Bliss/Sällhet

Bertha Young har fyllt 30 men hon känner sig som ett litet barn och vill hoppa, dansa och röra kroppen av ren livsglädje. Hon är lycklig med sin man, Harry. De har god ekonomi, ett fint hus i London med en vacker trädgård och ett underbart litet flickebarn som Bertha och barnsköterskan tävlar om. I trädgården står ett fulländat blommande päronträd utan vare sig knoppar eller vissna blommor. Som en symbol över mitt liv, tänker Bertha, som klätt sig i vit klänning, jadehalsband, gröna skor och strumpor. Bertha vet att något underbart kommer att hända. Hon skrattar högt av lycka. Och hon säger det själv: Nej, jag håller visst på att bli hysterisk. Novellen Bliss kom ut 1918. Freud namn var på allas läppar. Många kvinnor klassades som hysteriska vad de än led av. (Jag skulle säga att Berha möjligen var överspänd och sysslolös.) Gränserna mellan dröm och verklighet var flytande. Läsaren finner sig ofta få stå för slutet på novellerna själva. Jag vet vad jag tror om slutet på Bliss, men jag kan så klart ha fel. Bertha och Harry Young väntar gäster. Paret Knight är teatermänniskor. De relaterar sin förfärliga tågresa där medpassagerarna stirrat på mrs Knights apprydda kappa. Nästa gäst, den bleksiktige poeten Eddie Warren, är helt bragt ur fattningen över taxichaufförens beteende. Sist av alla kommer Bertha Youngs senaste fynd av vackra mystiska kvinnor. Pearl Fulton har tunga ögonlock och ser sällan någon i ögonen. Bertha är väldigt förtjust i henne och är alldeles säker på att känslan är ömsesidig. Katherine Mansfield kommer ifrån kolonierna (Nya Zealand) och känner sig ganska utanför i sällskapslivet i London. Hon ser med utanförskapets obarmhärtiga ögon. Den här gruppen av människor, som påminner om ett skådespel av Tjechov, ter sig verkligen löjligt uppblåst och överlägsen vanliga arbetande människor. Moderna idéer har de också. Modernismen växer fram under de båda världskrigen. Här kommer Bloomsburygruppen in i bilden. Katherine hade vänner inom gruppen men tillhörde den egentligen inte. Bertha känner plötsligt en överraskande åtrå till sin man. Det är en alldeles ny känsla troligen uppflammande med Pearl Fulton som katalysator. Som de goda kamrater de är har Harry och Bertha naturligtvis redan diskuterat hennes kyla. Bertha är lite bekymrad över Harrys ringaktning av Pearl. Hon är kall som alla blondiner, säger han, och anemisk å huvudets vägnar. Han vill ta ner Bertha på marken. Katherine Mansfield beundrade Tjechov som hon kände väl till efter att ha översatt honom. Själv skriver hon med samma psykologiska realism. Virginia Woolf och Clarice Lispector hyste en djup beundran för Katherine Mansfield. Jag läser hennes noveller både en och två gånger. De är korta men berättar så mycket mellan raderna och under ytan. Det är spännande läsning och det är väldigt tacknämligt att Modernista givit ut en nyöversättning av hennes mest kända noveller. Med ett vackert omslag därtill. 

Ugglan& Boken Novelltolvan 2025

Mr Reginald Peacocks dag

Katherine Mansfield var endast 34 år när hon dog i tuberkulos. Men hon hade hunnit vara gift två gånger och skriva många fina noveller. Den förste maken, som hon lämnade redan efter några dagars äktenskap, porträtteras i novellen Mr Peacocks dag i Noveller. Mr Reginald Peacock är inte trevlig det får en klart för sig med en gång. Han retar upp sig redan på morgonkvisten när hans fru väcker honom. Hon gör det på alldeles fel sätt bara för att reta honom. Och hon har arbetskläder på sig bara för att han ska få dåligt samvete,. Varför gifte han sig med henne frågar han sig många gånger om dagen. Och varför är hon oförmögen att skaffa en anständig jungfru i stället för att göra jobbet själv. Mr Peacock är sångare och sånglärare. Han prövar sin röst och finner den vara helt i sin ordning. Han gör gymnastiska rörelser och kollar noga sin skära kropp. Hans stora skräck är att bli fet. Sonen Adrian har han dresserat till att komma och ta sin far i hand och säga god morgon. En kvinnas beundrarbrev eldar ytterligare på hans fåfänga. Han anses hjälpa världen att undkomma livet. Om han ska orka med det i längden måste det till en förändring i hans liv. Sångeleverna kommer med sina nothäften. De dyrkar honom. När han kommer hem efter kvällens sångframträdande sover hustrun. Hon är fientlig till och med i sömnen, tycker han. Tråkigt att hon inte är intresserad av hans konstnärskap och undrar hur det går för honom. Det är ju ändå honom de lever på. Hon förde ingenting med sig i boet. Utom sin ungdom. Mr Reginald Peacock är en odräglig, fåfäng och uppblåst man. Lite som en påfågel.

Novelltolvan 2025: Damer

Titel: Noveller

Författare: Katherine Mansfield

Översättare: Birgitta Hammar; Ingrid Ingemark och Märta Lindqvist

Förlag: Modernista

Tryckår: 2019

Antal sidor: 478

Gula gardiner

Ugglan & Boken Novelltolvan 2025. I allra sista minuten blir det min tur att hämta Handbok i klardrömmar av finlandssvenska Johanna Holmström från biblioteket. Novellerna skrevs 2022. Jag läste den första novellen i samlingen, De gula gardinerna. En gravid kvinna, Elina, har skaffat gula gardiner med vita kronblad på och nu undrar hon ängsligt vad hennes man, Thomas, ska tycka. En förstår att hon är hemmafru. Thomas har minsann råd. Han är ganska kort, ljus, lite hjulbent; har stora öron och en guldkedja runt halsen.De har träffats som unga, men tydligen inte lärt känna varandra så väl. Kvinnan har vissa - outtalade - synpunkter på klimat och konsumtion men det är inget hennes man tar intryck av. Jörn Donners cyniska resonemang om sina oäkta barn som kommit till på grund av hans avsky för kondomer upprör Elina så att hon ger sig ut på landsvägen mot föräldrahemmet. Hon får svåra skavsår fortsätter barfota. Det går inte mycket bättre. Men som ett brev på posten kommer den ljusblå pickupen. Elina vet att hon är obildad, men det är inget som bekymrar henne. Läsaren ryser över hennes tomma och ensamma tillvaro. hennes ynka, lilla "utbrytningsförsök" kvästes ju i sin linda. Inte för att Elina själv skulle kalla det utbrytningsförsök. Det vilar något dovt olycksbådande över vanligheten i novellen. Jag gillar Johanna Holmström; både i roman - och novellform.

Titel: Handbok i klardrömmar

Författare: Johanna Holmström

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 2022

Antal sidor: 302 

Camera obscura

Ugglan & Boken: Novelltolvan damer

Johanna Holmström slog igenom med Camera Obscura 2009, ett verk som tilldelades Svenska Dagbladets och Svenska Yles litteraturpriser. Om jag förstått saken rätt borde en läsa samtliga noveller i Camea obscura eftersom de hänger ihop tematiskt. Det har jag ännu inte gjort men jag har läst titelnovellen och Studentskan. Camera obscura kan sägas ha motviljan mot kapitalismen ocj konsumtionssamhället gemensamt. I Camera obschura handlar det om fotografen Laura som reser omkring och fotograferar turistmål. Hon är ganska trött på sitt liv och alla hotellrummen. Men så träffar hon på den chilenska städerskan Olivia under en modellfotografering. Olivia har svart hår röd keps och gula handskar. Hon är kortväxt och ganska rund. Laura börjar fotografera henne och hon ser att Olivia har ett speciellt ansikte som speglar hennes skiftande tankegångar. Laura är inte särskilt trevlig varken mot Olivia eller de tekniker hon arbetar med. Olivia exploaterar hon och slår igenom med bilder av Olivia badande i ett hav av oliver. Och så blir det stor utställning av bilderna med Olivia och hon känner sig verkligen utnyttjad. Det jag tycker bäst om i novellen är Lauras fotografiska utveckling och hennes resonemang om ljus och dagrar och hennes idéer om vad ett fotografi är i förhållande till verkligheten.

Titel: Camera obscura. Noveller

Författare: Johanna Holmström

Förlag: Söderströms

Tryckår: 2019

Antal sidor: 334 

Helen och Vi: En närstudie i hälsa och vitalitet

Lydia Davis föddes 1947 och räknas iag som en av USA: främsta författare. Samtal med en fluga och andra noveller innehåller en mängd noveller av ytterst skiftande längd. En del är bara ett par meningar lång medan andra brer ut sig på 60 sidor. Förstår kanske inte riktigt vitsen med det, men det är inget större problem. Jag har läst en lång novell med titeln Helen och Vi(ola) med undertiteln: En närstudie i hälsa och vitalitet. Novellen är upplagd som en undersökning med rubriker som Bakgrund, Arbete, Fysisk aktivitet, Personliga vanor, Samtalsbeteende, osv. Första meningen: Följande studie redogör för två äldre kvinnor som ännu i åttio- och nittioårsåldern trivs med livet och har hälsan. Helen är äldst, 92 år, och har svenskt påbrå. Vi har afrikansk - amerikanska föräldrar, är 85 år och arbetar fortfarande fyra dagar i veckan. Båda är uppvuxna på landet med en hel del fysisk aktivitet, sund matkultur och mycken frisk luft. Båda tycks mig vara födda nöjda. De har inga ambitioner eller planer för framtiden. De röker inte och dricker inte men deltar i kyrkliga aktiviteter. Och de vill inte resa någonstans. Båda såg bra ut och var stolta över det; de var smärta och klädde sig väl. Vi var den som pratade medan Helen var lyssnaren. Nu finns det inget i novellen som tyder på att de talade med eller lyssnade till varandra. Visserligen hamnade de troligtvis på samma vårdhem till slut - Helen för att hon fick problem med blinda fläcken och Vi av pur ålder. Helen och Vi hade syskon och levde hela sina liv med andra människor och arbetade för andra. Plötsligt är det som om Helens och Vis allmänna präktighet står författaren upp i halsen och hon inför helt plötsligt Hope, 100 år. Hon har inte tyckt att hon ville ha sitt liv till hushållssysslor; hon har druckit, rökt och låtit diverse manfolk bjuda henne på resor och det är inte utan att hon kommer som en frisk fläkt även för läsaren. Hope har i alla fall alltid varit noga med hälsosam kosthållning (dit räknades tydligen i hennes fall också sprit och cigaretter). Kanske ville Lydia Davis säga att det går bra i livet om en följer sin egen väg utan att fundera så mycket på saken. Meningen med livet är helt enkelt att det ska levas. 

Män & deras stora skor

Ugglans & Bokens utmaning Novelltolvan innebär att en under året läser noveller av tolv kvinnliga författare. I mars är det Shirley Jackson som är författaren. Jag har tidigare läst ett par romaner av henne och nu har jag läst ett par noveller. Jag tror att jag föredrar novellisten Shirley Jackson. En kommer rakt in i handlingen och där finns en täthet och koncentration som tilltalar mig. Och en känner mycket väl när det börjar glida utför och det är nästan så en vill sätta klackarna i backen. I novellen Män & deras stora skor har vi två kvinnor som protagonister. Mrs Hart är ung, relativt nygift och gravid. Mrs Anderson är en äldre kvinna som stiger på genom bakdörren och förklarar att mrs Hart behöver all hjälp hon kan få eftersom det för henne framför allt gäller att vila. Sakta men säkert bygger mrs Anderson upp sin plattform medan mrs Hart inte förstår mycket av vad om händer. Mrs Andersons man är en buffel som vill slänga ut henne och hennes väninnekör sår idéer i hennes huvud som hon sedan för vidare till mrs Hart. Vad vet egentligen mrs Hart om vad Bill, hennes man, har för sig på sitt kontor i New York, undrar mrs Anderson. Hon är en orm som långsamt slukar sitt byte. När mrs Hart inser vad som håller på att hända är det för sent att hejda utvecklingen. Fast det tycker inte jag, egentligen. Nu är det dags att plocka fram den där Bill som mrs Hart följer till dörren på framsidan av huset när han ska åka till sitt arbete på morgonen och möter honom när han kommer hem. Kanske har han lite råg i ryggen i alla fall? Vad vet jag som inte träffat honom så mycket. Helena Fagertun har översatt och förlaget är Modernista

Ondskans eventualitet

I Ugglans & Bokens läsutmaning Novelltolvan 2025 har vi kommit fram till Shirley Jackson (1916 - 1965) som är den kvinnliga novellisten i mars. 2024 gav Modernista ut en samling Noveller av amerikanska Shirley Jackson i översättning av Helena Fagertun vilket var väldigt tacknämligt. 

Novellen Ondskans eventualitet får mig allra först att fundera på titeln. Vad menas? Novellen tilldrar sig i en liten stad där det mesta är ganska stillastående. Klasskillnaderna är mycket tydliga. Miss Adela Strangeworth, 71, tillhör de översta skikten; enligt henne själv det allra översta. Hennes familj tillhör stadens grundare. Och hennes rosor är de allra vackraste och mest väldoftande i hela staden. Aldrig skulle hon släppa ifrån sig den minsta lilla rosenknopp. När den nye prästen skulle installeras och kyrkan pryddes med blommor skickade miss Strangeworth över en korg sabelliljor. Hon är mycket måttfull i allt och följer slaviskt sina rutiner. Rigid, tänker jag. Hennes älskade hus misstas för att vara ett museum av en turist; den lilla staden är stolt över miss Strangeworth, hennes hus och hennes rosor. Hon iakttar människorna omkring sig och har synpunkter; ibland tyst för sig själv, ibland högt. "Martha Harper är inte lika ung som förr," tänker miss Strangeworth och får en att dra på smilbandet. Men det har kommit som en oro över staden, tycker den äldre damen, och plockar fram sina brevpapper; det tjocka gräddfärgade med Strangeworth House ingraverat högst upp och det billiga i flera färger som hon bara använder till en viss sorts brev. Det är samma papper som stadens övriga befolkning använder till sina anteckningar och inköpslistor.  När miss Strangeworth skriver på det billiga papperet använder hon en ynklig pennstump. I sina brev besvärar hon sig inte med fakta utan nöjer sig med att sprida misstankar. Miss Strangewort avskyr slarv. Därför är det konstigt att det som händer händer. Slutet på novellen ger läsaren rikliga möjligheter att fundera över fortsättningen. Glidningen mot det skeva är tydligare än i Samanta Schweblins Sju tomma hus, men den finns där om än inte lika obehaglig. Det är inte fel att läsa Ondskans eventualitet ett par gånger.

Titel: Noveller

Författare: Shirley Jackson

Översättare: Helena Fagertun

Förlag: Modernista

Tryckår: 2024

Antal sidor: 351 

Sju tomma hus

Sju tomma hus av Samanta Schweblin innehåller sju noveller; sex korta och en längre. De har en del gemensamt; vuxna som beter sig underligt, barn som är matter-of-fact och helt naturliga; grannar som inte drar jämnt; staket mellan trädgårdar; vardagar som börjar skeva; något är fel, men ligger det i novellen? Eller är det något med läsaren själv? Jag har läst och läst om och jag förstår inte riktigt vad det är författaren gör som får berättelserna att släppa marken. Den första novellen Inget av det där har jag redan skrivit om HÄR. Den andra novellen, Mina föräldrar, mina barn är väldigt underlig. Jag förstår den helt enkelt inte alls. En favoritnovell är den längre med titeln, Den uråldriga andningen, ur vilken förra veckans smakebit är hämtad. I novellen En man utan tur spelar ett par vita trosor en viktig roll. En kvinna i morgonrock vet att hon har något besvärligt att säga till sin man; det är henne tur att säga något. I stället tar hon en sväng på stan. När hon återvänder sitter hennes man vid köksbordet med sin kopp precis som när hon gick. Utgång heter den novellen. Samanta Schweblin föddes 1978 i Buenos Aires men bor numera i Berlin. Hon har skrivit ett par romaner men ser sig i första hand som novellist. Hon är översatt till ca 40 språk. 2022 fick Sju tomma hus National Book Award för bästa översatta bok i USA. 

Titel: Sju tomma rum

Författare: Samanta Schweblin

Översättare: Annakarin Thorburn

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 163

En smakebit på søndag v. 6 2025

"astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  

"Listan var en del av planen. Lola misstänkte att hennes liv blivit för långt, så enkelt och lättviktigt att det nu saknade tillräcklig tyngd för att upphöra. Efter att ha analyserat hur det hade gått för några bekanta hade hon kommit fram till att också på ålderns höst behövde döden en slutgiltig stöt. En känslomässig eller fysisk knuff. Och hon kunde inte ge sin kropp det. Hon ville dö, men varje morgon vaknade hon oundvikligen igen. Det enda hon kunde göra var att organisera allt i den riktningen, krympa sitt eget liv, begränsa sitt utrymme tills det var helt borta. Det var det listan handlade om, det och att fokusera på det viktigaste. Det var en kort lista: Sortera allt. Skänk bort det överflödiga. Packa ner det viktiga. Koncentrera dig på döden. Om han lägger sig i, strunta i honom."

Ur novellen Den uråldriga andningen i novellsamlingen Sju tomma hus . Fler smakebitar HÄR.

Inget av det där

Efter att ha läst ett par noveller i Sju tomma hus av Samanta Schwebelin förstår jag 1/att jag kommer att alla novellerna i samlingen och 2/ att jag kommer att läsa andra novellister från Argentina eller varför inte hela Sydamerika. Hos Samanta Schweblin möter en realism och surrealism; det vardagliga, välbekanta glider ut i något främmande och ibland absurt   som i novellen Inget av det där där jag ibland frustar till och tänker att detta skulle bli en utmärkt film. En äldre dam är ute och far omkring med en son eller en dotter i nejden för att se på hus. De åker till ett fint villaområde med frodiga gräsmattor men förvånansvärt leriga vägar. De kör fast. Mamma har kört ut i ett par fina gräsmattor och lämnat fruktansvärda spår efter sig. En liten gosse iakttar och snart kommer även hans mamma. Bilföraren tar sig in i huset under förevändning att hon behöver ett glas vatten medan hon väntar på ambulansen. Hon mår inte riktigt bra. Läsaren förstår att det inte är första gången mor och son eller dotter är ute på dylika expeditioner. De brukar också passa på att rätta till saker och ting som de tycker är fel och/eller smaklöst i de främmande trädgårdarna och husen. De byter ut och plockar bort helt enkelt. Jag tänker inte avslöja mera än att i slutet av berättelsen har kvinnan i det främmande huset tagit sig hem till modern och sonen eller dottern. Hon letar efter en viss sak som försvunnit från hennes hem. Då förstår en hur det ser ut i det hemmet och förvånas över sonens eller dotterns reaktion. Det finns inget som går att förutse i den här novellen. En får helt enkelt hålla i hatten och hänga med.

Titel: Inget av det där ur Novellsamlingen Sju tomma hus

Författare: Samanta Schweblin

Översättare: Annakarin Thorburn 

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 163

Den indiske tolken

Titelnovellen, Den indiske tolken, av Jhumpa Lahiri handlar om en man

som arbetar som tolk åt en läkare men som också är guide för turister. I novellen guidar han en amerikansk familj bestående av föräldrar med två barn. Mr och mrs Das är indier födda i Amerika. Deras barn, Ronny, Bobby och Tina, är ganska framfusiga och mr Kapasi häpnar över att föräldrarna inte säger åt dem. Fadern kallar modern vid förnamn när han han talar om henne med barnen. Barn och föräldrar är mera som syskon. Bilen måste ständigt göra halt eftersom mr Das är en ihärdig fotograf. Mrs Das målar naglarna; har bruna solglasögon och för kort kjol. Men så småningom lättar hon på glasögonen och börjar intressera sig för chauffören. Hon frågar om honom själv och om hans ansvarsfulla arbete på sjukhuset. Själv hade han inte sett sig som någon maktfaktor. Och hon frågar honom om Soltemplet i Konarak. Det tas bilder. Mrs Das ber om hans adress så att de kan skicka kopior av bilderna. Men mr Kapasi tolkar annorlunda. Han ser framför sig alla brev som ska korsa haven när han väl har fått mrs Das första brev om ca sex veckor. Troligen hade hon ett lika eländigt äktenskap som han själv. Mrs Das avslöjar en hemlighet för mr Kapasi, en hemlighet hon burit ensam under åtta år men som hon nu delar med honom. Hon ber om ett råd. Resten av utflykten blir inte vad någon hoppats på. Den indiske tolken rymmer mycket det korta formatet till trots. Gamla världen möter nya; kulturkrockar, drömmar och förhoppningar som går om intet. Författaren är född i London, uppvuxen i USA och har bengaliskt ursprung. Mycket utav det hon skriver handlar om att inte riktigt höra hemma vaken här eller där. 

Titel: Den indiske tolken

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Ingrid Sjöstrand

Förlag: Forum

Tryckår: 1999

Antal sidor: 226

Den första hustrun

En kvinnlig Nobelpristagare var det i Kaosutmaningen. Plötsligt ser jag något i min bokhylla. Den första hustrun av Pearl Buck. Var har den kommit ifrån? Det är noveller. Har inte tidigare läst noveller av PB. Däremot har jag läst en hel del av hennes romaner. Den goda jorden  är en sådan roman som jag läst flera gånger dessutom. Det var också den hon fick Pulitzerpriset och Nobelpriset för. Fortsättningen har titeln Sönerna. Tredje delen Wang Lungs barnbarn. Första delen är allra bäst. Men nu var det novellerna. Titelnovellen är lång som en kortroman och handlar om en ung kvinna med två barn vars make åkt utomlands för studier. Sju år tar det honom innan han kommer hem igen. Då har han skaffat sig många nya vanor och finner att hustrun är för tråkig. Hon saknar temperament och är okunnig. Han kan inte diskutera något med henne. Svärföräldrarna älskar henne. Hon är så omtänksam mot dem. De förstår sig inte på sonen. Den arma hustrun skickas till skolan för att lära sig lite av allt det hon inte vet. Det går inte så bra. Hon vantrivs och längtar hem. Yuan, som naturligtvis skaffat sig en beläst korthårig kvinna under sin frånvaro, begär skilsmässa. Den unga hustrun undrar vart hon och barnen ska ta vägen. Makens hårdhet och kyla vet inga gränser. Barnen ska så klart han och den korthåriga ta hand om. Den unga hustrun vet precis vad hon ska göra. Och hon gör det. Kvinnornas situation i 30 - talets Kina är inte avundsvärd. På landet sliter de hårt i jordbruket men har inte något att säga till om. I bättre bemedlade familjer kan de, om de sköter sina kort rätt, genom klokhet och list styra både äkta man, barn och ingifta ganska bra. En sådan kvinna är madame Wu i Kvinnopaviljongen. Hon får nästan ha ett eget inlägg. Jag vågade knappast ta tag i den boken, men när jag väl gjorde det blev jag lika förtrollad som någonsin tidigare. Pearl Buck kan sitt Kina och kinesisk historia. Hon var bara fyra månader när hennes föräldrar, som var missionärer, flyttade till Kina. Hon lärde sig kinesiska innan hon kunde tala engelska. Men de krångliga kinesiska skrivtecknen lärde hon sig aldrig. Den första hustrun har ett initierat efterord av en Richard J. Walsh som visar sig vara Pearl Bucks äkta man nummer två. Jag tycker fortfarande som jag alltid tyckt att Pearl Buck mycket väl gjorde sig förtjänt av Nobelpriset i litteratur. Annika Olson skriver i Tidskrift för litteraturvetenskap: "När hon lämnade Kina 1934 var hennes avsikt att återvända. Så blev aldrig fallet. Buck uppfattades av sitt andra hemland Kina som en folkets fiende och nekades resten av sitt liv inresetillstånd. Paradoxalt nog uppfattades hon även som en folkets fiende av sitt första hemland, USA, och var en av dem som FBI-chefen J. E. Hoover bevakade med lupp. 18 Samtidigt som detta var ett reellt problem för Buck under hennes livstid utgör den dubbla tillhörigheten grunden för hennes författarskap och gärning som intellektuell och aktivist. Inte bara som Kinaexpert och brygga mellan USA och Kina,väst och öst, utan även i diskussionen av samhällsproblem som jämställdhet, rasism, synen på funktionshindrade tar hon avstamp i den dubbla tillhörigheten. Hon är rösten som talar både inifrån och utifrån samtidigt."

Titel: Den första hustrun

Författare: Pearl Buck

Översättare: Ragnar Sjöberg & Margit Muscat

Förlag: Lars Hökerbergs Bokförlag

Tryckår: 1938

Antal sidor: 303

Old babes in the Wood

Alltför sent inser jag att jag skulle ha läst alla novellerna i Margaret Atwoods novellsamling Gammal kärlek. Originalets titel är betydligt mera dramatiskt och passar bokens innehåll betydligt bättre. 2019 dog Margaret Atwoods sambo Graeme Gibson i en svår hjärnblödning. Han hade också mot slutet av sitt liv drabbats av demens. Gammal kärlek tillägnas honom  och får ses som ett sorgearbete även om en kan skratta ibland. I novellen Min onda mor berättar en dotter om sin mycket speciella mor som är fullständigt oberäknelig. När dottern frågar vart hennes pappa tagit vägen svarar hennes mor att hon förvandlat honom till trädgårdstomten som står på trappan och att det passar honom mycket bättre för då slipper han att klippa gräs och fatta beslut. Han ogillar båda delarna. Men han är bra. hHan svarar alltid ja när dottern ber honom om glass. Förhållandet mor/dotter böljar upp och ner. I femtonårsåldern meddelar dottern sin mor att hon är ond. Modern tar det som en komplimang. Hon klär sig som en präktig hemmafru med pärlhalsband men det är rent kamouflage. Hon tillreder mystiska röror och kvinnor konsulterar henne i hemliga möten. Mamma ogillar dotterns pojkvän Brian. Universum gillar honom inte heller och tarotkorten talar sitt tydliga språk. Och mycket riktigt. Det går illa för Brian. Ibland är de sams. Däremellan har de ingen kontakt. Åren går och plötsligt hör fadern av sig och de äter lunch och pratar. Fadern har en ny familj som inte vet något om den gamla. Det visar sig att modern aldrig lämnat fram de presenter fadern skickat till dottern. Med tiden blir modern alltmera absurd. Hon berättar om strider hon utkämpat i rymden under hundratals år. Dottern bävar för att presentera sin blivande man för henne. När hon sedan brottas med sin egen femtonåriga dotter berättar hon att mormor varit en häxa och att hon trodde att kraften förts över till dotterdottern, som då inte får missbruka sin makt. 

I  grevens tid. En kanadensisk novell till Ugglans & Bokens Novellresa 2024.

Kärlek, vänskap, hat

Titelnovellen i Alice Munros novellsamling Kärlek, vänskap, handlar om Johanna Parry handlar som är i full färd med att skicka ett tungt gammalt möblemang med tåg västerut till Saskatchewan. Stationsföreståndaren föreslår lastbil men Johanna hör inte på det örat. "Hennes tänder satt hopträngda framtill i munnen, som om de var redo för gräl". Det är en varm septemberdag men Johanna har en lång, gråbrun kappa på sig; kraftiga snörskor och ankelsockor. Men hon saknar hatt och handskar. Hon har en hög, fräknig panna och rött burrigt hår. "Hon hade inget bondskt sätt - i själva verket hade hon inget sätt alls." Johanna går och köper sig en klädsam brun klänning med ett smalt guldskärp i midjan och meddelar försäljerskan att hon troligen kommer att gifta sig i den klänningen. Hon vet ju inte - och det vet ingen annan heller - vilken sorts man hon är på väg till. Är det någon bonde som vill ha en arbetsträl till gården eller en gammal krympling som vill ha en sköterska. Mr McCaulety och han dotterdotter Sabitha som Johanna arbetar som hushållerska hos kommer snart att bli varse att Johanna lämnat Ontario utan förvarning. Mannen Johanna kommer till befinner sig i ett eländigt skick, men Johanna tar handfast itu med mannens sjukdom och smutsen och röran omkring honom. En får inget riktigt begrepp om Johannas ålder. Hon har blivit bortvald i livet men ändå haft ett par människor som brytt sig om henne. Kärlek, vänskap, hat är en ramsa som används i lek. Novellsamlingen består av nio realistiska berättelser som alla handlar om kvinnor. 

Under februari ska vi läsa noveller av kanadensiska författare i Ugglans & Bokens

Novellresan 2024.

Hem

Karin Erlandssons roman Hem kom ut på  Schildts & Söderströms och Bokförlaget Forum, 2021. Den är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2022. Havet är vägen som för ut i världen och ibland leder sjöfararen hem. Det är själva förutsättningen för att leva på en ö. Man måste ständigt vara uppmärksam på havets rörelser, de svalkande vågorna kan i nästa ögonblick bli farliga och skrämmande. Författaren Karin Erlandsson har tidigare skrivit litteratur för barn och ungdomar och hon har också skrivit romaner av thrillerartad karaktär. Hem är en kollektivroman bestående av en rad kvinnoberättelser i novellform som berättar Ålands historia under sextusen år från stenåldern ur kvinnornas och barnens perspektiv. Kvinnorna stod för det dagliga, vardagliga medan männen oftast arbetade på sjön och var borta långa tider. Mycket ser likartat ut genom tiderna. Saknad, oro osäkerhet är kvinnans lott. Vad händer med relationerna och med barnen när  livet levs på håll? Hur blir det när mannen äntligen kommer hem? Känner man igen varandra? Det är en realistisk berättelse; det handlar om att uthärda och överleva. Den sortens liv har en träffat på hos flera andra åländska författare med Anni Blomqvist i spetsen. En får en känsla för sjöfartens betydelse för Åland. I ett sjömansbrev kan en läsa att det är viktigt att ha en kaffepanna och en fartygsandel. Allra först möter en Lia i Saltvik som levde på 800 - talet. Här finns sonen Ragnar som inte utvecklas som han ska. Lia vill inte se. Fadern Olof både ser och förstår. Så möter en kvinnor fån olika delar av Åland under olika århundraden. Sista berättelsen handlar om två kallskänkor på finlandsfärjan. Stella och Carolin delar ljuvt och lett. Då befinner vi oss på Ålands hav 2019. Karin Erlandsson känner väl till den miljö hon skildrar; Ålands historia; seder och bruk; redskap och språkliga egenheter. Hon skickar med en litteraturlista på slutet och riktar ett tack till svärfar som visat henne var vilka öar vikingarna kan tänkas ha passerat. 

Titel: Hem

Författare: Karin Erlandsson

Förlag: Forum I Schildts & Söderström

Tryckår: 2021

Antal sidor: 272 sidor

Omslagsbild: Vägen hem Oljemåning (beskuren) av Jonas Wilén

Veckans mening v. 13 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord leder en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder på en mening som av någon anledning fått oss att stanna till. Min mening kommer ifrån sidan 26 i Jag står här och stryker av Tillie Olsen. Romanus & Selling 2022. Else Lundgren översätttare. 

"Susan, barn nummer två, guldlockig och knubbig, snabbtänkt, pratsam och säker, var allting i utseende och sätt som Emily inte var; Susan som inte kunde motstå Emilys "skatter" och slarvade bort eller hade sönder dem; Susan som berättade roliga historier och gåtor när vi hade främmande och knep applåder medan Emily satt tyst (för att efteråt säga till mig: det var min gåta, mamma, jag hade berättat den för Susan ); Susan som trots de fem årens åldersskillnad bara var ett år efter Emily i sin fysiska utveckling."
 

Noveller

Nu har jag läst Noveller av Tessa Hadley och förstår nu  det fina med författaren. I tio noveller skrivna mellan åren 2003 och 2018 skildrar hon människor som upplever saker som gör skillnad i deras liv. I novellen Bortförandet blir en flicka bortförd av tre levnadsglada studenter utan att familjen märker något.  "Jane Allsop blev bortförd när hon var femton utan att någon märkte det. Det här hände för länge sedan, i Surrey på 1960 - talet, när föräldrar var mera obekymrade." Det står redan i första meningen. Och så är det genomgående. En kastas rakt in i skeendet. Med skeendet menas inte action. Det mesta händer inom människorna; små, små rörelser. Tessa Hadley känner mänskligheten; hon har en skarp psykologisk blick. Och hon älskar släkten som idé. Hur en än vrider och vänder sig så har en vissa band med släkten även om en inte valt den, säger Tessa Hadley i en intervju i Vi läser. Människor konfronteras med sina egna minnen; ibland träffas några personer som inte setts sedan barndomen. Amanda, Chris och Susan möts i mycket vuxen ålder för att dela arvet efter sin gemensamma, barnlösa gudmor. Det triggar naturligtvis igång minnen från gångna tider. Många av personerna i novellerna står utanför på något sätt. De är oftast kvinnor, iakttagare och saknar närmare vänner. De är lite oskuldsfulla och bortkomna. "Jane bekände att hon alltid hade haft en känsla av att stå på fel sida om ett staket, åtskild från det liv hon var ämnad att leva." (Bortförandet). Barn ser plötsligt sina föräldrar med nya och kritiska ögon. När Cecilia i novellen Cecilias uppvaknande återkommer till Florens för att se på konst tillsammans  med föräldrarna ser hon plötsligt hur solkig hennes mors gamla urfällda klänning är och hur hennes far framstår som en riktig petimäter. Och hon inser att italienarna ser med omilda ögon på dem och andra turister; hon förstår dem. Maktordningen och hierarkierna är intressanta i mänskliga relationer; till exempel i en syskonskara. Det här är oavlåtligt intressant läsning. Ett klart och rent språk och träffsäkra formuleringar. Jag får nog ge romanerna, Syskonen och Sent på dagen, en ny chans.

Titel: Noveller

Författare: Tessa Hadley

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021  

Antal sidor: 196                                               r
 

Arvsled

Annika Norlin är låtskrivare och författare. Novellsamlingen Jag ser allt du gör är hennes första skönlitterära verk. Novellen Arvsled handlar om Susanne,  som är ensamstående mor och arbetar inom hemtjänsten. Dottern Miranda har en far som kommer ifrån Brasilien och lyser med sin frånvaro. Susanne berättar för Miranda om faderns stora mod och godhet. Susanne har en obehaglig manlig bekantskap som dessutom är gift. Ändå kommer hon till honom när han ger tecken. När hon säger att det får vara nog trakasserar henne. Susanne tänker i första hand på att dottern ska hållas utanför och följer henne in i klassrummet. De äldre personer som Susanne besöker har var och en sina speciella vanor och önskemål. Mary, som kände Susannes mor och släkten i övrigt, är inte särskilt trevlig. Hon kallar Susanne för horunge och menar att ingen av kvinnorna i Susannes släkt har förstått sig på att välja rätt man  och nu förmodar Mary att Susanne kommer att följa i deras fotspår. Modern söp dessutom ihjäl sig. Susanne slår dövörat till. Som ett svar på Susannes böner händer plötsligt något alldeles oväntat. Annika Norlin skildrar träffsäkert Susannes slitsamma tillvaro och kärleken till dottern Miranda. Inte ett ord för mycket; men vardagligt och enkelt i bjärt kontrast till innehållet. Sådant skapar spänning.

Titel: Jag ser allt du gör

Författare: Annika Norlin

Förlag: Weyler

Tryckår: 2020

Antal sidor: 218

Årsboken

Emmy Mahr är änka sedan två år. Det är mitt i sommaren som är torr och het. Växtligheten har stannat av. Emmy dricker iste och Resorb. Hon är långbent och smal; stark och vig. Hon är som gjord för att sköta en gård. Just nu har hon funderingar på en utäga som kallas Trekanten. I det här läget är hon intresserad av gräset som kan tänkas växa där. Hon har redan skaffat vall ifrån andras små ängar som de inte ens brytt sig om att hyra ut. Bönder som odlat råg klippte ner den redan i juli och gav den till djuren i stället för bagaren. Emmy tänker på när hon kom med sin man Seved till gården Backetorp. Hon hade aldrig sett så många rum, vrår och prång, skåp och luckor och överallt fanns det gott om saker. Det enda saker som inte fanns var pengar. Bland allt annat hon hittade var Seveds farfars lingonalmanackor sedan 36 år tillbaka. Hon lade dem i en svart soppåse och satte ut dem  bland soporna. Men Seved bar in dem igen. Farfar hade ju gjort anteckningar i dem. Emmy tänker på hur hon och Seved träffades på en skogsexkursion för nitton är sedan. Han var med på konferensen och hon serverade maten. Hon tänker också på Seveds allergi som faktiskt tog hans liv. Han var ensam ute i skogen och träffade på en svärm jordgetingar. Emmy är ensam. Döttrarna har sitt. Emmy är varken särskilt lycklig eller särskilt olycklig. Hon trivs på landet. Där händer det mer på ett år än under ett helt liv i en stad. Emmy pratar för sig själv och då och då överrumplas hon av sorgen som är som en väntan utan att få sluta att vänta. Emmys kor får förstklassig skötsel. Det är en gemensam överenskommelse. Hon sköter dem och de ger henne sitt kött. När Emmy går till grannen för att låna balmaskin hade hon helst haft konversationen utomhus. Emmy får visserligen sitta ner på en stol men bjuds inte på någonting. Hermans gård befinner sig i ett sådant tillstånd att en anar att den mycket snart kommer att vara helt förfallen. Årsboken är titelnovellen i Sven Olov Karlssons novellsamling med samma namn. En känner sig som om en vandrar tillsammans med Emmy på Backetorp och lyssnar till både hennes ord och tankar. Hon är en alldeles vanlig, vardaglig människa med en helt egen historia. En stor liten människa.

Titel: Årsboken
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår 2019
Antal sidor: 251

Årsboken passar in på nr 17 i Mias Kaosutmaning 2020, Läs en novell

Irene Holm

Irene Holm är titeln på en novell av den danske författaren Herman Bang (1857 - 1912). Irene Holm är dansös vid Kungliga Teater. En söndag efter gudstjänsten läser fjärdingsmannen upp ett brev ifrån henne vid mötesstenen utanför kyrkan. Irene Holm planerar att ge kurser i dans i gästgivaregården. Hon börjar med en liten grupp på sju barn. Dansösen beskrivs som "liten, tunnsliten, med ett fyrtioårigt småflicksansikte under en skinnbarett, med gamla näsdukar knutna omkring handlederna emot gikt." Hon ska bo i en liten vitkalkad kammare hos smeden; ett bord, en säng, en stol och ett bord med Thorvaldsens gipskristus och två grånade ljus på.  Fröken Holm sliter med sina elever och de är verkligen arbetsvilliga. Barnens föräldrar kommer och sitter längs väggarna och ser på. På kvällarna virkar Irene Holm för att utöka sina förtjänster. Hennes syster skriver från Köpenhamn och ber om pengar. I Berlingske läser Irene Holm om vad som händer på teatern och hon minns sin tid i balettsskolan då hon blivit förödmjukad av balettmästaren. Nu vill hennes danselever ha en avslutningsfest. Elevantalet har växt under tiden och de har övat flitigt. Man börjar med kadriljen. Fröken Holm var idel uppmuntrande nickar och halvhöga franska beteckningar. Sedan följer mauzurka och polonäs. Skolläraren håller tal för fröken Holm "konstens prästinna" och de nio muserna. Och så kommer herr organisten på att fröken Holm ska dansa ett solonummer. Fröken Holm dansar och dansar och drömmer sig bort. Därefter händer det som inte får hända.  - Dagen efter packar Fröken Holm sin champagnekorg och ger sig iväg till nästa by. Där väntar sex elever.  "Dit for hon - för att fortsätta det som man kallar livet."

Den här novellen passar in på nr 5. Läs en novell som översatts ifrån danskan i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV.