Tisdagstrion v. 39 2026: Alkohol

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 39: Alkohol

1. Gingarderoben av Lerslie Jamison

"Var är Matilda," säger mormor. Och så får Stella veta att det finns en okänd moster som troligen bor i öknen. Stella beslutar sig för att uppsöka Tilly för att personligen meddela att Lucy (mormor) är död. Tilly finns i en trailerpark i Nevadaöknen. Hon är alkoholiserad och prostituerad sedan många år tillbaka. Stella inleder en räddningsaktion.

2. Stargate av Ingvild Rishøi

Stargate är berättelsen om en alkholiserad pappa och två döttrar, Melissa, 16, och Ronja 10 i Tøyen en förort till Oslo. Det finns mycket kärlek i berättelsen. Pappa älskar sina döttrar men alkoholen är starkare. Flickorna älskar sin pappa; Melissa har tappat hoppet om honom och fjällen kommer att falla även från Ronjas ögon.

3. Är du nån? av Nuola O´Faolain

Nuola O´Faolain skriver i sin debutbok  Är du nån? En tillfällig självbiografi (2000 på svenska) om sin uppväxt med en sorglös, oansvarig pappa och en mamma som sökte tröst i flaskan och en massa syskon. Hon blev berömd journalist och när hon skrivit sin bok fick hon ett enormt gensvar. Hon berättar om katolicismens starka grepp om folket, sexualskräcken, ensamheten, barnlösheten och alkoholproblemen

Litteraturens ABC - bokstaven R

enligt O: Litteraturens ABC - bokstaven R

Berätta om en författare vars för- eller efternamn börjar på R

Här skulle jag vilja lyfta fram Elisabeth Rynell som jag tycker är en väldigt fin svensk författare. Hohaj kom ut 1997 och nominerades till Augustpriset och fick bl. a. Sveriges Radios Romanpris,Hohaj är namnet på ett litet samhälle i Lappland där romanen utspelar sig. Två parallella kärleksberättelser under svåra förhållanden är stommen i boken. Inte många namn nämns och de namn som förekommer är ofta inte de verkliga. Berättarjaget sörjer förlusten av sin man och saknar kärleken dem emellan. Inte för att den på något sätt var problemfri, men den fanns där. 

Berätta om en bok vars titel börjar på R. 

Rotvälta av Tove Alsterdal väntar i hyllan på att bli läst. Det är första delen av en serie som utspelar sig i Ådalen. 2020  utsågs av den av Svenska Deckarakaademien till årets bästa svenska deckare. Dessutom fick den Glasnyckeln för bästa kriminalroman i Norden det året. 

Berätta om en yttre eller inre resa

Kupé nr 6 av Rosa Liksom. Rosa Liksom (pseud. för Anni Ylävaara född 1958) berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator i mitten av 80 - talet, en tid innan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och Sovjetstatens sammanbrott.Två mycket olika människor kommer att dela kupé under den mer än månadslånga resan.Mannen är i fyrtiofemårsåldern och reser till ett arbete i byggbranschen. Flickan är en ung studerande som flyr ett märkligt triangeldrama.

Veckans kulturfråga v. 38 2026

 enligt O: Veckans kulturfråga v. 38:

Vilka kulturella verk med politisk anknytning vill du tipsa om

Jag kommer ovillkorligen att tänka på Ljuvaste dröm av Doris Lessing. Den är i stora delar självbiografisk. Frances Lennox, som huvudpersonen heter, tänker tillbaka på livet som ung och mycket politiskt aktiv, liksom ex - maken Johnny som påstår sig ha varit med i spanska inbördeskriget. Nu omger hon sig med ungdomar som är hjälpsökande på olika sätt. Till exempel bor Jenny Diski hos henne en tid. Det har JD skrivit om  i Den sista resan. De båda kvinnorna gillar inte varandra så mycket, men de behåller kpntakten livet ut.

Joe Hill, The Preacher and the Slave

You will eat, bye and bye,

In that glorious land above the sky;

Work and pray, live on hay,

You’ll get pie in the sky when you die.

House of Cards TV - serie som fortfarande kan ses på Netflix med Kevin Spacey och Robin Wright

En smakebit på søndag v. 38 2026

 

" Detta är en kvinnlig text, uttänkt medan jag vek någon annans kläder. Jag håller den tätt intill mig, och den växer sakta och stilla medan händerna utför oräkneliga sysslor. 

Detta är en kvinnlig text född ur skuld och åtrå, sydd till ljudet från tecknade barnprogram.

Detta är en kvinnlig text och det är ett smärre mirakel att den ens finns, som den gör just nu, upplyft till ett högre plan av bokens alldagliga underverk. Alldaglig är likaså tankens rikoschett som nu kastar sig från min kropp till din.

Detta är en kvinnlig text, skriven på tjugohundratalet. Så sent det är. Så mycket som har ändrats. Så lite. 

Detta är en kvinnlig text, som också är en caoineadh ett sorgekväde och en arbetssång, en lovprisning, en psalm och en klagosång, en litania och ett eko, ett omkväde och en hymn. Sjung med."

Ur Ett spöke i strupen av Doireann Ní Ghríofa i översättning av Erik Andersson

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 38

Hoppa på tåget utomlands - Något känt resmål utomlands

Lokföraren Åke som just nu återfinns på plåsterkåken sviker inte sina bloggvänner för det. Idag gäller det bilder från resor utomlands. Hoppa på tåget - något känt mål utomlands.

De vackra irisarna vid dammen framför Den gyllene paviljongen i Kyoto

Kinkakuji - Den gyllene paviljongen - i Kyoto. Spegelbilden är väl så vacker

Filosofens väg med filosof. 2 km promenad längs kanal och körsbärsträd mot Gin kakuji - Silverpaviljongen

Silverpaviljongen, Ginkakuji. Den lilla murriga byggnaden var ursprungligen en villa bebodd av någon högreståndsperson. Sedan den blivit tempel var det meningen att den skulle beläggas med silver, men pengarna behövdes bättre i krigsindustrin.

Silverpaviljongen har en fin stenträdgård med en bl. a. en kon av pressad vit sten. Den är platt i toppen för från den ska man kunna idka månskådning. Sanden runtom är fint krattad.

                                      Tokyo Tower

Halloween i Shinjuku, förstad till Tokyo, utlöste febril verksamhet. Kläder och smink gick det åt.

Julen firas inte i Japan. Men julskylta kan en ju göra ända. Och äta en jultårta.

Bilderna är tagna med en mobilkamera under fem resor till Japan 2013 - 2025. 

Veckans mening v. 38 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Det är sant att jag brukar se kameran som ett öga som följer mig, som registrerar allt jag gör och alla mina minsta rörelser, men på senare år har jag ofta kommit att tänka på ett vapen då en kamera riktats mot mig, ett handeldvapen eller ett maskingevär uppställt i en skyttegrav."

Min Veckans mening v. 38 kommer från Nattsäsong av Karolina Ramqvist.

Fem en fredag v. 38 2026: Tur

elisamatilda: Fem en fredag v. 38:Tur 

1. 
   När kände du dig som mest lyckligt lottad? När jag insåg att jag inte bara hade fått ett utan två välskapta barn; inte på samma gång utan med två års mellanrum
2. När hade du senast riktigt bra timing? Kommer inte på
3. Vad vill du ha tur med den här veckan? I veckan som kommer behöver jag verkligen ha turen på min sida när jag - äntligen, efter flera månaders väntetid - ska besöka ortopeden.
4. När litar du på magkänslan? Det händer inte så sällan
5. Har du ett lyckonummer, och ger dig lycka? Jag inbillar mig det

Förundran och bävan

Äntligen en ny bok av Amélie Nothomb, tänkte jag, och jagade maken till biblioteket för att hämta den. Förundran och bävan är det en förväntas känna inför kejsaren i Japan. Åtminstone förr när han var gudomlig och härstammade från solgudinnan Amaterasu, den viktigaste kamin (guden) inom shintoismen. Jag kom inte många sidor i romanen förrän jag insåg att jag läst den tidigare, närmare bestämt 2016. Underkastelsens sötma hette den då och var översatt av Gabriella Ekborn utgiven på förlaget Isell och

Jinert. Förundran och bävan är översatt av Pär Svensson utgiven av Edisions J. I båda fallen är originalets titel:  Stupeur et tremblements. Spänd förväntans upplösning i tomma intet! Romanen är självbiografisk. Belgiska Amélie Nothomb flyttade från Japan när hon var fem år och återvänder efter tjugo för att arbeta inom ett stort företag. Kulturkrockarna blir många och ofta väldigt roliga så här på håll. Men jag tycker att det hade varit klädsamt om läsaren fått en upplysning om att Förundran och bävan är en nyöversättning. Och jag skulle faktiskt tro att företagskulturen i Japan ändrat sig något sedan Underkastelsens sötma först kom ut 1999 och bildade underlag till filmen Min japanska vän (som går att se på Netflix).

ABC+ bokstaven R+

Klimakteriehäxan: ABC+ trevligheter på R+

Q hoppar jag över. Det finns inte så många Q - ord det visste ju redan Hans Alfredson. 

Vad det gäller R+ har ju värdinnan själv lagt beslag på två jättetrevliga R som jag gärna hade haft med, nämligen Resor och Rosor. Men jag väljer tre andra trevliga R+

Jag har alltid gillat ordet redbar. Det är rejält och kanske lite gammaldags, men det säger mycket. Rättskaffens, helt enkelt.

Att vara receptiv är bra. Att fatta snabbt; att ha lätt att lära är bra att kunna. 

Mitt tredje R+ blir rapsolja. Gunnarshögs kallpressade rapsolja är jättefin och mycket användbar.

Tisdagstrion v.38 2026: Vita bokrygg

 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 38 2026: Vita bokrygg

Vita ryggar fanns det gott om.

1. Litteraturens klassiker införskaffade jag under studietiden men jag använder dem  fortfarande och uppskattar mycket. Från grekisk och romersk litteratur till europeisk lyrik mellan romantiken och första världskriget. 

2. Nora av Brenda Maddox. En livlig skildring av ett stökigt och ganska sorgligt äktenskap mellan Nora Barnacle och James Joyce. Nora var en vacker, rödhårig och humoristisk flicka som JJ fastnade för direkt. Hon gav sig ut i världen med honom trots att han alls inte utlovade något äktenskap

3. 

Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Har alltid haft svårt för förövaren Raskolnikov. Men boken lästes och penetrerades noga i läsecirkeln. Och en stöter ju på den överallt. Själv föredrar jag Idioten.

Hissen i Saigon

 "Mamma är död". Det är första meningen i Hissen i Saigon; en parafras på första meningen i Främlingen av Albert Camus. Författaren Thuân, eller Đoàn Ánh Thuận, är född i Hanoi 1967 och har skrivit ett tiotal romaner. Numera bor hon i Paris. Hennes skriverier nagelfars av myndigheterna i Vietnam men hon har stort stöd från folket. En dotter, boende i Paris, flyger hem till Saigon för att begrava sin mor, som dött när hon föll ner i ett hisschakt i den första hissen i ett privat hem. Brodern Mai har byggt ett skrytbygge och installerat en hiss och bett modern komma från Hanoi till Saigon för att inviga hissen. Året är 2004. Modern får en otroligt pampig begravning helt i den store ledaren Kim il - Sungs anda. Alla spelar sina roller väl. Till och med barnbarnen som ser på sina föräldrar och gör som de. Modern har varit en framstående partiarbetare i det kommunistiska Hanoi. När dottern sedan går igenom moderns saker faller ett porträtt av en västerländsk man ur en anteckningsbok som omsorgsfullt sytts in i ett örngott. Namnet Paul Polotski står på baksidan av fotot och året 1954. Det året föll franska Indokina genom Frankrikes nederlag i Dien Bien Puh. Strax därefter började Vietnamkriget. Sedan vidtar dotterns outtröttliga sökande efter den svåråtkomlige ryssen, Paul Polotski. Det blir spännande som i en thriller. Slutet överraskar. Jag tycker mycket om Hissen i Saigon. Den dröjer sig kvar efter avslutad läsning och jag går tillbaka och läser om alla understrykningar. Och gör några till. Jag får repetera Vietnams historia som ju ligger som grund för hela romanen. Det vore väldigt roligt att få läsa mera av Thuân. Översättaren Tobias Theander, som är den ende i Sverige som översätter direkt ifrån vietnamesiska, har säkerligen gjort ett gott arbete. Och bokförlaget Tranan är värt all respekt som gör det möjligt för oss att läsa litteratur från över allt i världen.

Titel: Hissen i Saigon

Författare: Thuân

Översättare: Tobias Theander

Förlag: Tranan

Tryckår: 2026

Antal sidor: 207 s.

En smakebit på søndag v. 37 2026

"Kapten Jazmin Caldera, bördig från byn Zarzales i Estremadura, kunde bara inte  förmå sig att äta upp den kalkonsoppa dekorerad med blomblad som stod framför honom, hur utsökt den än såg ut och trots att han var utsvulten. Han hade anvisats platsen mellan tempelprästerna från Xipe respektive Tezcatlipoca vid bordet. Den förstnämnde bar en mantel av människohud efter en krigare som offrats vid någon okänd tidpunkt i det förflutna, nu redan svartnad av förruttnelse. Den andres hårman såg i sin tur vaken ut att ha blivit klippt eller tvättad sedan mannen tillträdde sitt ämbete och var efter årtionden av tempeltjänstgöring stel av intorkat blod: huvudsakligen från vaktlar som dagligdags offrades åt gudarna liksom då och då sköldpaddor och prärievargar, men också - vid de större högtider som vanligen inföll vart vart tjugonde dygn - krigare, och då helst tlaxcalteca."

Ur Om imperier drömde du av Álvaro Enrigue i översättning av Hanna Nordenhök. Omslag: Lotta Kühlhorn 

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 37

Veckans mening v. 37 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"
 Min Veckans mening v. 37: "Glipan mellan hennes läppar tvingade honom att ta stöd mot väggen."

Ur Hissen i Saigon av Thuân i översättning av Tobias Theander

Fem en fredag v. 37 2026: Trivialt

elisamatilda: Fem en fredag v. 37: Trivialt

1. Vilken helt oviktig sak har du en stark åsikt om? Om jag har en stark åsikt om något är det viktigt för mig. Folk som släpper dörren i ansiktet på mig, kanske? 

2. Vilken liten sak kan störa dig mer än den borde? När folk med hörapparater inte använder dem utan tvingar omgivningen att säga om och skrika 

3. Vilken helt oviktig sak skulle du vilja vara bäst i världen på? Vem avgör vad som är oviktigt? Westernridning 

4. Vilken liten sak kan du bli orimligt nöjd med? Om surdegsbrödet blir både fint i formen och gott

5. Vad är något du fortfarande inte kan? 
Virka mormorsrutor

När jag dog

När jag dog handlar om journalisten Per Svensson sista sexton månader i livet. När familjen tjatat iväg honom till en doktor blir det genast allvar. Cancer i bukspottkörteln. Det går inte att operera; tumören ligger för illa till, men man försöker med cytostatika. Han åker mellan sjuhusen i Malmö, Lund, Kristianstad och läkarstationen i Anderslöv och överallt möter honom vänliga, proffsiga människor. Per och husrun Ann - Sofi diskuterar hur hon komer att få det som änka. De tre barnen ringer, hälsar på och försöker stötta. Terriern Milton är det perfekta promenadkompisen. Ibland orkar Per springa också. Per Svensson försöker arbeta; han skriver artiklar, han recenserar, han far runt och talar om sin senaste bok. Och han funderar över sina skriverier som är både patografi, dagbok och autofiktion. Maten smakar aska och bittermandel. Medicinerna luktar sjukdom och svaghet.  Somliga dagarna tar illamåendet överhanden och han orkar bara ligga i sängen. Andra dagar springer han åtta kilometer. Och han åker buss, tåg och flyg till sina olika föreläsningar. Han behåller sitt intresse för omvärlden och han håller ett öga på sin hustru, Ann - Sofi. Han läser vad de antika författarna skrivit om döden; han tycker att dödsrunor är en litterär genre. Griftetal och likpredikningar trycktes under 16 - och 1700 - talen. Riterna kring livets viktigaste händelser liv och död bör finnas kvar, men kanske kan den som vill få göra annorlunda. Alla behöver ju inte bli direktare för det. Familjen bor i en ombyggd sommarstuga vid havet i Böste. Det njuter Per Svensson av. Han planerar sin begravning. De sista orden han skriver blir: Jag dör som en lycklig man. Det är rörande läsning. Jag beundrar Per Svenssons stiff upper lip och hans energi - trots tröttheten, illamåendet och den förhatliga svagheten. Han har något att lära ut och hans humor är förunderlig. Per Svensson dog den 5 juli 2025. Hustru Ann - Sofi har skrivit ett kort efterord.

Titel: När jag dog

Författare: Per Svensson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 215

ABC+ bokstaven P+

Klimakteriehäxan: ABC+ bokstaven P+. Trevligheter på P.

Pojkar -små som stora - kan vara väldigt trevliga om det vill sig väl. Kodomo no hi firas den 5 maj varje år i Japan. Barnens dag - men framför allt pojkarnas. Här firas även den lilla systern.

Bild:Wikipedia

Porslinsblomman (Hoya carnosa) är väldigt vacker när den någon gång finner för gott att blomma. På min arbetsplats blommade den varje sommar när jag hade semester. Sedan tog jag hem den och den blommar aldrig mera. Bladverket är praktfullt och växer oavbrutet.

Pålitlig vilket inbegriper punktlig. Underbart med människor en kan lita på och slipper vänta på. Jag försöker vara båda delarna. Vill inte att människor ska behöva vänta på mig. Det är respektlöst. 

Bonus: Pennor får en aldrig för många. Nya pennor hör till hösten.

Tisdagstrion v. 37 2026: Politik

 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 37: Politik

BONUS:  Här är den sköna sommaren

Text: Evert Taube, sång Olle Adolphson

Jag sjöng vid bondens knut
nu är sommaren här
Det är våren som är slut
svara bonden så tvär
Djupt gick tjälen här i nord
och sanna mina ord,
det är krig och politik som har fördärvat vår jord!

1.  Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Man skulle kunna kalla det en politisk thriller. En fantasi är undertiteln. Sång till den storm som ska komma är också ett strålande exempel på hur skönlitteraturen kan gestalta och sprida kunskap om historiska skeenden. Politik  är snårigt, men serverat på ett sådan sätt som i Sång till den storm som ska komma kan även den den mest indifferente bli intresserad.

2. Tio år av landsflykt av Germaine de Staël von Holstein.  H 

Hon lät gärna avbilda sig i turban. Detta förmodligen till minnet av en lek hon och hennes älskade far brukade leka när hon var liten. 1766 fick paret Jaques och Suzanne Necker sitt enda barn, en dotter som fick namnet Germaine. Hon blev verkligen "pappas flicka". Utöver den stora förmögenheten ärvde hon också hans intresse för politik och litteratur.
I hennes salonger i Paris och föräldrahemmet Coppet diskuterades litteratur och politik.

3. Efter banketten av Yukio Mishima. Kazu Fukuzawa är en robust, driftig, mycket vacker värdshusvärdinna i femtioårsåldern. Hon är mycket nöjd med sin tillvaro och njuter av ensamheten i  trädgården efter dagens sysslor.En vacker dag träffar hon den strame, idealisten, aristokraten och före detta ministern Noguchi och hennes cirklar rubbas. Efter en tid är de gifta och han beslutar sig för att ställa upp i valet till ny guvernör för Tokyo. Kazu kastar sig med liv och lust ut i en valkampanj - utan makens vetskap.

Politiken beskrivs som ett otyg som styrs av känslor och pengar och kännetecknas av förräderi.

Vi behöver inte vara rädda

Elin Grelssons roman Vi behöver inte vara rädda handlar om Stefan Zweigs andra hustru,  Lotte född Altmann, judinna från Katowice i Polen. Hon hade flytt till Bath, England, undan nazisterna liksom den store författaren. Friderike Zweig, Stefan Zweigs första hustru, rekryterade Lotte som sekreterare åt maken eftersom hon själv och hennes barn tänkte stanna i Österrrike. Lotte Altmann var blyg och tillbakadragen och led av svår astma, men hon fungerade bra som sekreterare. Hon skrev fort och hon kunde komma med nyttiga påpekanden. Hon var tjugosju år yngre än sin arbetsgivare, men det var inget som tycktes störa dem. De blev förälskade och gifte sig sedan när Stefan Zweig skilt sig från sin fru. De forna makarna behöll dock kontakten och kunde hjälpa varandra i vissa lägen. Stefan och Lotte Zweig tog emot två små flickor som flydde undan nazisterna, men de fick inga egna barn. Stefan Zwig reste, hade många vänner och var van att röra sig i stora världen. Han var mera österrikare och europé än jude. Sigmund Freud v SZ mycket god vän med. Joyce och Gorkij ingick också i vänkretsen. Så småningom kände sig inte familjen välkommen i England utan gav sig av till USA, men där trivdes SZ inte alls. Därför blev det Brasilien där det fanns en judisk koloni i Petrópolis. Lotte är som en skugga bakom sin man bokstavligen och bildligen. En får inget riktigt grepp om henne och det finns inte heller så många spår att gå på mera än de brev hon skrev från Brasilien. Tillståndet i världen plågade Stefan Zweig och han var ganska tydlig med att han tänkte ta livet av sig.  Det var därför bråttom att göra klar den bok han och Lotte höll på med, den som skulle bli kultklassikerna Världen av i går. Han hade tidigare skrivit både romaner och biografier men det är den sista boken som blev hans största. SZ säger åt Lotte att hon ska göra som hon tycker, men hon väljer att följa maken i döden. Lite anmärkningsvärt är det att varken den ena eller den andra hustrun finns med i personförteckningen till Världen av i går. Ellen Key och Berta von Suttner är två av mycket få kvinnor som finns med. Ellen Key var fredsivrare och Berta von Suttner skrev Ned med vapnen. Det är nog hela förklaringen. I alla fall så tycker jag att det är lovvärt att lyfta fram en kvinna som faktiskt var medskapare åt sin författarman utan att få någon som helst erkänsla för det. Hon tas för given.

En smakebit på søndag v. 36 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 36 2026

"Mamma hade det alltid varit något särskilt med, det förstod jag redan som liten, både i hennes offentliga roller och  hennes privatliv, när hon var på möte med particellen eller kvarterskommitén, när hon fick något diplom eller delade ut någon belöning, eller som nu på Mais familjealtare bland de andra döda, de som stått henne nära, farmor, morfar, hennes syskon ... och pappa förstås. Mai hade omsorgsfullt placeraat deras porträtt intill varandra, framför en vas med röda rosor, men det såg ändå ut som om mamma och pappa var främlingar för varandra, som om de aldrig fyllt i något vigselformulär, inte levt tjugo år tillsammans, aldrig fått två barn (min storebror Mai och mig) och två barnbarn (Mais flicka Ngoc och min pojke Mike). Kvällen lång hade jag ansträngt mig att se vår familj för min inre syn. Mammas ansikte var inga problem men för att se pappa framför mig måste jag hela tiden ta hjälp av porträttfotot framför rosorna och rökstrimmorna som ringlade uppåt från tända rökelsepinnar. Pappa dog tio år för mamma." 

Ur Hissen av Thuân i översättning från vietnamesiskan av Tobias Theander

Veckans mening v. 36 2026

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Hon var klädd i en svart tunika med broderier och låg omgiven av röda rosor i en glaskista med luftkonditionering ch doftfilter, och kistan befann sig i Internationella sjukhusets begravningslokal." 

Min Veckans mening v. 36 kommer ur Hissen i Saigon av Thuân i översättning av Tobias Thunander

Fem en fredag v. 36 2026: Spretigt

 elisamatilda: Fem en fredag v. 36: Spretigt

1. 
   Vad har tagit en oväntad riktning den här veckan? Mitt blåregn. (Blåregnet på bilden är japanskt.)
2. Vad är du just nu lite osäker på hur du hamnade i? Den här tiden i livet
3. Vad är det lättaste sättet att få dig ur balans? Om jag inte får frukost, en balja morgonkaffe och tidningen så blir det grinigt.
4. Vad är det mest optimistiska du sagt i veckan? Bra! Det löser mycket!
5. Vad är lättast att prioritera bort för dig? Städning

Hett i hyllan v. 36 2026

 

Bokföring enligt Monika: Hett i hyllan #539

Av helt outgrundlig anledning har Att uppfinna ensamheten av Paul Auster blivit stående oläst i väldigt många år. Men nu var tiden mogen. Jag har läst äntligen läst den. Boken består av två delar Porträtt av en osynlig man och Minnets bok. Aris Fioretos har översatt. Den osynlige mannen är Paul Austers egen far. Han dog vid 67 års ålder. Strax innan han dog köpte han en ny bil och kilometermätaren stod på 67 vid faderns frånfälle. "Som om det var avståndet mellan liv och död." PA har bråttom att skriva om fadern. Han vill inte att minnet av fadern ska blekna. Han är tillräckligt undflyende ändå. Och PA fick inte veta att fadern var död förrän efter tre veckor. Föräldrarnas äktenskap var kärlekslöst vilket barnen, Paul och hans syster Janet, tydligt kände av. Paul sökte hela livet efter den far han haft men ändå inte. Fadern var inte den man hans omgivning såg utan en person han uppfunnit. Ingen kunde tränga in till honom och han hade inte heller behov av någon. "Det var som om hans inre liv undflydde till och med honom själv." PA:s mor, Queenie, och fadern, Samuel, skilde sig. Men PA säger att fadern var en livslång ungkarl som varken var gift eller skild. När PA:s son, Daniel, föddes tänkte han att fadern skulle bli glad och vilja ägna sig åt barnbarnet. Faderns enda reaktion: "Ett vackert barn. Lycka till med det." Så småningom får PA kännedom om det stora traumat i den judiska släkten. Han förstår ju att det påverkat fadern och hans syskon för livet. Det som hände farmor och farfar drabbar flera generationer. När PA och Daniels mamma, författaren Lydia Davis, går skilda vägar är PA:s stora skräck att han ska förlora kontakten med Daniel. Sonen kommer senare i livet att förorsaka honom mycken sorg. Inom loppet av tre år går tre personer ur familjen Auster bort. Orden rum, slump, öde, ensamhet kommer ofta igen och det gör de även i Austers andra böcker. I andra delen, Minnets bok, vänds och vrids det på just minnet. också Minnets bok skrivs efter sonen Daniels födelse. Del två har en annan stil än del ett. Den är mera intellektuell och teoretisk; inte helt lätt. Men Paul Auster språk är njutbart hela vägen.

Titel: Att uppfinna ensamheten

Författare: Paul Auster

Översättare: Aris Fioretos

Förlag: Tidens förlag

Tryckår: 1992

Antal sidor: 248

ABC + bokstaven O v. 36 2026

 Klimakteriehäxan: ABC + trevligheter på bokstaven O

Oräddhet kan en önska sig i många lägen. Inte alltid så lätt att leva upp till.

Omtänksamhet är somliga människor födda med; andra inte. Frågan är om det är något en kan lära sig. Tveksamt

Omdömesgill skulle jag gärna vara. Klok, förnuftig; ser saker för vad de är - eller inte är.