Visar inlägg med etikett Per Olov Enquist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Per Olov Enquist. Visa alla inlägg

måndag 31 augusti 2020

Nedstörtad ängel


För många år sedan läste jag Nedstörtad ängel. En kärleksroman av Per Olov Enquist och det minns jag som en läsupplevelse. Lite vanskligt då att läsa om, men eftersom nätcirkeln önskade det så blev det så. Och jag kan säga att läsupplevelsen inte blev mindre nu. Tvärtom. Den lilla tunna boken innehåller fragmentariska berättelser om Pascal Pinon och hans hustru Maria som är en utväxt på hans huvud; om den änglalike pojken som dödar två flickor av ingen orsak alls; om doktor K och hans hustru som egentligen inte tycker om varandra men de är infångade i varandra. Ruth Berlau och Bertolt Brecht var ett par under en tid. När han ville ha sin frihet reser hon efter honom. I Enquists bok går Berlau omkring med Brechts huvud i en hattask. Hon har skrivit en novellsamling som fick dålig kritik. Men den vackre pojken blev inspirerad av en av novellerna. Berättare är antagligen författaren själv. Pinon och hans hustru hålls som gisslan i en gruva i Mexico. De anses vara Satans barn. Så småningom tas de ur gruvan och förevisas som monster för nyfikna människors pengar. Maria kan inte tala, men hon sjunger en sång som mannen kan höra. Makarna kan inte se varandra utom i en spegel. Nedstörtad ängel handlar om nåden, förlåtelsen en får utan att ha gjort sig förtjänt av den. Det finns flera exempel på det. William Blake har stor betydelse för berättelsen, eller berättelserna kanske jag ska säga. I Enquists kärleksroman förekommer också det gröna huset som författaren växte upp i liksom likkortet av fadern, som dog när författaren var sex månader. Himlaharpan är en annan av Enquists välkända metaforer. När det är kallt sjunger det i telefontrådarna som har sitt ena fäste i stjärnorna. Nedstörtad ängel är en kort roman, men den är så otroligt innehållsrik. Och vacker. Jag tror att hela Enquists författarskap hänger ihop. En ska läsa allt. Jag tänker komplettera. På olika sätt. En del dramatik hoppas jag finns på Öppet arkiv.

Titel: Nedstörtad ängel. En kärleksroman

Författare: Per Olov Enquist

Förlag: Norstedts

Tryckår: 1985

Antal sidor: 143

lördag 30 maj 2020

Ett annat liv


Under ensliga coronapromenader har jag haft storstilat sällskap i öronen av
Per Olov Enquist som läst sin självbiografiska roman Ett annat liv. Jag läste boken när den kom ut, men för en gångs skull överträffade uppläsningen läsningen. Per Olov Enquist tillförde något alldeles speciellt med sin mjuka, välmodulerade röst och vackra dialekt. Här finns allt med ifrån uppväxten i Hjoggböle med den fromma modern till segern över ”spritadjävulen” 1989. Pojken upplevde sin mormor som en tillgång i livet och den döde fadern var hans ständige följeslagare. Först när PO fick ett eget barn förstod han att han inte haft någon far. Hur gjorde man? Han hade ju ingen förebild. Lantisen trivs när han kommer till Uppsala. Han ser och hör och anpassar sig lätt och upplever friheten. PO skriver i största hemlighet; han vill inte göra sig till åtlöje som bondestudent. Men han har släktens magsårsmage och opereras flera gånger. Han är magnecylmissbrukare. Redan där borde man ha sett varningssignalen. PO reser runt och deltar i idrottstävlingar som höjdhoppare. Han måste inte nödvändigtvis vinna men han vill förbättra resultaten. Han fortsätter att se, höra och lära ute i världen. Han skriver och gör uppläsningar tillsammans med andra unga författare som Urban Torhamn, Göran Tunström och Lars Görling. Han gifter sig och får två barn. Han skiljer sig och gifter sig med danska Lone Bastholm. De flyttar till Paris när hustrun blir dansk ambassadör i Frankrike. PO går omkring i lägenheten och kommer sig inte för med något egentligen. Det är nu spritmissbruket tar fart på allvar. Så småningom blir det avvänjningskliniker på olika ställen. Men Minnesota – modellen passar inte PO på något sätt. Han rymmer och försöker att inte se hustruns ledsna ögon. När han rymmer i strumplästen från den isländska kliniken är det minus 3 grader och snö. Något händer med Per Olov Enquist. Året är 1989. Det är nu Berlin – muren faller. PO Enquist är i Prag, men reser genom Berlin på natten och upplever glädjeyran. (Lustigt nog var jag också i Prag och råkade passera Berlin samma natt.) PO sätter sig ner och skriver Kapten Nemos bibliotek utan besvär. Han är nu helnykterist. Minnesotamodellens nykter alkoholist är ett uttryck han inte vill veta av. Två gånger får han Augustpriset; för Livläkarens besök och Ett annat liv 2008. 1968 fick han Nordiska Rådets litteraturpris för Legionärerna. Som dramatiker har han också skördat lagrar. Medan han kämpade mot ”spritadjävulen” gick hans föreställningar för fulla hus. PO Enquist har översatt Wolf Biermanns text Ermutigung , på svenska Uppmuntran. Detta blev psalm 824 i 2000 års psalmbokstillägg. Britta Snickars har gjort musikarrangemanget. Mot slutet av sitt liv fick PO Enquist bl. a. problem med hjärtat. 2016 fick han också en stroke och ord och namn kom inte lika lätt. 25 april 2020 dog Per Olov Enquist; saknad och sörjd av många även utöver familjen.


torsdag 7 maj 2015

Bok och film



I Föreningen Nordens läsecirkel har vi läst Pelle Erobreren (1906 - 1910) av Martin Andersen Nexø (1869 - 1954). Vi avslutade med att se filmen ( 1987) med Max von Sydow i rollen som Pelles far Lasse Karlsson. Det är sällan en bra bok blir en lika bra film, men så är det i det här fallet. Vi var mycket förtjusta i boken fastän vi hade ett visst besvär med bornholmskan som är en intressant blandning av danska, tyska och svenska.  Och filmen är ett mästerverk som gör att man sitter helt fängslad i nära nog två och en halv timme. Filmen fångar direkt stämningen från bokens första sidor med dimma, mistlurar, vågskvalp, måsskrin och det rörliga livet i hamnen. Bokens livfulla dialoger,  tjänstefolkets slit på den olycksbringande Stengården och den okänsliga överheten, det vill säga jordägare, lärare och präster, skildras med ackuratess. Filmens fantastiska foto är ibland som målningar. Andra gånger är den naturalistiska  skildringen av
snöstormarna, kylan, regnet och leran på gårdsplanen, smutsen och misären påträngande. Bille Augusst skrev manus tillsammans med Per Olov Enquist. Filmen har blivit rikligt belönad och romanen är i hög grad levande. Den skildrar en tid som inte är så känd med svensk utvandring till Bornholm i hopp om arbete med hög lön och russin i fläsksteken (enligt Lasse Karlsson).

Belöningar i urval
  • Oscar i kategorin Bästa utländska film
  • Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes
  • Golden Globe Award i kategorin Bästa utländska film
  • Guldbaggen i kategorin Bästa film
  • Bodilpriset i kategorin Bästa danska film
Individuellt
  • Max von Sydow
    • European Film Award i kategorin Bästa skådespelare
    • Guldbaggen i kategorin Bästa skådespelare
    • Bodilpriset i kategorin Bästa manliga huvudroll
  • Karin Wegener
    • Bodilpriset i kategorin Bästa kvinnliga biroll

Kaosutmaning 2015

torsdag 12 mars 2015

Struensee och kärleken

”Den 5 april 1768 anställdes Johann Friedrich Struensee som den danske konungen Christian den sjundes livläkare, och avrättades fyra år senare.”  Så inleds Livläkarens besök av Per Olov Enquist. Den belönades med Augustpriset 1999. Struensee vinner först kungens förtroende som hans livmedicus och sedan drottningens kärlek. Drottningen, Caroline Mathilde av Storbritannien, förmäldes som 15 - åring med sin kusin, Kristian VII av Danmark. Ganska snart börjar emellertid Struensee försiktigt sprida de upplysningsidéer han själv gripits av.
I filmen A Royal Affair spelas rollen som den schizofrene    Christian VII helt lysande av Mikkel Boe Følsgaard. AliciaVikander är en absolut strålande Caroline Mathilde. Och MadsMikkelsen som Struensee är ju alltid - just Mads Mikkelsen. Änkedrottningen Juliane Maria (Trine Dyrholm) var styvmor till Kristian VII och arbetade i det fördolda på att få sin egen son Fredrik på tronen. Hon var knappast någon vän till den stackars Caroline Mathilde och hennes barn, Fredrik   och Louise Augusta. 1772 blev Caroline Mathilde förvisad ur landet till Celle i Tyskland. Hon fick aldrig mer återse sina barn. 23 år gammal avled hon evt. av scharlakansfeber.                     
     

fredag 3 maj 2013

Klubbad uppå lakaskalln

Liknelseboken av Per Olov Enquist, med undertiteln
En kärleksroman. Redan från början leker författaren med läsaren.
Man kastas runt i tid och rum och mellan människor – döda och levande. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Antagligen är det bäst att läsa om direkt. Det är en klar fördel att ha läst Enquists tidigare böcker. Nedstörtad ängel har också undertiteln: En kärleksroman. Enquists romaner bygger på varandra och griper in i varandra.
Per Olov Enquists senaste roman handlar till viss del om åldrande, tycker jag. Om att se tillbaka på sitt liv med en flock snart döende vänner med glansiga ögon vid flodens strand som surmulet kommenterar och har synpunkter.
Faderns, n´Élofs, gula notesbok med de nio saknade bladen spelar en central roll. Modern har en gång kastat den på elden, ångrat sig och krafsat ut den igen. Länge har sonen trott att notesboken gått förlorad. Men - en vacker dag kommer den med posten från en kusin. Nio blad fattas. Boken är brännskadad. Modern har kastat den på elden, ångrat sig och krafsat ut den igen. Vad stod det på de saknade sidorna? Stod det något? Det som finns kvar är (syndiga?) kärleksdikter till modern.
Likt en sentida Jakob brottas författaren med Gud och religionen.
Hans djupt religiösa mor Maja, som man mött i tidigare romaner, har naturligtvis stort inflytande på den ende och faderlöse sonen.
Faster Valborg, den djärva, sade däremot upp bekantskapen med den Gud hon inte tyckte hade ägnat henne någon uppmärksamhet.
Utöver Valborg finns många andra oförglömliga porträtt av människor i författarens liv särskilt från trakten kring Burträsk.
Enquists gammaltestamentliga stil med de många dialektala uttrycken kan ibland påminna om Torgny Lindgrens liksom tonen och den kärva humorn.
Han säger sig nu ha rivit byggnadsställningarna. Någon gång måste det göras. Byggnaden är klar. Det är hög tid.
Romanen är en sorts revidering av det minnestal sonen höll vid sin mors begravning i församlingsgården.
Det blev den kärleksroman han aldrig trott att han kunde skriva.
Liknelseboken är svår att ge rättvisa åt. Läs själva!