Stormen. Regi: Margaret Atwood

Jag hade väldigt roligt när jag läste julklappsboken Hag - Seed (Häxyngel). Och jag tror att författaren, Margaret Atwood,  hade väldigt roligt när hon skrev den. Hon har alltså skrivit en modern version i romanform av Shakespeares Stormen. Och hon har gjort det så smart och fantasifullt och flyttat hela handlingen till Kanada och nutid utan att för den skull göra avkall på den ursprungliga handlingen. Hag - Seed ingår i en serie – The Hogarth Shakespeare – där samtida författare återberättar verk av Shakespeare. Ett jätteroligt sätt att läsa om Stormen på. Jo Nesbø ska till exempel skriva om MacBeth och Gillian Flynn om Hamlet. Hag - Seed handlar om Felix Drake, konstnärlig chef på teatern i Makeshiweg. Han förbereder just teaterfestivalen i M när han upptäcker att han blivit varvad av sin högra hand, Tony, som i all tysthet arbetat för att få sin chef avsatt. Felix drar sig sårad tillbaka till ett litet hus på landsbygden. Efter tolv år i träda får han uppdraget att arbeta med en grupp fångar vid Fletcheranstalten. Han bestämmer sig då för att de ska arbeta med teater och Shakespeares pjäser. Till slut kommer de också fram till Stormen. Då räknar Felix med att privat kunna använda sig av hämndmotivet i pjäsen. Atwood låter illusion och verklighet glida ut och in i varandra; moderna tider och 1600 - tal. Fångarna är duktiga på modern teknik och inspireras av musikvideos. De tar sina uppgifter på stort allvar och en häpnar över Felix tålamod. Atwood briljerar. Hon har också tagit sin uppgift på allvar. Det kan en se i litteraturförteckningen. Hag - Seed är så rolig att läsa och är därtill tryfferad med direkta citat ur The Tempest; antagligen fler än en märker.