En smakeit på søndag v. 34 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 34

"Your relatives liked your wife. All you said to them was hello when they arrives and goodbye when they left, but your many relatives came because of your wife. People said that your wife´s food brimed with love. Even if all she did ws to go to the garden and bring in some greens for bean - paste soup and a Chinese cabbage for a simple salted - cabbage dish, people dug in heartily, praising the bean - paste soup and the salted cabbage. Your nephews and nieces would come to stay with you during the school vacations and comment that they had gaines sp much weight that they couldn´t button their school uniforms."

Ur Please look after Mother av Kyung - Sook Shin.

Veckans mening v. 34 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här om sin lördagsutmaning: Veckans mening. "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på!"

"Awoman can somehow take care of herself and live, but a man  becomes pathetic of he lives alone."

Min Veckans mening v. 34 kommer ur Please Look after Mother av Kyung - Sook Shin

Kvinnoliv i Korea

Med Ta hand om min mor blev Kyung - Sook Shin den första kvinnan som fick  Man Asian Literary Prize.

Författarinnan växte upp i en liten landsortsby i Sydkorea där romanen också utspelar sig.

Numera är hon bosatt i Seoul.

Det är också i tunnelbanan i Seoul som Park So - nyo, 69 (eller kanske 71) försvinner. Hon har ingen vana att röra sig på egen hand i storstaden vilket familjen också är medveten om. 

Annars är det inte mycket de vet om henne. Ingen - och minst av alla hennes man - vet vem hon är, vad hon tänkt, drömt och tyckt om. 

I alla år har hon passat upp sin man och till självutplåning älskat sina fyra barn. Hon har till stora delar framlevt sitt liv i köket och köksträdgården i en evig kretsgång av arbetsmoment.

Men nu när hon är försvunnen går det så sakteliga upp för maken och barnen vilken oerhörd betydelse hon haft för dem. De börjar plötsligt tänka till. Maken inser att han varit en fullfjädrad egoist som till exempel totalt ignorerat hustruns försök att förklara att hon inte mådde bra. Det var alltid hans egna krämpor som tog plats.

Park So - nyo lider av en outhärdlig huvudvärk som det är plågsamt att bara läsa om och som hon inte ville avslöja för barnen. De hade ju så mycket annat att tänka på. 

Det visar sig att Park So - nyo  haft stor betydelse för många människor i olika sammanhang utanför hemmet.

Alla talar de om hennes sveklösa och trofasta ögon. Och det är också det som alla som sett henne efter försvinnandet minns.

Man blir upprörd över de förhållanden Park So -nyo får hålla till godo med. Själv tycks hon inte förvänta sig något annat. Jag vet inte vilket som är värst.