Hissen i Saigon

 "Mamma är död". Det är första meningen i Hissen i Saigon; en parafras på första meningen i Främlingen av Albert Camus. Författaren Thuân, eller Đoàn Ánh Thuận, är född i Hanoi 1967 och har skrivit ett tiotal romaner. Numera bor hon i Paris. Hennes skriverier nagelfars av myndigheterna i Vietnam men hon har stort stöd från folket. En dotter, boende i Paris, flyger hem till Saigon för att begrava sin mor, som dött när hon föll ner i ett hisschakt i den första hissen i ett privat hem. Brodern Mai har byggt ett skrytbygge och installerat en hiss och bett modern komma från Hanoi till Saigon för att inviga hissen. Året är 2004. Modern får en otroligt pampig begravning helt i den store ledaren Kim il - Sungs anda. Alla spelar sina roller väl. Till och med barnbarnen som ser på sina föräldrar och gör som de. Modern har varit en framstående partiarbetare i det kommunistiska Hanoi. När dottern sedan går igenom moderns saker faller ett porträtt av en västerländsk man ur en anteckningsbok som omsorgsfullt sytts in i ett örngott. Namnet Paul Polotski står på baksidan av fotot och året 1954. Det året föll franska Indokina genom Frankrikes nederlag i Dien Bien Puh. Strax därefter började Vietnamkriget. Sedan vidtar dotterns outtröttliga sökande efter den svåråtkomlige ryssen, Paul Polotski. Det blir spännande som i en thriller. Slutet överraskar. Jag tycker mycket om Hissen i Saigon. Den dröjer sig kvar efter avslutad läsning och jag går tillbaka och läser om alla understrykningar. Och gör några till. Jag får repetera Vietnams historia som ju ligger som grund för hela romanen. Det vore väldigt roligt att få läsa mera av Thuân. Översättaren Tobias Theander, som är den ende i Sverige som översätter direkt ifrån vietnamesiska, har säkerligen gjort ett gott arbete. Och bokförlaget Tranan är värt all respekt som gör det möjligt för oss att läsa litteratur från över allt i världen.

Titel: Hissen i Saigon

Författare: Thuân

Översättare: Tobias Theander

Förlag: Tranan

Tryckår: 2026

Antal sidor: 207 s.

En smakebit på søndag v. 36 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 36 2026

"Mamma hade det alltid varit något särskilt med, det förstod jag redan som liten, både i hennes offentliga roller och  hennes privatliv, när hon var på möte med particellen eller kvarterskommitén, när hon fick något diplom eller delade ut någon belöning, eller som nu på Mais familjealtare bland de andra döda, de som stått henne nära, farmor, morfar, hennes syskon ... och pappa förstås. Mai hade omsorgsfullt placeraat deras porträtt intill varandra, framför en vas med röda rosor, men det såg ändå ut som om mamma och pappa var främlingar för varandra, som om de aldrig fyllt i något vigselformulär, inte levt tjugo år tillsammans, aldrig fått två barn (min storebror Mai och mig) och två barnbarn (Mais flicka Ngoc och min pojke Mike). Kvällen lång hade jag ansträngt mig att se vår familj för min inre syn. Mammas ansikte var inga problem men för att se pappa framför mig måste jag hela tiden ta hjälp av porträttfotot framför rosorna och rökstrimmorna som ringlade uppåt från tända rökelsepinnar. Pappa dog tio år för mamma." 

Ur Hissen av Thuân i översättning från vietnamesiskan av Tobias Theander

Veckans mening v. 36 2026

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Hon var klädd i en svart tunika med broderier och låg omgiven av röda rosor i en glaskista med luftkonditionering ch doftfilter, och kistan befann sig i Internationella sjukhusets begravningslokal." 

Min Veckans mening v. 36 kommer ur Hissen i Saigon av Thuân i översättning av Tobias Thunander