Mor om natten

Redan på första sidan i romanen Mor om natten av Niels Fredrik Dahl möter en det ca två cm tjocka kuvertet med nattdagboken som berättarjagets mor skrivit när han var liten. Modern säger att han kan läsa det låta bli att läsa det eller kanske använda det i sitt författarskap. Sonen förstår inte varför inte någon av hans två systrar får kuvertet. Modern förklarar att det är han som har mest möjlighet att förstå henne. Hon har lidit av svår migrän och depressioner under hans uppväxt. Han har brottats med ett alkholmissbruk. Nattdagboken är egentligen de brev hon skrev till sin psykiater men aldrig skickade. Hon besökte honom tre dagar i veckan i många år. Men hon var aldrig uppriktig mot honom. Det förekommer väldigt få namn i den här romanen. Mor och far och jag. Mor om natten handlar till lika delar om mor och jag. Berättandet är episodiskt och fragmentariskt; en flyttar mellan personer och tider. Men prosan är vacker och lätt på ett sätt som kanske kräver mycket arbete. Det tog tretton är efter moderns död innan sonen läser nattdagboken. Och egentligen tänkte han skriva en bok om sin far. Men hustrun - Liv Ullman - tyckte att han skulle skriva om modern. Han inser att han har vissa likheter med modern men där finns inte mycket kärlek mellan dem. Det finns inte mycken kärlek över huvud taget i familjen och det är väl bland annat det som fattats modern. Systrarna gav sig tidigt hemifrån och brodern följer efter så snart han kan. Kontakterna mellan familjemedlemmarna verkar ha varit mera sporadiska. När modern hamnar på sjukhus turas barnen om att sitta hos henne. Sonen känner med en viss häpnad att han saknar sina föräldrar trots att han egentligen aldrig kände dem. Författaren poängterar att romanen inte är självbiografisk men att vissa delar stämmer med händelser i hans liv. Mor om natten är en vackert skriven och berörande bok om människors oförmåga att nå varandra och om en bortvänd mor som hade velat ha mer av livet och kanske annat?

Titel: Mor om natten

Författare: Niels Fredrik Dahl

Översättare: Stephen Farran - Lee

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2019

Antal sidor: 230

Aldrig färdig

Vivian Gornick, född 1935, är essäist, författare, kritiker och feminist. Familjen var judisk och bodde i Bronx. Starka band, en memoar som fick lysande omdömen, kom redan 1987. Den udda kvinnan och staden heter den andra memoardelen som kom ut 2022. Aldrig färdig. En obotlig omläsares memoarer kom ut 2024 i översättning av Maria Lundgren. Hon tror bestämt att hon föddes läsande. Hon minns ingen tid när hon inte läst. Däremot minns hon när hennes mamma ledde henne till ett litet filialbibliotek i New York; en långsmal lokal med trägolv och väggarna fulla med böcker från golv till tak. "Mitt i rummet stod ett skrivbord, och där satt Eleanor Roosevelt (På den tiden såg alla bibliotekarier ut som Eleanor Roosevelt); en lång bystig kvinna med tjockt grått hår som var uppsatt på belle  époche - vis, båglösa glasögon högt upp på den mycket raka näsan, och en lugnt intresserad blick." Redan i hemmet möter hon Karl Marx. När hon flyttat hemifrån drabbas hon av feminismen. Hon gifter sig två gånger bara för att upptäcka att hon verkligen inte vill vara gift. Hon känner att hon kvävs. Vivian Gornick arbetar mycket med sig själv. "Arbetet med att uppnå ett någotsånär integrerat jag skulle bli en livslång uppgift." - "Jag tänkte då, precis som jag tänker nu, att stor litteratur är ett vittnesmål, inte om det integrerade jagets fullbordan, utan om den inneboende strävan att nå dit."- "Jag läser fortfarande för att känna kraften i Livet med stort L" Så berättar Vivian Gornick om hur hon upplever omlästa romaner vid olika stadier i livet. Hon börjar med Söner och älskande av D.H. Lawrence och fortsätter med Colette, som hon i likhet med andra unga kvinnor blev alldeles uppslukad av. Hon fortsätter med Marguerite Duras, Natalia Ginzburg, Saul Bellow m. fl. Näst sista kapitlet ägnar Vivian Gornick åt Thomas Hardys roman Jude Fawley, vilket får mig att förstå att jag nog måste läsa om den än en gång. Det var länge sedan sist. Hon avslutar med en berättelse om en roman i vilken hon letade efter en viss uppgift. När hon såg sina understrykningar undrade hon varför hon hade strukit under så intetsägande meningar. Därefter sammanställde hon alla meningarna hon strukit under och såg plötsligt en bild av sig själv i ett visst skede i livet. Hon läste om boken och strök under med en penna i annan färg. Vivian Gornick hoppas verkligen att hon lever så länge att hon hinner läsa om romanen ännu en gång. Och stryka under med en tredje färg. Jag var riktigt road av att läsa om Vivian Gornicks läsarliv och hennes tankar om det. Aldrig färdig är en hyllning till läsandet. Men jag tycker att boken kunde fått ett finare omslag.

Titel: Aldrig färdig. En obotlig omläsares memoarer

Författare: Vivian Gornick

Översättare: Maria Lundgren

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår 2024

Antal sidor: 156 

Att omfamna ett vattenfall

Ida Theréns debutroman från 2020, Att omfamna ett vattenfall, har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar om någon skulle komma på idén att fråga mig. Så elegant skriven, så fina dialoger, så fint språk. Författaren är född 1985 och är utöver författandet även litteraturskribent. Att omfamna ett vattenfall är enligt författaren själv ett exempel på exofiktion; ett ord jag aldrig hört tidigare. Begreppet kommer från Frankrike och togs snabbt upp i Danmark. Så här står det i DN: "Vad är motsatsen till autofiktion, det vill säga en självbiografisk roman? Jo, exofiktion – en roman i jagform men skriven ur någon annans perspektiv. Veckans mest omtalade exofiktion är Göran Greiders ”Nu när man är död” där han låter Cornelis Vreeswijk tala." Ida Therén har skrivit en bok om en av Henry Millers fruar, nämligen June Mansfield. Hon var en fattig och vacker kvinna av judisk börd med en mor som inte var så förtjust i henne men dock krävde att June skulle bidra till familjens försörjning. Det gjorde hon genom att på begäran dansa med rika män. Förmodligen blev det lite mera också. Men så träffade hon Henry Miller på ett café och de fick ögonblicklig kontakt. Och därefter fick June försörja honom också. Han måste ju skriva! Förhållandet varade några år tills Henry Miller inleder ett förhållande med den franska författaren Anaïs Nin. June packar och drar medan Anaïs Nin och Henry Miller sitter och dricker té. Några av Junes levnadsregler: Lev och låt leva; Konsten måste vara fri; Jag äger inget men ingen äger mig. June träffar en snäll och rik man som vill gifta sig med henne. Men när hon ärligt berättar för honom att hon inte attraheras av honom faller det budet och han tar till och med tillbaka telefonen han gett henne. Den tänker han ge till sin dotter i stället. Junes utlevande tillvaro sliter på henne och till slut sitter hon på ett vårdhem och har bara ett enda färgband kvar. Jag blev mycket förtjust i den här romanen och June Mansfield som är alldeles för vacker för sitt eget bästa. Kanske är hon för snäll och för ärlig också. Hennes sätt att försörja sig (och en del andra) är naturligtvis diskutabelt, men hon gör inga försök att skaffa annan utkomst. En kan ju tänka sig att hon skulle tjänat för lite på annat arbete. Romanen har även ett vackert omslag. 

Titel: Att omfamna ett vattenfall

Författare: Ida Therén 

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2020

Antal sidor: 268 s.

Bygdedjuret

Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson är en autofiktiv berättelse från norra delarna av Västmanland; en familjeroman och landsbygdsroman. Författaren deklarerar redan från början: Var inte rädd. Detta är en solskenshistoria! Vet inte riktigt om jag håller med. Men det är i alla fall en hel del som ordnar upp sig med tiden. Och det är en fantastiskt bra bok som engagerar genom alla 478 sidorna. Karl Sven Olov har en bror som heter Lars Erik. Han är klumpig, långsam och rättså obegriplig. Mamma håller styvt på sin yngste son och han är långtifrån dum. Modern har väldigt svårt att någonsin säga något positivt till Sven Olov. Han har däremot en bundsförvant i pappan som dessvärre dör tidigt. Sonen tror, att både modern och brodern lider av något likartat syndrom. Sven Olov har en mängd olika sysselsättningar innan han får en fast anställning som journalist på Konsumentverket. Och han börjar skriva. Hans debut, Italienaren, som kommer ut 2006, är en skildring av faderns liv. Det blir en succé, vilket är mer än vad som kan sägas om andra boken, Amerikabrevet, trots goda recensioner. Samma år kommer Ödehuset som han skrivit tillsammans med en fotograferande vän. Författaren och hans sambo Tarja försöker förtvivlat att få barn, men det blir bara missfall. Tarja har barn sedan tidigare men för Sven Olov är det väldigt viktigt. Under en tid när han vistas i Berlin på ett författarstipendium fattar Tarja ett beslut åt honom. De ska sära på sig. Sven Olov träffar Nina som är rena drömmen. Hon bortser ifrån att han är lönnfet och tunnhårig och lyckan är total. Men - när barn ganska snart kommer på tal är det blankt nej! ifrån Nina. Med tiden får Sven Olof ytterligare problem. Han får kramper, han tappar minnet och medvetandegraden sviktar. Hans stressade liv gör att han får svåra problem med sömnen. Han går hos terapeuter och det han i första hand lär sig där är hur han ska hantera sin krävande mamma: reträtt och acceptans är det som gäller. Hon är hoarder och kräver allt av sin äldste son. Han ska köpa bilar åt henne, reparera på gården där hon bor, betala hennes räkningar och ringa till henne varje dag. Bygdedjuret är humoristisk, sorglig, vemodig, varm och väldigt sympatisk skildring av en pojkes utveckling till ung man till en fast anställning till ett författarskap och ett efterlängtat föräldraskap. Författarskapet växer och leder till nya uppdrag. Sven Olov Karlsson har ett egensinnigt, livfullt språk och en speciell humor. Ibland kan jag tycka att jag skymtar en bitterhet som hos ett sårat barn. Bygdedjuret då? Begreppet är lånat från den norske författaren Tor Jonsson som också kände till det. Det är landsbygdens svar på jantelagen. För Sven Olov blir det så att bygdedjuret krymper bort; hatkärleken byts i överseende. Platsen är förlorad men släpper honom aldrig fri.

Titel: Bygdedjuret

Författare: Sven Olov Karlsson

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2024

Antal sidor: 478

Fru Gregorius

Nyss kunde en läsa Bengt Ohlsson bok om Helga Gregorius; han som tidigare skrivit om pastor Gregorius. Nu finns också Fru Gregorius av Åsa Nilsonne, professor emerita i medicinsk psykologi, psykoterapeut, och författare. Hon tar ett överraskande grepp och låter paret Gregorius leva i ett lyckligt äktenskap. Han är ful och klumpig och mycket äldre än hon som är vacker och ung. Men Helga ser bakom pastor Gregorius yttre och han ser aldrig till andra människors utseenden. Det enda paret Gregorius sörjer är att de aldrig fått något barn. Pastor Gregorius ber till Gud. Helga talar med sin faster. Helga beslutar sig för att göra något åt barnlösheten och tar till slut till en rad desperata åtgärder. Det slutar med att hon förför en man hon tror ska kunna ge dem ett barn som inte är alltför olika dem. Klas Recke är en fulländad narcissist. Helga är totalt ointresserad av honom som man men gör det hon tror är nödvändigt. Klas Recke är en utbytbar statist. Efter en tid behöver Helga hjälp och hon beslutar sig för att konsultera dr Glas, husläkaren. Han är lätt att lura.  Helga vecklar in sig i en härva av lögner vilket leder till att doktor Glas skickar pastor Gregorius till Porla med ett fiktivt hjärtfel. Och sen blir allt så fel som det någonsin kunde bli. Åsa Nilsonnes tankelek slutar tragiskt. Men det gör ju Hjalmar Söderbergs Doktor Glas också. Fast på ett helt annat sätt. Åsa Nilsonne skriver enkelt, klart och vackert. Om jag ska invända något så är det att förhållandet mellan pastor Gregorius och hans vackra Helga är lite väl gulligt. Det skaver lite. 

Titel: Fru Gregorius

Författare: Åsa Nilsonne

Förlag: Natur&Kultur

Tryckår: 2024

Antal sidor: 116

Åldrande x 3

Tre väldigt olika böcker som alla handlar om åldrande. Bilden längst till höger är skriven av Carl - Göran Ekerwald som fyller 101 år i år. Titeln : Fördelen med att bli gammal. "Nu gäller det bara att leva. Att smaka på det rena och oanfrätta människolivets återstående minuter och sekunder", konstaterar han. Bokens protagonist kallas Gammal, vilket ju är sant, men jag tycker ändå att det är lite störigt. Ekerwald är författare och översättare. Han har en dotter som går ut och promenerar med honom i övrigt klarar han sig själv. CGE tycker om att sjunga och dansa. Kl 07.00 ringer väckarklockan. Därefter läser han Bibeln och persiska poeter och två dagstidningar fram till klockan tio. Livet är väldigt regelbundet. I likhet med Samuel Beckett ifrågasätter han om demens och Alzheimer egentligen är att se som sjukdomstillstånd. Det är snarare en barndom som hör ålderdomen till. Omslaget på boken föreställer det irländska helgonet Colmán, ett träsnitt av Albrecht Dürer.

Sven-Erik Liedmans bok som ligger längst till vänster har titeln I november. Om åldrandet. SEL är professor emeritus i idé-och lärdomshistoria. Han är 85 år och får kännas vid en del fysiska krämpor och att folk lämnar plats åt honom på bussar och tåg. Han har fru, barn och barnbarn som berikar hans liv. Han är trött och har svårt att fördra vintermörkret.

Anna Kåver, psykiater, 70, skriver som en livsberusad. Med livet i behåll. Om åldrandets frihet och förluster. Anna Kåver gillar att bjuda in vänner på trevliga vänsamtal. Hon minns sitt liv och även det många patienter berättat för henne. Jag är väldigt förtjust i hennes bok. Hon väjer inte. Och hon har så många fina tankar och formuleringar att stryka under. Frihet på ålderns höst är bl. a. att inte behöva optimera farten. Hon citerar ofta Kierkegaard. Och hon är så klok och erfaren. Boken har också en intressant läslista. 

Sopa ihop löv mot vinden

Det är fortfarande roligt att umgås med vängruppen från romanen Sällskapet av Christina Hesselholdt. Hennes nya roman heter Sopa ihop löv mot vinden. Vännerna är fortfarande vänner men de har i vissa fall omgrupperat.  Camilla som troget vårdade sin sängbundne man Charles under tre år är fortfarande singel sedan Charles en vacker dag förklarade att han tänkte vara sjuk på egen hand. Camilla har dottern Greta som är sex år och räknar hela gruppen som sin familj. Alma och Camilla är de som varit vänner längst. Alma har lämnat sin magre man, läkaren Kristian, och till sin stora lycka hittat den ganska tråkige men snälle och trygge Edvard i sin omedelbara närhet. Edvard har svårt att säga nej vilket medför att han stöder sexton hjälporganisationer i månaden. Deras partnerbyten har hela tiden hållit sig inom gruppen. "Vårt lilla gäng kan endast tänka sig att ha förhållanden med varandra." Vissa principfrågor delar gruppen, som till exempel de som gäller djurens rätt. Alwida är vegetarian och en fullfjädrad djurrättsaktivist. Hennes aktivism är som att sopa ihop löv mot vinden. Camilla är också vegetarian och när de andra äter gåslever lämnar hon rummet. Camilla ömmar för världens barn. Alma och Camilla har tidigare semestrat på Kos, men nu tycks Medelhavet blivit ett ställe där flyktingar drunknar så nu är det uteslutet. Ingen i gruppen flyger längre. Alla har blivit äldre, så klart, men de går och grumsar om och på varandra och livet precis som i förra romanen. Och alla får mer eller mindre utrymme. Jag läste gärna Sopa ihop löv mot vinden och trivdes med sällskapet. Och bildspråket är träffsäkert och humorn finns där och massor av författarreferenser. En lista över alla citat finns i slutet av boken. Läsaren är i bildat sällskap. Men - Sopa ihop löv mot vinden når inte upp till Sällskapets höjder. Den känns spretigare och är inte så omsorgsfullt skriven som Sällskapet. Ninni Holmqvist har översatt båda titlarna och henne har en sällan några invändningar mot.

Titel: Sopa ihop löv mot vinden

Författare: Christina Hesselholdt

Översättare: Ninni Holmqvist 

Förlag: Natur & Kultur

Antal sidor: 210

 

En smakebit på søndag v. 14 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
"Först dog hästen, sedan kraschade min dator (som jag hade skaffat samtidigt med hästen), vilket gjorde att jag blev av med en masa skräp, sedan planterade jag om en växt som jag hade haft sedan ungdomen till en större kruka, vilket gjorde att jag råkade skada rotsystemet; det var ett fasligt sjå; rötterna ville inte släppa, till slut fick jag ta en kniv och liksom lossa hela vägen runt, som om det var ett bakverk som satt fast i formen. Efter en kort tid i den nya krukan segnade växten ner. Kanske hade hästen dött av sig själv om jag flyttat den. Sedan fick min pappa ett hjärtstillestånd, han återupplivades men återfick inte medvetandet, och hans organ slogs ut, det ena efter det andra."

Från sidan 11 i Sopa ihop löv mot vinden av Christina Hesselholdt. Fristående fortsättning på Sällskapet. Fast jag tycker att en ska läsa Sällskapet först.

Halva Malmö består av killar som dumpat mig

Här hamnade jag en bit utanför min comfortzone. Av en händelse kom jag att låna hem e- ljudboken av Amanda Romares roman Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Och det dröjde inte länge förrän jag var helt fast. Inläsaren Fanna Ndow Norrby läser andlöst i rasande fart om den utlevande Amandas härjningar på Tinder; otaliga mer eller mindre misslyckade dejter på diverse stamställen i Malmö, överläggningar med vänninorna i Dr Peppar - gänget och deppandet i ensamhet. Amanda är 32 år och upptäcker att hennes jämnåriga bildat par och i vissa fall hel familj. Paniken slår till. Hon träffar biografvärden, dansaren, kriminologen, ingenjören, Lycksele - Lukas, med flera. Det blir sällan en andra dejt. Hon är inte så väldigt lyhörd och reagerar inte när någon av hennes dejter kalla henne påflugen. När dansaren plockat bort henne från Tinder blir hon fruktansvärt kränkt. Själv får hon väldigt dåligt samvete när hon dissar någon. Amanda Romare tar ut svängarna ordentligt. Inget mänskligt är henne främmande. 70% av killarna i Malmö har erektionsproblem, hävdar hon. Flickorna är väldigt misslynta. De vill ha mera sex. Och de saknar bad - boy - energin hos många av dem.  Fysiska för - och nackdelar redovisas ogenerat liksom alla slag av kroppsvätskor. Boken började med Amanda Romares eget dagboksskrivande. Jag blev lite överraskad men fångades snart av kraften och farten. När Bjäre - Emil, som är så noga med sina naglar, kommer in i bilden vädrar både Amanda och läsaren morgonluft. Och när han dubbas till bara Emil blir en jättelycklig. Tinderkontot avinstalleras men kontot få vara kvar. Jag kan bara säga Lycka till! och tacka för alla nya ord jag lärt mig och för Tinder - bekantskapen. Samtidigt tänker jag att jag nog aldrig läst boken. Uppläsningen på rätt dialekt gjorde definitivt mycket för Halva Malmö består av killar som dumpat mig.

Slutet blir vår början

Chris Whitaker är en brittisk författare. Slutet blir vår början, hans tredje roman, har blivit det stora kommersiella genombrott och vann The Gold Dagger, för 2021 års bästa spänningsroman i Storbritannien. Romanen handlar om några ungdomsvänner och den olycka som kommer att kasta mörka skuggor över  deras liv. En av dem, Vincent, är den olycklige förövaren. Han avtjänar 30 år i fängelse för sitt brott. Offret är syskon till en annan av dem. Star Radley är en kvinna som drabbar varje man som möter henne. Hon lever ensam med sina två barn, den trettonåriga Duchess som beskriver sig som laglös och som inte skyr några medel i sina försök att skydda lillebror Robin. De bor i Cape Heaven, Kalifornien.Polisen Walk är Vincents ende vän när han avtjänat sitt straff. Ännu ett mord begås och det enklaste är naturligtvis att anklaga Vincent igen. Jag skulle inte vilja kalla Slutet blir vår början för en deckare eller ens thriller även om berättelsen hela tiden är överraskande och mycket spännande. Det är mera likt ett grekiskt ödesdrama; vackert och sorgset. Huvudpersonen, Duchess, är min favorit. Hon är bitsk och arg och hon har all anledning att vara det. Hon har inte fått vara barn. Efter som Star Radley är som hon är måste Duchess bli vuxen i förtid. Både karaktärsskildringen och miljöbeskrivningen är något utöver det vanliga. En får en stark närvarokänsla och en känsla av att känna de viktigaste personerna. Duchess och Robin får på grund av omständigheterna lämnas över till morfar Hal i Montana och här möter en helt annan slags miljö. När jag först började lyssna på boken irriterade jag mig på uppläsaren så jag bestämde mig för att läsa i stället. Men så gjorde jag ett nytt försök och fångades då så av den fängslande berättelsen att jag fortsatte lyssna till slut av bara farten. Och det ångrade jag inte.

Titel: Slutet blir vår början   (We begin at the End) 

Författare: Chris Whitaker 

Översättare: Maria Lundgren

Inläsare: Christoffer Svensson

Tryckår: 2022

Antal sidor: 449

Förlag: Natur & Kultur

Hett i hyllan

 

Bokföring enligt Monika har en torsdagsutmaning som går ut på att vi avslöjar  böcker i våra hyllor som stått olästa länge, alltför länge. Hett i hyllan kallas den. 

Fanny Härgestam, född 1983, är journalist och skriver för bl. a. Sveriges Radio och Sveriges Television. Hon har ägnat sig åt att rapportera ifrån Tunisien. I min hylla står Det här är vår tid. Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien. Dagens nyheter kallar den här boken "En närmast uppseendeväckande journalistisk bedrift." Det är författarens debut och boken blev nominerad till Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare. Tre av de fyra kvinnorna är politiskt aktiva under den arabiska våren. "En tidlös bild av hur kvinnors rättigheter alltid måste försvaras." I Svenska Dagbladet låter det så här:" När boken är utläst önskar jag att den inte var det. Jag kommer att sakna Amira, Selma, Mabrouka och Meherzia."

Det här är vår tid är en sådan bok som jag egentligen gillar. Det var också därför jag köpte den. Kvinnoskildringar från jordens alla hörn är alltid av intresse. Så egentligen är det obegripligt att Den stått oläst så länge. Den kom ut 2015.
 

Min är hämnden

Marie N Diayes senaste roman har titeln Min är hämnden. Maître Susane är i 40-  årsåldern och har en egen advokatbyrå i Bordeaux. Hon är inte så framgångsrik som hennes föräldrar vill tro och de gillar inte heller den sunkiga bil hon kör omkring med. Som en sorts samhällsinsats har maître S anställt Sharon, invandrare från Mauritius, som det hembiträde hon egentligen inte behöver. Hon betalar bra, men upptäcker så småningom att Sharon går till två andra arbetsgivare på den tid hon skulle ha använt i maître S:s lägenhet. Hon beslutar sig för att se genom fingrarna med detta. Dessutom har hon hand om Sharons uppehållstillstånd till ingen kostnad alls. Maître Susane har inte speciellt många klienter men en dag kommer Gilles Principaux  för att be henne ta hand om försvaret för hans fru, Marlyne, som tagit livet av deras tre barn. Det är säkert inta av en tillfällighet som ett av barnen, älsklingssonen, heter Jason. Barnamorden och namnet Jason för tankarna till Euripides drama Medea. Gilles Principaux  har en mycket egendomlig inställning till det skedda. Maître S drabbas av déja vu. Hon har träffat GP tidigare; på den tiden när hennes egen mor var hembiträde i hans familj. Här delar sig den kapitellösa romanen i två parallella berättelser; ett då och ett nu. Min är hämnden handlar om ras, klass och klassresor; kvinnor som arbetar åt andra i underbetalda anställningar och män som har tolkningsföreträde. Maître S är en ovanligt god arbetsgivare. Det vet Sharon men  betraktar henne ändå med förakt. Gilles Principaux hustru, Marlyne, intar en liknande ställning till sin man. Romanen är spännande som en thriller. Har det hänt något i dåtid där i Caudéron i Bordeaux och i så fall vad? Marie N Diaye är mästare på att beskriva snåriga, mänskliga relationer och hur lite människor som lever tätt inpå varandra egentligen känner varandra.   Marie N Diaye föddes i Frankrike 1967 av en fransk mor och en senegalesisk far.  Redan 2001 fick hon Prix Fémina för Rosie Carpe som ännu inte finns översatt till svenska. 2009 fick Marie NDiaye Goncourtpriset för TRE STARKA KVINNOR. Marie NDiaye är också medförfattare till manuset till filmen, WHITE MATERIAL och 2015 kom den absolut mästerliga LADIVINE. Nobelpriset nästa.

Titel: Min är hämnden (La vengeance m´appartient)

Författare: Marie N Diaye

Översättare: Ragna Essén

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2022

Antal sidor: 247

Mormorsfortbildning

Nattkorpen av Johan Rundberg är den första delen i en serie om det omaka deckarparet Månvind & Hoff. Mika Månvind är 11 år och bor på Allmänna Barnhuset i Stockholm på 1880 - talet. Valdemar Hoff är en stor bullrig polis som snabbt upptäcker Mikas kvaliteter. Mika är en mycket pigg och alert flicka med bitsk och ibland grotesk humor. Hon är snabb i uppfattningen och observant på detaljer. Hon fryser och hungrar såväl som alla de andra barnen på barnhuset. När veden tar slut får de stänga en avdelning och kura ihop sig två och två i sängarna på första våningen.  En iskall natt bankar det på dörren och när Mika öppna tar det inte många minuter förrän hon finner sig stående med en liten alldeles nyfödd baby i famnen. Hon har också hunnit se en kuslig svart skugga avteckna sig mot natthimlen. Detta är upprinnelsen till en lång rad dramatiska händelser. Spännande är det. Mika lever ett farligt liv. En upplever den obarmhärtigt kalla staden med alla dess faror. Men Mika är gatusmart. Hon är dessutom omhändertagande vad det gäller de andra barnhusbarnen. Amalia, som är föreståndarinna på barnhuset, är inte ovänlig mot barnen, men i övrigt känns det som om vuxenvärlden inte riktigt ser barnen som människor. De är arbetskraft först och främst och barnadödligheten var hög. En mängd olika yrkeskategorier figurerar i Nattkorpen; garvare, sjåare, hovslagare, bodförsäljare, vedgubbar, slaktare och dödgrävare. En får en livlig bild av ett smutsigt och stökigt Stockholm vid den här tiden. Johan Rundberg vann Augustpriset 2021 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. De följande delarna är Tjuvdrottningen, Dödsängeln och Blodspakten. Böckerna är placerade på avdelning Hcg på biblioteket. Tack barnbarnet❤️ för tipset!

Titel: Nattkorpen

Författare: Johan Rundberg

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 183 sidor

Starka band

"Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss," skriver författaren Vivian Gornick en bit in i sin biografi Starka band. Det är en mycket stark skildring av mor och dotter som älskar att hata varandra. Vivian Gornick är en framstående amerikansk författare och feminist som fick sitt publika genombrott redan 1987 med sin bok Fierce Attachements. Först nu har den kommit i svensk översättning av Inger Johansson. Vivian är uppvuxen i Bronx under 40 - och 50 - talen. Familjen bor i ett hus där det i huvudsak bor judiska familjer. Familjen Gornick är också judar. Modern är hemmafru - på makens begäran. Själv hade hon mer än gärna arbetat. Dottern är skeptisk till allt som modern förespråkar. Men de möts i det gemensamma förflutna. De promenerar i sina gamla kvarter och modern berättar. Somliga saker minns Vivian också. Till exempel minns hon Netta, en schicksa, som flyttar in i huset. Vivians mor tar henne under sina vingars beskydd och Vivian blir också god vän med henne. Nettta lever ett ganska utsvävande liv och har en del att lära Vivian. Vivian tycker att Netta är vacker och spännande. Starka band skildrar olika sorters utanförskap. Vivians mor är begåvad och politiskt intresserad, men hon satte makens/familjens önskemål före sina egna. Modern var trots allt stolt över dotterns framgång med boken. Hon gick så långt att hon till och med signerade den. Utan henne hade det inte blivit någon bok, resonerade hon. Vivian Gornicks eget liv  består av utbildning, skrivande och misslyckade förhållanden. Hon är i boken ca 50 och modern är 80. Jag tycker att Vivian Gornic har skildrat sin mor och sitt förhållande till henne helt lysande. Hon var väldigt noga med att aldrig skriva när hon var arg. Osentimental och behärskad är vad hon är. Jag hade gärna träffat både Vivian Gornick och hennes mor.

Titel: Starka band

Orig.:s titel: Fierce Attachments

Författare: Vivian Gornick

Översättare: Inger Johansson

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 223
 

Kustobservationer

Anna Fock fick Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset 2013 för sin första roman Absolut noll. Förra månaden kom hennes femte roman, Kustobservationer. Den handlar om Liis som är strax över trettio. Hon bor i Tallin och arbetar som hyttstäderska på Sverigebåten och konstruerar också korsord för ett par tidningar. Hon var en lysande stjärna under skolgången och gick från klarhet till klarhet. Men någonstans hakade det upp sig och hon gjorde ett studieuppehåll under vilket hon inte var välkommen att bo hemma hos mamma. Liis upptog aldrig sina universitetsstudier. Hon vandrar omkring i Tallin och iakttar hur staden förändrat sig. Hon umgås med diverse mer eller mindre avsigkomna individer på barer och matställen. Estland/Tallin håller på att hämta sig efter den ryska tiden. Liis håller på att hämta sig från tiden med den stora kärleken till den tolv år äldre Madis.  När han bestämmer sig för att flytta till värmen i Filippinerna och starta en strandbar frågar han om Liis vill följa med. Hon tackar nej, men ångrar sig omedelbart. Hon vill ha skillnad mellan årstiderna. Liis träffar en del män, men det förefaller som om alla i likhet henne själv går omkring och sörjer sina förlorade kärlekar. Ungdomsvännen Lisanne har gift sig och fått barn, men lyckligtvis består deras vänskap. Lisanne har som projekt att piffa till Liis och skaffa henne en pojkvän på Tinder. En vandrar gärna omkring med Liis på gatorna i Tallin. Det händer inga stora saker i den välskrivna romanen men det känns full tillräckligt att delta i Liis vardag i hennes mer eller mindre sunkiga lägenheter som hon försöker göra så trivsamma som möjligt. Och liksom hon ser en mot dörren när någon ny kommer in i stambaren. Är det Madis?

Titel: Kustobservationer

Författare: Anna Fock

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 227

Brun flicka drömmer

 

För några dagar sedan läste jag Genom märg och ben av Jacqueline Woodson och undrade i mitt stilla sinne varför hon fick Alma - priset 2018. Jag bestämde mig för att läsa Brun flicka drömmer som är den titel jag framför allt förknippar med författaren. Jag laddade ner den till telefonen och sedan läste jag. Och läste. Och läste. Klart att Jacquelina Woodson skulle ha Alma - priset! Brun flicka drömmer är en oemotståndligt charmerande prosalyrisk berättelse om en uppväxt i Grenville i South Carolina och Brooklyn, New York. Boken är placerad bland lyriken på ungdomsavdelningen. Jackie berättar om sina tre syskon, sin mor och sin far; mormor och morfar; morbror Robert och moster Kay. Fadern är från nordstaterna och modern från södern. I södern går en barfota i den röda jorden medan trottoarerna brinner i Grenville, Ohio, så där går en med skor. Det är en varm och fin familj även om modern och fadern bokstavligen och bildligen drar åt var sitt håll. Morfar är Jackies speciella bundsförvant och hon är den som är nära honom när han ligger för döden. Men allt är inte idyll. Rasismen sticker upp sitt fula tryne allt som oftast. Mormor är pragmatisk och tycker att hon kan sätta sig längst bak i bussen även om det nu är lagstadgat att hon inte behöver göra det. Den yngre generationen utmanar de vithyllta på ett annat sätt. Berättelsen följer ingen kronologi. Författaren gör nedslag i sitt liv fram till cirka fjorton års ålder. Det är så minnet fungerar, säger hon. Brun flicka drömmer är en originell berättelse. Formen är genialisk och översättaren Athena Farrokhzad har alldeles säkert gjort ett gott arbete. En blir glad av Brun flicka drömmer.

Genom märg och ben

Melody är sexton år. Familjen ska ha en fest för henne, cominga of age. Med det inleds Jacqueline Woodsons roman Genom märg och ben. Mammma Iris, som själv inte kunde ha sin mogenhetsfest för då väntade hon redan Melody. Stor skandal; skäll och tårar. Barnafadern, unge Aubrey, älskade Iris bortom allt förnuft och gjorde det som behövde göras. Iris föder barnet, men har inte riktigt förstått att hon sedan måste vara mamma. Det går sådär. Inom sig räknar hon dagarna tills hon kan ge sig av. Iris känner ett starkt behov av att komma vidare; att utbilda sig. Hon känner att hon fått något med sig från sina förmödrar som driver henne vidare. Iris söker in till en rad college och blir antagen på flera ställen. Hon väljer det som ligger längst bort. Och hon åker. Aubrey och morföräldrarna får ta hand om hennes dotter, Melody. Mellan mor och dotter växer av naturliga skäl ett avstånd. Om jag får välja, säger Melody, så väljer jag pappa. Här berättas om tre generationer kvinnor; två familjer som binds samman av Iris, Aubrey och deras dotter. Aubreys familj är fattigare, förstår han, när han tar hem Iris för att hälsa på hans mamma och han ser sitt hem med Iris blick. Berättarperspektivet är antingen första eller tredje person. Huvupersonerna får var sitt kapitel och de ger sin syn på samma händelser. Rörigt blir det och de många kursiveringarna gör det inte lättare. Genom dessa två familjer berättas mycket om de färgades historia i Sydstaterna. Allt förstörs för dem. Deras hus och affärer bränns ner. Mormor bestämmer sig för att omsätta sina förtjänster i guldtackor eftersom de inte försvinner i eld. Kvinnorna är de starkare i Genom märg och ben. Jag kan tycka att Genom märg och ben är en YA - bok som mycket väl kan läsas av vuxna, förstås. Jacquiline Woodson fick ALMA - priset för sin självbiografiska bok Brun flicka drömmer 2018. 

Titel: Genom märg och ben

Författare: Jacqueline Woodson

Översättare: Alva Dahl

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2020

Antal sidor: 175

Sällskapet

Danska Christina Hesselholdts roman Sällskapet handlar om sex personer som alla tillhör en välbärgad borgerlighet. De är högutbildade, läkare, psykolog, författare, t. ex., men förefaller inte arbeta. De reser, läser och intresserar sig för kultur i största allmänhet. Vi följer deras inre monologer och delar deras ensamheter och syn på varandra.  Vissa av dem har känt varandra länge. Sällskapet består av fyra kortromaner utgivna mellan 2008 och 2014; Camilla - böckerna kallar författaren dem. Camilla och hennes sjuke man Charles är någon slags huvudpersoner. Charles är sängbunden och Camilla sitter lojalt vid hans sängkant i tre år och sedan meddelar han att han tänker vara sjuk på egen hand. Camilla blir sårad och olycklig och tar itu med att rusta upp ett gammalt sommarhus; köper en gammal häst och en hund. Alma lämnar sin torre man Kristian och ger sig ut på den fria marknaden. Men hon hittar den stillsamme och förutsägbare Edvard i sin omedelbara närhet och beslutar sig för att hålla till godo med honom. Edvard blir glad. Han bor fortfarande i sina föräldrars dödsbo. Alwida är den oberäkneliga i sällskapet. Inget förvånar när det gäller henne. Det finns ingen egentlig handling i boken och kapitlena hänger inte ihop med varandra, men det är oavbrutet roande och engagerande läsning. Ett träffsäkert bildspråk gör att en gång på gång frustar till av lycka över formuleringarna. Det förefaller som om författaren själv haft trevligt när hon skrivit romanen. De litterära referenserna står som spön i backen - ca 70 och då har jag säkert missat några - och författaren citerar ofta, till exempel Sylvia Plath och Virginia Woolf. Sällskapet anbefalles varmt!

Titel: Sällskapet
Författare: Christina Hesselholdt
Övers: Ninni Holmqvist
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2018
Antal sidor: 384 sidor

Förlorade själar

Somalia i slutet av 1980 - talet. Landet befinner sig i ett  oroligt tillstånd av godtycke och okontrollerat våld. Somalia står vid randen till ett inbördeskrig. Rebeller befinner sig i strid med den revolutionära kommunistiska regeringen. Ingen vet när soldaterna kommer att slå till, varför eller hur. I Förlorade själar av Nadifa Mohamed följer vi tre kvinnor i olika åldrar och samhällsställning. Det de har gemensamt är förnedringen. Unga Deqo är inte stort mer än ett barn; föräldralös, uppvuxen i ett flyktingläger och helt utlämnad till sin egen överlevnadsinstinkt. Filsan är en plikttrogen soldat, dotter till en högt uppsatt militär,  som tar ut sin egen förtvivlan på en äldre medelklasskvinna, Kawsar,  som fängslats för att hon tagit Deqo i försvar. Kawsar blir krympling för resten av sitt liv. Korruptionskulturen är utbredd, kvinnlig omskärelse florerar och analfabetismen är ett stort problem. Somalias öde skildras genom de tre kvinnornas liv. Som läsare tar man dem till sig. och  Kawsars stoiska sätt att uthärda ett liv som mest har varit en vandring genom den ena sorgen efter den andra. Det som varit räddningen är hennes prunkande trädgård och några trogna väninnor. Nadifa Mohamed är en brittisk - somalisk författare, född 1981.

Titel: Förlorade själar
Författare: Nadifa Mohamed
Översättare: Christina Stalby
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2015
Antal sidor: 325 

Förlorade själar passar in på Månadens språk som är östafrikanska. Det är Scylla som har hand om Månadens språk 2020.

Årsboken

Emmy Mahr är änka sedan två år. Det är mitt i sommaren som är torr och het. Växtligheten har stannat av. Emmy dricker iste och Resorb. Hon är långbent och smal; stark och vig. Hon är som gjord för att sköta en gård. Just nu har hon funderingar på en utäga som kallas Trekanten. I det här läget är hon intresserad av gräset som kan tänkas växa där. Hon har redan skaffat vall ifrån andras små ängar som de inte ens brytt sig om att hyra ut. Bönder som odlat råg klippte ner den redan i juli och gav den till djuren i stället för bagaren. Emmy tänker på när hon kom med sin man Seved till gården Backetorp. Hon hade aldrig sett så många rum, vrår och prång, skåp och luckor och överallt fanns det gott om saker. Det enda saker som inte fanns var pengar. Bland allt annat hon hittade var Seveds farfars lingonalmanackor sedan 36 år tillbaka. Hon lade dem i en svart soppåse och satte ut dem  bland soporna. Men Seved bar in dem igen. Farfar hade ju gjort anteckningar i dem. Emmy tänker på hur hon och Seved träffades på en skogsexkursion för nitton är sedan. Han var med på konferensen och hon serverade maten. Hon tänker också på Seveds allergi som faktiskt tog hans liv. Han var ensam ute i skogen och träffade på en svärm jordgetingar. Emmy är ensam. Döttrarna har sitt. Emmy är varken särskilt lycklig eller särskilt olycklig. Hon trivs på landet. Där händer det mer på ett år än under ett helt liv i en stad. Emmy pratar för sig själv och då och då överrumplas hon av sorgen som är som en väntan utan att få sluta att vänta. Emmys kor får förstklassig skötsel. Det är en gemensam överenskommelse. Hon sköter dem och de ger henne sitt kött. När Emmy går till grannen för att låna balmaskin hade hon helst haft konversationen utomhus. Emmy får visserligen sitta ner på en stol men bjuds inte på någonting. Hermans gård befinner sig i ett sådant tillstånd att en anar att den mycket snart kommer att vara helt förfallen. Årsboken är titelnovellen i Sven Olov Karlssons novellsamling med samma namn. En känner sig som om en vandrar tillsammans med Emmy på Backetorp och lyssnar till både hennes ord och tankar. Hon är en alldeles vanlig, vardaglig människa med en helt egen historia. En stor liten människa.

Titel: Årsboken
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår 2019
Antal sidor: 251

Årsboken passar in på nr 17 i Mias Kaosutmaning 2020, Läs en novell