Paradiset

Plötsligt satte jag igång att läsa Paradiset av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah. Och det gick så bra att den tog slut väldigt snabbt. Jag gillade verkligen unge Yusuf som är 12 år när han plötsligt skickas iväg från sitt hem med en väldoftande köpman som alla kallar farbror Aziz. Vad han inte vet och ingen talar om för honom att han är en s. k. skuldslav. Han är alltså avbetalning på faderns skulder till farbror Aziz. I köpmannens affär träffar han den lite äldre Khalil, som lär honom allt han behöver veta och lite till. Yusuf längtar hem och drömmer mardrömmar om monstruösa hundar. Han förstår att köpmannen utöver sin vanliga handel troligen har en del olagliga affärer också. Yusuf är ett vackert barn och blir en vacker yngling som har har lätt att bli omtyckt. Förutom skönheten har han ett fördragsamt sinne, är läraktig och säger inte emot. Det är genom honom vi upplever hela romanen, som för tankarna till Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, Tusen och en natt och Koranen. Paradiset tilldrar sig i ett Östafrika som är splittrat i otaliga sultanat. Och europeerna är på väg. De tar allt. Tyskarna är förfärliga. Men värst av alla är belgarna. Ryktet går att engelsmän och tyskar tänker inleda stridigheter. En handelsresa Yusuf får följa med på blir särskilt strapatsrik. Under den sätts  hans förmåga att uthärda och finna sig på hårda prov. På grund av alla tullar och mutor har expeditionen inte många varor kvar när de når sin destination. Berättandet är påfallande i Paradiset. Först av allt är författaren en strålande berättare. Männen i romanen berättar oavbrutet. Besättningen i handelsexpeditionen har till exempel väldigt mycket att berätta om sina färder i landet och alla hjältemodiga bedrifter de utfört. Yusuf observerar naturscenerier som får honom att tänka på paradiset. Farbror Aziz har också en underbar trädgård med en föga talträngd trädgårdsmästare som Yusuf blir vän med. Mzee Hamdani förklarar för Yusuf att ingen kan ta ifrån honom hans frihet; ingen kan äga honom. Han har också mycket att lära ut om växter. Yusuf är en villig elev. I paradiset. Slutet överraskar och får mig att gå tillbaka och läsa om. En karta över Östafrika hade varit trevligt liksom en ordista. Gurnahs roman Efterliv kan ses som en fortsättning på Paradiset och ser ut att ha ett lika vackert omslag. Paradiset överraskade positivt och jag ser fram emot att läsa mer av Abdulrazak Gurnah, som föddes 1948 i sultanatet Zanzibar som nu är en del av Tanzania.

Titel: Paradiset

Författare: Abdulrazak Gurnah

Översättare: Helena Hansson

Omslag: Nina Ulmaja

Förlag: Celanders förlag/ Albert Bonniers förlag

Tryckår: (1994) 2021

Antal sidor: 276

En smakebit på søndag v. 32 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

"Hans farbror Aziz kom också och hälsade på vid den tiden. Hans besök var kortvariga och sällsynta, och han brukade åtföljas av en hel skock resenärer och bärare och musikanter. Han stannade hos dem på de långa resorna som han gjorde från havet till bergen, till sjöarna och skogarna och över de torra slätterna och de kala, steniga kullarna i det inre av landet. Hans expeditioner åtföljdes ofta av trummor och tamburor och lurar och siwa, och när hans följe tågade in i staden flydde djuren undan i panik och barnen rusade omkring omöjliga  att tygla. Farbror Aziz gav ifrån sig en märklig och ovanlig doft, en blandning av djurhudar och parfym och gummi och kryddor och en annan, mer svårdefinierad lukt som fick Yusuf att tänka på något farligt. Han gick oftast klädd i en tunn, fladdrande kanzu av fint bomullstyg och en liten virkad kalott långt bak på huvudet. Med sitt eleganta yttre och sitt och sitt artiga och oberörda sätt såg han mer ut som en man som var ute på en sen eftermiddagspromenad eller som en gudfruktig man på väg till kvällsbönen än som en köpman som hade banat sig väg föbi törnbusksnår och giftspottande huggormars bon."

Från sidan 9 i Paradiset av Abdulrazak Gurnah

Nya böcker

7 nya böcker har flyttat hem till mig. 

Nr 1  Vardagar 2 av Ulf Lundell. Jag blev positivt överraskad av del 1. Smått och stort i en blandning som utmärker själva livet. Lite gnällspik att le åt men för det mesta mycket mänskligt. Fågelomslagen är genomgående fina.

 

Nr 2 är trilogin om Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf. Tala om fint bokomslag! Gocken Jobs. I en läsecirkel ska vi diskutera  kvinnoskildringen i de tre böckerna.

Nr 3 Ikigai - Den japanska hemligheten till att leva ett målmedvetet och meningsfullt liv av Hector Garcia och Francese Miralles

Ikigai uttalas "eekee - guy" är ett koncept som kommer från ön Okinawa i Japan, där invånarna har den högsta förväntade livslängden i världen. "Iki" översätts till "liv" och "gai" betyder värde.

 

Nr 4 Målarens döttrar av Anna - Karin Palm. Det är så länge sedan jag läste den och jag minns att jag tyckte  jättemycket om den att jag nu vågar mig på att läsa den igen.

Nr 5 Orlando av Virginia Woolf. Så många gånger har jag försökt läsa den utan att förstå ett smack! Filmen har jag sett flera gånger, men jag tycker inte om den. Någon sade att VW ska läsas på engelska och då gör jag ett sista försök med Orlando. På engelska.

Nr 6 - Cold hand in mine:  är en samling av åtta skräckberättelser av författaren Robert Aickman som jag fått rekommenderad. Skräck är vanligtvis inte min tekopp, men jag går inte så sällan utanför min bekvämlighetszon.

Nr 7 Paradiset av Abdulrazak Gurnah, nobelpristagaren i litteratur 2021. Jag kunde lyssnat på den som radioföljetong men på något sätt passade det inte i tiden. Kanske gör jag det i efterskott. Yusuf säljs som betalningsslav av sin far, men det förstår han inte. Han är bara tolv år. "Paradiset är en mångbottnad, våldsam, vacker och märklig berättelse med ett poetiskt, skirt och avskalat språk, där perspektivet aldrig viker från den unga huvudpersonens sida. Den är fast förankrad i sin tid och sin miljö, en berättelse som ändå - eller just därför - är djupt allmängiltig." läser en på Bokus.

Dessutom har enligt O gått igenom augusti månads bokutgivning HÄR. Fortsätter hösten på det viset blir det ännu större problem med att få tiden att räcka till.

Paradisdrömmar

HANNELE
tipsade om Paradiset av Sanna Töringe (text) och Sophia Callmer (foto)

En underbar bok att botanisera i när dimman ligger mjölkvit utanför fönstret.
Jag citerar ur manifestet: ... "där ska finnas jordlöpare, stinksländor, nyckelpigor, blomflugor, olvon, malva, backnejlika och timjansmattor" ..."ett paradis måste ha skrovliga stammar och trädgårdskronor som skuggar. Där ska helst också finnas porlande vatten."
Och så ska där finnas plats för morgonkaffet, saftbersåer samt lunch - och middagsställen; paviljonger, lusthus, hammockar, hängmattor och hemliga ställen. Självklart måste paradiset även tilltala barn och igelkottar.
"Underbart enkelt och lite lagom slarvigt i trädgården" lyder undertiteln.  Det talas om genvägar och tips för lata. Här tipsas om olika slag av trädgårdar, gräs och äng, grindar, buskar, lundar, fjärilsträdgårdar och grusträdgårdar.  Som exempel på det senare nämns Derek Jarmans märkliga trädgård i ett stort grusområde på sydkusten i England och som det också kom ut en bok om.
Efter varje kapitel i Paradiset kommer en prydlig växtlista.
Det är hög kvalitet på den här boken som är utgiven på Natur & Kultur
Sophia Callmers bilder är  förföriskt ljuvliga!

 Derek Jarmans hus i Kent. Det som inte syns är att i bakgrunden reser sig ett kärnkraftverk

Derek Jarman´s Garden kom ut 1996