Ondskans eventualitet

I Ugglans & Bokens läsutmaning Novelltolvan 2025 har vi kommit fram till Shirley Jackson (1916 - 1965) som är den kvinnliga novellisten i mars. 2024 gav Modernista ut en samling Noveller av amerikanska Shirley Jackson i översättning av Helena Fagertun vilket var väldigt tacknämligt. 

Novellen Ondskans eventualitet får mig allra först att fundera på titeln. Vad menas? Novellen tilldrar sig i en liten stad där det mesta är ganska stillastående. Klasskillnaderna är mycket tydliga. Miss Adela Strangeworth, 71, tillhör de översta skikten; enligt henne själv det allra översta. Hennes familj tillhör stadens grundare. Och hennes rosor är de allra vackraste och mest väldoftande i hela staden. Aldrig skulle hon släppa ifrån sig den minsta lilla rosenknopp. När den nye prästen skulle installeras och kyrkan pryddes med blommor skickade miss Strangeworth över en korg sabelliljor. Hon är mycket måttfull i allt och följer slaviskt sina rutiner. Rigid, tänker jag. Hennes älskade hus misstas för att vara ett museum av en turist; den lilla staden är stolt över miss Strangeworth, hennes hus och hennes rosor. Hon iakttar människorna omkring sig och har synpunkter; ibland tyst för sig själv, ibland högt. "Martha Harper är inte lika ung som förr," tänker miss Strangeworth och får en att dra på smilbandet. Men det har kommit som en oro över staden, tycker den äldre damen, och plockar fram sina brevpapper; det tjocka gräddfärgade med Strangeworth House ingraverat högst upp och det billiga i flera färger som hon bara använder till en viss sorts brev. Det är samma papper som stadens övriga befolkning använder till sina anteckningar och inköpslistor.  När miss Strangeworth skriver på det billiga papperet använder hon en ynklig pennstump. I sina brev besvärar hon sig inte med fakta utan nöjer sig med att sprida misstankar. Miss Strangewort avskyr slarv. Därför är det konstigt att det som händer händer. Slutet på novellen ger läsaren rikliga möjligheter att fundera över fortsättningen. Glidningen mot det skeva är tydligare än i Samanta Schweblins Sju tomma hus, men den finns där om än inte lika obehaglig. Det är inte fel att läsa Ondskans eventualitet ett par gånger.

Titel: Noveller

Författare: Shirley Jackson

Översättare: Helena Fagertun

Förlag: Modernista

Tryckår: 2024

Antal sidor: 351 

Sju tomma hus

Sju tomma hus av Samanta Schweblin innehåller sju noveller; sex korta och en längre. De har en del gemensamt; vuxna som beter sig underligt, barn som är matter-of-fact och helt naturliga; grannar som inte drar jämnt; staket mellan trädgårdar; vardagar som börjar skeva; något är fel, men ligger det i novellen? Eller är det något med läsaren själv? Jag har läst och läst om och jag förstår inte riktigt vad det är författaren gör som får berättelserna att släppa marken. Den första novellen Inget av det där har jag redan skrivit om HÄR. Den andra novellen, Mina föräldrar, mina barn är väldigt underlig. Jag förstår den helt enkelt inte alls. En favoritnovell är den längre med titeln, Den uråldriga andningen, ur vilken förra veckans smakebit är hämtad. I novellen En man utan tur spelar ett par vita trosor en viktig roll. En kvinna i morgonrock vet att hon har något besvärligt att säga till sin man; det är henne tur att säga något. I stället tar hon en sväng på stan. När hon återvänder sitter hennes man vid köksbordet med sin kopp precis som när hon gick. Utgång heter den novellen. Samanta Schweblin föddes 1978 i Buenos Aires men bor numera i Berlin. Hon har skrivit ett par romaner men ser sig i första hand som novellist. Hon är översatt till ca 40 språk. 2022 fick Sju tomma hus National Book Award för bästa översatta bok i USA. 

Titel: Sju tomma rum

Författare: Samanta Schweblin

Översättare: Annakarin Thorburn

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 163

En smakebit på søndag v. 6 2025

"astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  

"Listan var en del av planen. Lola misstänkte att hennes liv blivit för långt, så enkelt och lättviktigt att det nu saknade tillräcklig tyngd för att upphöra. Efter att ha analyserat hur det hade gått för några bekanta hade hon kommit fram till att också på ålderns höst behövde döden en slutgiltig stöt. En känslomässig eller fysisk knuff. Och hon kunde inte ge sin kropp det. Hon ville dö, men varje morgon vaknade hon oundvikligen igen. Det enda hon kunde göra var att organisera allt i den riktningen, krympa sitt eget liv, begränsa sitt utrymme tills det var helt borta. Det var det listan handlade om, det och att fokusera på det viktigaste. Det var en kort lista: Sortera allt. Skänk bort det överflödiga. Packa ner det viktiga. Koncentrera dig på döden. Om han lägger sig i, strunta i honom."

Ur novellen Den uråldriga andningen i novellsamlingen Sju tomma hus . Fler smakebitar HÄR.

Inget av det där

Efter att ha läst ett par noveller i Sju tomma hus av Samanta Schwebelin förstår jag 1/att jag kommer att alla novellerna i samlingen och 2/ att jag kommer att läsa andra novellister från Argentina eller varför inte hela Sydamerika. Hos Samanta Schweblin möter en realism och surrealism; det vardagliga, välbekanta glider ut i något främmande och ibland absurt   som i novellen Inget av det där där jag ibland frustar till och tänker att detta skulle bli en utmärkt film. En äldre dam är ute och far omkring med en son eller en dotter i nejden för att se på hus. De åker till ett fint villaområde med frodiga gräsmattor men förvånansvärt leriga vägar. De kör fast. Mamma har kört ut i ett par fina gräsmattor och lämnat fruktansvärda spår efter sig. En liten gosse iakttar och snart kommer även hans mamma. Bilföraren tar sig in i huset under förevändning att hon behöver ett glas vatten medan hon väntar på ambulansen. Hon mår inte riktigt bra. Läsaren förstår att det inte är första gången mor och son eller dotter är ute på dylika expeditioner. De brukar också passa på att rätta till saker och ting som de tycker är fel och/eller smaklöst i de främmande trädgårdarna och husen. De byter ut och plockar bort helt enkelt. Jag tänker inte avslöja mera än att i slutet av berättelsen har kvinnan i det främmande huset tagit sig hem till modern och sonen eller dottern. Hon letar efter en viss sak som försvunnit från hennes hem. Då förstår en hur det ser ut i det hemmet och förvånas över sonens eller dotterns reaktion. Det finns inget som går att förutse i den här novellen. En får helt enkelt hålla i hatten och hänga med.

Titel: Inget av det där ur Novellsamlingen Sju tomma hus

Författare: Samanta Schweblin

Översättare: Annakarin Thorburn 

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 163

Den indiske tolken

Titelnovellen, Den indiske tolken, av Jhumpa Lahiri handlar om en man

som arbetar som tolk åt en läkare men som också är guide för turister. I novellen guidar han en amerikansk familj bestående av föräldrar med två barn. Mr och mrs Das är indier födda i Amerika. Deras barn, Ronny, Bobby och Tina, är ganska framfusiga och mr Kapasi häpnar över att föräldrarna inte säger åt dem. Fadern kallar modern vid förnamn när han han talar om henne med barnen. Barn och föräldrar är mera som syskon. Bilen måste ständigt göra halt eftersom mr Das är en ihärdig fotograf. Mrs Das målar naglarna; har bruna solglasögon och för kort kjol. Men så småningom lättar hon på glasögonen och börjar intressera sig för chauffören. Hon frågar om honom själv och om hans ansvarsfulla arbete på sjukhuset. Själv hade han inte sett sig som någon maktfaktor. Och hon frågar honom om Soltemplet i Konarak. Det tas bilder. Mrs Das ber om hans adress så att de kan skicka kopior av bilderna. Men mr Kapasi tolkar annorlunda. Han ser framför sig alla brev som ska korsa haven när han väl har fått mrs Das första brev om ca sex veckor. Troligen hade hon ett lika eländigt äktenskap som han själv. Mrs Das avslöjar en hemlighet för mr Kapasi, en hemlighet hon burit ensam under åtta år men som hon nu delar med honom. Hon ber om ett råd. Resten av utflykten blir inte vad någon hoppats på. Den indiske tolken rymmer mycket det korta formatet till trots. Gamla världen möter nya; kulturkrockar, drömmar och förhoppningar som går om intet. Författaren är född i London, uppvuxen i USA och har bengaliskt ursprung. Mycket utav det hon skriver handlar om att inte riktigt höra hemma vaken här eller där. 

Titel: Den indiske tolken

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Ingrid Sjöstrand

Förlag: Forum

Tryckår: 1999

Antal sidor: 226

Den första hustrun

En kvinnlig Nobelpristagare var det i Kaosutmaningen. Plötsligt ser jag något i min bokhylla. Den första hustrun av Pearl Buck. Var har den kommit ifrån? Det är noveller. Har inte tidigare läst noveller av PB. Däremot har jag läst en hel del av hennes romaner. Den goda jorden  är en sådan roman som jag läst flera gånger dessutom. Det var också den hon fick Pulitzerpriset och Nobelpriset för. Fortsättningen har titeln Sönerna. Tredje delen Wang Lungs barnbarn. Första delen är allra bäst. Men nu var det novellerna. Titelnovellen är lång som en kortroman och handlar om en ung kvinna med två barn vars make åkt utomlands för studier. Sju år tar det honom innan han kommer hem igen. Då har han skaffat sig många nya vanor och finner att hustrun är för tråkig. Hon saknar temperament och är okunnig. Han kan inte diskutera något med henne. Svärföräldrarna älskar henne. Hon är så omtänksam mot dem. De förstår sig inte på sonen. Den arma hustrun skickas till skolan för att lära sig lite av allt det hon inte vet. Det går inte så bra. Hon vantrivs och längtar hem. Yuan, som naturligtvis skaffat sig en beläst korthårig kvinna under sin frånvaro, begär skilsmässa. Den unga hustrun undrar vart hon och barnen ska ta vägen. Makens hårdhet och kyla vet inga gränser. Barnen ska så klart han och den korthåriga ta hand om. Den unga hustrun vet precis vad hon ska göra. Och hon gör det. Kvinnornas situation i 30 - talets Kina är inte avundsvärd. På landet sliter de hårt i jordbruket men har inte något att säga till om. I bättre bemedlade familjer kan de, om de sköter sina kort rätt, genom klokhet och list styra både äkta man, barn och ingifta ganska bra. En sådan kvinna är madame Wu i Kvinnopaviljongen. Hon får nästan ha ett eget inlägg. Jag vågade knappast ta tag i den boken, men när jag väl gjorde det blev jag lika förtrollad som någonsin tidigare. Pearl Buck kan sitt Kina och kinesisk historia. Hon var bara fyra månader när hennes föräldrar, som var missionärer, flyttade till Kina. Hon lärde sig kinesiska innan hon kunde tala engelska. Men de krångliga kinesiska skrivtecknen lärde hon sig aldrig. Den första hustrun har ett initierat efterord av en Richard J. Walsh som visar sig vara Pearl Bucks äkta man nummer två. Jag tycker fortfarande som jag alltid tyckt att Pearl Buck mycket väl gjorde sig förtjänt av Nobelpriset i litteratur. Annika Olson skriver i Tidskrift för litteraturvetenskap: "När hon lämnade Kina 1934 var hennes avsikt att återvända. Så blev aldrig fallet. Buck uppfattades av sitt andra hemland Kina som en folkets fiende och nekades resten av sitt liv inresetillstånd. Paradoxalt nog uppfattades hon även som en folkets fiende av sitt första hemland, USA, och var en av dem som FBI-chefen J. E. Hoover bevakade med lupp. 18 Samtidigt som detta var ett reellt problem för Buck under hennes livstid utgör den dubbla tillhörigheten grunden för hennes författarskap och gärning som intellektuell och aktivist. Inte bara som Kinaexpert och brygga mellan USA och Kina,väst och öst, utan även i diskussionen av samhällsproblem som jämställdhet, rasism, synen på funktionshindrade tar hon avstamp i den dubbla tillhörigheten. Hon är rösten som talar både inifrån och utifrån samtidigt."

Titel: Den första hustrun

Författare: Pearl Buck

Översättare: Ragnar Sjöberg & Margit Muscat

Förlag: Lars Hökerbergs Bokförlag

Tryckår: 1938

Antal sidor: 303

Old babes in the Wood

Alltför sent inser jag att jag skulle ha läst alla novellerna i Margaret Atwoods novellsamling Gammal kärlek. Originalets titel är betydligt mera dramatiskt och passar bokens innehåll betydligt bättre. 2019 dog Margaret Atwoods sambo Graeme Gibson i en svår hjärnblödning. Han hade också mot slutet av sitt liv drabbats av demens. Gammal kärlek tillägnas honom  och får ses som ett sorgearbete även om en kan skratta ibland. I novellen Min onda mor berättar en dotter om sin mycket speciella mor som är fullständigt oberäknelig. När dottern frågar vart hennes pappa tagit vägen svarar hennes mor att hon förvandlat honom till trädgårdstomten som står på trappan och att det passar honom mycket bättre för då slipper han att klippa gräs och fatta beslut. Han ogillar båda delarna. Men han är bra. hHan svarar alltid ja när dottern ber honom om glass. Förhållandet mor/dotter böljar upp och ner. I femtonårsåldern meddelar dottern sin mor att hon är ond. Modern tar det som en komplimang. Hon klär sig som en präktig hemmafru med pärlhalsband men det är rent kamouflage. Hon tillreder mystiska röror och kvinnor konsulterar henne i hemliga möten. Mamma ogillar dotterns pojkvän Brian. Universum gillar honom inte heller och tarotkorten talar sitt tydliga språk. Och mycket riktigt. Det går illa för Brian. Ibland är de sams. Däremellan har de ingen kontakt. Åren går och plötsligt hör fadern av sig och de äter lunch och pratar. Fadern har en ny familj som inte vet något om den gamla. Det visar sig att modern aldrig lämnat fram de presenter fadern skickat till dottern. Med tiden blir modern alltmera absurd. Hon berättar om strider hon utkämpat i rymden under hundratals år. Dottern bävar för att presentera sin blivande man för henne. När hon sedan brottas med sin egen femtonåriga dotter berättar hon att mormor varit en häxa och att hon trodde att kraften förts över till dotterdottern, som då inte får missbruka sin makt. 

I  grevens tid. En kanadensisk novell till Ugglans & Bokens Novellresa 2024.

Kärlek, vänskap, hat

Titelnovellen i Alice Munros novellsamling Kärlek, vänskap, handlar om Johanna Parry handlar som är i full färd med att skicka ett tungt gammalt möblemang med tåg västerut till Saskatchewan. Stationsföreståndaren föreslår lastbil men Johanna hör inte på det örat. "Hennes tänder satt hopträngda framtill i munnen, som om de var redo för gräl". Det är en varm septemberdag men Johanna har en lång, gråbrun kappa på sig; kraftiga snörskor och ankelsockor. Men hon saknar hatt och handskar. Hon har en hög, fräknig panna och rött burrigt hår. "Hon hade inget bondskt sätt - i själva verket hade hon inget sätt alls." Johanna går och köper sig en klädsam brun klänning med ett smalt guldskärp i midjan och meddelar försäljerskan att hon troligen kommer att gifta sig i den klänningen. Hon vet ju inte - och det vet ingen annan heller - vilken sorts man hon är på väg till. Är det någon bonde som vill ha en arbetsträl till gården eller en gammal krympling som vill ha en sköterska. Mr McCaulety och han dotterdotter Sabitha som Johanna arbetar som hushållerska hos kommer snart att bli varse att Johanna lämnat Ontario utan förvarning. Mannen Johanna kommer till befinner sig i ett eländigt skick, men Johanna tar handfast itu med mannens sjukdom och smutsen och röran omkring honom. En får inget riktigt begrepp om Johannas ålder. Hon har blivit bortvald i livet men ändå haft ett par människor som brytt sig om henne. Kärlek, vänskap, hat är en ramsa som används i lek. Novellsamlingen består av nio realistiska berättelser som alla handlar om kvinnor. 

Under februari ska vi läsa noveller av kanadensiska författare i Ugglans & Bokens

Novellresan 2024.

Hem

Karin Erlandssons roman Hem kom ut på  Schildts & Söderströms och Bokförlaget Forum, 2021. Den är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2022. Havet är vägen som för ut i världen och ibland leder sjöfararen hem. Det är själva förutsättningen för att leva på en ö. Man måste ständigt vara uppmärksam på havets rörelser, de svalkande vågorna kan i nästa ögonblick bli farliga och skrämmande. Författaren Karin Erlandsson har tidigare skrivit litteratur för barn och ungdomar och hon har också skrivit romaner av thrillerartad karaktär. Hem är en kollektivroman bestående av en rad kvinnoberättelser i novellform som berättar Ålands historia under sextusen år från stenåldern ur kvinnornas och barnens perspektiv. Kvinnorna stod för det dagliga, vardagliga medan männen oftast arbetade på sjön och var borta långa tider. Mycket ser likartat ut genom tiderna. Saknad, oro osäkerhet är kvinnans lott. Vad händer med relationerna och med barnen när  livet levs på håll? Hur blir det när mannen äntligen kommer hem? Känner man igen varandra? Det är en realistisk berättelse; det handlar om att uthärda och överleva. Den sortens liv har en träffat på hos flera andra åländska författare med Anni Blomqvist i spetsen. En får en känsla för sjöfartens betydelse för Åland. I ett sjömansbrev kan en läsa att det är viktigt att ha en kaffepanna och en fartygsandel. Allra först möter en Lia i Saltvik som levde på 800 - talet. Här finns sonen Ragnar som inte utvecklas som han ska. Lia vill inte se. Fadern Olof både ser och förstår. Så möter en kvinnor fån olika delar av Åland under olika århundraden. Sista berättelsen handlar om två kallskänkor på finlandsfärjan. Stella och Carolin delar ljuvt och lett. Då befinner vi oss på Ålands hav 2019. Karin Erlandsson känner väl till den miljö hon skildrar; Ålands historia; seder och bruk; redskap och språkliga egenheter. Hon skickar med en litteraturlista på slutet och riktar ett tack till svärfar som visat henne var vilka öar vikingarna kan tänkas ha passerat. 

Titel: Hem

Författare: Karin Erlandsson

Förlag: Forum I Schildts & Söderström

Tryckår: 2021

Antal sidor: 272 sidor

Omslagsbild: Vägen hem Oljemåning (beskuren) av Jonas Wilén

Veckans mening v. 13 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord leder en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder på en mening som av någon anledning fått oss att stanna till. Min mening kommer ifrån sidan 26 i Jag står här och stryker av Tillie Olsen. Romanus & Selling 2022. Else Lundgren översätttare. 

"Susan, barn nummer två, guldlockig och knubbig, snabbtänkt, pratsam och säker, var allting i utseende och sätt som Emily inte var; Susan som inte kunde motstå Emilys "skatter" och slarvade bort eller hade sönder dem; Susan som berättade roliga historier och gåtor när vi hade främmande och knep applåder medan Emily satt tyst (för att efteråt säga till mig: det var min gåta, mamma, jag hade berättat den för Susan ); Susan som trots de fem årens åldersskillnad bara var ett år efter Emily i sin fysiska utveckling."
 

Noveller

Nu har jag läst Noveller av Tessa Hadley och förstår nu  det fina med författaren. I tio noveller skrivna mellan åren 2003 och 2018 skildrar hon människor som upplever saker som gör skillnad i deras liv. I novellen Bortförandet blir en flicka bortförd av tre levnadsglada studenter utan att familjen märker något.  "Jane Allsop blev bortförd när hon var femton utan att någon märkte det. Det här hände för länge sedan, i Surrey på 1960 - talet, när föräldrar var mera obekymrade." Det står redan i första meningen. Och så är det genomgående. En kastas rakt in i skeendet. Med skeendet menas inte action. Det mesta händer inom människorna; små, små rörelser. Tessa Hadley känner mänskligheten; hon har en skarp psykologisk blick. Och hon älskar släkten som idé. Hur en än vrider och vänder sig så har en vissa band med släkten även om en inte valt den, säger Tessa Hadley i en intervju i Vi läser. Människor konfronteras med sina egna minnen; ibland träffas några personer som inte setts sedan barndomen. Amanda, Chris och Susan möts i mycket vuxen ålder för att dela arvet efter sin gemensamma, barnlösa gudmor. Det triggar naturligtvis igång minnen från gångna tider. Många av personerna i novellerna står utanför på något sätt. De är oftast kvinnor, iakttagare och saknar närmare vänner. De är lite oskuldsfulla och bortkomna. "Jane bekände att hon alltid hade haft en känsla av att stå på fel sida om ett staket, åtskild från det liv hon var ämnad att leva." (Bortförandet). Barn ser plötsligt sina föräldrar med nya och kritiska ögon. När Cecilia i novellen Cecilias uppvaknande återkommer till Florens för att se på konst tillsammans  med föräldrarna ser hon plötsligt hur solkig hennes mors gamla urfällda klänning är och hur hennes far framstår som en riktig petimäter. Och hon inser att italienarna ser med omilda ögon på dem och andra turister; hon förstår dem. Maktordningen och hierarkierna är intressanta i mänskliga relationer; till exempel i en syskonskara. Det här är oavlåtligt intressant läsning. Ett klart och rent språk och träffsäkra formuleringar. Jag får nog ge romanerna, Syskonen och Sent på dagen, en ny chans.

Titel: Noveller

Författare: Tessa Hadley

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021  

Antal sidor: 196                                               r
 

Arvsled

Annika Norlin är låtskrivare och författare. Novellsamlingen Jag ser allt du gör är hennes första skönlitterära verk. Novellen Arvsled handlar om Susanne,  som är ensamstående mor och arbetar inom hemtjänsten. Dottern Miranda har en far som kommer ifrån Brasilien och lyser med sin frånvaro. Susanne berättar för Miranda om faderns stora mod och godhet. Susanne har en obehaglig manlig bekantskap som dessutom är gift. Ändå kommer hon till honom när han ger tecken. När hon säger att det får vara nog trakasserar henne. Susanne tänker i första hand på att dottern ska hållas utanför och följer henne in i klassrummet. De äldre personer som Susanne besöker har var och en sina speciella vanor och önskemål. Mary, som kände Susannes mor och släkten i övrigt, är inte särskilt trevlig. Hon kallar Susanne för horunge och menar att ingen av kvinnorna i Susannes släkt har förstått sig på att välja rätt man  och nu förmodar Mary att Susanne kommer att följa i deras fotspår. Modern söp dessutom ihjäl sig. Susanne slår dövörat till. Som ett svar på Susannes böner händer plötsligt något alldeles oväntat. Annika Norlin skildrar träffsäkert Susannes slitsamma tillvaro och kärleken till dottern Miranda. Inte ett ord för mycket; men vardagligt och enkelt i bjärt kontrast till innehållet. Sådant skapar spänning.

Titel: Jag ser allt du gör

Författare: Annika Norlin

Förlag: Weyler

Tryckår: 2020

Antal sidor: 218

Årsboken

Emmy Mahr är änka sedan två år. Det är mitt i sommaren som är torr och het. Växtligheten har stannat av. Emmy dricker iste och Resorb. Hon är långbent och smal; stark och vig. Hon är som gjord för att sköta en gård. Just nu har hon funderingar på en utäga som kallas Trekanten. I det här läget är hon intresserad av gräset som kan tänkas växa där. Hon har redan skaffat vall ifrån andras små ängar som de inte ens brytt sig om att hyra ut. Bönder som odlat råg klippte ner den redan i juli och gav den till djuren i stället för bagaren. Emmy tänker på när hon kom med sin man Seved till gården Backetorp. Hon hade aldrig sett så många rum, vrår och prång, skåp och luckor och överallt fanns det gott om saker. Det enda saker som inte fanns var pengar. Bland allt annat hon hittade var Seveds farfars lingonalmanackor sedan 36 år tillbaka. Hon lade dem i en svart soppåse och satte ut dem  bland soporna. Men Seved bar in dem igen. Farfar hade ju gjort anteckningar i dem. Emmy tänker på hur hon och Seved träffades på en skogsexkursion för nitton är sedan. Han var med på konferensen och hon serverade maten. Hon tänker också på Seveds allergi som faktiskt tog hans liv. Han var ensam ute i skogen och träffade på en svärm jordgetingar. Emmy är ensam. Döttrarna har sitt. Emmy är varken särskilt lycklig eller särskilt olycklig. Hon trivs på landet. Där händer det mer på ett år än under ett helt liv i en stad. Emmy pratar för sig själv och då och då överrumplas hon av sorgen som är som en väntan utan att få sluta att vänta. Emmys kor får förstklassig skötsel. Det är en gemensam överenskommelse. Hon sköter dem och de ger henne sitt kött. När Emmy går till grannen för att låna balmaskin hade hon helst haft konversationen utomhus. Emmy får visserligen sitta ner på en stol men bjuds inte på någonting. Hermans gård befinner sig i ett sådant tillstånd att en anar att den mycket snart kommer att vara helt förfallen. Årsboken är titelnovellen i Sven Olov Karlssons novellsamling med samma namn. En känner sig som om en vandrar tillsammans med Emmy på Backetorp och lyssnar till både hennes ord och tankar. Hon är en alldeles vanlig, vardaglig människa med en helt egen historia. En stor liten människa.

Titel: Årsboken
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår 2019
Antal sidor: 251

Årsboken passar in på nr 17 i Mias Kaosutmaning 2020, Läs en novell

Irene Holm

Irene Holm är titeln på en novell av den danske författaren Herman Bang (1857 - 1912). Irene Holm är dansös vid Kungliga Teater. En söndag efter gudstjänsten läser fjärdingsmannen upp ett brev ifrån henne vid mötesstenen utanför kyrkan. Irene Holm planerar att ge kurser i dans i gästgivaregården. Hon börjar med en liten grupp på sju barn. Dansösen beskrivs som "liten, tunnsliten, med ett fyrtioårigt småflicksansikte under en skinnbarett, med gamla näsdukar knutna omkring handlederna emot gikt." Hon ska bo i en liten vitkalkad kammare hos smeden; ett bord, en säng, en stol och ett bord med Thorvaldsens gipskristus och två grånade ljus på.  Fröken Holm sliter med sina elever och de är verkligen arbetsvilliga. Barnens föräldrar kommer och sitter längs väggarna och ser på. På kvällarna virkar Irene Holm för att utöka sina förtjänster. Hennes syster skriver från Köpenhamn och ber om pengar. I Berlingske läser Irene Holm om vad som händer på teatern och hon minns sin tid i balettsskolan då hon blivit förödmjukad av balettmästaren. Nu vill hennes danselever ha en avslutningsfest. Elevantalet har växt under tiden och de har övat flitigt. Man börjar med kadriljen. Fröken Holm var idel uppmuntrande nickar och halvhöga franska beteckningar. Sedan följer mauzurka och polonäs. Skolläraren håller tal för fröken Holm "konstens prästinna" och de nio muserna. Och så kommer herr organisten på att fröken Holm ska dansa ett solonummer. Fröken Holm dansar och dansar och drömmer sig bort. Därefter händer det som inte får hända.  - Dagen efter packar Fröken Holm sin champagnekorg och ger sig iväg till nästa by. Där väntar sex elever.  "Dit for hon - för att fortsätta det som man kallar livet."

Den här novellen passar in på nr 5. Läs en novell som översatts ifrån danskan i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

Hustrun

Hustrun är en novell i novellsamlingen Kamelior och andra koreanska noveller av Kim Yu - jong. Han dog ung, endast tjugonio år gammal, och efterlämnade ett trettiotal noveller. Han skrev gärna om människor som bodde på landet i byar och deras egenheter. I Hustrun är det en skogshuggare som berättar om sitt äktenskapliga liv. Hans hustru är väldigt ful; hennes näsa liknar trynet på en gris. Men  en man tar ju inte en hustru för hennes skönhet. "En kvinna visar sig värdig genom sin roll som barnaföderska." Detvå makarna grälar ständigt och jämt och i byn har de blivit kända som ett problempar. Men mannen tycker att grälen fyller en funktion. De rent av håller samman äktenskapet. "Gräl kan ge en renande katarsiseffekt och spola bort gamla varbölder och emotionella avlagringar och ge plats åt nya. Man finner nöje i att slå sin hustru som ett sätt att bli av med en emotionell värk." När hustrun har fött en son blir hon uppstudsig. Hon vet att hon har stärkt sin ställning. När maken vill ha fler söner påpekar hon mycket riktigt att han inte kan försörja dem. Hustrun är den av de två som kan kläcka idéer. Det gör hon nu också och de förenas i planering och arbete. Men det vill sig inte riktigt. Och än värre blir det när maken upptäcker att hustrun sminkar sig och roar sig med en illa beryktad man. 
Det är en grym och hård berättelse om ett liv som innebär hårt arbete och mycket lite förtjänster. Trots gräl och misshandel förefaller mannen och hustrun att var överens på något plan. De är ganska jämnbördiga och de vet var de har varandra. Jag undrar hur kvinnans berättelse hade sett ut.

I Ugglan och Bokens läsutmaning Månadens språk 2019 
är språket för november koreanska. Så här passar novellen Hustrun

Kattmänniska

Titelnovellen, Kattmänniska i novellsamlingen Kattmänniska och andra berättelser, publicerades allra först i The New Yorker. Den fick omedelbart en väldig spridning och kopplades ihop med metoo - debatten. Novellen handlar om en 20 - årig flicka, Margot,  som studerar och arbetar med att sälja godis på en kvalitetsbiograf. En kväll möter hon en 34 - årig man, Robert, som köper popcorn och gummibjörnar av henne. Han är ganska gullig på ett skogshuggaraktigt vis. Men han är lite mullig och har sluttande axlar. Margot flirtar med honom av pur tristess. Robert kommer tillbaka; han ber om hennes nummer och får det. Sedan utbryter en flitig sms - växling och en vacker dag går de på bio. Inte den film Margot skulle ha valt, men i alla fall.  Drink? undrar Robert lite halvhjärtat. Men Margot är för ung för baren Robert tänkt sig. Det blir öl på ett enklare ställe. Hon känner sig löjlig och dricker fler öl än hon egentligen tål. Efteråt i bilen hem är det hon som tar initiativet till en fortsatt samvaro. Visserligen är Roberts kyssar urdåliga, men Margot släpper inte riktigt fram det. " Hon fann sig uppslukad av en fantasi medan de kysstes, så helt och hållet sprungen ur hennes ego..."  De åker till Roberts lägenhet. Som läsare känner en att kemin inte alls stämmer. Och att det kanske också rör sig om en klasskillnad. Det framgår inte riktigt vad Robert arbetar med. Margot har gjort sig en fantasibild av honom och hur hon vill att han ska vara. Antagligen är det likadant med honom. Han blir lätt chockerad när han förstår att hon varit tillsammans med en rad män före honom. Margot brister i högt och ljudligt skratt åt hans förvåning. Det var inte bra. Ingen man vill bli skrattad åt. Margot gillar inte hans slappa mage och bara väntar på att det hela ska vara över så att hon kan åka hem. Aldrig mer vill hon se honom. När Robert dyker upp på studentbaren skyddar vännerna Margot. Robert smsar och ber om en förklaring. Vad gjorde han fel? Men han får inget svar. En intressant novell som skulle kunna diskuteras till exempel i en läsecirkel. Mycket skickligt skriven. Översatt av Amanda Svensson. Kattmänniska passar in på nr 36 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell med något fyrbent i titeln

Sightseeing

Sightseeing är en långnovell med samma titel som den samling den är tagen ur. Den thailändske författaren Rattawut Lapcharoensap, född 1979, skildrar en ung man som bor tillsammans med sin mor i Bangkok. Han ser fram emot att snart börja på ett universitet längre norrut i landet. Hans mor är en vacker och klok kvinna som han trivs bra tillsammans med. Men - han har börjat iaktta oroande tecken. Hon missar när hon sminkar sig och hon stöter emot saker. Så småningom går det upp för honom att hon börjar bli blind. Doktorn ger inget hopp. De har kommit för sent. Solglasögon rekommenderas. De bestämmer sig för att åka på en semesterresa. Mamma vill se en viss ö och de ger sig iväg. Men först inhandlar modern ett par lyxiga Armani - solglasögon. Sonen åhör häpet vilken stenhård förhandlare modern kan vara. Under den långa resan till ön blir modern väldigt sjösjuk. Hon hänger över relingen och kräks. Och - vad händer då? Det säger jag inte. Det är en varm och ömsint skildring av ett mor/son - förhållande. Båda funderar över framtiden. Du tänker väl åka iväg frågar modern oroligt. Vet inte så noga. Naturligtvis undrar alla hur detta ska gå. Slutet är jag inte säker på.

Författare: Rattawut Lapcharoensap
Titel: Sightseeing
Översättning: Ia Lind
Förlag: Norstedts
Tryckår: 2006

Sightseeing passar in på nr 7 Läs en novell där någon bor på hotell i Ugglans & bokens läsutmaning Läs en novell IV

Ny radioföljetong

Norstedts förlag

Imorgon, tisdag, läser Sara Arnia sista avsnittet av Margareta Lindholms Skogen
På onsdag börjar den nya radioföljetongen Sightseeing av den thailändske författaren Rattawut Lapcharoensap född 1979. Sightseeing visar upp ett annat Thailand än det en läser om i turistbroschyrer. Den innehåller tre berättelser och handlar om kulturkrockar
I den första berättelsen "Farangs" gör sonen till en hotellägare misstaget att förälska sig i en västerländsk flicka, vilket leder till en dramatisk uppgörelse med flickans uppblåste amerikanske pojkvän.
I "At the café lovely" skildras vad som inträffar när en ung fattig man bjuder sin yngre bror på McDonald's som en födelsedagspresent.
I berättelsen "Sightseeing" reser en ung man med sin nästan blinda mor till de paradisöar hon längtat till, långt bortom turistorternas skräniga vardag.
Sightseeing har blivit nominerad på shortlisten till The Guardian First Book Award. Ia Lind har gjort översättningen och Emil Almén är uppläsare.

För ful

Alfhild Agrell (1849 - 1923) var samtida med Strindberg och efter honom tidens bästa dramatiker. Strindberg beskyllde henne för att vara manshatare och han och flera andra hjälptes åt att mota undan henne och de övriga av tidens skrivande kvinnor. Men Alfhild Agrell fortsatte att skriva. Nyligen kom en samling av Alfhild Agrells noveller med ett efterord av Ebba Witt -  Brattström. En av novellerna har titeln För ful. Den publicerades först 1897 i Dagens Nyheter. Andra meningen i novellen lyder: Hans fulhet hörde till den sorgligaste arten: den groteska. Han var undersätsig, hade långa armar, ett litet ansikte med små ögon, stripigt hår och skägg och en utskjutande mun. Mest av allt liknade han en orangutang. Barnen gjorde narr åt honom och de vuxna varnade sina små för honom. Mannen, som hette herr Ek, var intelligent och utbildade sig och såg fram emot att meddela sitt vetande åt barn. Men det fungerade inte alls. Han fick dra sig tillbaka och syssla med översättningsarbete och renskrivning. En kvinna i huset där han bor talar vänligt till honom. Dottern Agnes, 6 år, tar intryck av sin mor och blir den fule mannens nära vän och ständiga sällskap. Han hjälper henne med läxorna och hon är solen i hans liv. En dag när Agnes kommer till herr Ek är han sjuk; mycket sjuk. Han vet att han ska dö och han vill förbereda Agnes. Han ber henne att bränna några brev. En biljett faller ur ett brev och herr Ek berättar den sorgliga historien som sin enda, stora och bittra kärlek. En skoningslös berättelse där döden kommer som en befrielse. Boven i dramat är ingen man utan en hjärtlös kvinna. Alfhild Agrell är väldigt konsekvent. Inget blir herr Ek besparat och han dör på slutet. Det är opera i novellform.
Om en vill läsa om Alfhild Agrell finns till exempel: Alfhild Agrell : rebell, humorist, berättare 2014 av Ingrid Nordin - Hennel och Dömd och glömd från 1981 av samma författare.
Den här novellen passar in på nr 29 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell där någon dör/har dött

Titel: För ful (Ur Noveller)
Författare: Alfhild Agrell
Förlag: Atrium
Tryckår: 2019
Antal sidor: 12 sidor 

Den genomskinliga rättikan

Den genomskinliga rättikan, 1985,  är en delvis självbiografisk novell av nobelpristagaren  Mo Yan i novellsamlingen med samma namn. Pojken som kallas Svartungen rekryteras som medhjälpare till en stenhuggare som ska hjälpa till med en fördämningsvall som ska breddas. Arbetsledaren svär och skriker om kommunpamparna som tar folk ifrån byns arbetsstyrka. Vid arbetsplatsen står vice -  direktör Liu och domderar och kallar Svartungen "ditt lilla apkräk". Tonen är väldigt rå i största allmänhet. Han får arbeta tillsammans med kvinnorna där  det finns en vacker flicka vid namn Krysantemum som intresserar för honom. Så småningom kommer Svartungen att dra bälgen till smeden något som också Mo Yan också provat på. Det är också ett hårt arbete. Den gamle smeden blir så småningom utmotad av den ondsinte enögde smedgesällen som sätter skräck i alla. Så småningom utvecklas ett triangeldrama som visar sig omfatta fyra personer. Mo Yans novell är mustig och märgfull. Naturen skildras kärleksfullt och står som motvikt till det hårda arbetet och de långa arbetsdagarna. Svartungen som inte talar har desto starkare sinnesförnimmelser. Humorn är burlesk och berättarglädjen är det inget fel på. William Faulkner står högt i kurs hos kinesiska författare. Så också hos Mo Yan, som dock betraktar sig som Faulkners jämlike. De vackra saxklippsillustrationerna i boken är gjorda av konstnären Zhang Hui från Mo Yans hemtrakter. Översättare är sinologen Göran Malmqvist.
Novellen passar in på nr 8 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell vars titel består av tre ord.
Dessutom råkar den passa in i Läsutmaningen Månades språk som i mars är kinesiska.

Titel: Den genomskinliga rättikan 
Ur novellsamlingen:  Den genomskinliga rättikan
Författare: Mo Yan
Översättare: Göran Malmqvist
Förlag: Tranan
Tryckår: 2014
Antal sidor: 66