag för ett brev utsmugglat från ett fängelse i mitten av 1990-talet.

lördag 16 april 2011

Magiskt


Stenblödning, av Libyens mest kände författare Ibrahim al-Koni tilldrar sig i Sahara.
Herden Asouf vakar uppmärksamt över grottmålningarna i bergen så att inga turister plockar med sig något eller förstör det som faktiskt berättar hans folks historia.
Det är hårt att leva i öknen. Det är himmel och helvete och ställer existensiella frågor på sin spets. Asouf tillhör det blå eller beslöjade folket, det vill säga tuaregerna. Han väljer liksom sin far att leva i den totala ensamheten i öknen helt avskild från andra människor. Fadern är den som lär honom saker och berättar stammens myter.
Asouf har ingen glädje av pengar. Han byter till sig säd av karavanerna. Han lever nära getterna, gasellerna och den heliga mufflon. Endast de fredligt betande djuren anses vara värdiga att härbärgera den gudomliga själen.
John Parker är Asoufs motpol. För honom är inget heligt. Han är galen i kött, bedriver rovjakt på gaseller och längtar efter en mufflonmåltid..
Han kommer till Sahara med landrovern, maskingeväret och den flygande Gräshoppan. Inget positivt för öknen.Tvärtom.
Ibrahim al-Koni är född 1948. Han utbildade sig i Moskva och har arbetat som journalist i Moskva och Warszawa men bor numera i Schweiz.
Han känner sig besläktad med Dostojevskij. Den magiska realismen påminner om Garcia Marquez. al-Koni är flitigt översatt till andra språk, särskilt tyska. På svenska finns endast Stenblödning, en magisk, hemlighetsfull, ödesmättad berättelse med en mycket speciell atmosfär.
Jag ser fram emot att läsa Gold Dust.
Tack Ingrids boktankar för dessa goda tips!

torsdag 10 mars 2011

Aktuellt

Ingen i världen ( orig:s titel: In the Country of Men) av Hisham Matar, född 1970, handlar om den nioårige Suleiman som bor strax utanför Tripoli i Libyen.
Året är 1979 och Muammar al-Khadaffi håller landet i ett järngrepp. Osäkerheten är stor. Ingen vet vem man kan lita på. Människor fängslas i sina hem, torteras och försvinner ibland helt och hållet. Mannen i grannfamiljen fängslas och förhören med honom direktsänds i TV och så småningom även hängningen. Suleimans egen pappa försvinner och ingen vet riktigt vad som händer. Suleiman undrar varför mamma blir så konstig när hon tagit sin "medicin" - som för övrigt är strängeligen förbjuden i Libyen - men han tycker om historierna hon berättar när hon är påverkad av "medicinen". Det är mycket den ensamme Suleioman undrar över. Pappa, som är välbeställd medelklass och dessutom intellektuell och bäste vän med den avrättade grannen är naturligtvis en starkt misstänkt person. Motståndsrörelsen består av oorganiserade amatörer och har svårt att hävda sig mot Khadaffis säkerhetspolis.
Berättelsen är bara till vissa delar Hisham Matars egen. Han har växt upp i Kairo och Tripoli och bor numera i England. Fadern fängslades 1990 och familjen har inte fått några livstecken från honom sedan 1995.
Ingen i världen förmedlar känslan av att leva i en kuslig, klaustrofobisk och osäker tillvaro. I Månpocketutgåvan av Ingen i världen finns en intervju med Hisham Matar som extramaterial.