Visar inlägg med etikett Tjänarinnans berättelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tjänarinnans berättelse. Visa alla inlägg

tisdag 10 december 2019

Vecka 50: Litteraturpristagare


Ugglan och Boken:
"Idag, den 10 december, är det Nobeldagen, vilket har inspirerat till ämnet för veckans tisdagstrio: "Litteraturpristagare". Men trion behöver inte alls handla om just Nobelpriset, utan vilka litteraturpristagare som helst går bra.



Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips. 

Då ska jag ta tillfället i akt att utdela Nobelpris i litteratur  till tre författare som borde ha fått det för länge sedan.

1. Thomas Hardy, 1840 - 1928, född i Bockhampton i Dorset, ett landskap han senare gjorde till Wessex. Att han skulle få Nobelpriset tyckte  Erik Axel Karlfeldt och Anders Österling också med motiveringen att TH skildrade engelskt liv och lynne. Det gjorde han i noveller, romaner, lyrik och dramatik. Hans romaner är ofta ödesmättade medan humorn kommer fram i novellerna, i t. ex. En grupp förnäma damer. En ska inte heller glömma musikens betydelse för Thomas Hardy. Samtida i Sverige var Selma Lagerlöf. Tess of the d'Urbervilles, kom rentav ut samma år som Gösta Berlings saga, 1891. Han utbildade sig till arkitekt men skrivandet tog överhanden. Min favoritroman är Heden, även utgiven under titeln Hemkomsten. Denna klassiker från 1878 inleds så här: “A Saturday afternoon in November was approaching the time of twilight, and the vast tract of unenclosed wild known as Egdon Heath embrowned itself moment by moment”. Egdon Heath är romanens verkliga huvudkaraktär. Thomas Hardy frambesvärjer ett magiskt, uråldrigt landskap fullt av liv. 


2. Amoz Oz (1939 - 2018). En berättelse om kärlek och mörker, 2005, är titeln på  hans självbiografiska roman om uppväxten i Jerusalem, flytten till Palestina och moderns självmord när sonen var 12 år. Oz arbetade för en fredlig lösning i Israel - Palestina - konflikten. Jag var mycket förtjust i den här sympatiska romanen som också är en släktkrönika. Novellsamlingen Vänner emellan har gått som radioföljetong. Om titelnovellen skrev jag SÅ HÄR.
Föreläsning i Malmö
3. Margaret Atwood, född 1939 i Ontario. Här har Akademien chansen att bättra sig. En så otroligt mångsidig författare borde uppmärksammas. Hon skriver prosa, lyrik , dramatik och essäer. Hennes dystopiska framtidromaner uppmärksammas av vetenskapsmän. Därtill är hon en generös och intressant föredragshållare. Jag har läst ett flertal romaner av henne och också lyrik.
Den senast lästa romanen Hag - Seed, bygger på Shakespeares Stormen.  Tjänarinnans berättelse har jag både läst och sett tidigare

tisdag 20 juni 2017

Tjänarinnans berättelse



Jag är förstummad och på samma gång väldigt obehagligt berörd efter att ha läst Tjänarinnans berättelse av kanadensiska Margaret Atwood. Varför har hon inte fått Nobelpriset för länge sedan? Tjänarinnas berättelse kom ut redan 1985, men jag har alltså inte läst den förrän nu. Det som är så kusligt är att den känns så aktuell. Vi befinner oss i Gilead i USA. En teokratisk totalitär regim har tagit makten. Den smög sig in sakta men säkert för att plötsligt slå till med full kraft från den ena dagen till den andra. Kvinnorna fråntas alla rättigheter. Deras banktillgångar överförs till mannens. De är förbjudna att läsa och skriva; det finns inga speglar, knivar, saxar eller rep. I det gamla samhället hade miljöförstöringen gjort att människors förmåga till barnalstring avtagit. Tjänarinnorna i röda, fotsida kläden och vita huvuddukar  är de som ska föda barnen åt de Anförare vars hustrur (!?) inte kan få några barn. De är vandrande livmödrar på två ben. Martorna är uppasserskor; Tanterna har utbildat Tjänarinnorna på Institutet. Överallt finns Ögonen, Väktarna och de vakthavande Änglarna. Tjänarinnan Offred, som tillhör Anföraren Frederick Waterhouse, är den som berättar. Hon har inte varit Tjänarinna länge nog för att ha glömt sitt forna liv med man och barn. I Muren, som omger Gilead finns det krokar där människor som på något sätt brutit mot de stränga reglerna hängs upp i avskräckande syfte. Och naturligtvis finns det strålkastare och taggtråd. Det finns många bibliska referenser i Tjänarinnans berättelse. Gilead och Marta är bara ett par exempel. Romanen är fragmentarisk; scenbytena kommer hastigt på och tidsplanen varvas. Men ett sådant fantastiskt genomförande av den här dystopiska berättelsen. Margaret Atwood har djupa insikterna i det mänskliga psyket. Samtidigt har jag sett TV - serien med Elisabeth Moss i huvudrollen. Jag har lite svårt hennes minspelet. Jag tycker inte att Moss har så många ansiktsuttryck. De är desamma här som när hon spelar Peggy i Mad Men. Men jag tycker ändå att filmen är ett utmärkt komplement till boken. Ett och annat är annorlunda i filmen, men stämningen överensstämmer. Jag tror att jag är glad att jag läste boken först.  Så bra att den kommer i ny utgåva i september. Atwood är beundransvärd.
Lyrans Feministsommar 2017

söndag 11 juni 2017

En smakebit på søndag

" Klockan som mäter tid ringer. Tiden här mäts av klockringning, liksom i nunnekloster förr. Och liksom i ett nunnekloster är här ont om speglar. Jag reser mig ur stolen, sätter fram fötterna i solljuset, i de röda skorna, lågklackade för att skona ryggraden och inte för att dansa i. De röda handskarna ligger på sängen. Jag tar upp dem, drar dem på händerna, finger för finger. Allt utom dokets vingar kring mitt ansikte är rött: blodets färg, som är vårt kännetecken. Klänningskjolen är ankellång, rynkad på en slät besparing som når ner över brösten, ärmarna är vida. Också de vita vingarna är statlig tilldelning; de är till för att hindra oss att se, men också från att bli sedda. Rött har aldrig varit klädsamt på mig, det är inte min färg."

Från sidan 18 i Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. I översättning av Maria Ekman. Bokförlaget Prisma. Kommer i ny upplaga på Norstedts i september. Kanske äntligen dags för ett Nobelpris i litteratur? Atwood är mångsidig och väldigt bra.           
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje söndag läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Självklart utan spoilers. Fler smakebitar HÄR.