Jag ❤️ minnet av första mötet med mitt äldsta barnbarn 💕som fyller 15 år just idag. Grattis, lilla solstråle!
Jag ❤️ minnet av första mötet med barnbarnets mor, min dotter, som jag under hela graviditeten tänkt mig som en pojke. Häpnaden när barnmorskan höll upp den lilla arga och hungriga flickan glömmer jag aldrig. (Hon är fortfarande arg och hungrig.)
Jag ❤️ minnet av när jag en sommar läste Greven av Monte Cristo i två spalter för mina små fascinerade barn. Jag läste på stranden och tävlade med vågbruset. Vi gick till sommarhuset och åt lunch, satte oss i soffan och läste vidare.
Jag ❤️ minnet av hur pappa sprang ut i åskregnet med oss barn efter forna tiders ordentliga åskväder med åtföljande våldsamma regn. Under själva åskandet sov vi barn på golvet i föräldrarnas sovrum. Om pappa var där kunde inget ont hända.
Jag ❤️ minnet av när sonen och hans bästa kompis som gossopraner sjöng Pie Jesu för en fullsatt kyrka. Det var fullständigt magiskt och helt underbart.
Jag ❤️ minnet av mitt första möte med Japan 2013. Jag stod på en stor öppen plats utanför Uenoparken. Folket myllrade omkring mig och jag visste varken ut eller in eller vart jag skulle. Eftersom jag uppmätte ungefär samma höjd över havet som alla omkring mig hade mitt ressällskap (son med sambo) tappat bort mig. Men de båda stack upp som fyrbåkar över de omkringvarande så jag hade ju koll på dem i alla fall.
Jag ❤️ minnet av mitt minne. Jag har haft ett anmärkningsvärt gott minne som jag nu tycker sviker mig ibland. Men jag har ju också väldigt mycket att komma ihåg. Det har ju lätt för att bli det när en samlar på sig år.
Inlägg
finna minnen, jag var där så jag minns
SvaraRadera