The Return of a Native; även utg. med titeln The Heath

Thomas Hardy (1840 - 1928) är en gammal favorit som jag ofta läser något av på somrarna. I år blev det extra ordentligt läst eftersom jag föreslog The Return of the Native eller The Heath som den också kallas för läsecirkeln. Och de nappade. Thomas Hardy nominerades inte mindre än tjugofem gånger till Nobelpriset i litteratur. Ander Österling och Erik Axel Karlfeldt var några av hans svenska förespråkare. Heden är egentligen den bästa titeln. Egdon Heath är romanens verkliga protagonist. Återvändaren är Clym Yeobright som varit i Paris och sysslat med diamanthandel. Men han längtade för mycket hem till heden i landskapet Dorset, vilket är ungefär detsamma som Hardys fiktiva landskap Wessex. Eustacia Vye är en vacker flicka som bor vid heden hos sin morfar. Hon hatar heden och längtar bort. Egdon Heath är hennes Hades. Naturligtvis tror hon att Clym tänker återvända till Paris, men det har han inte en tanke på. Han är en orealistisk idealist med moderna idéer som han inte kan applicera på hedens invånare hur som helst. Krogvärden Damon Wildeve har tidigare kurtiserat Eustacia och när han vinner pengar och verkar kunna vara den som kan hjälpa Eustacia iväg vänder hon sig åter till honom i sin nöd. Damon är visserligen gift och har en liten dotter, men det väger inte så tungt för någon av dem. Författaren frambesvärjer heden i alla des dagrar och skepnader. Människorna omkring den skildras med psykologisk klarsyn. Rödfärgaren Diggory Venn är den som introducerar heden för läsaren där han kommer med sin hästdragna kärra. Han kan också ses som heden personifierad och en blir alltmer betagen av hans personlighet. Hemkomsten är en grekisk tragedi. Tiden, rummet och handlingen är enheter. Romanen tilldrar sig från 5 november (Guy Fawkes Day) till nästa år vid samma tid. Plus en dag. Gudarna har lekt med en handfull människor under denna tid. Några har lämnat jämmerdalen men för andra har det gått lite bättre. Läsecirkeln satt under ett äppelträd i en fin koloniträdgård och diskuterade i flera timmar. Och vi var ovanligt överens. Jag var glad för omläsningen eftersom jag glömt en del detaljer. Thomas Hardy är och förblir en favorit.

Titel: Återkomsten eller Heden

Författare: Thomas Hardy

Översättare: August Brunius

Efterskrift: Knut Hagberg

Förlag: Bokförlaget Natur och Kultur

Tryckår: 1943

Antal sidor: 457

Vecka 50: Litteraturpristagare

Ugglan och Boken:

"Idag, den 10 december, är det Nobeldagen, vilket har inspirerat till ämnet för veckans tisdagstrio: "Litteraturpristagare". Men trion behöver inte alls handla om just Nobelpriset, utan vilka litteraturpristagare som helst går bra.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips. 

Då ska jag ta tillfället i akt att utdela Nobelpris i litteratur  till tre författare som borde ha fått det för länge sedan.

1. Thomas Hardy, 1840 - 1928, född i Bockhampton i Dorset, ett landskap han senare gjorde till Wessex. Att han skulle få Nobelpriset tyckte  Erik Axel Karlfeldt och Anders Österling också med motiveringen att TH skildrade engelskt liv och lynne. Det gjorde han i noveller, romaner, lyrik och dramatik. Hans romaner är ofta ödesmättade medan humorn kommer fram i novellerna, i t. ex. En grupp förnäma damer. En ska inte heller glömma musikens betydelse för Thomas Hardy. Samtida i Sverige var Selma Lagerlöf. Tess of the d'Urbervilles, kom rentav ut samma år som Gösta Berlings saga, 1891. Han utbildade sig till arkitekt men skrivandet tog överhanden. Min favoritroman är Heden, även utgiven under titeln Hemkomsten. Denna klassiker från 1878 inleds så här: “A Saturday afternoon in November was approaching the time of twilight, and the vast tract of unenclosed wild known as Egdon Heath embrowned itself moment by moment”. Egdon Heath är romanens verkliga huvudkaraktär. Thomas Hardy frambesvärjer ett magiskt, uråldrigt landskap fullt av liv. 

2. Amoz Oz (1939 - 2018). En berättelse om kärlek och mörker, 2005, är titeln på  hans självbiografiska roman om uppväxten i Jerusalem, flytten till Palestina och moderns självmord när sonen var 12 år. Oz arbetade för en fredlig lösning i Israel - Palestina - konflikten. Jag var mycket förtjust i den här sympatiska romanen som också är en släktkrönika. Novellsamlingen Vänner emellan har gått som radioföljetong. Om titelnovellen skrev jag SÅ HÄR.

Föreläsning i Malmö

3. Margaret Atwood, född 1939 i Ontario. Här har Akademien chansen att bättra sig. En så otroligt mångsidig författare borde uppmärksammas. Hon skriver prosa, lyrik , dramatik och essäer. Hennes dystopiska framtidromaner uppmärksammas av vetenskapsmän. Därtill är hon en generös och intressant föredragshållare. Jag har läst ett flertal romaner av henne och också lyrik.

Den senast lästa romanen Hag - Seed, bygger på Shakespeares Stormen.  Tjänarinnans berättelse har jag både läst och sett tidigare