Bliss/Sällhet

Bertha Young har fyllt 30 men hon känner sig som ett litet barn och vill hoppa, dansa och röra kroppen av ren livsglädje. Hon är lycklig med sin man, Harry. De har god ekonomi, ett fint hus i London med en vacker trädgård och ett underbart litet flickebarn som Bertha och barnsköterskan tävlar om. I trädgården står ett fulländat blommande päronträd utan vare sig knoppar eller vissna blommor. Som en symbol över mitt liv, tänker Bertha, som klätt sig i vit klänning, jadehalsband, gröna skor och strumpor. Bertha vet att något underbart kommer att hända. Hon skrattar högt av lycka. Och hon säger det själv: Nej, jag håller visst på att bli hysterisk. Novellen Bliss kom ut 1918. Freud namn var på allas läppar. Många kvinnor klassades som hysteriska vad de än led av. (Jag skulle säga att Berha möjligen var överspänd och sysslolös.) Gränserna mellan dröm och verklighet var flytande. Läsaren finner sig ofta få stå för slutet på novellerna själva. Jag vet vad jag tror om slutet på Bliss, men jag kan så klart ha fel. Bertha och Harry Young väntar gäster. Paret Knight är teatermänniskor. De relaterar sin förfärliga tågresa där medpassagerarna stirrat på mrs Knights apprydda kappa. Nästa gäst, den bleksiktige poeten Eddie Warren, är helt bragt ur fattningen över taxichaufförens beteende. Sist av alla kommer Bertha Youngs senaste fynd av vackra mystiska kvinnor. Pearl Fulton har tunga ögonlock och ser sällan någon i ögonen. Bertha är väldigt förtjust i henne och är alldeles säker på att känslan är ömsesidig. Katherine Mansfield kommer ifrån kolonierna (Nya Zealand) och känner sig ganska utanför i sällskapslivet i London. Hon ser med utanförskapets obarmhärtiga ögon. Den här gruppen av människor, som påminner om ett skådespel av Tjechov, ter sig verkligen löjligt uppblåst och överlägsen vanliga arbetande människor. Moderna idéer har de också. Modernismen växer fram under de båda världskrigen. Här kommer Bloomsburygruppen in i bilden. Katherine hade vänner inom gruppen men tillhörde den egentligen inte. Bertha känner plötsligt en överraskande åtrå till sin man. Det är en alldeles ny känsla troligen uppflammande med Pearl Fulton som katalysator. Som de goda kamrater de är har Harry och Bertha naturligtvis redan diskuterat hennes kyla. Bertha är lite bekymrad över Harrys ringaktning av Pearl. Hon är kall som alla blondiner, säger han, och anemisk å huvudets vägnar. Han vill ta ner Bertha på marken. Katherine Mansfield beundrade Tjechov som hon kände väl till efter att ha översatt honom. Själv skriver hon med samma psykologiska realism. Virginia Woolf och Clarice Lispector hyste en djup beundran för Katherine Mansfield. Jag läser hennes noveller både en och två gånger. De är korta men berättar så mycket mellan raderna och under ytan. Det är spännande läsning och det är väldigt tacknämligt att Modernista givit ut en nyöversättning av hennes mest kända noveller. Med ett vackert omslag därtill. 

Ugglan& Boken Novelltolvan 2025

Mr Reginald Peacocks dag

Katherine Mansfield var endast 34 år när hon dog i tuberkulos. Men hon hade hunnit vara gift två gånger och skriva många fina noveller. Den förste maken, som hon lämnade redan efter några dagars äktenskap, porträtteras i novellen Mr Peacocks dag i Noveller. Mr Reginald Peacock är inte trevlig det får en klart för sig med en gång. Han retar upp sig redan på morgonkvisten när hans fru väcker honom. Hon gör det på alldeles fel sätt bara för att reta honom. Och hon har arbetskläder på sig bara för att han ska få dåligt samvete,. Varför gifte han sig med henne frågar han sig många gånger om dagen. Och varför är hon oförmögen att skaffa en anständig jungfru i stället för att göra jobbet själv. Mr Peacock är sångare och sånglärare. Han prövar sin röst och finner den vara helt i sin ordning. Han gör gymnastiska rörelser och kollar noga sin skära kropp. Hans stora skräck är att bli fet. Sonen Adrian har han dresserat till att komma och ta sin far i hand och säga god morgon. En kvinnas beundrarbrev eldar ytterligare på hans fåfänga. Han anses hjälpa världen att undkomma livet. Om han ska orka med det i längden måste det till en förändring i hans liv. Sångeleverna kommer med sina nothäften. De dyrkar honom. När han kommer hem efter kvällens sångframträdande sover hustrun. Hon är fientlig till och med i sömnen, tycker han. Tråkigt att hon inte är intresserad av hans konstnärskap och undrar hur det går för honom. Det är ju ändå honom de lever på. Hon förde ingenting med sig i boet. Utom sin ungdom. Mr Reginald Peacock är en odräglig, fåfäng och uppblåst man. Lite som en påfågel.

Novelltolvan 2025: Damer

Titel: Noveller

Författare: Katherine Mansfield

Översättare: Birgitta Hammar; Ingrid Ingemark och Märta Lindqvist

Förlag: Modernista

Tryckår: 2019

Antal sidor: 478