Visar inlägg med etikett Stina Jackson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stina Jackson. Visa alla inlägg

lördag 23 maj 2020

Ödesmark

Stina Jacksons andra roman, Ödesmark, tilldrar sig i en liten by utanför Arvidsjaur. Många hus står öde och är förfallna. Människorna som bor där känner varandra men är inte särskilt vänligt inställda. Vidar är en snackis på byn på grund av sin förmodade förmögenhet som han har kommit över med fula metoder och på andras bekostnad. Han är snål och despotisk mot sin dotter Liv och hennes son, Simon. Liv har inte orkat slå sig lös och skapa sig ett eget liv. Men hon är fäst vid bygden och på sätt och vis är hon också fäst vid fadern. Vidar älskar verkligen sin dotterson och mellan dem finns en valhänt ömhet. I byn finns ett par omaka och labila bröder som odlar hasch och är småkriminella. Särskilt Gabriel, som knarkat sönder hjärnan. Liam har sin älskade lilla dotter Vanja som är hans allt. För hennes skulle vill han leva ett vanligt svenssonliv. När Vidar plötsligt är försvunnen surrar byn av alla möjliga rykten. När han slutligen hittas död häktas en man söderifrån som hyrt ett hus av Vidar. Men det ska visa sig att fallet är långt ifrån klart för det. Stina Jackson skildrar såväl miljön som de udda människorna i byn med stor säkerhet. Hon använder sig av små medel och spänningen smyger sig på. Jag gillade Silvervägen, men jag tycker ännu mer om Ödesmark. Den är tätare och mera ödesmättad på något sätt. Och ibland får jag Karin Smirnoff - vibbar.  Stina Jackson tackar också Niklas Natt och Dag för hjälpen i efterordet.

Titel: Ödesmark
Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2020
Antal sidor: 346

onsdag 29 april 2020

Skriva 2020:2

Tidskriften Skriva. Allt för dig som skriver står det. Men jag skulle kunna tycka att den är lika mycket för den som läser. Visst, det talas mycket om skrivandets hantverk, men det är väldigt intressant att ta del av även för läsaren.  Här finns intervjuer, tävlingar av olika slag, övningsuppgifter och reportage. Helena Thorfinn, svensk författare som bor i Washington DC, åker till Denver i Colorado och intervjuar Stina Jackson som vuxit upp i Skellefteå men som bott i Kanada i många år. I Denver sitter hon och beskriver naturen i Västerbotten med hjälp av en tallkotte och en grankotte ifrån Sverige. Blott Sverige svenska kottar har. De amerikanska är större och gråare. Förra romanen, Silvervägen, har kommit ut på 29 språk. Den finns på engelska också men är inte köpt av något amerikanskt förlag. Den senaste romanen, Ödesmark, som just har kommit ut handlar också om ett mord i glesbygd. Som förebilder nämner hon den ordknappe Cormac McCarthy, Flannery O´Connor och William Faulkner. Alla tre är sydstatsförfattare. Svenska förebilder är Kerstin Ekman, Sara Stridsberg och Lina Wolff.
Att bygga en bok är titeln på ett jätteintressant reportage där Elin Boardy beskriver skrivprocessen bakom sin senaste roman Nätterna på Winterfeldtplatz allt ifrån den första idén 2015 när hon läst Den sårade divan av Karin Johannisson och Anders Rydells bok om nazisternas bokbål, Boktjuvarna. Kvinnorollen i 1920 - tqlets Berlin och bokbålen malde i hennes bakhuvud medan hon redigerade sin förra bok, Tiden är inte än, en bok om digerdöden. Hon gjorde skisser och utkast i en liten anteckningsbok; hon hittar en Pinterst - bild som passar till hennes huvudperson, Hedvig, en läkardotter som åker ensam till Berlin. Sedan börjar Elin Boardy att skriva. Researchen får ta tid. Hon läser, tittar på bilder och kartor och åker till ort och ställe. Med sig i skrivprocessen har hon författaren Jessica Schiefauer med vilken hon har ett "bläckäktenskap" alltsedan 2001 när de först träffades på en skrivarkurs. De läser varandras manus gång på gång, bollar idéer och föreslår ändringar. 
Detta och mycket, mycket annat kan en läsa i detta enda nummer av Skriva
Undrar just om varje nummer av Skriva är så intressant? Det ska jag kolla upp.

fredag 30 november 2018

Silvervägen

Nu har jag lyssnat mig igenom kriminalromanen Silvervägen av Stina Jackson. Inläsare: Marie Richardson. Jag var inte helt nöjd med uppläsaren hela tiden även om hon var ganska neutral; i vissa lägen alltför neutral. Men Silvervägen är en bra kriminalroman och en beundransvärd debut. Såväl miljö - som personskildring är riktigt bra och tyder på en viss förtrogenhet med små samhälllen i Norrlands inland och hur människor på sådana orter kan fungera.
Läraren Lelle har under tre års tid jagat omkring i allt vidare ringar i sökandet efter sin dotter, Lina, som var 17 år när hon försvann. Meja - också 17 år - är en rotlös flicka som hjälplöst följt sin äventyrliga mor på hennes vinglande färd mellan olika män och boenden. För tillfället bor de med en man vid namn Torbjörn, som är ganska udda men riktigt snäll mot dem. Men Meja känner sig inte trygg med sin mor. Och när hon möter Karl - Johan tar det inte så lång tid innan hon flyttar hem till honom och hans familj. Karl - Johans familj håller samman och betyder allt för varandra. Fadern, Birger, är en riktig patriark och modern Anita bakar bröd och gör blodpalt. Vissa konstiga idéer har de, men Meja tänker inte så mycket på det. Meia går i Lelles klass och han håller ett öga på henne. När hon uteblir ifrån skolan känner Lelle att han måste göra något. Och sedan händer det saker., men det ska inte avslöjas här. Meja är den som gör att fallen äntligen reds ut. Stina Jacksons bildspråk är originellt och hon låter berättelsen ta den tid som behövs. Jag gillar boken men hade hellre läst den själv.