Visar inlägg med etikett Julia Dufvenius. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Julia Dufvenius. Visa alla inlägg

onsdag 3 oktober 2018

Pål och Iris

Bonnier Audio





För en gångs skull har jag lyssnat på uppläsning av en bok. Det gick hyfsat. Jag lyssnade på Ninni Schulmans senaste spänningsroman Bara du. Julia Dufvenius läste Iris delar och Niklas Engdahl Påls. Tror inte att jag var så förtjust i det arrangemanget. Pål och Iris har funnit varandra av en tillfällighet. Båda tycker sig ha funnit den de alltid letat efter. Det är väldigt gulligt en tid och jag hinner nästan tröttna på kuttret. Men - då smyger sig en liten misstanke in hos mig. Den där Pål är inte riktigt trovärdig. Jag känner att han är creepy på något sätt. Och när väl den tanken smugit sig in är den inte möjlig att göra sig kvitt. Efter ännu en tid börjar Iris själv bli lätt misstrogen. Det är så mycket hon inte vet om Pål. Och hon har så mycket att göra som grafisk designer, som just fått ett drömjobb, att hon har lite svårt att handskas med Påls krav på närhet och umgänge. Och så kommer julen. Pål bestämmer att de ska fira jul för sig själva i en enslig gård norrut. Han ska ordna allt. Iris har svårt med entusiasmen. Hon börjar fundera över Påls avlidna hustru. Och hon börjar fundera över sin egen egendomliga matthet där de sitter i snöstormen utan kontakt med yttervärlden. Iris förstår att hon måste vara mycket listig och försiktig. Därpå utvecklar sig en otäck katt - och råttalek som slutar i katastrof! Ovanpå den kommer den verkliga katastrofen! Mer kan jag inte säga för slutet blir inte det förväntade. Ninni Schulman har ett bra språk och hon är alltid pålitlig i spänningssammanhang, men nästa bok ska jag läsa.

tisdag 12 februari 2013

Eli och rösterna

En dåre fri av Beate Grimsrud är en otäckt bra roman.
Unga Eli är bokens huvudperson -  stark och skör på en gång. Hon arbetar med sitt skrivande, hon har filmplaner, hon spelar fotboll, springer och boxas. Och hon har gott självförtroende och vet vad hon vill. Eli är  begåvad och framgångsrik på samma gång som hon ska hantera ett flertal röster inom sig. Det är Espen, Emil, den verserade prins Eugen och den elake Erik som försätter henne i omöjliga situationer. Eli slår sönder saker, hon skär sig, hon umgås med självmordstankar. Ibland söker hon självmant hjälp. Andra gånger blir hon tvångsintagen och lagd i bälte. Eli får massor av sprutor och tabletter. Hon har också självmedicinerat med sprit och knark. Hon kämpar verkligen på alla fronter.
Eli har flera trofasta vänner som alltid ställer upp för henne och hon har en otroligt tålmodig och uppmuntrande terapeut som kommer hem till henne. Den egna familjen är hon mån om att skydda vilket underlättas genom avståndet. Eli har flyttat till Sverige (ursprungligen för att gå en skrivarkurs på Biskops - Arnö). Familjen bor i Norge.
Beate Grimsrud måste ha hämtat mycket ur egen fatabur. Hur  skulle hon annars kunna beskriva Elis tillstånd så det skär en i själ och hjärta? Man lider med Eli och ibland tror man sig förstå.
Beate Grimsrud har ett alldeles fantastiskt språk som uppläsaren Julia Dufvenius gör full rättvisa genom sin neutrala läsning. 
Texten talar för sig själv.