Äta fisk i ensamhet

Ugglan & Boken: Novelltolvan 2025. Vi är redan i maj månad och månadens författare är Lydia Davis. Jag har läst novellen Äta fisk i ensamhet ur novellsamlingen med den underbara titeln Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare. En understimulerad person - svårt att säga om det är en man eller en kvinna, men jag tror att det kanske är en man. Vederbörande äter helst fisk hemma för luktens skull. Det kan vara sardiner, lax, sardeller och tonfisk. Men så visar det sig att den här personen gärna äter fisk på restaurang också. Men det måste vara fisk som uppfyller vissa krav. Vederbörande har en lista över rekommenderade fiskar i plånboken. (Detta talar för att det är en man som är huvudperson. En kvinna hade haft listan i handväskan.) Hälleflundra från Stilla hav det går bra att äta men inte från Atlanten medan pilgrimsmusslor kan ätas fritt men - med viss försiktighet. En gång ute på landet är vår huvudperson hänvisad till en restaurang som råkar ha öppet. Den är inte särskilt välbesökt, men de erbjuder spjutfiskkotlett. Spjutfisk står visserligen inte med på tillåtna listan men någon gång kan det vara tillåtet med ett undantag. Kocken låter meddela att han gärna vill veta vad hans gäst tycker om kotletten. Eftersom portionen är så rikligt tilltagen orkar gästen inte äta upp hela fiskkotletten men ber att få med resten hem. Detta blir ett svårt dilemma för honom. Vad ska den stackars kocken tro? Han kunde gott ha ätit upp allt. Jag får intrycket av en ensam, kulinariskt kunnig men ganska rigid men känslig, ängslig människa med få intressen. Om det nu är en man så tror jag att han är ungefär sextiofem år. Men vad vet jag. Jag tycker lite synd om honom. 

Författare: Lydia Davis

Titel: Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare

Översättare: Malin Bylund Westfelt

Förlag: Etta

Tryckår: 2015

Antal sidor: 307

Novelltolvan i april: Jamaica Kincaid: Flicka

Ugglan & Boken: Novelltolvan i april: Jamaica Kincaid. Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den västindiska ön Antigua. I tonåren flyttade hon till New York för att arbeta som au pair och i USA blev hon sedan kvar. Hon läste in high school och gick vidare till collegestudier. Hon började också skriva intervjuer för olika tidskrifter och bytte under samma period sitt namn till Jamaica Kincaid. 1979 gifte hon sig med Allen Shawn, en kompositör och collegeprofessor, de fick två barn och flyttade till Vermont. Nu är Kincaid professor vid Harvard och undervisar i afrikanska och afroamerikanska studier, och litterär gestaltning. 

I Människosaker. Dikter och noveller på liv och död ifrån Afrika Asien och Latinamerika hittar jag en både tragisk och komisk novell av Jamaica Kincaid som har titeln Flicka. En (överdrivet) energisk mor tillhåller sin dotter hur hon ska uppföra sig i olika situationer i livet. Hon ska tvätta vittvätten på måndagar och kulörtvätten på tisdagar. Flickan ska gå som en dam på söndagarna och inte som den slampa hon så gärna vill vara (!). Hon får inte tala med matroser ens om det bara gäller att visa vägen. En får en känsla av att modern talar i rasande fart. Dotterns försök att försvara sig kommer helt bort i moderns svada. Frukt får dottern inte äta på gatan på grund av de flugor som då kommer att förfölja henne. Kasta inte sten på koltrasten, ty det är kanske inte en koltrast. Så här gör du brödpudding och så här tar du bort ett foster innan det ens blivit ett. Känn alltid på brödet för att vara säker på att det är färskt. Dottern: Men om inte bagaren låter mig känna på brödet. Modern storknar: Du menar att du trots allt verkligen kan komma att bli en kvinna som  bagaren inte låter komma nära brödet! Den här novellen säger en hel del om det samhälle där den äger rum; ett samhälle i vilket det inte kan ha varit lätt att vara kvinna.

Novellen finns även med i samlingen På flodens botten.

Äktenskapsarrangörerna

Helena på bokbloggen Ugglan & boken står för läsutmaningen Novelltolvan 2025. En novell per månad. I januari är  det Chimamanda Ngosi Adichie som är månadens författare. Ur novellsamlingen Det där som nästan kväver dig har jag valt novellen Äktenskapsmäklarna.

En ung (min förmodan), kvinna, Chinaza Okafur, reser med sin nye man från Lagos till New York. Ofodile eller Dave som han kallar sig i NY är läkare. Partiet har arrangerats av kvinnans morbror Ike och moster Ada och mannens föräldrar. Ike och Ada tycker att de givit Chinaza ett drömäktenskap.

Själv verkar hon inte vara speciellt entusiastisk  varken för mannens trista lägenhet, för honom själv eller sina äktenskapliga förpliktelser. Mannen visar snart sitt rätta jag. Under tiden i New York har han ömsat skinn inte bara vad det gäller namnet. Han vill göra sig kvitt sitt ursprung som är igbo och han har glömt tala om att han ännu inte är klar som läkare utan arbetar som underbetald AT - läkare. Den största överraskningen har han sparat till sist. Chinaza/ Agatha får erfara att hon är helt beroende av sin nye man. Han vill göra om henne också så att hon inte påminner om sitt ursprung. Hon har inget arbetstillstånd; inget arbete och ingen som står upp för henne. Frispråkiga Nia, som ser ut som en prostituerad, är det närmaste en väninna Chinasa har kommit. Men Nia är cynisk och praktisk och ser vad Chinaza måste göra. Det är inte svårt att sätta sig in i Chinazas situation, men hur ska hon göra för att hålla modet uppe så länge som det behövs? Får hon barn blir inte situationen lättare. Tvi för arrangerade äktenskap där den arma kvinnan inte har något att säga till om. Chimamanda Ngozi Adichie berättar lågmält och effektivt om Chinazas oönskade beroendeställning som bara är en direkt fortsättning på hennes avhängighet av morbroderns och mosterns vällvilja.