Bliss/Sällhet

Bertha Young har fyllt 30 men hon känner sig som ett litet barn och vill hoppa, dansa och röra kroppen av ren livsglädje. Hon är lycklig med sin man, Harry. De har god ekonomi, ett fint hus i London med en vacker trädgård och ett underbart litet flickebarn som Bertha och barnsköterskan tävlar om. I trädgården står ett fulländat blommande päronträd utan vare sig knoppar eller vissna blommor. Som en symbol över mitt liv, tänker Bertha, som klätt sig i vit klänning, jadehalsband, gröna skor och strumpor. Bertha vet att något underbart kommer att hända. Hon skrattar högt av lycka. Och hon säger det själv: Nej, jag håller visst på att bli hysterisk. Novellen Bliss kom ut 1918. Freud namn var på allas läppar. Många kvinnor klassades som hysteriska vad de än led av. (Jag skulle säga att Berha möjligen var överspänd och sysslolös.) Gränserna mellan dröm och verklighet var flytande. Läsaren finner sig ofta få stå för slutet på novellerna själva. Jag vet vad jag tror om slutet på Bliss, men jag kan så klart ha fel. Bertha och Harry Young väntar gäster. Paret Knight är teatermänniskor. De relaterar sin förfärliga tågresa där medpassagerarna stirrat på mrs Knights apprydda kappa. Nästa gäst, den bleksiktige poeten Eddie Warren, är helt bragt ur fattningen över taxichaufförens beteende. Sist av alla kommer Bertha Youngs senaste fynd av vackra mystiska kvinnor. Pearl Fulton har tunga ögonlock och ser sällan någon i ögonen. Bertha är väldigt förtjust i henne och är alldeles säker på att känslan är ömsesidig. Katherine Mansfield kommer ifrån kolonierna (Nya Zealand) och känner sig ganska utanför i sällskapslivet i London. Hon ser med utanförskapets obarmhärtiga ögon. Den här gruppen av människor, som påminner om ett skådespel av Tjechov, ter sig verkligen löjligt uppblåst och överlägsen vanliga arbetande människor. Moderna idéer har de också. Modernismen växer fram under de båda världskrigen. Här kommer Bloomsburygruppen in i bilden. Katherine hade vänner inom gruppen men tillhörde den egentligen inte. Bertha känner plötsligt en överraskande åtrå till sin man. Det är en alldeles ny känsla troligen uppflammande med Pearl Fulton som katalysator. Som de goda kamrater de är har Harry och Bertha naturligtvis redan diskuterat hennes kyla. Bertha är lite bekymrad över Harrys ringaktning av Pearl. Hon är kall som alla blondiner, säger han, och anemisk å huvudets vägnar. Han vill ta ner Bertha på marken. Katherine Mansfield beundrade Tjechov som hon kände väl till efter att ha översatt honom. Själv skriver hon med samma psykologiska realism. Virginia Woolf och Clarice Lispector hyste en djup beundran för Katherine Mansfield. Jag läser hennes noveller både en och två gånger. De är korta men berättar så mycket mellan raderna och under ytan. Det är spännande läsning och det är väldigt tacknämligt att Modernista givit ut en nyöversättning av hennes mest kända noveller. Med ett vackert omslag därtill. 

Ugglan& Boken Novelltolvan 2025

Äta fisk i ensamhet

Ugglan & Boken: Novelltolvan 2025. Vi är redan i maj månad och månadens författare är Lydia Davis. Jag har läst novellen Äta fisk i ensamhet ur novellsamlingen med den underbara titeln Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare. En understimulerad person - svårt att säga om det är en man eller en kvinna, men jag tror att det kanske är en man. Vederbörande äter helst fisk hemma för luktens skull. Det kan vara sardiner, lax, sardeller och tonfisk. Men så visar det sig att den här personen gärna äter fisk på restaurang också. Men det måste vara fisk som uppfyller vissa krav. Vederbörande har en lista över rekommenderade fiskar i plånboken. (Detta talar för att det är en man som är huvudperson. En kvinna hade haft listan i handväskan.) Hälleflundra från Stilla hav det går bra att äta men inte från Atlanten medan pilgrimsmusslor kan ätas fritt men - med viss försiktighet. En gång ute på landet är vår huvudperson hänvisad till en restaurang som råkar ha öppet. Den är inte särskilt välbesökt, men de erbjuder spjutfiskkotlett. Spjutfisk står visserligen inte med på tillåtna listan men någon gång kan det vara tillåtet med ett undantag. Kocken låter meddela att han gärna vill veta vad hans gäst tycker om kotletten. Eftersom portionen är så rikligt tilltagen orkar gästen inte äta upp hela fiskkotletten men ber att få med resten hem. Detta blir ett svårt dilemma för honom. Vad ska den stackars kocken tro? Han kunde gott ha ätit upp allt. Jag får intrycket av en ensam, kulinariskt kunnig men ganska rigid men känslig, ängslig människa med få intressen. Om det nu är en man så tror jag att han är ungefär sextiofem år. Men vad vet jag. Jag tycker lite synd om honom. 

Författare: Lydia Davis

Titel: Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare

Översättare: Malin Bylund Westfelt

Förlag: Etta

Tryckår: 2015

Antal sidor: 307

Novelltolvan i april: Jamaica Kincaid: Flicka

Ugglan & Boken: Novelltolvan i april: Jamaica Kincaid. Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den västindiska ön Antigua. I tonåren flyttade hon till New York för att arbeta som au pair och i USA blev hon sedan kvar. Hon läste in high school och gick vidare till collegestudier. Hon började också skriva intervjuer för olika tidskrifter och bytte under samma period sitt namn till Jamaica Kincaid. 1979 gifte hon sig med Allen Shawn, en kompositör och collegeprofessor, de fick två barn och flyttade till Vermont. Nu är Kincaid professor vid Harvard och undervisar i afrikanska och afroamerikanska studier, och litterär gestaltning. 

I Människosaker. Dikter och noveller på liv och död ifrån Afrika Asien och Latinamerika hittar jag en både tragisk och komisk novell av Jamaica Kincaid som har titeln Flicka. En (överdrivet) energisk mor tillhåller sin dotter hur hon ska uppföra sig i olika situationer i livet. Hon ska tvätta vittvätten på måndagar och kulörtvätten på tisdagar. Flickan ska gå som en dam på söndagarna och inte som den slampa hon så gärna vill vara (!). Hon får inte tala med matroser ens om det bara gäller att visa vägen. En får en känsla av att modern talar i rasande fart. Dotterns försök att försvara sig kommer helt bort i moderns svada. Frukt får dottern inte äta på gatan på grund av de flugor som då kommer att förfölja henne. Kasta inte sten på koltrasten, ty det är kanske inte en koltrast. Så här gör du brödpudding och så här tar du bort ett foster innan det ens blivit ett. Känn alltid på brödet för att vara säker på att det är färskt. Dottern: Men om inte bagaren låter mig känna på brödet. Modern storknar: Du menar att du trots allt verkligen kan komma att bli en kvinna som  bagaren inte låter komma nära brödet! Den här novellen säger en hel del om det samhälle där den äger rum; ett samhälle i vilket det inte kan ha varit lätt att vara kvinna.

Novellen finns även med i samlingen På flodens botten.

Äktenskapsarrangörerna

Helena på bokbloggen Ugglan & boken står för läsutmaningen Novelltolvan 2025. En novell per månad. I januari är  det Chimamanda Ngosi Adichie som är månadens författare. Ur novellsamlingen Det där som nästan kväver dig har jag valt novellen Äktenskapsmäklarna.

En ung (min förmodan), kvinna, Chinaza Okafur, reser med sin nye man från Lagos till New York. Ofodile eller Dave som han kallar sig i NY är läkare. Partiet har arrangerats av kvinnans morbror Ike och moster Ada och mannens föräldrar. Ike och Ada tycker att de givit Chinaza ett drömäktenskap.

Själv verkar hon inte vara speciellt entusiastisk  varken för mannens trista lägenhet, för honom själv eller sina äktenskapliga förpliktelser. Mannen visar snart sitt rätta jag. Under tiden i New York har han ömsat skinn inte bara vad det gäller namnet. Han vill göra sig kvitt sitt ursprung som är igbo och han har glömt tala om att han ännu inte är klar som läkare utan arbetar som underbetald AT - läkare. Den största överraskningen har han sparat till sist. Chinaza/ Agatha får erfara att hon är helt beroende av sin nye man. Han vill göra om henne också så att hon inte påminner om sitt ursprung. Hon har inget arbetstillstånd; inget arbete och ingen som står upp för henne. Frispråkiga Nia, som ser ut som en prostituerad, är det närmaste en väninna Chinasa har kommit. Men Nia är cynisk och praktisk och ser vad Chinaza måste göra. Det är inte svårt att sätta sig in i Chinazas situation, men hur ska hon göra för att hålla modet uppe så länge som det behövs? Får hon barn blir inte situationen lättare. Tvi för arrangerade äktenskap där den arma kvinnan inte har något att säga till om. Chimamanda Ngozi Adichie berättar lågmält och effektivt om Chinazas oönskade beroendeställning som bara är en direkt fortsättning på hennes avhängighet av morbroderns och mosterns vällvilja.