fredag 30 november 2018

Silvervägen

Nu har jag lyssnat mig igenom kriminalromanen Silvervägen av Stina Jackson. Inläsare: Marie Richardson. Jag var inte helt nöjd med uppläsaren hela tiden även om hon var ganska neutral; i vissa lägen alltför neutral. Men Silvervägen är en bra kriminalroman och en beundransvärd debut. Såväl miljö - som personskildring är riktigt bra och tyder på en viss förtrogenhet med små samhälllen i Norrlands inland och hur människor på sådana orter kan fungera.
Läraren Lelle har under tre års tid jagat omkring i allt vidare ringar i sökandet efter sin dotter, Lina, som var 17 år när hon försvann. Meja - också 17 år - är en rotlös flicka som hjälplöst följt sin äventyrliga mor på hennes vinglande färd mellan olika män och boenden. För tillfället bor de med en man vid namn Torbjörn, som är ganska udda men riktigt snäll mot dem. Men Meja känner sig inte trygg med sin mor. Och när hon möter Karl - Johan tar det inte så lång tid innan hon flyttar hem till honom och hans familj. Karl - Johans familj håller samman och betyder allt för varandra. Fadern, Birger, är en riktig patriark och modern Anita bakar bröd och gör blodpalt. Vissa konstiga idéer har de, men Meja tänker inte så mycket på det. Meia går i Lelles klass och han håller ett öga på henne. När hon uteblir ifrån skolan känner Lelle att han måste göra något. Och sedan händer det saker., men det ska inte avslöjas här. Meja är den som gör att fallen äntligen reds ut. Stina Jacksons bildspråk är originellt och hon låter berättelsen ta den tid som behövs. Jag gillar boken men hade hellre läst den själv.                                                 

1 kommentar: