Visar inlägg med etikett Lars Pettersson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lars Pettersson. Visa alla inlägg

söndag 4 januari 2015

Slaktmånad

2012 kom Lars Petterssons första bok, Kautokeino, en blodig kniv, en thriller som tilldrog sig i nordnorska finnmarken. Juristen Anna Magnusson med samiskt påbrå kalls hem för att försvara en kusin som misstänks för våldtäkt. 10 år senare är hon tillbaka i Lars Petterssons nya thriller, Slaktmånad, som kom 2014 på Ordfront förlag. Hennes levnadsförhållanden har förändrats åtskilligt. Hon arbetar halvtid som åklagare i Sverige och resten av tiden är hon renägare i Kautokeino. Hon har intagit sin plats i släktkedjan. Gamla föreställningar möter moderniteten, sedvänjor möter lag och rätt. Rennäringen bär sig dåligt, renägarna anmodas att minska sina hjordar och lämna plats för gruvexploatörer. Vad gör en renägare som levt hela sitt liv med och av renar utan sina renar? De samiska familjerna konserverar en del gamla motsättningar. När Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet, hittas skjuten i sin bil i kanten av en myr; skjuten från nära nog 800 meter faller misstankarna på en annan släkting till Anna Magnusson, Aslak Isak, eftersom han tjänstgjort i Afghanistan och är utbildad skytt. Jag tycker inte att mordgåtan är det väsentliga i Slaktmånad. Det är livet i finnmarken, människorna, de aktuella frågorna och problemen, relationerna mellan människor, relationerna till myndigheterna, den storslagna naturen, kylan, snön och stormarna. Lars Pettersson känner området och livet väl utan att för den skull utge sig för att vara expert. Han håller ett respektfullt avstånd. Båda romanerna hade förtjänat bättre titlar.

Kaosutmaning 2015: Läs en bok med ett djur på omslaget.
Den som har goda ögon ser renen

fredag 2 januari 2015

Ett liv under stjärnorna

Filmaren Lars Pettersson utvidgade ett tio år gammalt manus och skrev en thriller. Med lyckat resultat. Kautokeino, en blodig kniv (Ordfront 2012) är en väldigt bildmässig roman. Fina beskrivningar av miljöer; mycken snö, vind och kyla. Lars Pettersson bor under vinterhalvåret i Kautokeino och resten av tiden utanför Lindesberg. Man får veta att det är skillnad på same och same. Högst står de renägande samerna; längre ner på samhällsstegen står sjösamer och finnmarkssamer. Och så finns det överklassamer som reser omkring som självutnämnda representanter för samisk kultur. Anna Karin Magnusson, 32, biträdande åklagare, kallas till nordnorge och Kautokeino av sin mormor. Hon vill att Anna ska rentvå  kusinen Nils Mattis som är anklagad för våldtäkt. Anna finner situationen diskutabel. Har man rätt att ha sitt eget rättssystem vid sidan av landets lagar? Betyder släktskap allt? Om man inte talar om saker och ting, finns de inte då? Anna blir mer och mer frustrerad. Hon konfronterar sin släkt, hon träffar den förfördelade kvinnan, hon träffar den som fått ta straffet och under tiden hinner två personer mördas. Gammalt groll och mycket tigande gör det svårt för Anna som upptäcker att allt inte är svart eller vitt. Lars Pettersson har skrivit en spänningsroman där han också lyckas vara rolig. Jag brukar avsky den kombinationen, men den här författaren har ett osvikligt sinne för viss situationskomik utan stora gester. Lars Pettersson fick Deckarakademiens debutantdiplom 2012.